Hoppa till innehåll

Gå och lägg dig, människa!

Ja, så har jag skrikit till mig själv den senaste timmen. Åtminstone fyra gånger har jag lyft blicken från boken/tv:n/datorn/näsan och suckat. Och snabbt konstaterat att fem minuter till gör ju ingen större skillnad.

Min plan är att i morgon ta ett tåg klockan 06:19 för att klockan 08:00 fräsch, nyter och pigg samt rask i tanke och formuleringsförmåga sitta med vid ett företagsmöte ute i Bergshamra. Det är kul, för på Björnstigen i Bergshamra bodde mina föräldrar när jag föddes, så jag känner mig så hemma så.

Om jag går upp kl. 05:45 hinner jag klä på mig, sätta på mig lite smycken, måla ögonfransarna, koka en kopp te, äta havregrynsgröt och … vaaar har jag plånboken? Förmodligen i hallen. Det är lugnt, om jag inte hittar plånboken tar jag bara min djefla mans betalkort, det klarar man sig långt på. Var har han sin plånbok? Kanske i hall… Vänta nu, var är min djefla man någonstans?

– Olle? Ooooolle? OOOLLE!

Som man ropar får man alls inte svar. Skriker jag högre väcker jag barnen. Oj. Barnen? Jag borde gå upp och kolla om barnen har det bra.

(Detta sker alltså i realtid, nästan som i ”Repet” och ”Nick of Time”.)

Tillbaka. Inga barn i tjejrummet. Måste leta vidare.

Tillbaka. Fem barn i killrummet. Den djefla mannen är fortfarande borta. Återkommer!

Tillbaka. Klockan är nästan midnatt och den djefla mannen hittades flåsandes strax utanför ytterdörren.

Flås flås. Symbolisk springtur! Stöhn.
– Ok. Jag ska försöka lägga mig nu.
– Lycka till!

En symbolisk springtur är för den djefla mannen en kort en, inte riktigt värdig den orienterare han egentligen är. Själv har jag ont i båda lårkakorna och ena hälsenan. Coolt. Måste sova nu. Har jag borstat tänderna? Måste sova nu. Borde ha kollat efter plånboken när jag hittade Olle. Någon i killrummet talar i sömnen. Jag borde sova nu. Tänk om klockradion inte väcker mig i morgon. Jag borde … borde … borde …

Share
Publicerat iBloggen

23 kommentarer

  1. Underbart! Jag kan inte heller slita mig från datorn även om jag ska upp tidigt…. det är såå inspirerande (håller på att designa min första barnklädeskollektion).

  2. Jag slet mig till slut och … kunde sedan inte somna. Vi femsnåret kom ett barn. (Minns faktiskt inte vilket!) Och jag, den dumma människan, kunde inte somna om.

    Nu sitter jag på tåget med andra tröttingar. Om man skulle ta och slumra lite?

  3. cruella

    Men Lotten! Du är nästan lika hopplös som jag! Det vill du INTE vara, det försäkrar jag dig.

    Jag somnade ifrån en jättetjock bok säkert fem gånger mellan tio i tolv och midnatt utan att fatta att det nog betydde godnatt. Sedan vaknade jag i och för sig av mig själv strax efter sex men inte för att jag var utsövd. Nej, nej. Brak i brevlådan.

    Nu måste jag koka pasta, steka korv, bre mackor och blanda saft till H som har friluftsdag idag. Övriga ska till plugget och själv ska (bör) jag leverera en grej vid tolv. Innan jag störtar iväg till mitt krumelurjobb och byter rum!

    Denna dagen redan ett liv.

  4. c

    Jag som nästan aldrig har svårt att sova, hatar de där nätterna när man faktiskt inte kan somna. De inträffar oftast när man faktiskt egentligen måste somna för att man ska upp okristligt tidigt eller något sånt. Och man ligger där i sängen spänd som en fjäder och mässar… måste sova..måste sova…måste sova och är mer klarvaken än någon annan gång på dygnet.

    Hoppas du får dig en tupplur på tåget.

  5. Ica

    Hahaha! Hitta Olle efter symbolisk springtur är ju inte samma sak som att finna en plånbok kanske?

    Jag förstår inte riktigt. Förr i tiden var jag vaken dygnet runt. Nu har jag blivit som en pensionär. Jag slocknar innan elva… och jag sitter här och skriver kommentarer innan klockan åtta på morgonen. Min stämpel som rebell får ju en helt annan vändning i och med denna konstiga dygnsrytm.

  6. Men vad mysigt ändå med fem barn som sover innan man själv har gått och lagt sig! Fast de har kanske inte påsklov nu utan nästa vecka? Mina har påsklov nu, vilket innebär att de aldrig går och lägger sig. (I och för sig går de inte och lägger sig före mig på vardagarna heller, men då är de åtminstone hemma och ordentligt inräknade vid en rimlig tid på kvällen och man slipper ha nattaxijour.)

  7. Åh, vad skönt att höra att det finns fler som har det så här! (Fast du har plus två barn jämfört med mig.=)

    Satt i går klistrad vid datorn, efter en jobbresa … måste ta igen det … och det … Och lägga fram rena kläder till barnen, och planera vad jag ska ha på mig och ställa klockan. Var lade jag nu mobilen? Vänta nu.

    Så blir klockan 23.30. Igen. Jag som skulle lägga mig tidigt.

    Skönt att man faktiskt orkar mer än man tror. Men håller det i längden?

  8. Åh, Cruella, kallar du jobbet “krumelurjobb” på riktigt? (Jag suckar lyckligt nu.) Men själv har jag inte kommit igång alls över huvud taget med steograferandet. (Suckar inte lyckligt nu.)

    C — jag har ett jättebra insomningstrick: räkna baklänges från 100. Men man får inte bli distraherad av snarkningar eller små barnfötter i näsan.

    Joorå, nog has det påsklov här. Det är precis hur rörigt som helst: vi jobbar ju samtidigt! Femtonåringen har “slumber party” här inatt och jag ska iväg på O’Learys och titta på öl, nej, jag menar basket. Tolvåringen är försvunnen på ett läger medan Nio- och Sjuåringen är ute på cykelutflykt med … någon. Jag hoppas att Olle hämtar Fyraåringen på dagis i detta nu.

    Måste sova middag!

  9. cruella

    Jag vill också titta på öl! Inte nödvändigtvis på basket. Men jag lär få nöja mig med en 2.8 framför tv:n – sån sport ska jag väl kunna uppbringa ety min lagvigde är på expressbesök i Aten. Miljöbov!!

    Krumelurjobb – javisst!

  10. Det är onekligen lite rörigt att jobba hemma när barnen har lov. Fast jag har faktiskt bestämt mig för att mitt jobb inte börjar förrän klockan nio på morgonen när jag har lekt Nasses nattaxi fram till midnatt. Självklart borde jag utnyttja den fridfullaste tiden på dygnet i en tonårsfamilj – förmiddagarna – men jag är ändå så ineffektiv när jag är trött, så det är bättre att sova en timme extra.

  11. Jag håller på att försöka etablera en rutin som går ut på att jag måste avlägsna mig från datorn en timme innan läggdags. Det går sådär. Det är svårt att vara sträng mot sig själv när man hittat något intressant att läsa eller skriva eller bara är inne i surfande. Fast när jag gör det (går från datorn i tid) somnar jag lättare (i tid). Sömn och skärmtittande går inte ihop för mig. Mitt nya insomningsknep är annars att ligga på en spikmatta i plast en stund innan det är dags att sova. Fast det gäller att ställa äggklockan, så att man inte somnar p å spikmattan, för man ska tydligen inte ligga för länge på den.

  12. Spikmatta i plast, Sabina? Men, men, men, men … Är det som meditation eller yoga? Sådant är jag ju helt bedrövlig på.

  13. Orangeluvan

    När det gäller “symbolisk springtur” så är jag intresserad av att få fakta på bordet. Pratar vi fem minuter? Eller en timme? Är en ordinär springtur på fem timmar så kan ju den symboliska sträcka sig betydligt kortare och ändå överstiga en vanlig dödligs uppfattning om en riktig kraftansträngning. Jag har varit på plats när Lotten har tagit en liten cykeltur (på motionscykeln), och den varade tamejtusan i flera timmar. Eller blir tidsuppfattningen skev när man ammar?

  14. Agneta

    När det gäller sömn, så har mitt problem i alla år varit att hitta till sängen i rättan tid. Väl där brukar jag somna efter en obligatorisk halvtimmes läsning. Skulle det trots allt mankera med insomnadet, så är mitt osvikliga insomningsknep sedan mer än fyrtio år: Några sidor av Selma Lagerlöfs »Herr Arnes penningar« på franska, »Les écus de Messire Arne« Bättre insomningsmedel gives icke!

    I den här sömnvevan är det dock brist på vakenhetsgrad å morgnar som varit mitt stora problem. Något fiffigt botemedel har jag dock inte funnit. Jo, nu med begynnande ålderdom, ser det ut att långsamt fixa till sig själv. Jag vaknar och vet numera efter en tio minuter både vad jag heter och var jag bor och annat väsentligt. När barnaskaran var liten for jag ur sängen och hällde vällingpulver i Melittapåsen och pytsade kokande vatten däröver, eller stod och stirrade fånigt ned i en kastrull med kallt vatten och någon deciliter snusmalet kaffe som jag vispade runt. I familjen hördes det alltför ofta »mamma gjorde kaffing och välle i morse igen«.

    Nu ska jag kvällssagoläsa för påsklovsgästande barnbarn.

  15. Kungörelse
    När jag samlar läsvärda kommentarer i en läsvärd samlingsvolym, kommer Agnetas kaffevällingsminnen att vara med.

  16. Nu ska jag för övrigt inte läsa “Herr Arnes penningar” på franska.

  17. Orangeluvan: Jag förstår precis vad du menar. Hanses riktiga springningar varar ju i halvdagar. Gårdagens symboliska varade nog bara i 30 minuter eller så.

  18. Nejdå, Lotten, var inte orolig. Det är mer som att ligga på en solvarm sandstrand. Åtminstone efter några minuter när kroppen har vant sig. Och man får vara hur världstillvänd som helst och tänka hur många tankar som helst! Visserligen övervägde jag igår att lyssna på yoga nidra-skivan jag har samtidigt, men jag bestämde mig raskt för att det var överambitiöst och att det var bättre att bara slappa helt oorganiserat ofokuserat.

  19. Oooh, Björnstigen i Bergshamra! Vilka minnen! Själv har jag bott i andra hand på Lostigen, med den lilla pizzerian alldeles utanför fönstret. Inte bra, varken för plånka eller midja. /Victoria

  20. Pernilla

    Och jag har bott på andra sidan Bergshamravägen. Men viktigast av allt: Plannja har guldläge till på fredag.

    Som Plannjasupporter blev jag lite sur på SVT24s kommentatorer som var så uppenbart partiska och höll på 08.

  21. Pernilla: Ta papper och penna på fredag när Plannja tar guld, och så skriver du upp alla underliga kommentarer från Aulander. Då blir det kul, hur partiska de än är.

    – Han går upp på korgen och tack för kaffet!
    – Se där, han har stängt dörren om sig flera gånger.
    – Som ett brev på posten kommer försvaret.

  22. kära du – den där LP-skivan vill jag HA!! Vilken klenod!
    I övrigt försöker jag härmed återkomma till bloggandet och börjar med din blogg – altid lika kärt at läsa- din beskrivning av de där ögonblicken då man har tusen associationer och infall parallellt är mycket realistisk!
    kram

  23. Igårkväll, när maken äntligen var klar med det och det och det och det och kom på att han nog ville springa men det var sent och mörkt, berättade jag om Olles syboliska springtur, och rätt vad det var hörde jag hur dörren stängdes. Tack Olle och Lotten!

    Här har den springande maken för några år sedan installerat ett “askungeprogram” till datorn som han är den enda som har lösenordet till.
    Den stänger helt enkelt av datorn vid den tidpunkt som maken ställt in. Lite olika för olika dagar, men i tid.
    Fantastiskt! Då kan man ha hur mycket intressant som helst kvar att läsa och så *poff* så slipper man.
    (Ja, han har spärrat ställa-klockan för oss andra också.)

    Jag har också problem med att komma upp på morgonen.
    Gå upp är det urtristaste som finns. Oavsett vad som väntar under dagen så är själva beslutandet för och uppstigandet det tristaste.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.