Bästisgrannen och jag träffades när vi var 12 år. Vi bodde under flera år på 160 mils avstånd från varandra. Jag pluggade lydigt medan hon fladdrade runt som bartender. Men nu bor vi sedan sju år grannar i en mellansvensk stad. Jag bloggar hysteriskt medan hon bara är hysterisk när snuset håller på att ta slut.
Vi är som natt och dag – fast vi gillar ju basket. Och varandra.
Igår började jag prata om bloggandet och det faktum att Carl Bildt har gjort Bertil Torekull irriterad efter att även Bertils kompisgranne PM Nilsson hade blivit irriterad och att hela svenska bloggvärlden samt SvD:s ledarskribent nu är irriterade. Bästisgrannen sa:
– Bildt, han är … utrikesm… eller …?
– Just det, och han bloggar, är det inte coolt?
– Den där PM Torekull, vem är det då?
Vår ankdamm intressanta tillvaro som heter blogg, får i alla fall mig att hela tiden tro att jag lever i världens centrum. Men det gäller ju inte bara min bloggvärld – jag tror alltid att jag befinner mig i en smältdegel av intresse. När jag bodde i Lund och Lugi lade ner sitt basketdamlag för att någon hade satsat hela föreningens pengar på att bygga en tennishall, trodde jag att hela Sverige skulle rasa av ilska. But no. När Plannjas amerikanske spelare Joel Copeland flyttade hem igen, trodde jag att hela Sverige sörjde. But no. Jag drömmer till och med om detta scenario:
– Hej, jag heter Lotten Bergman.
– Åh, heeej, vilken äääära, det är ju du! Du som bloggar! Hallå, allihopa, Lotten Bergman står här! Låt oss alla utbringa en skål och ett fyrfaldigt leve …
But no.
– Hej, jag heter Lotten Bergman.
– Hej … Lotta?
Jag pratar med en kompis och raljerar fnissande om ”dagens outfit”. Hon förstår absolut ingenting eftersom hon aldrig har hört talas om det uttrycket. När jag förklarar och säger ”modeblogg” tror hon att jag pratar om ”modekatalog”.
För er allmänbildning: dagens outfit i min ankdamm bubbla.
aha – vi har nåt gemensamt som vi inte delar med hela bubblan (jag kan inte stryka över sådär snyggt men förlåt; bloggvärlden). Vi har båda drabbats av den där tennishallen. (För min del har det blivit till ett löjligt ledarbidrag i 20 år som inte ens betalt hälften av alla föräldra-tele-samtalen).
Du som är så blogg; hur värderar man modebloggar, jag tenderar att ogilla dem skarpt!
Jag är grymt imponerad av att du satte på dig omaka strumpor bara för att ta en bild. Du är så ambitiös! Dessutom måste du ha sopat minst 1,5 kvm av köksgolvet. Du säger ju att ni aldrig städar, men det ligger minsann inga smulor vid spisen.
Ankdamm = begränsad miljö vars invånare tror de befinner sig i världens centrum. Också bra grogrund för inbördes beundran. Som vi i bloggvärlden ju kör med och det tycker jag vi ska fortsätta med! Så bra som vi är, menar jag.
Wv ylbxd. Yllebyxad?
Oj, ett år sedan. Infinitivmärken framför år är lämpliga i poetiska sammanhang, annars bara förvirrande.
Tonårsmamman: För drygt att år sedan lade jag ut en bild på mig från 1979 .
Har du något foto på dig själv från 1978-1979? du verkar ha så många sparade foton. Min dotter gör ett arbete i skolan och hittar inget foto från den tiden. eller har du tips på någon sida där vi kan hitta det vi söker.
Ankdamm som metafor ser jag mer som ett litet ställe där alla känner alla och ingen främmande ska någonsin tro att den kan tränga sig ner och göra sig hemmastadd.
Men alla är väl välkomna att blogga och kommentera? (Utom konstiga spammare då …)
Ingrid! Din-man-om-du-hade-varit-gift har helt fel. Aldrig smakar chipsen så gott som före maten. Att chipsätandet är ett ofog, är ju en helt annan sak.
Min (oäkta) man kallas ibland chipspolis — han hade nog hellre varit en språkpolis. Men vad kan man vänta aig när man uppmanar vuxna människor på skärgårdshelg att inte äta chips före maten? Man får stå sitt kast. Chipspolis he is.
Anthony Santinelli — oj, om du visste hur många som är icke-språkpoliser som är här och driver omkring!
Jag gav bort en Språkpoliströja i present en gång. Till en person som verkligen är Språkpolis med stort s. Tröjan var inpackad i glittrigt papper och knörvliga snören och lovade gott.
Men ack. Och ve. (Intag rätt position nu.) Hon hatade presenten. För språkpoliser är ett grymt släkte som bara förstör, sa hon.
Ack . Och ve.
Bra, Danstanten. Om fler tycker som vi, kanske jag kan få NE på andra ankdammstankar?
(Jag har sån fruktansvärd makt, se.)
Egentligen är väl skillnaden på skyddad verkstad och efterbliven eller stillastående miljö minimal. Eller har jag fel?
Men jag förstod direkt att du menade en liten mysig damm att plaska runt i och inte Samhall. 🙂
Jag är ingen språkpolis men tycker det är kul att besöka dig ibland ändå.
Lotten! För mig betyder ankdamm också precis så som du menade när du skrev.. alltså i en skyddad liten vrå, typ… 🙂
Lotten, ”den blyga” är din svärmor? Glömde tycka till om bilden. Den utstrålar glädje. Tröjan fin. Jag kan aldrig bli språkpolis, för jag silar elefanter och ….mygg?
Vilken helomvändning eller kovändning. Eller på ridterm: bakdelsvädning eller framdelsvädning.
Min outfit idag: Hemlisblogg tröjan! Jag känner mig lite mallig i den tröjan! När jag skulle till Stockholm och träffa andra bloggare, hittade jag INTE den! Så jag tog ”Teckenspråkig” tröjan istället.
Ojoj — jag har kollat vad ankdamm betyder, och det var alls inte som jag trodde — liksom en liten skyddad verkstad … NE föreslår:
efterbliven eller stillastående miljö
Sorry, det var alls inte vad jag avsåg. (Håller ni med om NE:s definition?)
Tänk! Jag trodde att ni skulle kommentera
1) strumporna *check*
2) bloggen som ankdamm
3) tennishallen
4) mitt stora ego *halvcheck*
But no!
(Jag har lagt ”hörapparatsbeige” till mitt ordförråd, förresten.)
Presenterad för Lotten, salt,
Barbro (som jag inte fick länka till för blogger; se alltså istället min sida) och några till skulle jag definitivt brista ut i ett ”Oooooh! Så trevligt!” där Oooooh-et skulle vara ett sånt därnt ”engelskt” som börjar högt upp nånstans.
vw: nqwexwuj De är inte klocka!
Jag håller med Bästisgrannen om snuset! Dagens under och även outfit är att jag har kläder och inte pyjamas på mig fast klockan ”bara” är tre. Det har inte hänt på hela veckan. Sonens sportlov har haft en extremt försoffande effekt på mig.
Strumporna ser ju JÄTTENYA ut. Även om de är olika. Ingen röd munktröja. Haha! Vi har likadana tröjor på oss idag!
Oj, vad dina fötter är långt bort. Får du inte svindel?
Lotten: berätta mer, berätta mer…
Lotten: jag törs inte ta bilder på mig själv eftersom jag kanske kommer att bli betraktad som en ärke-slusk av folk som gillar mode.
Men så kanske jag faktiskt ÄR en trash-bloggare!
Just nu är min outfit en blå tröja, ett par svarta myspysbrallor (för stora – vilket är rätt unikt), svarta strumpor och ett par kalsonger. Färg förmodligen svart. Jag tar ett par ur lådan och tar på mig utan att reflektera över matchningen. Jag är rätt blek, så gnistrande vitt utspätt med hörapparatsbeige skulle isåfall vara rätt färg på kallingarna….
PM Nilsson hade jag en del att göra med när han var chefredaktör för Lundagård. Dessutom har frun bott granne med honom. Torekull känner jag till men har inte tagit någon större notis om.
Lotten Bergman däremot är mer känd i min värld! Så det så!
För övrigt har jag inte hängt med i basketen sedan Larry Bird lade av.
Åh, vilken härlig bild! Skönt med alla färger! Nu känns det genast bättre, gårdagens bilder skrämde upp mej så.
Jo, bilden togs av en hemmavarande 12-åring på en köksbänk efter att jag själv först hade försökt hänga upp kameran i en taklampa och spillt varmt te över vänster hand.
För övrigt anser jag att ni alla ska blogga outfitbilder på detta sätt. I omaka strumpor, förstås. Man får ju så små fötter, om inte annat! (Eftersom jag har lånat skor av dig, Ingrid, har du ju lika små fötter.)
Hans Persson: Du kan köpa tröja av mig — jag är den stora t-shirtdrottningen!
Vilka små fötter!
Oooh, en sån där tröja borde jag också ha! 😉
Jag hade i alla fall reagerat ordentligt om jag blev presenterad för en Lotten Bergman *ler* och jag hade tyckt att det vore sååå häftigt 🙂
Jag vill också ha en ankdamm! jag vill också skriva autografer:
Nämen oj! Är det inte VBK?
Men jag har så svårt att slita jobbet ur huvudet så ankdammen liksom bloggandet är fruktansvärt långt borta…
Vad skönt att se att det inte bara är jag som har olika strumpor på mig idag. Snygg matta förresten.
För ett par veckor sig hände det mig att jag intet ont anande infann mig i ett sammanhang där jag inte kände så många och blev hälsad med utropet: ”Nämen, är det inte Översättarhelena! Är du här! Tänk att få träffa dig i verkligheten!” Det var mycket surrealistiskt. Jag började genast skriva autografer och bete mig divigt. (Inte. Jag blev egentligen ganska generad och gav nog intrycket att vara förskräckligt tråkig live.)
Detta borde rent statistiskt hända dig jämt och ständigt, eftersom du har många fler läsare.
Jag hade nog åtminstone knäfallit och sedan resten av dagen gått och jag-mötte-Lassie-skrutit att jag minsann mött Lotten Bergamn!
Gillar dagens outfit.
Jag har också ”dagens outfit” bloggat fast av annan anledning.
Uppmuntrande tillrop från svärmor!
Det här är det bästa Du skrivit på länge!
Det märks att vi är inne i mars.
För att tala med Karlfelt:
tala med bönder på bönders vis och och lärde män på latin
i.e.
det gäller att ha kommunicerande kärl mellan den stora och lilla världen
Ärligt talat, hur har du lyckats ta den bilden? Har du fler än två armar? Fast det kanske man får om man har barn, speciellt några fler än ett. Antar att det är en väldigt användbar egenskap isf.
Jag hade absolut utbrustit ”Åhh, DEN Lotten Bergman! Wow!”. Bara så du vet.