Hoppa till innehåll

Det nya sättet att kommunicera

Jag lever och andas med min mejl. Jag är naturligtvis fast i mejlträsket och borde läggas in på avvänjning. Jag blir glad av mejl och alla som får mejl av mig blir glada. Varje gång alla 17 tjejerna i basketlaget behöver få reda på att träningen är flyttad, skickar jag ett mejl istället för att sätta igång en telefonkedja som i fornstora dar. Klick, redo!

(Och ni som blir irriterade av stavningen mejl kanske ska sluta läsa här, eller kopiera hela texten och klistra in i ett ordbehandlingsprogram för att sedan köra find and replace så att det istället för mejl står e-post, e-brev eller mail.)

Jag bytte mejlprogram i september, och nådde igår upp till den vackra siffran 4 500 skickade och inkomna brev på ett halvår. (Åhå, nu blev tydligen även jag trött på m-ordet och skrev brev istället!) Jag vet inte om detta är extremt mycket eller normalt eller om det bara är dumt att avslöja att jag sparar på allt utom spam och massutskick. Sedan 1996.

Det finns dock två problem med detta ypperliga sätt att kommunicera. (Se där, nu försöker jag stilistiskt sett variera mig med en omskrivning istället för m-ordet.)

  1. Det finns de som har fått för sig att jag sitter med fiktiv rödpenna och rättar felaktigt språk i inkomna mejl. Därför vågar de inte skriva till mig.
  2. Det finns de som skriver så bedrövligt illa att jag sätter sitter på höga hästar med fiktiv rödpenna och rättar felaktigt språk.

Nu har jag några exempel här. De är avpersonifierade och censurerade och omgjorda så att inte ens avsändaren (förlåt) ska kunna känna igen sin text. OBS! Detta är hela mejl – det finns varken Hej eller Hej då (vilket faktiskt inte alltid behövs, tycker jag).

ja kunde inte spela fö min farmor va 7k fö hon mår bättre nu

Det här var sorgligt: jag trodde att det bara var ett meddelande (aha, undvek m-ordet ännu en gång) från en basketspelare som ville tala om att farmodern mådde bättre. Jag svarade något i stil med ”Toppen, vad jättebra!” Men det var i själva verket ett hurrarop, texten betydde: ”Ändrade planer! Min farmor mår bättre! Jag kan hänga med och spela i morgon! Plockar ni upp mig klockan halv åtta som vanligt?”. Tyvärr förstod jag inte det, och vi åkte till Katrineholm utan den i gathörnet väntande, stackars spelaren.

företgt har 2 nya utländksa anställda sedan vi gjorde planderna

Detta krävde omtryckning och krångel med blåkopia och många bortrinnande kronor för företaget eftersom ingen förstod att ”planderna” betydde ”planscherna”, vilket var en omskrivning för ”broschyrerna”. Som ju skulle göras om.

någon hatb tips om jobb för hns fliockvän hörde av er till meg

Nu blir det sorgligt igen: det här var en uppmaning till alla i vänkretsen att försöka hitta ett jobb till någons flickvän. Jag tolkade det som att det var klappat och klart, och gjorde inget åt saken. Inga jobb hittades, och de tu fick flytta till en annan stad.

nej

Ehrm. Ja? Kommer ni ihåg uppmaningen från mattemagistern före proven? ”Skriv alltid fullständiga svar!”

Så har vi då sms. Min mamma (lärare, språkpolis och lingvistekvilibrist) åkte till Italien och höll kontakt med oss med hjälp av en stavningskontrollerande telefon. (Jag har sparat allt i ett särskilt dokument i datorn, ja.)

Fått ditt nummer av sitter på det underbara torget i stadendet blir verona i röven

Stall frågor jag svarar många vackra sport manniskor långa mörka stora öron knall åka

Bådat i havet vackert frågetecken skickat neil jakob trodde var han namnlös

Kan inte andra bokstäver svåra snälla blommorna sparar på meny härifrån ska låga mat av dig

Tänk om en språkhistorisk institution hittar mammas mobil om 2 000 år. De analyserar språket och funderar över om orden uttalades som de skrev. Var det en avlägsen svensk-italiensk avart till dialekt? undrar de. Någon skriver en avhandling. Alla förundras.

Share
Publicerat iBloggen

25 kommentarer

  1. Orangeluvan

    Jag skrattade så tårarna rann åt moderns desperata tangenttryckningar. Jag kan avslöja att även hon satt och skrattade när hon skrev, för det blev så tokigt och hon kunde ju inte förstå hur hon skulle ändra på inställningarna. Till sist skickade jag ett brev till henne i Italien med en pedagogisk punkt för punkt-beskrivning. Tyvärr till fel mobiltelefonmodell.

    För övrigt: nu har det avslöjats, ring Expressen, Lotten “sätter på höga hästar”? Är det en metafor för något? Att det är pornografiskt förstår jag förstås på en gång, jag är inte dum. Men handlar det om droger också? Jag hoppas åtminstone att hästarna är människor i någon form.

  2. Oiii, tack söstra mi, nu sätter jag med rödpenna inte längre på höga hästar.

  3. Men varför blir det bara fel idag?

    … jag mig med rödpenna …

  4. Usch ja, vad mycket pinsamt konstiga sms jag har fått iväg innan jag insåg att man måste korrekturläsa T9-systemets ordförslag 😉

    Jag har även skickat sms som jag har skrivit med T9 avstängt utan att sett det, då blir det bara gallimatias!

  5. Sanna

    Hej!
    Inser du vilken fara du utgör för oss som sitter och arbetar i stora öppna kontorslandskap?? Vet du hur jobbigt det är att bara skratta på inandning?? ah, ah, ah låter det då innan man till sist inte kan hålla inne med det och är tvungen att skicka länken till din blogg till alla sura kollegor. Den sitter man där och kan höra på frunstandena hur snabbt folk läser. Hör man inget alls så vet man att dom är hopplöst urtrista…

    För övrigt kan jag upplysa om att “jag saknar dig” lätt blir “Jag räknar dig” när man använder T9 i ett sms…
    :->
    Sanna

  6. Men jag fattar inte hur man kan skicka iväg sms utan att läsa dem först. Min telefon vill alltid att jag ska svara “Öl!” istället för “Ok!” på alla frågor, och skulle utan att rodna påstå att vi hade kuk i helgen om jag inte höll efter den.

  7. /ingrid

    Men Anna, just så sms:ade jag (till Cruella för övrigt) när hon skulle på weekendtrip med maken.
    “Hoppas du får XXX i Moskva!”
    Korrläsning!!!!!

  8. Det värsta tycker jag ändå är när någon man har mejlat till ringer några timmar eller i värsta fall flera dagar senare och säger exempelvis: “Ja, det låter ju ganska bra det du föreslår, men tror du det går ett par dagar tidigare …” Som om man kommer ihåg vad man har skrivit i vartenda mejl! Då försöker jag humma lite och inte lova något på stående fot medan jag febrilt letar upp mejlet i Skickat-korgen och försöker se vad det är jag har föreslagit egentligen …
    Eller är det jag som är konstig som inte minns sånt?

  9. *whoah!*
    Underbart, skruttar så tårna ringer ;D

  10. Öl!

    Jag får dessa sms ganska ofta, och blir hemskt mycket gladare av dem än:

    Ok!

    När det gäller sådana som ringer och säger “ja, det låter jättretrevligt, sa vi klockan 16?”, är jag precis lika borta som Översättarhelena. I kombination med min ansiktsafasi (“Va? Vem är du” Har vi träffats förut?”) borde jag faktiskt inte få socialisera över huvud taget.

    Rigg: Jag har alltid T9 avstängd eftersom jag är en petimäter och alltid skriver perfekta sms med fullständig ordföljd och korrekt kommatering. Vad blir det i ett sms om man med T9 på skriver t.ex. gallimatias?

    Sanna! Tack! Jag är glad att jag får kontorlandskap att höffa på inandning!

  11. Lotten: Om man skriver gallimatias men T9 blir det Hallinavicir vilket är fullständigt… eh… just det… gallimatias. Då är det bara att klicka på “Redigera ord” och handstava det. Då har man skrivit ordet två gånger vilket iockförsig känns som minst en gång för mycket, men å andra sidan har man matat T9 med ett bra-att-ha ord till nästa gång man ska skriva gallimatias
    Solklart? Förresten, Bloggers Word Verification påminner om just gallimatias

  12. C

    HAHAHAHA! Lovely Lotten!

    Jag som lever och andas med Outlook och är helt beroende av det för att min dag ska gå runt förstår precis vad du menar!

    Jag får en väldig massa FYI-mail vidarebefodrat från Chefen och jag gillar mest de som har tom rubrikrad och som lyder
    FYI
    Yes!
    Kind regards
    Mike
    O

  13. Jag vet inte om detta är extremt mycket eller normalt eller om det bara är dumt att avslöja att jag sparar på allt utom spam och massutskick. Sedan 1996.

    Det är fullständigt normalt. Jag har det mesta av min post kvar sedan ~1995 (tyvärr hade jag inte vett att ta med mig posten från epostkontot jag hade innan dess).

    T9 är ett ondskefullt påfund som jag stänger av så fort jag ser det. Det är nästan lika ont som påhittet att ge människor möjligheten att kommunicera via text men inte ge dem ett vettigt tangentbord.

  14. Jag säger med Zarah:
    I,m so glad I,m not young anymore…

    Min mobil är en gammal hederlig 12-årig Ericsson A262s…

  15. Jag var tvungen att läsa lite om prosopagnosi (visste du att det hette så, Lotten? Det visste inte jag.) eftersom jag själv nästan är lite för bra på att känna igen folk! Intressant!

  16. Jo, Översättarhelena, det visste jag — men jag har bara en släng av sjukan. (Annika Bryn och jag har jämfört våra oigenkänningssjukor.) Om du är tvärt om, är du då antisopagnosisk?

    Och nu till den viktigaste frågan idag: vad är då Hallinavicir för sjuka?

  17. Ica

    Usch, det med mail (ja, jag skriver mail och tänker fortsätta) är en krånglig sak. Särskilt när mailen kommer från en högt uppsatt (inte nödvändigtvis på hästar) person och är fullt av stavfel, särskrivningar och annat mardrömsframkallande. Tyvärr, tyvärr, jättetyvärr tappar jag helt då respekten för personen i fråga. Själv däremot är jag samtidigt en mästare på att stava fel, och sen inte se den när jag läser igenom det jag skrivit. Alltså borde man inte ha någon respekt för sig själv, men hoppas att andra respekterar en trots stavfelen. Ja, man kan skriva i oändlighet.

    Sms är roligt. Kommer ihåg när vi läste mammamess på tåget från Sthlm. Min mamma har ju då glömt var å, ä och ö sitter, och hon har inte riktigt förstått det här med att det syns vem som skriver messet. Det räcker dessutom inte med att underteckna med mamma, eftersom det kan ju vara en av alla mina 130 mammor, utan det måste vara mamma och namn. På det hela är skiljetecken väldigt svårt.
    Exempel: Ok do vet jag du kan ju medela hemkomst sov so gott kram mamma ulla

  18. Olstorpe

    Ica: Så det är inte bara min mamma som har problem med skiljetecken i sms! De fem syskonen har med gemensamma krafter i alla fall lärt henne att sluta skriva med enbart versaler.

    Den Blyga: är imponerad av åldern på din mobil! Tyckte att min gamla Nokia var urgammal när den blivit skolmogen.

    Någon av mina vänner hävdade at T9 måste vara gjord av en man, baserat på vilka ord som kommer upp först. Att öl kom före ok var ett tungt argument.

  19. Jag gillar T9 för man kan få så väldigt roliga förslag på vad telefonen anser att man borde skriva! Själv kollar jag alltid att det blir just de ord jag tänkt mig, men jag har en kompis som inte kollar, vilket ger mig många goda skratt. Har flera gånger fått meddelanden som jag inte har en aning om vad de handlar om. Kanske borde jag svara “öl” på dem?

  20. Ökenkråkan

    Felstavning – kan någon förklara varför man stavar så illa på bloggen? Med man menar jag jag, då! Korrekturläsning i word och på papper är ju en sak; där har jag som bekant en toppenmetod. MEN – när jag ska kommentera bloggar skriver jag som en kråka (där dyker kråkan upp igen!). Och inget märker jag förrän kommentaren är publicerad! Jag som alltid vill veta bäst lider oerhört av att jag i ett citat skrev “proppa” i stället för “propsa” hos Ö-helena häromdan. Skrivfel var det, hör ni det!

    Alltså: Varför är det så svårt att upptäcka sina stavfel i en bloggkommentar innan den är publicerad?

  21. ökenkråkan:
    Det kanske kan ha med ögats avkodning att göra!
    Dels åhörde jag en föreläsning av en tidningsman – han berättade om hur man konstruerar LÖPsedlar så att de är tydliga på långt håll.
    Till skillnad från vad vi amatörer tror är VERSALER mer svårlästa än gemener. Det senare har något med att ögat “känner igen” de små hakarna uppåt på ex h,k.. eller nedåt på y,g;
    (Apropos HUNDBULL-skyltmålare Lindeman – skyltar blir oftare FEL just för att ögat inte kan se orden med ett ögonkast!)

    Dyslexiforskningen sliter vidare med frågan…

  22. Ökenkråkan har helt rätt i sin undran. Jag har legat sömnlös inatt: hur kunde jag skriva “kontorlandskap” utan s långt där uppe?

  23. Nej, jag tror jag har prosopgnosi (motsatsen till agnosi är väl gnosi)! Kan Hallinavicir vara “att se spindlar i syne”? Eller “att se grannar i syne” kanske?

  24. Google har inget svar på Hallinavicir… inte ens något käckt “Menade du:….” så det måste vara ren gallimatias!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.