Ännu en dag, ännu en trött morgon. Jag har drabbats av ett mystiskt syndrom som gör att jag inte kan bita ihop; käkarna passar inte med varandra längre! Det är som när man knäpper ihop västen med gylfen eller när blixtlåset spårar ur. När jag tuggar morot (egentligen är det förstås gräddkola, men det är inte längre accepterat att äta jue), skjuter en intressant smärta upp i vänster öra. Inte alls med detta syndrom relaterad är den nyupphittade halsflussen som river som om jag hade en whisky på ett snöre i halsen. (Egentligen har jag bara ont i halsen och har inte fått någon diagnos, men hur intressant är det?) Men det är inte det värsta.
Det värsta är att jag i morse vaknade med hockeyfrilla.
Jag har alltså ett fågelbo uppe på hjässan och små spretiga testar som slingrar sig fram från nacken. Detta stämmer inte alls med min självbild. Jag tror att jag har hår som Lucy i Dallas, ben som Marlene Dietrich och byst som Marcus Schenkenberg.
Till i morse kunde jag med mina trapptrillade armbågar ha gått med på att jag såg ut som en viss John Bauer-figur. 
Men han ser ju mer ut som Lucy i Dallas.
Med andra ord: helrenovering önskas. Jag vill ha nya spoilers och extralysen i munnen, kromade fälgar som accentuerar figuren och en trimning upptill samt kanske en hood ornament som på en Merca. Vänta nu, är det kanske den där röda jag redan har mitt på näsan?
17 kommentarer