Oj, vad jag har suttit barnvakt i mina dagar. I mitt cv må det stå Nationalencyklopedin och redigering och roliga föreläsningar samt en förfärlig massa universitetspoäng (samt en stor plump i form av en ännu inte avslutad kurs i engelska). Men det är barnvakt jag har varit mest.
Sommarjobben har i och för sig skiftat, men hur jag än har burit mig åt är det ändå barnvaktandet som har dominerat. Kanske beror det på att jag är så storasystrig, för efter ett tag på vilken arbetsplats som helst, börjar jag vakta barn … även om de är 20, 37 eller 62 år.
Ni börjar förstå vilken förfärligt besvärlig människa jag är, va? Besserwissern, bossen, tjifen och ”jag har en idé!”-snackaren.
Från 12-årsåldern var jag barnvakt för riktiga barn. När jag i nian började jobba på JC (som då betydde Junior Center och alls inte Jeans & Clothes), tog jag hand om kunderna som vore de barn, vilket alls inte sålde några kläder.
– Nej, den där kommer du ju att växa ur på nolltid, dessutom blir den omodern i nästa vecka. Gå in till konkurrenten därborta, de har bra prylar.
När jag i tvåan på gymnasiet jobbade sena kvällar på Skogaholms bageri, tog jag hand om min semmelbakande kompanjon såpass bra att han (se bild) för att få höra alla mina föreläsningar om livet tog en omväg på flera mil för att köra hem mig. Han var tre år äldre än jag.
(Tankepaus. Jag gick i gymnasiet, bodde i Täby och jobbade måndagkvällar kl. 20–23 i Kristineberg, nästan ute i Bromma. När jag tog tunnelbanan och Roslagsbanan, var jag hemma långt efter midnatt. Hur kunde mina föräldrar tillåta detta? Varför hade jag ingen barnvakt?)
När jag sommarjobbade på Danderyds Sjukhus, drev jag mina kolleger till vansinne genom att ta hand om patienterna som vore de mina barn. Gamla Rut, som hade en hemsk ögonsjukdom .. gamla Linnea som kissade i sina tofflor … gamle Torsten med sin afasi och … oj, tystnadsplikten är jag heller inte så bra på.
Tillbaka till nutiden. Mina ungdomliga basketkompisar söker sommarjobb och plitar ner sina erfarenheter och blir kallade till intervjuer och går på vad de kallar ”vuxenmöten”. Och jag får hjälpa till!
CV
* föddes 1990
* går i ettan på gymnasiet
* …
— Men har du aldrig jobbat? Aldrig hjälp en granne? Kan du snickra? Ok, kan du ta hand om barn? Nähe, kan du … Har du … Vill du …
Nu tittar jag på mina egna barn och inser att … de ju inte heller har jobbat. Gulp. Nu stundar hårda tider! Sommartider hejhej!
(Psst. Jag är nyfiken på era gamla galna sommarjobb.)
34 kommentarer