När jag var utbytesstudent i USA, blev jag plötsligt anmodad att som fotomodell åka till Mexiko för en plåtning.
Ha! Se där – en mening ni aldrig trodde att ni skulle få läsa just här!
Det konstiga är att det faktiskt är sant.
En av de andra utbytesstudenterna bodde nämligen i en miljonärsfamilj där familjefadern var fotograf med nyinköpt Hasselbladare. Han bestämde sig för att ta med sig oss och en tredje svensk (en blond viking) på en fotograferingsresa där vi poserade i sanddyner, på båtdäck, i grottor med gigantiska spindlar samt i dörröppningar med fula valv.
Senare i livet träffade jag ännu en fotograf som ville använda ”normala människor” som modeller, så jag finns med på en mängd konstnärliga bilder. Hela tiden hade jag en baktanke: ”nu kommer Ingmar Bergman att upptäcka mig”.
Pah.
Men nu ska jag visa er den allra snyggaste bilden. Jag har aldrig varit så mystisk, så beslöjad, så spöklik, så vacker som på bilden som togs i samband med utredningen om varför mina käkar sedan en basketmatch i november inte går ihop som de ska. Jag kan inte bita ihop, utan sväljer numera hela kameler under måltiderna.
Jag kan visserligen fortfarande inte bita ihop – men det finns numera bevis på att jag är vacker på insidan.
*) Jag slog av ena framtiden framtanden när jag nervöst snurrade ett halsband framför mig, talandes med Plannjas två amerikaner: Ray Tarnowski och Charles Barton. Den lilla glasberlocken for in i min tandrad som en wrecking ball som man river hus med.
Åh det där var ett tankehopp av galaktiska proportioner ;). Från hunkar i USA till dina krånglande käkar och dess röntgenbild.
Men jag hoppas att de får ordning på det, smärta och i övrigt krånglande kroppsdelar är ett jävla aber.
(jag svär mycket nuförtiden har jag märkt… hade min mamma varit här skulle jag nu fått höra jamen Jessika, vårda ditt språk lite mer… okej, ska tänka på saken 😉 )
Jag slog av ena framtiden
Häftigt! Har du alltså haft mer än en?
Åh, tack, Hans Persson, det var min allra bästa felskrivning någonsin!
Det underliga är att fingrarna ju har skrivit framtiden av sig själva. Hade det varit ett rent skrivfel som när jag försöker skriva basker och det bara blir basket, hade jag förstått det bättre. Och att jag inte såg det själv!
Framtanden var kanske min framtid? Nu när den är av, har jag kanske ingen framtid?
/domedagslotten
Vad söt du är! (refererar nu huvudsakligen till Mexico). Men det verkar ju som om miljonären var mer intresserad av den blonda hunken… du fick sitta där i skuggan och se ut som om du bad honom inte glömma mjölken när han gick till affären!
Felskrivning: förstår att du blev överlycklig, så mycket undertext och grejer som det fanns där. Grattis! Mina fingrar gör förresten likadant. De skriver inte vad jag säger åt dem, utan vad de har lust med, och utelämnar ofta ord. Man får läsa med argusögon efteråt så att inte allting blir tvärtom.
Guuud vilken underbar fantatisk bild på dig i grottan! Och vilken 80-tals hunk! Mina tankar går till Den blå lagunen! 🙂
… Jag föreställer mig att tiden som spenderades i grottan var något åt det här hållet:
http://www.youtube.com/watch?v=g_1DclzprLM
Tack Petra, men det var extremt lite Blå Lagunen-känsla i grottan. (Och det var inte JAG som var spindelrädd.)
AB: Den där blonda viking-hunken hade ett synnerligen ovanligt namn. Nu har jag letat upp honom och mejlat bloggtips.
Dagens största tack går dock till D.O. för tipset om the Prehistoric Cat Fight. Undrar jag var de hittade sina hårfönar för en miljon år sedan.
Ajjj! Kan inte se tandrötter utan att rysa – tandrotsfobi, finns det terapi för sån’t? 😉
Ursäkta, men ynglingens kropp går verkligen inte av för hackor. Fin page också.
Dina tänder ser ut som om de dansar balett.
Ursäkta, en gång till: men varför skulle han ta bilder på er, vad skulle de användas till? Var det för att förevisa badmode? Frisyrer? Hela projektet verkar väldigt suspekt, tycker jag.
Orangeluvan: Han tog bara bilder för att ta bilder, tror jag. Eller så kanske han sålde fotona till en grottforskare?
Ärligt talat … han var inte särskilt skicklig, Hasselbladsägaren.
Tandrotsfobi måste väl sorteras in under samma terapiform som min öronvaxfobi?
Tycker hunken ser ut lite som en ung Harrison Ford, fast blond – och jag gillar Harrison Ford… *suck*
Ray Tarnowski? Honom minns inte jag? När var det?
Jag har ett svagt minne av en spelare som hade gigantiskt stora fötter, var det han?
Inga lagningar!?! Minst sagt avundsjuk! Jag har en tand som jag biter sönder sisådär 2 gånger per år. Den är aldrig lagad pga hål, bara pga att jag pressar sönder den nattetid.
Ewa: Ray spelade nog bara i ett år (1979?) och hade 54 i skostorlek. Han specialbeställde träskor från Småland, där man i sanning kunde tala om kanoter.
Det där med att fingrarna skriver något annat än man tänkt sig känner jag igen. Mina fingrars favorit är att skriva ”inte” när jag tänkt mig ”in”, vilket inte sällan blir ungefär motsatt betydelse.
Men åh! Du hade ju kunnat vara standin för Daryl Hannah i Grottbjörnens folk!
Vad! Har detta blivit en glamourblogg? Bikiniposering, hm.
Wv säjer kjufjkyxu. Det är väl grottfolksspråk, kan jag tro, och betyder nåt sånt som ”goddagens, goddagens i grottan”.
Till ämnet i dagens blogg, fast kanske inte ändå…Om dessa ”grottbilder” nu givit folk associationer till filmskådisar, vill jag bara med mitt inlägg säga; Lotten är SÅÅ lik Pippi Långstrump-skådisen Inger Vadetnuvadhonhetteiefternamn!
Har tillbringat X antal år med Lotten som skolkamrat,
Och lik Pippi har hon alltid varit!!!
Inger Nilsson heter hon, och jobbar numera som trevlig läkarsekreterare.
Men vad heter den anonyme/a som har gått i min klass? (Jag har gått i sju klasser, så det är inte lätt att räkna ut.)
Vänta nu, min lillasyster Orangeluvan har ju skrivit kåseri om att jag är Pippi Långstrump. Tänk om jag är det.
Ro hit med kappsäcken!
Grottråttan var ditt allra bästa alias, Råttan.
Nu ska jag som är Darryl Hannah och Pippi Långstrump släcka ner glamourbloggandet. Blir det månne trashbloggande imorrn?
(Harrison Ford-hunken har förresten inte svarat på mitt mejl.)
uknrkHm, måste kanske utveckla och underteckna det jag skrev.
Förmåga till änglalikt utseende, samt ett kvickt och humoristiskt avväpnande sätt att handskas med plötsligt uppkomna situationer. Mycket Pippi och mycket Lotten. Så roligt att följa din blogg.
Hälsning/ Ulla och Selfrid-lärling
Ha! Ullasomboddeietthuspågymnasieskolansskolgård! ! Välkommen och hej! Tjoho!
Aj, nej, nu fattade jag för snabbt. (Och fel.)
Ulla- och Selfridlärling är kanske inte eleven Ulla utan vem som helst i klassen eftersom även läraren hette Ulla.
Jag gick just tillbaka till gå. Men klassen finns på bild här.
Den blå lagunen. Var det du som var med där? Fast var inte håret mörkare?
Du, de filmar i grannhuset. Ska jag gå dit med bilden? Håll dig nära telefonen de närmsta dagarna!
Ja, IT-mamman, gör mig till statist!
(Jag kan se mig själv på dödsbädden, förvirrad och bitter över skådespelarkarriären som aldrig blev.)