Jag vandrar omkring med spik i foten och bara säger ”tjosan hejsan” och ”det kunde vara värre” och så springer jag till sjön och så tar jag mig ett dopp och så springer jag hem och tar mig ett par glas vin och mular i mig dyr choklad som nästan dammar i munnen.
Andra sätter sig med armarna om sig själva och säger åck åck åck och mår verkligen pyton eftersom normallivet närmar sig.
Detta är augusti och vi måste alla återvända till vardagen. Vi måste gå till skolan, krypa ner i saltgruvan, vända på slantarna och fundera på vinterdäck. Jag tänker
- ”hihi, vinterdäck rimmar på vintergäck”
- ”vad kul att få köpa en massa nya kollegieblock”
- ”åhå, jag ska laminera barnens schema”
- ”jag ska banne mig bada ända in i september, må det så hagla på mig”.
Förlåt. Jag är bara glad.
Man kan bli glad även av en helt främmande man som har klätt sig så här i knallvita skor med matchande byxor fastän han inte alls tänker leka Marcel Marceau.
22 kommentarer