Igår kväll cyklade jag och Tioåringen till en höjd strax bakom Parken Zoos scen, där Kent skulle spela.

Vi satte oss i en buske och sa:
– Nåväl. Vi kan inte se scenen, men vi kan i alla fall höra.
– Ja. Det är gott nog.
– Sitter du bekvämt?
– Jadå. Fast regnet rinner ner i nacken. Men det kunde vara värre!
– Ja! Det kunde vara tio minusgrader!
– Och hagel!
– Tänk om vi var hungriga och kissnödiga!
– Usch ja! Och tänk om det inte var Kent som spelade utan … Ulf Lundell!
– Vem är Ulf Lundell?
Precis som med andra facts of life, hade alltså dagen kommit då jag skulle bli tvungen att spela lite Ulf Lundell och läsa upp några av hans dikter för det stackars barnet och hennes allmänbildning. Men eftersom vi satt i en buske (och begick hemfridsbrott eftersom vi inte hade frågat buskens ägare om lov), sa jag bara ”vi tar det när vi kommer hem”.
Anledningen till att vi inte hade köpt biljetter och kunde bli regnade på lite närmare scenen är enkel: vi är för många i familjen och har inte råd eftersom vi sparar pengar till ett Gröna Lund-besök i augusti. (Det är inte synd om oss. Att vi inte badar i pengar är helt naturligt och ingen annans fel än vårt eget och vi lider inte. Och därmed basta.)
Plötsligt dök buskägaren upp. Han stannade till och tittade barskt på oss. (En barsk titt är en sådan med tvärvinklade ögonbryn strax ovanför ögonen.) Och så sa han:
– Men där ser ni ju inget! Kom hit bort, bakom knuten! Här, vill du ha en pall?
Och så gav han mig en trekantig pall som jag satt så skönt på i 90 minuter. ”Min pall, den har tre kanter” nynnade jag mellan Jocke Bergs skönsjungande.




När konserten var slut, skickade jag ett sms hem med order om te, kakelugnsbrasa och grillning av marshmallows. Där satt vi sedan och lät ungefär så här:
– Luxury!
Pengar eller inte. Du och din familj har bra liv.
Det är lite spännande det där när det visar sig att barna inte vet sånt som man vet naturligt och kan slänga sig med.
Nu minns jag inte vad det handlade om här hemma. Men jag tänker på såna där saker som Hallands åar och sånt. ”Hallands va?”
Helt plötsligt måste man damma av och visa upp.
Men det finns ju bra lundellsånger också.
*hukar mig!*
Nu kom jag på det! Måsen, Jonathan Livingstone Seagull.
Så nu har jag läst om och sonen läst för första gången.
Låt det stackars barnet leva i lycklig okunnighet om Lundell!!!!!! Värdelöst vetande.
Det är inte pengar som skapar ett gott liv. Det gör de goda människorna.
Jag klickar vidare och finner detta:
http://xkcd.com/239/
Marty Feldman…
At last, the 1948 show. Där finns många guldkorn. http://www.youtube.com/watch?v=8YuFlCJ_rA0
Cecilia N, lysande. Lotten i ett nötskal. Röd slängkappa och ballong. *Fniss*
Förövrigt har jag just kommit tillbaka till stugan efter ett kvällsdopp och värmer mej med en kopp glögg.
Creds –tonvis– till Tioåringen och även Föräldreriet för det här med Lundell. Ingen borde faktiskt få veta vem han är, som han är.
Tur att Lotten har en tioåring som alibi, Kent och Lundell tillhör nämligen samma kategori av svårmodiga kvasirockers med pitt som ingen behöver för att leva ett lyckligt liv. Tvärtom.
Tusen tack för MP-länken, det där är en favorit som jag inte sett på länge. Nu inser jag att jag dräller fönsterkitt på tangentbordet, jag ska nog tvätta händerna lite bättre.
Om jag dör av njursvikt inatt, så ska ni alla veta att det beror på att jag brände min vänstra arm på het olja kl. 17:15, tog en alvedon följt av en panodil och nu klämde i mig en citodon, och att alla de där smärttabletterna nog ska ha versaler, men att vänsterarmen ligger i ispaket och inte låter sig sträckas till shiftknappen mer än en gång per mening.
Nä, nu ska jag ta på mig min röda slängkappa.
Glögg … glögg … glögg — kan man få lite och späda ut alla tabletter med?
Jamenalltså! Har inte du en kemist i huset? Som kan läsa det finstilta på förpackningarna? Alla tre tabletterna har paracetamol som verksam substans och Citodon har kodein också. Vad du än gör nu så drick INTE glögg eller någon annan alkohol! Paracetamol + alkohol = leverskador.
Får jag komplettera med att när det står ”får ej intas samtidigt med alkohol” så betyder det inte en timme mellan tabletter och alkohol utan snarare FYRA timmar. T o m två timmar är ”samtidigt”.
Jag lever! Och min lever!
(Klart man har en kemist i huset. En sofvande djefla kemist.)
Och nu undrar jag om ni säger paracétamol eller paracetamól?
(Min man sa broccåååli och jag har inte kommit över det än.)
Jag pratar sällan om para….men dem jag har hört uttala ordet säger cét.
Stackars Lotten!
Han med ögonbrynen, det var nåt annat än hundtanten, det!
tjuvkikat/lyssnat in i Parken har även vi gjort, det var Ledin vi lyssnade på för många år sedan. Döttrarna hade flyttat hemifrån och vi cyklade från Skogstorp upp bland smågatorna runt parken hittade ett perfekt ställe. På den tiden kom ingen buskägare med pall utan vi fick stå. När jag berättade för döttrarna vad vi gjort, blev de helt förskräckta, ”men mamma då, här har du lärt oss att vara ärliga och göra rätt för oss, och så gör ni själva något sånt här Skärp till er!” Nu bor vi i stan och är äldre, vi har aldrig gillat Kent, men från loftgången i sommarregnet hörde vi delar av musiken.
Att tjuvtitta på Ledin måste vara värre än att tjuvtitta på Lundell. Där har vi verkligen någon som man borde förskona de yngre generationerna från… (de äldre också, men det är väl tyvärr försent)!
Annars är faktiskt tjuvtittning en tjusning i sig
Fast vet ni, tjuvtittningen var inte ett dugg tjuvig. En vakt patrullerade staketet ungefär var femte minut och nickade till oss där vi satt och stod.
– Blött idag, sa han.
– Mhm, sa vi.
– Hur har du det då? sa jag.
– Alldeles utmärkt. Ni står ju bra där ni står.
– Japp.
– Bara ingen klättrar över, sa han och nickade mot det fyra meter höga trådstaketet med fem varv taggtråd längst upp.
– Kommer inte på fråga! sa jag, som har obehagliga associationer till taggtråd sedan en orienteringstävling 1989.
Helt OT:
Man vet att man överkonsumerar Lottens blogg när man tycker att det är helt oproportionerligt roligt att Christine Meltzer sommarpratar om döööden.
Wv. borde varit nxyealo. Tycker jag.
Man vet att man har ett underbart kommentatorsbås när man fattar preciiiiiiiiiiis vad Tiila menar här ovan.
Det har nåt med melodifestivallookalike att göra tror jag. I kombination med sommarpratande.
Frågan är bara: kan man överkonsumera Lottens blogg? Jag trodde den var lika nyttig som grönsaker.
Cecilia N: I stand corrected! Det kan man så klart inte, det jag egentligen menade var att man har fått snudd på en tillräcklig dos :).
Det enda jag nånsin gillat av Lundell är Snart kommer änglarna att landa, men den gillar jag å andra sidan så mycket att det inte finns. Den balanserar så farligt på pekoralets rosa lina att jag måste beundra balansakten, att föraktet för att eventuellt trilla ner är beundransvärt i sig. Ni som kan låten vet vad jag menar. Det finns korta stunder, små små fönstergluggar av såntdär smält sockerglas som man har i pepparkakshus, då den låten är precis exakt rätt, och därför är jag så svag för den som aldrig det.
Tack för prequelen också. Jag har länge funderat på det faktum att Hasse&Tages version faktiskt tycks vara äldre än MP:s, och jag var bergsäker på att det var MP som var förebilden — för det kunde ju inte gärna vara tvärtom. Men nu är den gåtan löst!
Hasse & Tages version?
Seriöst, om du inte ska tappa ett av dina största fan så måste du göra avbön. Jag vill se en bambusning av när du och hela familjen lyssnar igenom den här: http://jardenberg.se/b/ulf-lundell-topp-100-latar-fore-00-talet/ och dessutom gör djupa analyser av både musik och text efteråt.
Tid och plats kan du bestämma själv.
ab: Eller det är kanske inte HasseåTage, det är kanske nån annan än Tage — plus två till förstås — men det är den här sketchen i alla fall. Svensk version, men annars identisk. Jag vet tyvärr inte vad den heter, men det finns säkert en rad kommentatorer här som kan ge besked.
Kent tycker jag inte är så bra trots att jag är infödd Eskilstunabo. Däremot tycker jag Lundell har gjort en del bra låtar, hans böcker däremot är värdelösa. Men det var en väldigt snäll ägare till pallen du fick låna!
Men en sak jag ääääälskar är ” The Four Yorkshiremen”.
Pukor och trumpeter samt fyrverkerier till den som hittar fakta om Hasse & Tages version av The Four Yorkshiremen!
Det måste väl vara ”Spik i foten” det. http://www.youtube.com/watch?v=Sx58z5V6FsY
Bättre länk: http://www.youtube.com/watch?v=1w0l9GNi0OU&feature=related
Från 88-öresrevyn 1970.
ingela: Spik i foten är inte vad jag skulle kalla identisk med Four Yorkshiremen. Det är fyra välbergade herrar som sitter och överträffar varann i hur usel deras barndom var, även på svenska. Precis likadan som den version med MP som vi känner och älskar, fast på svenska. Men åter: jag skrev nog Hasse&Tage i misshugg då först i kommentaren, det måste vara tre andra herrar förutom Hasse A. Nu kommer jag dessvärre att försvinna från bloggeriet ett tag men jag lovar att ta reda på mer under min bortovaro.
För att förtydliga: ”Även på svenska är det fyra …” ska det vara, annars blir det ett så fånigt syftningfel.
Kan det vara nåt med någon av ”skäggen”? Wolgers, Swahn, O’Månsson. Söderqvist, Gamlin m.fl. De var ju före Monty Python.
ingela: Ja, nån eller några av dem är bergis med.
Uppdatering: en källa säger sig tro att en av de svenska versionerna gjordes av Casinogänget (CG Lindstedt, G Bernhard m fl) och att den versionen sändes på teve. Men det finns som sagt alltså fler varianter till och med på ärans och hjältarnas, och min källa säger att den fortfarande görs på sina håll fast med moderna teman.
På tal om Casinogänget:
En sommar när jag badade helt naken spritt,
en nunna svimma när hon såg min …
…navel?
Du rimmar bra, ab.
Fast Lennie Norman sa i en standup en gång att man ska inte säga navel, för det låter så litet och fjuttigt. Det heter Den Väldige!
Det var jag som tyckte att du rimmar bra, ab. Pysseliten och jag delar dator nu på semestern och ibland blir det fel användare av misstag här i båset.
Jag vet inte om det ska vara navel, dom avslöjar ju inte vad det ska vara i sången ju.
Undrar var båsbossen är, har bovar och banditer nallat hennes datorer och ajfånar?
Ja, nu ser jag att det står Pysseliten – lustigt, jag bara utgick ifrån att det stod PK! Så då var det det jag såg. Vilket fantastiskt ögonvittne man skulle bli.
Jag tror båsbossen återvänder i triumf med massor av roliga berättelser och bilder!
Båsbossen här! Jag bara kör bil hela dagarna, och si de där modääärna bloggverktygen som tillåter bilkörning medelst bloggning behärskar jag inte riktigt än.
Båsbossen är för övrigt mycket nöjd med era aktiviteter!
Joakim: först nu såg jag denna din utmaning där du vill att jag — och, jisses, den oskyldiga och intet ont anande familjen — ska lyssna igenom *gulp* LUNDELL-LÅTAR!!!
Jag antar utmaningen men kräver motprestation: du ska tycka om att spela basket. Och bjuda mig på middag. Samt väcka Katherine Hepburn och Cary Grant från de döda. Ok?
Du vinner ju, Lotten. Stå på dig. 🙂
Japp. Moahahahaaaaa, som ungdomarna skriver ideligen.