Hoppa till innehåll

Etikett: bild

En förtjusande bild från 1972

Det var 1972, och lillasyster Orangeluvan var knappt ett år medan jag närmade mig nio. Vi bodde på Mätaregränden 8 i Lund, där hela köket hade blå plastmatta och telefonbänken inte riktigt fick plats i sitt hörn.

På väggen hängde handlingslistan (en sån där rulle) och en japansk almanacka som egentligen var pingisracket-reklam. Pappa sökte vi den här tiden jobb i Luleå, så ett år senare bodde vi där istället.

Orangeluvan och jag. Kobran där var mintgrön. Telefonboken ligger uppslagen. Vårt telefonnummer var 046-14 55 14.

Jag vet inte riktigt varför vi poserar för fotografen, men jag vet att jag var överlycklig. Rent av salig.

För att jag har en gullig lillasyster som skrattar i min famn?

Nej, inte alls. Jag hade fått låna barnflickan Astrids oerhört coola och ludna, vita pälsjacka och ansåg mig i just denna sekund vara vackrare än både Askungen och Dora på Follyfoot.

Det var det: en förtjusande bild från 1972, bara!

Share
47 kommentarer

En spännande bild, bara

Nej, egentligen är det inte så konstigt: ung politiker möter erfaren politiker ute i svängen.

clinton_kennedy
Sjuttonårige Bill Clinton säger goddag till till JFK sommaren 1963.

Nu googlar jag snabbt Erlander och Palme – har jag inte sett dem på en lika fascinerande bild? Jodå.

erlander_palme_ung
Vad gör de tu i USA Storbritannien? Och går de in någonstans där det kostar hutlösa 6 dollar? Var är inträdet är 6 pence?

Fem timmar senare:

Jag tappade helt tidsbegreppet och googlade svartvita politikerbilder tills ögonen gick i kors.

Putin ser ut som han i Ensam hemma
Vem hade kunnat ana att Putin är släkt med Culkin?
Share
20 kommentarer

Är det jobbigt att ha fem barn?

Inte alls.

Däremot är det jobbigt att ha 5 x 723 aktiviteter att komma ihåg och sköta väl. Föräldramöten och klassfester och klassreseauktioner och för små skor och utedagar och träningar och finnar mitt i pannan och friluftsdagar och en triljon matsäckar. Allt far som snälltåg utan perrongstopp genom huvudet och almanackan.

Idag är ett barn sjukt, ett barn ska på läkarkontroll och ett barn har tandläkartid. De två som inte har något hälsorelaterat uppdrag lider av sömnbrist och läx-overload. Min djefla man är på mässa och kan bara ringa och tjoa hejaheja i luren när jag beklagar min annalkande redigeringsdeadline som kan liknas vid en annan sorts perrong, där borta i den nära fjärran.

Men om jag inte hade haft fem barn, hade dessa godiskonstverk inte stått på frukostbordet i morse.
Inte heller hade jag kunnat vinka hejdå till en fjortonårig hippie.
Men framför allt hade ingen tagit denna tidsdokumenterande bild på mig – när jag uppkopplad med modem i en sörmländsk håla spelar upp en låt från datorn för en kompis, som ringde i mobilen och ville höra eftersom hon gick en tipsrunda och inte kunde alla svar.
Share
17 kommentarer

Inlägget som inte finns

Jag skulle precis till att skriva om slitåslängsamhället och dra paralleller till dåtidens fattigsverige och dagens människors jakt på Den Stora Lyckan och då illustrera mitt finurliga resonemang med denna bild av Ikeanycklar som vi under åren har samlat på oss.

Bilden.

Men så läser jag parallellt med allt annat (simultanförmåga is my middle name) detta:

Aftonbladet lägger pannan i djupa veck och gräver braskande nyheter.

Så då gick det junte.

Ring genast polisen. Jag är förmodligen jättefarlig.
Share
41 kommentarer

Den snyggaste bilden på mig

När jag var utbytesstudent i USA, blev jag plötsligt anmodad att som fotomodell åka till Mexiko för en plåtning.

Ha! Se där – en mening ni aldrig trodde att ni skulle få läsa just här!

Det konstiga är att det faktiskt är sant.

En av de andra utbytesstudenterna bodde nämligen i en miljonärsfamilj där familjefadern var fotograf med nyinköpt Hasselbladare. Han bestämde sig för att ta med sig oss och en tredje svensk (en blond viking) på en fotograferingsresa där vi poserade i sanddyner, på båtdäck, i grottor med gigantiska spindlar samt i dörröppningar med fula valv.

– Titta snett uppåt, nej, andra hållet, sätt axeln mot grottväggen, le, nej skratta, oj, nej, stäng munnen, skjut fram höften, titta beundrande på honom!

Senare i livet träffade jag ännu en fotograf som ville använda ”normala människor” som modeller, så jag finns med på en mängd konstnärliga bilder. Hela tiden hade jag en baktanke: ”nu kommer Ingmar Bergman att upptäcka mig”.

Pah.

Men nu ska jag visa er den allra snyggaste bilden. Jag har aldrig varit så mystisk, så beslöjad, så spöklik, så vacker som på bilden som togs i samband med utredningen om varför mina käkar sedan en basketmatch i november inte går ihop som de ska. Jag kan inte bita ihop, utan sväljer numera hela kameler under måltiderna.

Inga lagningar utom plastbiten som lappar ihop ena framtanden som jag slog av i basketsammanhang*. Ni ser – rötter som balettdansöser, asymmetri och bara helt underbart vackert!

Jag kan visserligen fortfarande inte bita ihop – men det finns numera bevis på att jag är vacker på insidan.

*) Jag slog av ena framtiden framtanden när jag nervöst snurrade ett halsband framför mig, talandes med Plannjas två amerikaner: Ray Tarnowski och Charles Barton. Den lilla glasberlocken for in i min tandrad som en wrecking ball som man river hus med.

Share
26 kommentarer

Den viktiga boken (uppdat.)

Det handlar mycket om gemensamma referensramar, det här med att skriva.

Om jag säger ”spring tre idioten” tror ni nog att jag förolämpat er på något sätt. Men en basketspelare med mina referensramar förstår att man ska utföra en viss övning på planen. Om jag säger ”gå in i litet huvud med kommando tre” kommer alla mina numera gamla kolleger på NE att skratta och få något vått i blicken medan ni andra tycker att jag är rätt fånig.

Nu till mitt problem. Varje gång jag vill berätta om hur trångt eller för litet eller sprängfyllt något är, vill jag associera till en viss bild i en bok av Richard Scarry. Det är ett flygplan som liksom spricker i sömmarna för att det är fullproppat.

Men ingen förstår vad jag menar! Ingen minns bilden! Jag umgås i fel kretsar! Sedan i förrgår har jag jagat land och rike runt efter denna bild, och inte funnit den. På biblioteket är alla Scarryböcker magasinerade eftersom de är sönderlästa och personalen väntar på en ny upplaga. (En snäll bibliotekarie hämtade upp de trasor hon hittade i källaren, men nej.) De hundra miljarder trasiga Scarryböckerna som vi har här hemma saknar alla denna viktiga bild. Och efter gårdagens äventyr (se nedan) har jag för en stund fått ge upp Jakten på den Viktiga Boken med Bilden med versalt B.

Är den månne för alltid censurerad för att den får människor att tänka på flygplanskrascher?

——————
Uppdatering!
Ser ni den lilla myran? Hon kliver på planet och då poooooff … Planet spricker! Men vad gör ormen Noak då? Han slingrar sig runt flygplanet så att sprickan går ihop och alla kan flyga till karnevalen i Rio i alla fall!

(Köpte jag hela boken för 179 kr bara för att kunna lägga ut bilden på bloggen? Ja.)

Share
14 kommentarer