Hoppa till innehåll

Larmat!

Det känns lite som att ha gummiband runt en tom plånbok eller hänglås på en opackad resväska. Vi har alltså installerat tjuvlarm i huset.

Två larmande män som hette Ola och Dan klev mitt i morgonrusningen in i hallen med enormt imponerande verktygsbälten. Leverpastejmackor och varm choklad ven genom luften – pulkdag för ett barn, skridskodag för två andra barn och utflyktsdag för två av de minsta gjorde morgonen lite extra spännande. Ola och Dan bara log.

– Decken ska vara i rummet med värden, sa Ola lugnt.
– Däck? Världen? sa jag.
– Skalskyddet kan vara på fastän ni är hemma, förklarade Dan
– Skal? (Skalman?)
– Om väktarna åker på ryck …
– Ryck vaddå?

Nu har vi rörelsedeck och IR-deck och magneter och kodbrickor. Det hela kommer att sluta med att vaktbolaget får flytta in och bo hos oss för att avhjälpa alla ”handhavandefel” (alltså falsklarm).

Hörnu alla tjuvar! Här har ni inget att hämta. Däremot är ni välkomna att komma hit och lära mig lite tjuvlingo, jag är mycket fascinerad av fackspråk.

Share
Publicerat iBloggen

7 kommentarer

  1. ” Här har ni inget att hämta”
    får mig osökt att tänka på en historia som cirkulerade när Sträng, Gunnar Emanuel var finansminister.
    Vilket han för övrigt var 1955- 1976!

    Ni yngre kanske inte minns honom, en ganska kort myndig man i kostym, både hängslen och livrem, galoscher, Stetson hatt, trenchcoat och paraply.

    Han var ju helt autodidakt men hade ett mycket rikt språk – talade i det undre registret med pondus.

    ( Det varför övrigt han som hade gummiband runt plånboken, som förvisso inte var tom – han skötte sina privata affärer med samma omsorg som Sveriges)

    Nåväl. Han hade varit på förrättning någonstans i Småland. När han ändå var i trakten beslöt han sig för litet släktforskning – trodde sig veta att han härstammade från några torpare.
    På den tiden var det ju Kyrkan som hade hand om folkbokföringen.

    Han stegade en sen kväll upp till Prästgården och knackade på.
    När kyrkoherden öppnade sade Gunnar:

    Mitt namn är Gunnar Sträng, finansminister.

    Kyrkoherden bleknade – framstammade: ” Här finns inget att ta.”

    PS Det tycks vara en hantverkarnas dag – klicka in på min blogg DS

  2. Tjuvarna har väl visst en massa att hämta hos oss. Hallå där, Lulle Långfinger och Bert Bandit! Vår källare — som helt saknar tjuvlarm — är full av lättsålda föremål som betingar ett stort värde på andrahandsmarknaden: teakbokhyllor, antika veckotidningar, sängben och prima furupanel i osorterade längder

  3. Hörde just att grannarna längre ner på gatan strax före jul drabbades av inbrott när de låg och sov. Ingen hörde något. Tjuvarna länsade allt och lyckades sedan gå under jorden. Några veckor senare bestämde de sig för att slå någon på truten, hamnade då i finkan och erkände där allt de hade gjort. Men grannarnas antika smycken var för alltid borta.

  4. Vi har också ett larm mot bovar och banditer. Inte som vi installerat själva dock, utan det kom med huset, så att säga.
    Det är dessvärre ganska gammalt. Det är ingen flashig kod som man skall larma av med. Utan det finns en enkel liten vippströmbrytare av modell lilla-tekniklådan, gömd i en garderob. Det är så man larmar av eller på.
    På något sätt känns det lite charmigt.

  5. Oj, vad jag hellre hade haft en av- och påknapp till larmet. Vi har koder, knappar, lampor, mackapärer och sensorer. Nu måste vi börja samla på konst eller något, för det är verkligen jättelarvigt att larmskydda 32 stolar, 17 bord, 13 sängar och jeans från 1976.

  6. 17 bord?!

    Hur kommer det sig? Det är väldigt många bord.

  7. Vi har väldigt många bord för att jag när en dröm om att kunna ställa till storkalas på långbord (av 17 olika) i rödaste rappet närhelst andan faller på. Och så var de ju så billiga! (Teak, 50-tal, runt 20 kr styck.)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.