Jag är förvirrad och kan inte planera min dag. Väderprognoserna är nämligen oense. SMHI säger att vi ska ha 30 °C och sol hela dagen och regn och rusk imorrn, medan yr.no säger att vi i eftermiddag kommer att ha regn och rusk, som följs av ett fantastiskt sommarväder imorrn.
Men det hör inte alls hit. Jag har nämligen som tradition att gnälla på sommarföljetongen som alla tidningar med självklarhet presenterar oss läsare. (Förmodligen är jag som vanligt bara avundsjuk.) Så här lät det i SvD sommaren 2005, t.ex.:
”Hon drog ihop munnen till ett skevt och hånfullt grin.”
”Det kom något frostigt i blicken på henne.”
”Hon blev klistrig och tjock i munnen, tungan som ett svullet djur.”
”Han kände antydan till dimmighet i hjärnan.”
Vem som författade? Inger Frimansson. Nu ska ni få gissa vem som skriver så här i dagens tidning:
”Hans käkar malde runt en stund, men det kom ingen kommentar.”
”Ser man på, tänkte han. Tyckte jag inte att det bodde en skitstövel längst inne i den där Armanin.”
”Han drack en klunk vin och snurrade rolexen ett varv igen.”
Var det Inger igen? Håkan Nesser? Liza, Camilla eller Henning? Guillou? Någon annan? Hur som helst, är jag trött på malande käkar, tårar som bränner bakom ögonlock, händer som vrids och grinande munnar. Likmaskar och fluglarver – dem kan jag däremot läsa om hur många gånger som helst. I give you: Lotten Bergman som följetongssuccé!
Likmaskarna brände bakom ögonlocken. Hon vred fluglarverna till småbitar i händerna. Käkarna malde brosket med ett illavarslande, knakande ljud.
– Grnfff, gah, bah, tänkte hon eftersom tankar sällan är mer välformulerade än så.
Sedan svepte hon det billiga vinet i en klunk och grinade illa med munnen så att det uppstod en läcka i mungipan. Som blod rann den av gräs, lakrits och ektunna smakande drycken ner mot hakan. Hon sa skrattande:
– Döööden, dööööden.
Nobelprisklass!
Och så jämför vi väl med lite Harry Martinson?
”Men nere vid strandställena susade den höga bladvassen ännu sommar och rasslade med tusen vimplar i vinden som luktade sjö.”
(Vägen till Klockrike)
Ja, inte är det då jag i alla fall. Men lite frost i blick kan man ju behöva så varmt som det är.
”Hon blev klistrig och tjock i munnen, tungan som ett svullet djur”… VARFÖR älskar vissa deckarförfattare (alltså inte jag) denna amerikanska satsbildning?
”Han sparkade på lådan, ett hål i sidan”.
”Hon satte sig tungt, stolen som en famn.”
Hon satte sig tungt, stolen gick sönder, skulle vara en mer tillfredsställande mening grammatikaliskt såväl som etiskt.
F ö kan man ju inte dra ihop munnen till ett aldrig så skevt och hånfullt grin. Fysiskt omöjligt. Man måste u-t-v-i-d-g-a munnen för att få till ett grin. Streta med mungiporna. Annars blir det en skev och hånfull tryckknapp, på sin höjd.
Han gjorde det omöjliga och drog ihop munnen till ett skevt och vargliknande grin där han satt vi datan i sommarhettan och läste vad ab skrev i Lottens bloggs kommentatorsbås. Saliven brände i mungipan när han bytte sittställning tung i sen karga kontorsstolen.
”Pitt”, tänkte han medan han kände en svag dimmighet ta över hjärnan när han loggade ut från internätet.
Just din sista kommentar där, ab, tänkte jag också. Mööööjligen att den bredkäftade grodan skulle kunna göra denna rörelse.
Nesser är den som har följetong i vår tidning i sommar, men ovanstående citat fanns då inte med idag.
Husen stod och dallrade i sommarhettan när hon doppade handen i krukan som nyss innehållit isbitar men som nu smultit till likvida medel. Fötterna klumpar av värme, förde hon handen mot pannan och undvek med nöd och näppe att droppa vatten i den mullrande datorfläkten. Pitt har äntligen rakat av sig getskägget, tänkte hon drömmande och munnen sprack upp i ett bistert, somrigt leende, medan hjärtat dunkade som ett trasigt kylskåp.
Heurekapitt! Ni håller ju lika hög nobelprisklass som jag!
Nu går jag ner till sjön och svalkar mej med ett dopp.
Jag kommer just nystekt från parken. Sjön ligger för långt bort.
Tillbaka, sval och genomsvettig och varm igen. Tur att man har dusch i trägårn.
Ang Lottens gåta: ”Jag vet, jag vet, jag vet.” *viftar frenetiskt med handen i luften, tappar tålamodet och utbrister* Dan Brown!
Nu kommer jag inte ihåg vilken bok det var, men bisatsen ”tänkte han tyst” på var tredje sida var en rackarrysare. Tänker jag tyst.
Själv tänker jag väldigt sluddrigt. Nu ska jag försöka tänka tyst.
Aj lav jo, tänker hon tyst framför datorn, rostigt leende i väntan på ett kungligt åskväder. Oavsett vad smhi yr-ar om lyser himlen blågrå och luften tjocknar. Snart urladdning!
haha rofl dude i seriously lol’d lmao
Likmaskarna och fluglarverna var bäst! Om de kom som en hel bok skulle jag jättegärna läsa om dem. Jag läser nämligen aldrig såna där tidningsföljetonger eftersom jag irriterar mig på att någon annan bestämmer hur mycket jag ska få läsa varje dag.
Kallifatides som följetong i Calle Biltdt Zeitung i sommar. Han skriver bara om rövborrar. Inga Rolex eller Armani i Aten vad jag noterat.
Kan det vara hovastronomens i i Prag namne kanske?
Nu snart nya avsnitt av Morden i Midsummer. Gardera av denna anledning med Caroline Graham.
Ja! JA! JAAAAAA!
Pah, deckare, har jag alltid sagt. Om det mesta i den genren. Men jag har aldrig kunnat formulera det. Tack du!
[…] äntligen kan nån säga varför. Posted in Folk är inte kloka, Mina enorma […]
Hm.
Bra kommentar där ab.
Vägen till Klockrike kan vara världens näst bästa bok. Jag läser den för tredje gången, och den här gången har jag bestämt mig för att aldrig läsa ut den.
”Det var nästan omöjligt att skilja på lycka och sorg. En vår räckte bara några få ögonblick. Sedan kom sommaren så hastigt att rågen som växte på åkrarna bara tycktes vara som ett blont hår som häftigt reste sig på ända i förskräckelse för den kommande hösten, som inföll under några korta ögonblick och strax efterföljdes av en snöstormande vinter vilken rasade ut lika fort som en kärve säd rusar genom ett tröskverk.”
Fint och förklätt är det!
Hej anonym! Jag tror du menar lol´d mao.
Tillbaka i den elektroniska världen efter ett åskväder som levde upp till alla förväntningar. Inga mord för mig, alltså, men jag slapp bestämma om jag skulle göra mig kvitt lupinbuskaget eftersom slagregnet fällde både det och vinbärsbuskarna på cirka trettio sekunder. Imponerande.
Annars är den generella Midsomer-teorin att den skyldige antingen odlar tävlingsorkidéer eller samlar på dockor. Elementärt är bara förnamnet.
Den anonyme har avanonymiserat sig inför mig. Hon är 16 år och sover i rummet intill och tyckte att dagens blogginlägg var så roligt att det inte gick att sätta vettiga ord på’t.
Lägg gärna märke till Annas citat: se sicken lång mening. Så skriver man sällan idag. Och sedan läser ni citatet högt och förtjusas över hur vackert det låter.
Sedan får ni sova.
Tack PK! 🙂
Att dra ihop munnen till ett grin är väl inga problem om man bara har rätt min innan man gör det? Jag ska gå och testa framför spegeln nu.
Aah, do dänker zåå, Åsna.
Man har munnen som ett stort hål och sen tvinnar man den lite i sidorna så att den drar ihop sig till något mer likt ett streck, om än inte fullgånget.
Jag kom bara att tänka på en utomordentlig rolig ’dikt’ som Kalle Sändare hade i en av sina telefonuppringningar en gång till en förläggare:
Ödsliga åkrar
vakar över bondens nevr
Ej tidens fara
Utan ånger är du rädd
Böljande känslor
Får mig att tro
Blått och svart
I främlings spår
Är inte det vackert så säg!
Åsna&Cecilia: Menar ni alltså att vederbörande stod och gapade stort innan hon drog ihop (eller snarare fällde ihop) munnen till ett skevt och hånfullt grin?
Vem ÄR denna människa?
Lotten – då förstår säkert den anonyma att jag inte kunde låta bli att anmärka på ett l för mycket. Det blir lite humor om man petar i förkortningslingot på samma sätt som vi gör i alla andra inlägg i detta bås. Så jag hade hysteriskt roligt för mig själv.
Men jag har kul för mig själv även på jobbet! Hör bara;
Jag skrivit om den där sporten som hade VM alldeles nyss, säkert femton gånger idag, och varenda gång börjar jag att skriva fopoll. Bara för att det ser så roligt ut i avtalstext. Känner mig helt subversiv och radikal. Fnissar.
Sedan rättar jag till det.
Jag med, Luna, jag är helt inne på fopollsstavningen och fnissar med skrynklig näsa varje gång!
Och nu ska jag tala om vem det var som skrev detta:
”Hans käkar malde runt en stund, men det kom ingen kommentar.”
”Ser man på, tänkte han. Tyckte jag inte att det bodde en skitstövel längst inne i den där Armanin.”
”Han drack en klunk vin och snurrade rolexen ett varv igen.”
Det var Håkan Nesser.
– Tänka sig, tänkte hon tyst.
Är våra tidningar osynkade eller är det olika romaner?
Syrligt läppjade hon på de fåfänga ordsvärmarna bildskärmen vomerade ut över hennes försvarslösa sinnen.
– Tack för påminnelsen, kved den sista droppen förtvinande förstånd. Det här är varför jag inte läser böcker.
Ett sista andetag undslapp hennes pösläppade ansikte innan rigor mortis, likmaskar och tredje gradens förmultningsodörer intog hennes sorgligt boktäta boning. En klocka klämtar för de läsrädda, alla skall vi förgås, i någon mån, när litteraturen visar sitt fula vuvuzelatrumpetande tryne.
Jag tror, Cecilia N., att vi bara är osynkade och att nästan alla lokaltidningar kör samma bok: ”De ensamma”.
Det här är ju nästan som julkalender mitt i sommaren 🙂 (För att svalka er kanske?)
Vad betyder ’d?
I min sommarbok kommer Expressen ut klockan 7 på morgonen (tryckt), vilket jag tycker är störande. Gissa vilken mycket omtalade deckare det är?
”Hennes läppar sträcktes till ett brett grin likt två utsträckta daggmaskar i rörelse för flykt”
fast citatet ovan är inte från boken, det kommer här:
”Efter kanske tjogo minuter stod vi alla djupt under vattnet på ett alldeles slätt stålgolv.”
Men Pysseliten! Vilka exempel! Jag tror att det är Liza Marklund.
Fel, fel ,fel, Lotten. Jag vet men får inte gissa. Fast det var en bra gissning.
Nix, inte en journalistdeckare. Deckaren är coolare än Annika Bengtzon och har humor.
//
– … Det är därför jag har en sak som jag måste säga till dig.
– Ja?
– Vad var det jag sa, säger han.
– Vad då?
– Jag hade rätt – eller hur?
– Ja, svarade Erik.
– God jul, säger Joona och avslutar samtalet.
//
Har precis läst Lands uppställning över svenska deckare, så jag gissar på ett astronomiskt och bokstavligt dubbelnamn. Åh, så skönt med lite adventsstämning!
Okejrå, det var Hypnotisören av Lars Kepler, som jag lärt mej är en pseudonym för författarparet Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, som med Laes som författare slipper gnabbas om vems ”språkstil” som ska regera, eller nåt sånt. Hur som helst är namnet Lars en hyllning till författaren Stieg Larsson och Kepler mycket riktigt namnet på en astronom som löste gåtor, bla beskrev han planeternas elliptiska omloppsbanor runt solen.
Nu är boken slut. Vad 17 ska man läsa?
Neeej, jag trodde ju att det var Dan Brown ju. Nu får du läsa ”Kitty och zigienarmysteriet” eller ”Poco tar hårda tag” eller kanske rent av ”Agaton Sax och det gamla pipskägget”. Den sistnämnda är en tät agenthistoria om ett genialisk försök att stjäla ett hemligt register över brottslingar från Scotland Yard. En tidningsredaktör från en svensk småstad åker över till London och klarar skivan. Spänning från sida ett till slutet.
På tal om Kepler:
http://xkcd.com/21/
Haha, jag älskar xkcd. Det här är en favorit: http://xkcd.com/757/
Oj, förlåt att ni får dansa omkring helt solo här — men jag har bränt min näsa i solen så att den lyser ilsket och skymmer tangenterna för mig.
Cecilia N, jag är trög kan du förklara, jag förstår inte?
Anna, Toooot! Eller som PK just påpekade att, när man sitter i en snurrstol och har en katt i knät önskar man sällan något hellre än att någon ska dyka upp bakom ryggen så man kan snurra runt i stolen och dänga ”I’ve been expecting you” i ansiktet på besökaren! Ibland har man repliken, men inte tillfället, liksom.
Lotten, det var väl ändå en dålig ursäkt? Du har nog helt enkelt roligare saker för dig! *dansa-dansa*
Roligare? Ptjaaaaaaa, jag byggde en liten pool i tisdags, men den började mögla idag. Och så har jag hittat en död ekorre. Och en död mus. Och en död padda.
– Dööööden, döööden.
*dansa-dansa*
Jag är lika förvirrad som Lotten när det gäller väderprognoserna – visserligen jämför jag då smhi.se och vackertvader.se (som använder yr.no:s data (undrar om det där blev språkligt rätt?)) och inte smhi.se och yr.no . Det är ofta som den ena webbplatsen basunerar ut regn och den andra strålande sol. Vad handlar det om – gardera med kryss?
Och så kan jag konstatera att min hjärna nog har smält i värmen, här har ni kalenderskoj och jag hänger inte med. Nåja, det kommer alltid en ny höst.
@wickmanskan och alla ni andra:
Jag gillar ju Kallifatides!
men inte Kepler
Apropos ”rövborrar” så undrar jag om inte det är?/åtminstone VAR ett lika stort problem för unga pojkar i Aten som trafficking för flickor nu i det gamla Öst-Europa…
Hjälp! Nu har jag läst Lars Kepler för första gången, nämligen följetongen i gårdagens och dagens DN. Det var det värsta! Hur kan man skriva så uselt och komma undan med det? Dan Brown är ju värsta Harry Martinsson i jämförelse. Jag menar, på riktigt.
”Robert lyfte ansiktet mot honom.”
”Joona och Saga upplever samma sak.”
”Johan Jönsson öppnar inkorgen och drar på munnen.”
”Joona ser tre brev från skunk@hotmail.com. – Öppna dem, viskar Joona.”
Ja, och så vidare. Men sen läser jag i DN att Nils Schwartz jämför dem med ”medelmåttan Camilla Läckberg” och kommer fram till att de inte alls är medelmåttiga. Vad är det jag missar? Är det jag eller Schwarz/världen som är galen?
Håhå, nu fick jag xkcd-skämtet förklarat! Keplers (astronomen, alltså) andra lag lyder:
”Varje planet rör sig längs sin elliptiska bana med en sådan hastighet att en linje från planeten till stjärnan alltid sveper över en lika stor area på samma tid.”
Ett skämt som jag borde förstått, men min bakgrund 🙁 … men jag kan visst inte min Kepler… Trodde det hade att göra med de återvunna litterära metaforerna …
Tack för att någon förklarade med så bra förklaring.
Hur kan det vara molnigt och varmt samtidigt? Det blir växthuseffekt här inne. Jag har just rengjort en golvyta på 1.50×1.50 och en stol, och det får räcka för idag. Får kalla det julstädning i slow motion. Någon liten pool har jag baske mig inte orkat med.