Jag är förvirrad och kan inte planera min dag. Väderprognoserna är nämligen oense. SMHI säger att vi ska ha 30 °C och sol hela dagen och regn och rusk imorrn, medan yr.no säger att vi i eftermiddag kommer att ha regn och rusk, som följs av ett fantastiskt sommarväder imorrn.
Men det hör inte alls hit. Jag har nämligen som tradition att gnälla på sommarföljetongen som alla tidningar med självklarhet presenterar oss läsare. (Förmodligen är jag som vanligt bara avundsjuk.) Så här lät det i SvD sommaren 2005, t.ex.:
”Hon drog ihop munnen till ett skevt och hånfullt grin.”
”Det kom något frostigt i blicken på henne.”
”Hon blev klistrig och tjock i munnen, tungan som ett svullet djur.”
”Han kände antydan till dimmighet i hjärnan.”
Vem som författade? Inger Frimansson. Nu ska ni få gissa vem som skriver så här i dagens tidning:
”Hans käkar malde runt en stund, men det kom ingen kommentar.”
”Ser man på, tänkte han. Tyckte jag inte att det bodde en skitstövel längst inne i den där Armanin.”
”Han drack en klunk vin och snurrade rolexen ett varv igen.”
Var det Inger igen? Håkan Nesser? Liza, Camilla eller Henning? Guillou? Någon annan? Hur som helst, är jag trött på malande käkar, tårar som bränner bakom ögonlock, händer som vrids och grinande munnar. Likmaskar och fluglarver – dem kan jag däremot läsa om hur många gånger som helst. I give you: Lotten Bergman som följetongssuccé!
Likmaskarna brände bakom ögonlocken. Hon vred fluglarverna till småbitar i händerna. Käkarna malde brosket med ett illavarslande, knakande ljud.
– Grnfff, gah, bah, tänkte hon eftersom tankar sällan är mer välformulerade än så.
Sedan svepte hon det billiga vinet i en klunk och grinade illa med munnen så att det uppstod en läcka i mungipan. Som blod rann den av gräs, lakrits och ektunna smakande drycken ner mot hakan. Hon sa skrattande:
– Döööden, dööööden.
Nobelprisklass!
Och så jämför vi väl med lite Harry Martinson?
55 kommentarer”Men nere vid strandställena susade den höga bladvassen ännu sommar och rasslade med tusen vimplar i vinden som luktade sjö.”
(Vägen till Klockrike)
