Hoppa till innehåll

Etikett: lurendrejeri

Världens äldsta kvinna var kanske inte 122 år

Det var då själva tusan – än en gång tycks en av de allra bästa historierna bara vara påhitt.

Det här kommer ni alla ihåg:

Jeanne Calment är den person i världshistorien som dog senast i livet: som 122-åring (1875–1997). Fast det roligaste med just Jeanne Calment är ju dealen som hon 1965  gjorde med sin advokat, som var sugen på hennes fina lägenhet och som skulle få den när Jeanne dog – om han bara gav henne 5 000 kr i månaden medan hon levde. (Han dog, ivrigt väntande, 1996.)

Nu har misstänksamma forskare och all världens Tintin, Miss Marple och Columbo slagit sina påsar ihop för att bevisa att Jeanne Calment egentligen dog som 59-åring 1934.

Och för att slippa en galen arvsskatt som skulle ruinera den oerhört välbärgade familjen, lät man Jeannes dotter Yvonne byta identitet med sin mor. Jag förtydligar:

  • Jeanne dog.
  • Dottern Yvonne, då 36 år, låtsades att hon var mamma Jeanne.
  • Allmänheten fick veta att det var Yvonne som hade dött.

Nu är det ju så med nästan alla konspirationsteorier, att de är oerhört trovärdiga. Men kolla på den här bilden på mor och dotter, som jag hittade här.

Yvonne och Jeanne Clement i början av 1930-talet.

Jag ser förstås att Yvonne är ung och har plockade ögonbryn medan Jeanne nästan inte syns alls, men att hon kanske är äldre och mer avlång i ansiktet. Sedan ser jag att det finns en väldigt skarp kant (vikning?) i mitten av kortet som ingen annan detektiv nämner. Hm.

Alla detektiver (och så även jag) publicerar dessa foton som bevis – här kommer en jämförelse på mor och dotter när de är nästan likadant klädda.

Men bilder kan ju manipuleras. Så … vad finns det för riktiga bevis?

Ptja, inte så många. Den gamla Jeanne mindes fel (säger många som tror att hon var Yvonne) och hon blandade ihop årtal, händelser, upplevelser och släktingars namn samt relationer och dödsorsaker. Hennes handstil ändrades plötsligt, hennes näsa blev större och halsen längre, släktingar hummar och mumlar och antyder skattefuffens – medan andra, som inte håller med om detta (hela Frankrike that is), säger att pfffft, vilken gamling med en allt större näsa har inte svårt att minnas?

Men titta nu på en radda foton som alla sägs föreställa Jeanne kronologiskt.

På den näst sista bilden, där man faktiskt ser hur hon ser ut, ska hon vara runt 55 år. Bilden sitter på en legitimation från 193?, men det exakta årtalet är underligt nog bortklippt. Vilket ju inte bevisar ett enda dugg. Men konstigt är det att den nästan identiska bilden som är trea från vänster i massa olika källor sägs vara Jeanne när hon var 40.

Vem tar ett 15 år gammalt foto till sitt leg? Och hur går det ihop att hon plötsligt ser ut så här när hon är 60?

Detektiverna säger alltså att detta inte är Jeanne vid 60, utan dottern Yvonne med de plockade ögonbrynen som har sminkat sig för att se gammal ut.

Men jag vet inte, jag. Var är bevisen?

– Jamen hur kunde Jeanne påstå att hon flög första gången när hon var 40 år? Det var i så fall 1915, under brinnande världskrig när det inte fanns passagerarplan! Ha!
– Äsch, hon tog väl bara fel.

Detektiverna jämför öronskrynklor på olika foton, hängande ögonlock på andra bilder, de publicerar statistik om hur mycket man krymper med åldern, skriver att Jeanne var osedvanligt pigg och välväxt i 115-årsåldern och kommer fram till att bevisen är klara.

Dock måste jag (tvivlaren på alla plan) säga att boendearrangemangen är underliga. Efter att dottern Yvonne hade dött, bodde hennes make kvar i lägenheten (i huset på bilden ovan) med sin svärmor Jeanne. Vilket ju hade varit komplett naturligt om det var Yvonne (sin fru) han bodde med … Ah well, han kanske behövde barnvakt.

Men vet ni vad. Jeanne/Yvonne rökte cigaretter hela livet. Det om något är ju hur konstigt som helst.

Share
22 kommentarer

Dagens hästskojare: lösenordsbanditen

För några veckor sedan fick jag ett mejl som handlade om hur mitt lösenord hade snappats upp av en bandit. Han förklarade att det var hur lätt som helst och … med andan i halsen läste jag i eldskrift det av mina lösenord som jag i tidernas begynnelse använde på alla sajter, i alla sammanhang … alltid. Hackaren skrev att han hade filmat mig via min egen dators webbkamera och sett vad jag googlade på. Och att han blev förvånad:

”Jag är totalt chockad när det gäller din fantasi – de bilder du googlar ser man inte ofta!”

Här blev jag förstås oerhört smickrad.

– Mina googlingar (tänkte jag och satte näsan i vädret) speglar säkerligen mitt blogginnehåll och de bilder som jag letar upp (tänkte jag stolt) är perfekta för att de kan göra vilket trist textmaterial som helst mycket roligare.

Kolla bara de senaste åtta bilderna som jag har googlat fram, och som jag kommer att använda i nästa veckas seriösa skrivregelsföreläsningar:

Jag äger alla bilder utom Uncle Fester och Magic – fast vid närmare eftertanke äger jag dem också eftersom de är köpta för en billig peng på en stock photo-sajt!

Men så läste jag vidare mot slutet av mejlet. Och insåg att jag alls inte hade fått beröm för mina roliga, finurliga, spirituella googlingar. Nejdå, hackaren påstod ju att jag hade porrsurfat. Hans ord föreföll plötsligt inte alls särskilt fulla av beröm:

”Jag är totalt chockad när det gäller din fantasi – de bilder du googlar ser man inte ofta!”

Men pfffftttt! tänkte jag. Kalla mig trist och tråkig, men jag är inte alls intresserad av porr. Jag

  • köpte en porrtidning i en kiosk åt en klasskramrat 1975 (Top Hat)
  • såg en porrfilm på en studentkorridor 1985 (Ligga i Lund)
  • råkade en gång ramla in i en naken-tv-kanal på ett hotell i Frankrike, där ett par mintgröna diskhandskar hade en bärande roll.

Sedan det första mejlet från hackern kom häromveckan, har jag fått ungefär 30 ytterligare, nästan likadana utpressningsmejl av den förnicklade banditen. Varje gång påtalar han att han vet att jag har snuskig fantasi, att han har filmat mig via min webbkamera och att jag kommer att få skämmas ögonen ur mig. Och så vill han ha pengar för att inte skvallra. Jag ska inte lägga använda sedlar under stora eken vid midnatt, utan vara riktigt modern, säger han:

”Det kommer verkligen att bli kul när jag skickar dessa foton till alla i din adressbok! Och vad kommer dina släktingar att säga? Men jag kommer inte att skvallra om du betalar en liten summa till mig. Jag tycker att 3 000 dollar är lagom. Jag tar endast emot bitcoins.”

Fysiska bitcoin-slantar – absurt, eller? (Läs mer här.)

Så … vad har jag lärt mig av detta – och vad vill jag lära omvärlden? (Ha! Som om ”omvärlden” läser detta blogginlägg!)

  • Det är inte någon som har listat ut alla mina lösenord – det som hackerboven hittade var gammalt som gatan och säkert uppsnappat vid någon läcka på stenåldern.
  • Mycket riktigt: här bekräftades att min mejladress hade läckts år 2011.
  • Ingen har sett mig porrsurfa, hur mycket det än påstås. (Däremot tittar jag ofta på dunktävlingar.)
  • Hackern vill skrämma mig att betala, vilket många tydligen gör.
  • 3 000 dollar motsvarar 0,47 bitcoins.

Fotnot
Jomenvisst, kiosktanten trodde förstås att jag ville ha en Top Hat-glass.

 

Share
28 kommentarer

Hej dagbok!

När Stephen Fry talar, lyssnar jag. Den här snutten har han visserligen inte skrivit själv, men det är ju han som läser. Så jag lyssnar.

Ptja. Lite banalt kanske? Men man ska tydligen för att må bra göra det man tycker om att göra och inte lyssna så mycket på hur andra tycker att man ska … eh. Eller? Då ska jag äta jättemycket potatis, smörja in ansiktet med handkräm och aldrig promenera – precis tvärt emot hur ”alla” säger att man ska leva. Eller så trampar jag bara på i gamla hjulspår:

Hej lilla dagbok, det här har jag gjort idag – och det var en mycket bra dag.

Förmiddag – tjoade lite

– Baaaaarnen! Kom och titta! En fjäder på äggen!
– Baaaaarnen! Kom och titta! En fjäder på äggen!

Alltså va. På de i affären köpta äggen fanns en fjäder. Jag såg framför mig hur det var ett meddelande eller en signal – som en flaskpost från en höna som ville att vi äggätare skulle tänka ”ack, kära höna, här har du satt ditt bomärke, ack”. Och barnen ba:

– En fjäder på äggen? Heter det inte ”en fjäder i hatten”?
– Varför har nån satt en fjäder i äggkartongen?
– Varför är det inte fler fjädrar på äggen? Jättebra stötdämpare ju.

Eftermiddag – klippte lite

Ett mögligt basketnät klipptes av.
Ett mögligt basketnät klipptes av.

I vanliga fall klipper man bara av nät när man har vunnit NBA och vill ha ett minne att rama in. Jag funderar som bäst på att rama in detta och sedan inviga Det Fantastiska Basketmuseet i Eskilstuna.

Kväll – lurades lite

Ta en pajform.
Ta en pajform.
Ta ett kastrullunderlägg av kork.
Ta ett kastrullunderlägg av kork.
Kombinera på lämpligt sätt.
Kombinera på lämpligt sätt.
Posera på detta sätt i köket tills någon kommer in och skriker högt av lycka eftersom det var så länge sedan någon bakade kladdkaka. Skrocka sedan ett hemskt practical joke-skratt.
Posera på detta sätt i köket tills någon kommer in och skriker högt av lycka eftersom det var så länge sedan någon bakade kladdkaka. Skrocka sedan ett hemskt practical joke-skratt.

Nämen. Stephen Fry hade ju rätt.

Share
37 kommentarer

Om Online Publishing AB och en dum blondin

Det här är det enda jag kan göra i detta läge: berätta för er andra. En Dum En har nämligen klivit i galen tunna.

Jag vet att man inte ska tacka ja till erbjudanden på telefon. Om det inte är en inbjudan till Nobelfesten. Och att man inte ska köpa saker via telefon. Att man för säkerhets skull inte ska lyssna på säljarna ens – även om de faktiskt kan vara hur seriösa som helst. Telefonsäljare har det svårt när de ringer till oss eftersom jag innan de hinner säga ”erbjudande” snoppar av med ”är det något som du vill sälja så måste jag tacka nej, hejdå”. Och ja, som vanligt är det synd att de oseriösa sabbar för alla som faktiskt sköter sig, men som vi numera per automatik inte litar på.

Så hur gick det här till då, när jag blev så grundlurad att jag till och med på den ytterst pinsamma  telefoninspelningen bara tackar JA till allt säljaren säger och inte ens reagerar när kostnaden tretusenniohundra nämns? Jo, jag trodde att det handlade om Eniro och 118 118 och en tjänst som vi har haft sedan tidigare. Jag var extremt ofokuserad och hörde inte ens att det handlade om pengar. Fast jag artikulerar fint.

Men hon sa faktiskt före inspelningen ”telefonkatalog” och ”hundrartontvåndrarton” och ”samma som förra året” och ”det som ni har haft förut”. Kan jag förlåtas då?

Ni ska nu få tillfälle att höra hur jag som ett nöt med stark och säker röst bara tackar JA till precis allt utan att lyssna på annat än att hon kallar mig Lotta och inte Lotten. För då blir jag en tiger! Och ni får gärna kalla mig idiotlotten – men jag trodde verkligen att det handlade om 118 118 och något som vi brukar betala för. Usch, det här är så hemskt. Om ni nu ryser av obehag inför mitt huvudlösa agerande, ska ni veta att jag började kallsvettas och fick yrsel när jag lyssnade på mig. Det var som om en främmande människa med min röst sa JA om och om igen.

Lyssna genom att klicka på ljudfilen här: SGP_08-15-2011_11-55-52

Huvvaligen.

Omedelbart när fakturan kom, började vi protestera – jag och den djefla mannen. Vi har mejlat snällt, vi har rutit i telefon och vi har twittrat och vi har hittat ohyggligt många andra människor som på olika diskussionsforum berättar att de har varit med om samma sak. Det gäller dels Mika Mauritz Andersson (f. 1967), dels dessa företag där han enligt allabolag.se är vd eller styrelsemedlem:

  • Finn Mobil AB Solna, Org.nr: 556703-2379 – revisor: Johan Richard Kaijser, f. 1951
  • Online Publishing Solna AB Solna, Org.nr: 556607-0735 (Reklam, PR, Mediebyrå & Annonsförsälj) – revisor: Johan Richard Kaijser, f. 1951
  • SGP Online Sales AB Västerås, Org.nr: 556621-8144 (Reklam, PR, Mediebyrå & Annonsförsälj) – revisor: Johan Richard Kaijser, f. 1951
  • Nummerupplysningen 118218 AB Västerås, Org.nr: 556673-4561 – revisor: Johan Richard Kaijser, f. 1951 & Öhrlings PricewaterhouseCoopers AB (numera PWC)
  • Industri Sök AB Solna, Org.nr: 556754-3482
  • Örsundsbro Färg Aktiebolag Örsundsbro Org.nr: 556439-3477 (Färg & Lack, Butikshandel) – revisor: Karl Sylve Gustafsson, f. 1949
  • Namn & Nr 118115 AB Solna (Bolaget är inaktivt)
  • MA Konsult & Försäljning AB Örsundsbro, Org.nr: 556812-9687 (Reklam, PR, Mediebyrå & Annonsförsälj) – revisor: Tuuli Sylvia Ceamanos, f. 1966
  • Komplett Vitamin i Sverige AB Solna, Org.nr: 556795-3335 (Hälsokost, Butikshandel) – revisor: Johan Richard Kaijser, f. 1951 & Öhrlings PricewaterhouseCoopers AB (numera PWC)
  • P V A Color AB Örsundsbro (Bolaget är inaktivt)
  • Tempestade Handelsbolag Västerås (Bolaget är inaktivt)
  • Mikas Konsult & Reklam Örsundsbro, Org.nr: 670412-XXXX (Reklam, PR, Mediebyrå & Annonsförsälj)
  • SGP Holding AB Solna, Org.nr: 556777-7429

(Med reservation för eventuella faktafel från källorna som jag har använt.)

Imponerande skickligt av honom, måste jag säga – jag kan knappt hålla ett företag flytande.

Jag fick igår per telefon tag på denne Mika Mauritz Andersson, som helt korrekt lade märke till min låga bildningsnivå och sa ”du fattar väl att det inte handlar om en katalog?” och ”du är inte så bra på det här” och tillade ungefär tio gånger ”säg inte ja till något, säg aldrig ja till en telefonförsäljare”. Han erbjöd sig att halvera fakturan som ren goodwill, men mer än så kunde han inte göra eftersom ”säljaren ju har fått sin lön utbetald”. [sic]

Ebenezer Scrooge
Ebenezer Scrooge

Så nu kommer snart en ny faktura på strax under 2 000 kronor. Han har lagen på sin sida – jag har blivit lurad att tacka JA, men eftersom inspelningen är bindande kan jag inte göra annat än att betala för en produkt som jag på inga villkor vill ha.

Kanske kan jag be att få adressändra och säga att vårt företag heter ”Akta Er För Mika” och att kontoret ligger på Lurendrejerigatan 666 i Bluffboda?

Precis när jag höll på att trixa, mejla, fråga jurister och andra i telefonsäljarbranschen, ringde telefonen.

– Hej, jag ringer från Google, sa en tjej.
– Om det är något som du vill sälja så måste jag tacka nej.
– Jag vill bara kontrollera dina adressuppgifter! Är det Bergmans Bokstäv…
– Vänta. Du ringer från … Google? Vad ska du göra med mina adressuppgifter?
– Vaddårå? Du vill väl vara med i Google?
– Va? Får jag prata med din che…
– Asså du vet väl vad Google ÄR eller?
– Nämen vad i hela fri… nu är du ju bara otrevlig.
– Det är du med, faktiskt! *klick*

Hon slängde luren i örat på mig. (Ja, så heter det även om hon bara tryckte på en knapp.) Jag har heller ingen aning vad detta var – jag svarade i telefonen som inte har nummerpresentation och kan inte trixa och be den ringa upp senaste inkommande samtal. Jag hoppas att det var en helt normal busringning. Eller så var det … eh. Nej.

Uria Heep får avsluta dagens ältande.

____
Uppdatering:

Dieva tipsar om att DN idag skriver om ett liknande fall – men där Eniro är inblandat.

Uppdatering igen 28/9 2011:
Se, det finns fler som blir uppringda  av en Google-tjänst. Mycket roande! (Det räcker med att läsa utskriften av samtalet.)

Share
57 kommentarer