Hoppa till innehåll

Kanske ett minne för livet?

Jag är med om något som kommer att vara ett minne för livet. Tyvärr inte för mig, jag kommer att glömma allt för att få plats med andra, helt oviktiga ting som världsrekord och schlagertexter.

Känner ni igen er här? (Ni förflyttas nu till 15-årsåldern.)

Stora väskor, matsäck och madrasser – i väntan på båten mot Finland.

Jag åkte i tonåren på basketturneringar i Tärendö, i Överkalix, Kiruna, Råneå, Sundsvall och Boden. (Tärendö var roligast, för där fick jag pris och hamnade i tidningen.) Halva packningen bestod av knähöga tubsockar eftersom vi alltid spelade i två, ibland tre, strumpor per fot. När alla sedan hängde på tork såg det ut som när man gör hemmagjord pasta som hänger på skåpluckorna i hela köket. (Fast den jämförelsen kunde jag inte göra då, jag trodde bombis att spaghetti växte på italienska landsbygdsbuskar.)

Nu är jag på väg till Finland med Femtonåringen och hennes lagkompisar. De håller krampaktigt i sina mobiler eftersom de inte ska använda dem på finskt vatten – hjälp, inte ett sms på nästan fyra dagar, hur ska det gå?

Men nu ska vi prata hjärnspöken. För titta var jag ska sova inatt:

I ljuset där uppe dansar man disco och äter mat. Där nere – allra längst ner – under två däck som är fulla med bilar, där tror folk att jag ska sova.

När jag såg våra hytter och insåg att alla isberg kommer att karva hål rakt upp i min madrass, travade jag fram till informationsdisken för att be om en annan hytt. Det var de väldigt vana vid, visade det sig, och gav mig raskt en säng ovan vattenlinjen för blott 700 kronor.

Men. Men. Skulle bara jag överleva isbergskrocken? Hur mesig får man vara egentligen? Ågren och ruelse! Näe!

– Ursäkta att jag krånglar, men jag har ändrat mig och ska slåss mot mina hjärnspöken och sova under alla bilarna hela natten. Förlåt. Jag behåller min undervattenshytt. Tror du att ni kommer att krocka med många isberg inatt?

Fyra bäddar som inatt ska hysa två snarkande coacher, ett hispigt fruntimmer till bloggare samt ett obekymrat barn som nyss vann 80 cent på en enarmad bandit utan arm.

Just nu sjunger Michael Bolton When a Man Loves a Woman i högtalarna. Alla människor strosar omkring utan en tanke på att jag ska sova under två våningar med bilar. Kvinnorna bredvid mig är i 50-årsåldern, men pratar om kvällens kommande fylla som om de vore 16. De ska sova högt upp ”för att ha nära till baren”.

Mitt i båten blev det plötsligt cirkusuppvisning. Jag stod och gapade eftersom jag aldrig har sett en sådan här båt förut. Den ser ut som en flygplats!

 

Doggybag, anyone?

Den där riktigt läskiga hamburgaren lade sig som en klistrig film i mina tarmar. Mitt ressällskap påstår att det är nervositeten för nattens kommande sjunkolycka som gör att jag inte orkade äta upp maten, men pah, jag vet bättre. Kan ju inte äta för mycket så att jag får kramp när jag ska simma iland medan båten sjunker.
____
Psst. Jag överlevde. Kommentatorsbåset ballar ur och ger tips om vad man kan göra i Luleå. Kolla på Shopping, t.ex.

Share
Publicerat iBloggen

23 kommentarer

  1. Ja hu, bara tanken på att ligga där under bilarna gör en lite sjuk. Jag har gjort det på den båten (eller på hennes syster), post-Estonia, och det var väl okej.

    Men det var bättre på hemresan när det var min tur att dela hytt med klaustrofob som måste ha utsikt.

    Lärdom: Nästa gång jag ska åka Finlandsbåt utan att betala själv ska jag hävda klaustrofobi. (Och nu skulle det vara sanning. Utvecklade klaustro i magnetkamera. Hej hopp!)

    Men det är inga isberg i Östersjön nu, Lotten. Så du är sejf.

  2. Ullah

    Vad du är modig! Jag skulle aldrig satt min fot på båten om jag inte fått en plats ovanför vattenytan, nära nödutgång och livbåtar. Och samma för mitt ressällskap.

  3. Det var ju väldigt vad du skriver sista blogginlägget ofta nuförti'n.

    Din bild med cirkusartisterna tycker jag mer liknar en tv-affär. Innan jag fattade att alla skärmarna nog är hyttfönster eller nåt.

    Jag har överlevt två englandssor i hytt på däck två, under alla bilarna. Fast det var förstås 20 år, eller nåt, före Estonia. Det klarar säkert du med.

    Heja laget!

  4. PGW

    Förlåt en oinvigd, men två-tre strumpor per fot får du utveckla lite?

  5. Nu blir jag nyfiken!! Har ju följt din blogg o lyssnat även på lokalradion…

    Men hörru du'ru… Hör du hemma i Tornedalen eller?! 😉

    Tärendö!! Överkalix!! Kiruna!!

    Det är ju bara ett stenkast fr mina tonårsplatser *gapskrattar*

  6. Oj! Här kommer ett re som glömde resa med i förra inlägget jag gjorde.

  7. Det märkliga är att det är så lätt att glömma att man befinner sig på ett fartyg när man vandrar runt i gallerian och fönstershoppar.

    Med det slog mig helt plötsligt att dig kan jag fråga! På tisdag får jag några timmar att slå ihjäl i Lule i väntan på bussen till Jokkmokk – vad gör man då?

  8. Har dom kvar de där Post-Estoniska livräddningsinformationerna som ingen går på? Utom du, då?

  9. F'låt, Ms och Mr språkpoliser. Det första frågetecknet ska förstås vara en punkt och inget annat.

    Off topic: Hur grupperar man f.ö siffrorna i ett mobilnummer när man har 070-xxxxxx? Den lite kortare varianten, alltå. 070x-xx xx xx eller 070-xxx-xx-xx?

    /En som undrar

  10. Precis en sådan hytt hade den gamles och mitt gäng – det var den enda 5-mannadito – när vi åkte Helsingborg-Travemünde en natt 1969. Vi trevade oss vid läggdags längst ner genom haschdimmorna till den yttersta hytten – som det visade sig strax intill propellern.
    På natten vaknade vi av ett våldsamt gräl i hytten intill – en kvinna uttalade "on the top of her voice" ilskna ordmassor. mannen sa´var femte minut Så vaudå´.
    Vi satt sömndruckna och tysta och kände stillsam gemenskap!

  11. Olsson

    Plastfarfar: 070-xxx xx xx, säger Myndigheternas skrivregler här på mitt skrivbord i alla fall. Det blir inte så snyggt när första x:et är en nolla …

  12. Men kan man tänka sig. Vet ni vad som hände? Absolut ingenting. Jag serverades tröstande ord och två öronproppar, lade mig till ro och sov som en klubbad säl hela natten.

    Jag har precis nyss tittat på en sådan där informationsfilm om hur man ska kliva i de uppblåsbara flottarna in case of bogvisirsförlust. Det fånigaste var att man sedan skulle placera sig i en "värmepåse" — som såg ut precis som en sådan där body bag som de har i amerkanska filmer.

    WV är så fin: persilja.

  13. Glömde ett i där uppe, jo.

    Ja, Dubbelörn, jag är uppifrån. Bodde i Luleå när jag var 9–17. Men vad gör man i Luleå idag, Dieva? Jag vet inte? Jag skulle rekommendera en vandring längs Storgatan, från Hermelin och Domkyrkan i ena änden till järnvägsstationen och Loet i andra änden. "Gula paviljongen" som står utanför Shopping (ett av Sveriges första shoppingcenter som heter just det: Shopping) ser ut som ett litet lusthus men är egentligen toppen på en torndel som satt på ett hus som revs. När Gula paviljongen invigdes pryade jag på Nordnytt och fick läsa in texten till reportaget. (Tänk att jag har missat att ta upp det på mitt cv.)

  14. Trippla strumpor, PGW, var … kanske bara ett basketmode när allt kommer omkring. Vi trodde att vi hade en massa strumpor för att skona våra fötter eftersom man i basket startar och stannar så plötsligt och så ofta och därmed riskerar friktionsskador.

    Idag har vi inte mer än en strumpa per fot — fast skorna är ju bättre också.

  15. När det gäller telefonnummergrupperingar, Plastfarfar, kan du få tillstånd att gruppera så att telefonnumret blir lättare att komma ihåg. Trots att det ser "fult" ut.

    0703-43 53 60 ser man inget mönster i, men:
    070-34 35 36 0 kan man memorera lätt.

    En svår: 070-512 31 23
    En lätt: 0705-123 123

    Oj, nu ska jag snart gå av båten! Vi ska till Esbo, händere någe kul där?

  16. Sover man i en hytt högt upp gungar det som satan, man tror att man ska dö konstant.

  17. Ewa

    Lotten o Dieva:
    Apropå Luleå: Gula Paviljongen har flyttat på sig lite men finns fortfarande på Storgatan. Var den slutligen ska hamna vet jag inte.

    Jag rekommenderar också ett besök i Shopping. Är det bra väder så är det härligt med en promenad längs vattnet i Norra Hamn. Eller i Södra hamn. (Där man kan titta på gamla bilder också.) Och jag höll ju på att glömma! Kulturhuset! Det är helt klart värt ett besök!

  18. Lotten, kan det vara effektiveringsivern som slagit till även på sjön. Lika bra att stoppa dem i påsar direkt – lättare bärgningsarbete, bara att dra igen dragkedjan! Näh, så morbid jag är.

    Tack för goda Lule-tips, Lotten och Ewa! Shopping och Gula paviljongen ska jag absolut spana efter. Södertäljes rådhus har betett sig lite som den – än här, än där …

    wv föreslår att jag ska spana efter "tranan" [sparad!]

  19. Örjan

    Beträffande isbergen, tror jag mig minnas att kapten Baines i Odedinlinjen råkade ut för sådana i Bottenviken!?!?.

    Rätta mig och säg att jag har fel

  20. Gula paviljongen? Den där lilla hyddan som står mitt i vägen? Jag trodde att den stod där av misstag, typ. Och aldrig kunde jag ana att den hette Gula paviljongen.

  21. Ewa

    Det här har väl Lotten koll på…
    Gula Paviljongen är tornet från det hus som hette Oxehufvudgården och som låg inne i centrala Luleå.

    Gula Paviljongen är tydligen för populär så ägaren till Shopping fick igenom att den skulle flyttas eftersom folksamlingarna vid den störde möjligheten att komma in till Shopping…

  22. Ja, Cecilia N., jag verkar redan ha skrivit om allt minst en gång. (Är snart inne på tredje varvet.) Det förfärliga är att när jag själv läser vad jag skrev för ett par år sedan, minns jag ingenting och tänkar alltsomoftast "nämen oj så väl skribenten formulerar sig".

    WV: woophone — bra uppfinning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.