Hoppa till innehåll

Etikett: trädgård

Låt oss nu odla vår trädgård

– Näe.

– Nej.

– Nejnejnej.

– Nähepp.

– Faan!

– Men kanske … NEJ! JAG VILL INTE! Aaaaaaarrrggggh!

Det där ovan är jag som med sammanbitet tålamod först försöker göra som alla andra inklusive Voltaire: odla min trädgård. Och som efter blott några försök slänger små blomspatlar i rabatten och primalskriker. Som en treåring, ja.

– Kolla vilka fina blommor! säger jag och får då höra att det är ogräs. (Staketet är fult, ja. Det sattes upp 1984 när huset var församlingshem och omgärdar en rullstolsramp. Som vi inte behöver. Än.)
– Kolla vilka fina blommor! säger jag och får då höra att det är ogräs. (Staketet är fult, ja. Det sattes upp 1984 när huset var församlingshem och omgärdar en rullstolsramp. Som vi inte behöver. Än.)

Ge mig hammare, såg, skruvdragare och röjsåg så funkar allt bra. Placera mig i en brädgård eller på verktygsavdelningen så att jag småtrallande får pilla på muttrar och karbinhakar. Men be mig inte köpa jord, mull, pelargoner, triffider eller frön. För jag gör bara gör fel!

– Kolla här kommer det upp någon intressant växt! säger jag innan jag inser att det är hår från när jag klippte barnen i lördags.
– Kolla här kommer det upp någon intressant växt! säger jag innan jag inser att det är hår från när jag klippte barnen i lördags.

Men nu ska vi ha ett projekt ihop, ni som läser och jag som behöver hjälp.

Jag publicerar här bilder som med ilsket darrande händer togs nyss – och så föreslår ni vad jag ska köpa och göra. Betänk nu att inte ens ett ord som ”perenn” är självklart för mig. Samt att hade jag haft råd, hade en trädgårdsmästare varit det bästa alternativet. Eller ett bloggparty dit bara trädgårdskunniga får komma? Moahahahaaa.

Norrsidan

Rododendron som skyms av bilarna nästan hela tiden. Det fiffiga är att rododrendronbuskarna i sin tur skymmer en ganska ful vägg.
Rododendron som skyms av bilarna nästan hela tiden. Det fiffiga är att rododrendronbuskarna i sin tur skymmer en ganska ful vägg. (Klockan har jag satt upp till gagn för alla som tar bussen två meter till höger utanför bild.)

Östsidan

Blärk. Sicket sorgebarn. Här borde jag ju anlägga en cykelparkering istället, lagom nära gatan så att tjuvarna inte behöver gå in i trädgården i fortsättningen.
Blärk. Sicket sorgebarn. Här borde jag ju anlägga en cykelparkering istället, lagom nära gatan så att tjuvarna inte behöver gå in i trädgården i fortsättningen.
Samma sorgebarn längre ner på gatan. Ska man hugga av allt i nivå med det fula rullstolsskranket? Oooo, ser ni betongkrukan?
Samma sorgebarn längre ner på gatan. Ska man hugga av allt i nivå med det fula rullstolsskranket? Oooo, ser ni betongkrukan?
Den skulle man ju kunna bygga en grill i! Oooo, ser ni stenläggningen under?
Den skulle man ju kunna bygga en grill i! Oooo, ser ni stenläggningen under?
Stenarne där barn vi inte lekt alls. Gula blommor som barnen får 50 öre styck för (1 krona om roten är med).
Stenarne där barn vi inte lekt alls. Gula blommor som barnen får 50 öre styck för (1 krona om roten är med).

Sydsidan

Själva tomten, liksom. Tre äppelträd (som vi har fått ansade av en specialist!). Ett gullregn i mitten – bredvid en kulle som vi kallar …
Själva tomten, liksom. Tre äppelträd (som vi har fått ansade av en specialist!). Ett gullregn i mitten – bredvid en kulle som vi kallar …
… Himalaya. En lekplats, liksom.
… Himalaya. En lekplats, liksom.

Västsidan

Örtträdgården. Här skulle jag vilja odla enbart basilika och koriander, men det låter sig visst inte göras. Men rabarbern är god.
Örtträdgården. Här skulle jag vilja odla enbart basilika och koriander, men det låter sig visst inte göras. Men rabarbern är god.

Inser ni allvaret nu? Jag måste skärpa mig, annars kommer trädgården att anmälas för förargelseväckande beteende.

Share
121 kommentarer

Mors dag – ett klipp!

Jag har berättat förut att jag är uppvuxen i ett akademiskt hippiehem där det mesta var ganska stökigt och man inte firade kommersiella högtider som mors och fars dag. Idag har jag  till exempel inte som en god dotter gratulerat min mor – som har bytt åsikt helt och numera absolut vill bli uppmärksammad. (Okej, okej, jag ska!) Inte heller har jag blivit gratulerad här hemma eftersom jag de facto inte bryr mig om det.

Se där vad som händer när man blir feluppfostrad! Man går miste om en hel massa!

Men i morse blev jag faktiskt gratulerad av min djefla blyga svärmor, som gav mig en present ”från en mor till en annan”. Det innebar att jag och hennes son – min djefla man – fick åka ut med tusenlappar i handen för att ett klippmonster köpa! (Apropå gårdagens text. Jotack, jag mår bättre i armarna och händerna nu. Träningsvärken sitter som två skruvstäd på underarmarna.)

Först åkte vi till affären som snart måste vinna pris som varande den absolut fulaste. Kan man blanda blått, rosa i två olika nyanser, orange, grått och svart samt blekgult i en enda entré? Javisst:

Det enda som matchar något är den djefla mannens t-shirt.
Det enda som egentligen matchar något, är den djefla mannens t-shirt.

Det var lite dyrt där. Då åkte vi till Jula, som i telefon intygade att jooorå, de hade sju exemplar kvar av den batteridrivna klippare som vi ville ha. När vi väl kom dit hade de dock endast ett skyltexemplar kvar – som inte var till salu. Därefter åkte vi till Plantagen som dels hade 374 kunder som köpte blombuketter till sina mammor, dels vår klippare. Nästan 1 500 kronor billigare än på Coop …

Trettonåringen klipper till.
Trettonåringen klipper till.

Och klipparen går bra? undrar ni? Vet inte, jag har ingen aning. Bzzzzzzz bzzzzzzzzz låter det från trädgården och det ser himla bra ut – men jag är lam och allergisk och har en blogg att ta hand om, jue.

Share
34 kommentarer

… kan … inte … få … fram … orden …

Sent igår avslutades vår trams- och skojbasketcup (EBA) där gammal som ung möter liten som stor. Själv går jag ju omkring och tror att jag är en relativt storvuxen människa eftersom alla i min professionella omgivning – särskilt de radioanställda – är så små. Men så här stor är jag i min basketvärld:

Petit!
Petite!

Jag åkte hem efter sista matchen, duschade och lade mig utan att torka håret för att sova den ömma sömnen som en tantbasketspelare sover: med lite ont här och där. Sedan vaknade jag och såg ut så på detta vis:

Till frukosten berättade min djefla man, när han hade fnissat färdigt åt min frisyr, att han borde ha klippt gräsmattan för tre veckor sedan. Eller att någon annan borde ha gjort det. Samt att vår inte alls gamla handtralla var paj och kaputt på ett sätt som inte låter sig lagas. Och att vi faktiskt inte kan låna någons motorgräsklippare eftersom vi körde sönder den senaste vi lånade. Han avslutade med att berätta att den enda vettiga lösningen var att i skift och på huk klippa gräsmattan med häcksaxen i väntan på att gräsklipparinköp låter sig göras.

Jag tänkte bara ”pah, så farligt kan det inte vara, jag är dessutom både stark och vältränad, om än gräsallergiker” och gick ut för att kontrollera.

Liten som änna tesked kände jag mig plötsligt.
Liten som änna tesked kände jag mig plötsligt.

Skiftarbetet inleddes. Barnen skrattade. Häcksaxen saxade. Vi knäade i skift. Jag försökte vinna en inte uttalad tävling om störst yta på kortast tid. (Det sägs förresten att man får snygg bröstmuskulatur av just den där klipprörelsen med båda armarna.) Efter en timme såg det ut så här:

Svag, darrig, lam och dum kände jag mig plötsligt.
Svag, darrig, lam och dum kände jag mig plötsligt.

Och nu till rubriken här ovan. Armarna är helt slut. I armarnas förlängning sitter fingrar som darrar som blåklockor och som inte orkar trycka ner tangenterna utan bara hovrar några millimeter ovanför dem. Jag skulle nyss snyta mig, men orkade inte lyfta papperet och började fundera på att snyta mig i ena handen. Men den orkade jag inte lyfta upp till näsan. Kanske hade jag kunnat snyta mig liggande?

Det här är det jobbigaste jag någonsin har skrivit.

Share
39 kommentarer

Påta i trädgården?

Alla tjatar på mig och berättar hur man blir en ny människa om man påtar i trädgården. En ros här, en lök där, en finskuren gräskant där. Och så visar de hur de har bränt sig på näsan redan i april och hur ont de har i ryggen och vilken träningsvärk man får i armarna. AV ATT PÅTA I TRÄDGÅRDEN?

Låt mig och min trädgård nu vara ifred så ska jag inte tvinga er att spela basket, twittra, skaffa konto på Facebook och eget företag när ni ändå håller på. (Jag ser att jag redan för elva år sedan kände likadant i kåseriet ”Saven stiger” – och tänk att jag och grannskapet har överlevt ändå.)

Men jag är inte den som är den. Nu outar jag mig och min trädgård i projektet:

Plåta i trädgården!

”Jag litar bara på veterinärer.”
Ser ni att det här är en av mina favoritpjäser av Ionesco? ”Hrnf. Jag litar bara på veterinärer. Hrnf.”
Att pynta sin trädgård är ett kapitel för sig och kan göras på många sätt.
Att pynta sin trädgård är ett kapitel för sig och kan göras på många sätt.
Min djefla man har ett sedan tio år pågående stupränneprojekt. Det går sådär.
Min djefla man har ett sedan tio år pågående stupränneprojekt. Det går sådär.
Hett tips: cyklar utan sadel blir inte stulna ens om de är olåsta.
Hett tips: cyklar utan sadel blir inte stulna ens om de är olåsta.
Vi är inte säkra, men vi tror att det är en triffid.
Vi är inte säkra, men vi tror att det är en triffid.
Lilla Dino har bosatt sig i ett trasigt tefat.
Lilla Dino har bosatt sig i ett trasigt tefat.
Tut! Tut! Flytta på dig! Tuuut! (Babar tror att det i vinden fladdrande, trasiga studmatteskyddet är en orm.)
Tut! Tut! Flytta på dig! Tuuut! (Babar tror att det i vinden fladdrande, trasiga studsmatteskyddet är en orm.)
Apropå det, se hur ormen så klatschigt matchar pulkan i bakgrunden.
Apropå det, se hur ormen så klatschigt matchar pulkan i bakgrunden.
Godzilla sjunger en serenad till fåglarna. ”Tjo vad det var livat …”
Godzilla sjunger en serenad till fåglarna. ”Tjo vad det var livat …”
Men så fint jag har fångat både jul och nyår på en och samma bild!
Men så fint jag har fångat både jul och nyår på en och samma bild!
Stackarn. En King Kong-wannabe på äventyr.
Stackarn. En King Kong-wannabe på äventyr.
Har mina barn sett ”Utvandrarna”?
Har mina barn sett ”Nybyggarna”?

Ehum, finns det i krokarna någon landskapsarkitekt som behöver öva på hopplösa projekt? Eller något tv-program som heter ”Swedish Garden Makeover”? Jag är den förste att erkänna att det här inte ser bra ut. (Fast snart blir det ju insynsskyddande blad på våra tremetershäckar, så det kanske är OK ändå?)

Share
29 kommentarer