Jag är på mördarstråt.
Förr i tiden (till så sent som för två år sedan) brydde jag mig inte nämnvärt om växter – så länge det inte handlade om min mormors hibiskus (f. 1922) och min farmors porslinsblomma (f. 1918). Inte heller brydde jag mig om trädgårdspynt så länge det inte handlade om gullregn eller stickiga rosor. För gullregn och stickiga rosor är inte barnvänliga. Allt annat fick leva i fröjd och gamman så länge jag eller barnen inte for illa på något sätt.
Men så kom ju nya tider, och sommaren 2024 begåvades jag av välmenande människor fem stycken (tydligen) dyra dahlior. Dem ska man (tydligen) ta hand om mer än jag någonsin har tagit hand om mina fem barn, vilket slutade med att jag planterade ut de jävla plantorna i skugga och högt gräs så att de på blott tre dagar dog en kvalfylld död i mördarsniglarnas mun.
Och nu är vi framme vid sommaren 2025, när jag helt utan protester har tagit hand om tre dignande dahlior, fem anemiska anemoner, två bastanta basilikor, en monsterstor rabarber, ett helt potatisland, fem jordgubbsplantor, en jävla massa liljor och till och med en stickig ros.
Samt (tydligen) hela Sörmlands bestånd av mördarsniglar. Som ska döden dö.
Det påstås att en sax är bästa mördarsnigelmördarvapnet, men si då drabbas jag av ruelse och ånger eftersom jag känner snigelkroppens fibrer i själva mordögonblicket.
Ibland stänker det av klippet även upp snigelsubstans med sådan kraft att alla mina instinkter rycker till som vore kletet något frätande. Mina två hederliga spadar på bilden där ovan har tjänat mig väl, men det bör läggas till handlingarna att efter
- styrketräningspass med armfokus sneglar jag mot saxen emedan spadarna äro för tunga
- blott ett glas vin är träffprecisionen betänkligt sämre
- två glas vin har jag inget alls emot att gå ut med salig svärfars trätofflor i stl 46 och bara trampa ihjäl de satans jävlarna.
Men precis som under Caligulas tid, finns det ju vapen av mer finessartad sort. Förgiftning medelst drunkning kallar jag denna variant.
Att jag slösar bort en Crémant de Bourgogne Brut beror på att korken var helkass och att drycken hade jäst till odrickbar nivå. Fällan funkar till och med bättre än en tallrik med folköl, för de satans sniglarna är tydligen finsmakare också.
Så. Är detta mitt mördarprojekt ett fåfängt försök att få ordning i min lilla värld, såsom de galna politikerna och nationsledarna på jordklotet beslutar att anfalla barn i matkö, civilister på tåg och intet ont anande konsertbesökare?
(See what I did there? Mördarsniglarnas kollektiva frånfälle pga. min hand/spade/träsko liknas plötsligt vid hur presidenter och premiärministrar samt diktatorer ger sig på oskyldiga människor som därför faller offer för ”ett nödvändigt ont”? Ja, kanske en helt olämplig allegori. Men mot världsliga dumheter har jag ingen moteld.)
Jag fortsätter mitt mördarvärv. Kanske gör alla mina spadhack mot mördarmarodörerna i gräsmattan att denna luckras upp och mår lite bättre?
Pssst! Från och med måndagen den 30 juni kan ni räkna med en herrans massa blogginlägg här, för i tio dagar gör jag då Skottland osäkert. Detta måste naturligtvis dokumenteras. Ordentligt och ingående. Samt ofta.
Det ser vi fram emot! Skottland alltså, inte sniglar och diktatorer.
Genom att plocka upp sötnosen på bilden och låta den utforska min handflata skrämde jag slag på ett antal tredjeklassare i maj i fjol. Tänk att en liten trädgårdssnäcka kan vara så läskig.
Med detta vill jag vänligt påpeka att den som kallas bebisvinbergssnäcka på din bild är en trädgårdssnäcka.
Ooooooh! Tack Båthuspernilla! Jag korrigerar!
Än så länge är mördarsniglarna few and far between i mina trakter, men måste ju tas om hand för att inte bli fler. Jag klarar inte heller att klippa, så jag har googlat och hittat en metod som passar mig bra (om man letar tillräckligt ihärdigt på nätet hittar man alltid en metod eller åsikt som passar en). Enligt den sagespersonen är det skonsammaste sättet att döda sniglar att frysa ihjäl dem. Jag plockar dem med en låååång grilltång, lägger dem i en brun kompostpåse som jag lägger i en plastpåse, som jag lägger i en plastlåda, som jag lägger i ett eget fack, längst ner i frysen (det KAN ju finnas Houdinisniglar). Nästa dag slänger jag kompostpåsen i den därför avsedda soptunnan.
Ooooo, jaaaaa, Skottlandsrapportering! Uppskattas mycket ehuru jag själv inte kan ta mig någonstans i rådande omständigheter. Får njuta av andras strapatser.
Ogjort trädgårdspyssel behöver jag inte oja mig över längre eftersom den är utbytt till balkong. Något enklare att komma ihåg att vattna när alla pelargoner hänger så vackert på rad. Men jag kanske införskaffar en liten citronquats eller så i stor golvkruka som kan få äran att bli oomhändertagen. Hm.
Om du vill pysa lite om din situation i Israel, Dina: gör det här! (Vi kan inte ens föreställa oss hur civilbefolkningen har det i alla dessa krigshärdar.)
Lotten är det den här låten du går och nynnar på?:
Lilla snigel akta dig
Akta dig akta dig
Lilla snigel akta dig
Annars tar jag dig
Du ska INTE döda leopardsniglarna.
Leopardsniglar är faktiskt en effektiv naturlig fiende till mördarsniglar och kan bidra till att minska deras population i trädgårdar.
Även jag lägger mig i snäckdebatten och säger att Båthuspernilla håller i en trädgårdssnäcka, men den lilla snäckan i Lottens collage varken är en trädgårdssnäcka eller vinbergssnäcka utan istället en lundsnäcka. Skillnaden mellan den och trädgårdssnäckan är att lundsnäckan har en mörk skalläpp, TGS har en ljus läpp.
Det har det göteborgska molluskoraklet Ted von Prosewitz sagt, så det tror jag bergfast på.
Skottlandsrapportering ser jag fram emot och undrar om du sett alla underbara haggisar man kan stöta på på facebook?
Nämen vänta, är bebissnäckan inte en trädgårdssnäcka utan en lundsnäcka? (Jag inväntar fler specialistkommentarer innan jag ändrar igen!)
Birgitta: Jag dödar inte leopardsniglarna, jag looovar!
Kom igen alla specialister! Jag vill SÅ GÄRNA vara snigelkorrekt!
Skottland och haggisar: Jag gillar ju både haggis (och pölsa), så inga negativa haggiskommentarer kommer över min tröskel. Å andra sidan är rapporter om GODA haggisar inte särskilt kul att skriva om. Liksom: ”Åh vilken god bakelse”. (Alla bakelser är goda.)
Värmerapport från min front:
Vädret är HELT förtjusande denna torsdag. Det är 25 °C trots att klockan är över 19, och jag älskar medelhavskänslan. MEN.
.
.
.
.
.
.
.
.
Jag har pool-grannar i nästan varje väderstreck. Om de ändå kunde njuta av sin tillvaro liiiiite mer diskret så att jag kan höra vad min pyttipanna fräser åt mig.
Åh Skottland! Mitt senaste besök där sammanföll med två avgörande beslut där
1. Skottarna folkomröstade och beslöt att stanna kvar i UK.
2. Någon styrelse, eller annan förnäm församling. beslöt att KVINNOR skulle hädanefter beredas medlemskap och tillträde till St Andrews golfklubb (som säkert officiellt heter nåt annat fint).
Och så åt jag Haggis på pub och vandrade längs Firth of Forth.
Trevlig resa önskar jag dej Lotten!
När det gäller sniglar vill jag inte undanhålla er den här sötnosen. Den täcker lätt båda ögonen på en TV-licensskolkare, om det skulle bli aktuellt igen. Den härstammar dock vare sig från Skottland eller Sverige utan från Zanzibar.
JÄSS! En jättesnigel från Kråkan! Låtom oss skapa ett filmmanus om hur sniglarna utvecklar hjärnfunktion (förlåt min förolämpande & förutfattade mening, alla ni läskunniga sniglar) och växer sig stora som triffider och tar makten … men bara i krigande länder.
Sniglar och snäckor är ju mollusker och sålunda släkt med bläckfiskar som inte bara har en hjärna i huvudet utan även i armarna och är sagolikt intelligenta, långt, långt mer än vad någon kunde tro om djur som saknar ens ett rudimentärt skelett.
Så det ska väl inte vara nån baggis för sniglar och snäckor att också utveckla läsförmåga.
De har förresten ett intressant kärleksliv, de eggar varandra med att skjuta kärlekspilar av kalk rätt in i varandra. Sickna typer, va?
Jag viker mig för Ninjas biologiska kunskaper som utklassar mina på ett underbart sätt. Ändra igen, Lotten.
Om sniglar kan jag nog inte mycket men i trädgården hade vi även såna utan snäcka. Äckliga typer, speciellt om man råkade trampa barfota på någon. ryyyyyyyys
Var i Skottland skall du kuska runt? Vill du se en aldeles förtjusande liten kustby så ta dig till Crail. De har (iaf hade 2019) ett ursött litet café med utsikt över havet och utmärkta scones.
Att bo i Israel… är som ur askan i elden, tillbaks till askan i väntan på nästa eld.
12 dagars debaklet med Iran stängde skolor och arbetsplatser, alla höll sig i närheten av skyddrsum. Där misiler damp ner förstördes hela bostadsområden, tusentals är hemlösa, men lever.
Mellan sirenerna gick vi omkring som trötta zombies och det mest onda i hjärtat, för mig, är att småbarn (och hundar) vet vad man ska göra när det larmar.
Och mer ont i hjärtat gör det när antisemitismen härjar i västvärlden.
Och så finns det liljebaggar också. De är illröda och äter hål i bladen. Bekämpas genom att man plockar bort dem så fort man ser dem och krossar dem mellan naglarna. Om de är många kan de fungera som nagellack också.
Här uppe i f d skogen (kan man säga blivande skogen? En del lövträd är iallafall högre än jag) bekämpar vi mest lupiner. Och ett sorts högt vasst gräs som vill konkurrera ut lingonris och ljung.
(Jag är visst inte oberörd av Dinas berättelse men kan inte komma på något adekvat att svara på den.)
Heja Dina! Jag säger som Brid: det är oerhört svårt att komma på något adekvat att säga. Om vi kommer på något som inte är uttjatade floskler, kommer de att dyka upp i denna kanal. Världen är fan en sjuk plats att leva på.
Ja, det gör ont i hjärtat Dina, när barnbarnen får bilder på sin lilla kusin som sover på ett liggunderlag i skyddsrummet. ”Kan han dö?” Och alla ofattbara nyheter om lidanden i alldeles för många länder. Håller med Lotten att ”Världen är fan en sjuk plats att leva på.”
OM du skulle begåvas med dahlior igen kan jag tipsa om att man inte behöver fjäska för dem. Tjoffa ner dem i en hyfsat stor kruka och ställ dem så att det regnar på dem ibland. På senhösten klipper du ner allt ovan jord och hivar in dem på en mörk frostfri plats. På våren tar du ut dem igen och efter ett tag prunkar det på nytt.
Safari njema (god resa) i morgon – ser fram mot reserapporter!
När mitt barn var ett halvlitet barn lärde hon sig att sjunga den där Lilla snigel-låten med munnen stängd. Helt stängd hela tiden. Man hör varje stavelse, ja varje bokstav, alldeles utmärkt tydligt fast hon sjunger bara inuti munnen. Det låter bara som om hon befinner sig bakom en stängd dörr eller så.
Öva på det. Tips för att skingra tankarna på, ja, alltihop.
Resan har nu påbörjats med buss hemifrån och tåg mot Arlanda. Kicki och Skotten packade redan i förrgår, medan jag min vana trogen var färdigpackad ungefär när det var dags att gå ut genom dörren.
Och plötsligt slog det mig att jag inte minns när jag senast reste i sällskap. Alltså är jag på Sällskapsresan!
Nu ska jag banne mig öva på att sjunga Lilla snigel med munnen stängd.