Jag har genom åren handlat på nätet och lyckats köpa vackra tyger, finfina gympaskor, underbara böcker och raggsockor till ett smärre kompani. Alla företag som jag har handlat av, har legat i Europa.
Men på senare tid har jag gått på pumpen ett par gånger.
- Två inte alls billiga klänningar tog fyra månader på sig att anlända, och var då erbarmligt fula på alla sätt och vis. Det var fel tyg, obefintlig passform och mönstret påminde om ett intorkat tuggummi på en jeansrumpa 1977.
- Två rejäla resväskor tappade låsfunktionen som en sjuåring tappar tänder – men företaget visade sig inte ”finnas”, och inget kunde reklameras.
- Ett gäng breda remmar – som flyttgubbar har när de lyfter ett piano – anlände aldrig.
- En jättefin regnjacka med randigt foder visade sig inte ha något randigt foder utan var bara en sådan där hopvikbar prasseljacka.
Om man skrollar och läser det kilometerlånga finstilta kan man plötsligt upptäcka att det fina företaget har konstiga telefonnummer och dåligt språk samt har en adress i Hongkong. Detta trots att sajten ser urproffsig ut – vid en snabb första anblick.
Fast även när jag har varit Sherlockskt noggrann med just detta, har jag ändå trampat i klaveret, hoppat i galen tunna samt sedan tagit mig åt hjärtat och slagit mig för pannan.
– MEN … vad jag är dum! suckar jag.
En mig närstående syster vid namn Orangeluvan har också blivit lurad, och jag misstänker att ni andra har rysliga – men uppbyggliga – historier att dela med er av? Låtom oss definiera dessa dumheters ursprung som ”elaka blufföretags cyniska påhitt” och helt utelämna eventuella skamkänslor eller att (som jag i rubriken) självstämpla ”lättlurad” på oss, ålrajt?
Ny lärdom från kommentatorsbåset!
Detta kallas ”dropshipping” – företag som köper Temu- och Sheinprodukter och skickar dem till godtrogna kunder som får något helt annat än de har beställt. Man kan för att stå emot köpbegäret slögoogla företaget, kolla betyg på Trustpilot, leta på allabolag.se och bildgoogla företagens till synes proffsiga bilder för att se om man ska vara misstänksam.
Eller så slutar vi helt enkelt att sukta efter nya persedlar och pryttlar samt mojänger?
Här kommer en bild på jackan som inte hade randigt foder.
POTTSORKAR!
SLEMPROPPAR!!
Må deras örngott ALDRIG vara skönt svala när de ska sova!!!
Tips från coachen är att alltid googla företaget innan man fyller en underbar varukorg med pryttlar som sedan visar sig vara värdelösa. Ingen orkar läsa finstilt, men människor är numera väldigt benägna att publicera åsikter om företag på nätet. Dyker det inte upp några recensioner eller åsikter ALLS är det ännu mer sus. (Jag köpte en tacky fiberoptikjulgran ett år som inte såg så stor och prålig ut för mitt lilla hus. Jag behövde inte oroa mig. Sagda gran får utan problem plats på instrumentbrädan i min bil utan att skymma en centimeter sikt.)
Jag köper allt som går att köpa på second hand, företrädesvis PMU här i stan. Minns knappt när jag köpte ett nytt klädplagg, förutom underkläder då. Rekommenderas.
Det var visst bara snörena i din jacka som var randiga.
December 2013 skulle jag resa till Australien för att hälsa på min äldste son som då bodde i Sydney och jag behövde därför ansöka om visum. Googlade och första träffen gick till en sajt där man kunde ansöka om turistvisum. Jag fyllde i formuläret med allt som behövdes, betalade vad som enligt sidan krävdes och fick så småningom mitt visum. Meddelade sonen att allt var klart och att jag betalat upp emot tusen kronor för visumet varpå han svarade att australiensiska turistvisum är gratis. Numera är jag nog nästan överdrivet misstänksam när jag ska betala för något. Men rätt som det är kanske jag åker dit igen. Till Australien kom jag i alla fall utan problem, även en andra gång, då i stället yngste sonen vistades där. Förstås reste jag då utan att betala för mitt turistvisum. Jag hade ju lärt mig något.
Jodå, finfinfina tofflor. Fantastiskt fina och prisvärda från en jähättesvensk firma. För säkerhets skull köpte jag ett par till H också. Sedan väntade jag. Och väntade. Och väntade. Till sist reklamerade jag köpet hos Paypal som jag hade betalat beställningen genom och hast du mir gesehen, jag fick tillbaka mina pengar! Bara någon månad senare anlände två pladuskor av äkta plast som tyvärr hamnade i kärlet för brännbart på återvinningsstationen utan att ens ha blivit förevigade. Men vi hade omåttligt roligt åt tofflorna och vår godtrogenhet.
Kontot ”Ekotipset” på instagram har skrivit mycket om dropshipping på sista tiden, det som ofta är Shein, Temu med flera, fast förklädda till Svenskare än Svenskast onlinebutiker, läs här t ex! https://www.instagram.com/p/DEVBHPEiR6c/?img_index=1 Och det är verkligen lätt att bli lurad, även om man försöker vara noga.
Haha, jag visste väl att ni hade goda historier!
Affären med den orandiga jackan heter förresten ”Lindberg Stockholm” och finns här: ttps://lindberg-stockholm.se/
Orangeluvan visade mig igår en affär som heter ”Ida Jansson”, som om man granskar sajten har adressen Hongkong. (Se bild.)
En fråga till båset som inte handlar om dropshipping utan SPRÅK och TRÄD! (Jag har frågat Lotten om lov att fråga er.)
Jag har precis nyss startat en liten trädblogg och tänkte skriva om hur träd påverkar språket. Att nånting förgrenar sig är ett exempel, och kanske också stamtavla. Men har ni andra tips och förslag? På svenska, eller på andra språk?
Antingen om ni vill svara här, eller i den underbara Språk- och tungomålsgruppen som jag och Ninja bedriver på fejan! Isf klicka här: https://www.facebook.com/groups/sprakgruppen/posts/2164204460679869
Längt upp ser ni på bannerbilden en nätbutik som är en totalt misslyckad bluffaffärsannons med rekläm söm åndas lite Häagen-Dazs eller Mötley Crüe.
För att svara på Annas fråga, har jag några förslag som t.ex.
• vetenskapsgren
• vägförgrening
• ordstam
• kvadratrot
• en knoppande talang
• Aj löv Hjo
• lagerstock (säger man inte så på stora lager?)
• djupt rotad tradition.
Tack Lotten! Och Hakke som svarat i gruppen!
roten till det onda
stamkund
inte ett barr
kvista över till ngn
ngt barkar åt skogen/fanders/h-vete
hamna på grön kvist
Min farfar, som trots sin skånska härkomst, var en kolerisk person, beställde strax efter förra sekelskiftet en apparat, som enligt annonsen osvikligen skulle döda vägglössen i ens bostad. Farfar gladdes, och betalade den icke oansenliga summan av fem kronor och sjuttiofem öre.
Ett misstänkt litet paket anlände, uppackades och befanns innehålla ett städ och en hammare, båda av diminutiv modell.
Bruksanvisning medföljde och löd sålunda; man tager den lilla lusen, lägger den på det lilla städet och slår med den lilla hammaren. Då dör ofelbart den lilla lusen.
Familjen skrattade sig fånig, medans farfar svor och levde rövare. Emedan lössen hade både vett och möjlighet att hålla sig undan, blev det familjen som drabbades, men de var vana och höll sig också undan.
Ännu dryga femtio år senare fnissade sig Fassan tårögd när han berättade detta barndomsminne för Starke Mannen och mig.
Människan är en märklig växt, roten upp å blana ner.
Kamma barret.
Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna.
Inte en susning.
Rota sig.
Inträda.
Darra som ett asplöv.
Lönndom.
Lindrig.
Grenuttag.
Julgran.
Vresig.
Träsko.
Trälig.
Snårig
Branch.
Budding.
Frågan om träd får mig att tänka på detta gamla skämt:
”Vet du varför det är så svårt att hitta rätt i en lövskog?”
”Näe”
”Man ser inte ett barr och har inte en kotte att fråga.”
Sen kan jag lägga till rotorsak och rotvälska på listan över trädrelaterade ord.
Själv beställde jag ett par Dexter penny loafers på nätet. Jätteglad att ha hittat dom. Jag hade nyss slitit ut ett par som jag köpt i Bologna för hundra år sen. Tiden gick och en dag stod ett större kuvert lutat mot lägenhetsdörren när jag kom hem från en liten promenad. Slet ivrigt upp förpackningen och ut trillade ett par svarta herrskor, klassisk snörmodell, storlek 59 och gjorda av illaluktande plast! Jag blev vederbörligen upprörd och äldsta råttungen, som studerat vid KTH, datalinjen, hemkallades. Han kastade en blick på sajten som jag beställt från och med den där minen ”lilla mamma…” sa han: ”Men det ser man ju på en gång att detta är en fekjsajt” men inte såg jag det! TILL RÅGA PÅ ALLT fick jag betala saftig tull för dom oanvändbara dojorna!
Du kan ju alltid valla pjucken nästa vinter, ÖR, och hasa Djurgårn runt på nederbörden …
Jag hittade alldeles nyss en bortglömd (men öppnad) låda med två bordslampor som jag skickade efter för kanske ett år sedan. Lamporna ser nästan okej ut – i alla fall på lite avstånd. Men kontakten var amerikansk, och när jag skruvade ihop delarna passade de inte alls.
Jag letade nu upp fabrikanten i min mejl, och såg att den hade lovat att skicka nya lampor till mig. I april 2024.
Ack ja. Men det är skönt att ha blivit klokare sedan förra året!
Precis en sån där regnjacka, fast gul, beställde mannen åt mig i födelsedagspresent för några år sedan. Kom men … prasslig, inget randigt foder mer än det som syntes på bilden och lite trång fast han kollat storleken med både mig och tabellen på sajten. Den jackan fick gå till second hand affären till någon annans glädje.
Jag har faktiskt köpt och fått det jag beställt från något asiatiskt onlineställe men då har det mest varit lite garn eller sånt och mest på försök. Även om jag inte blivit lurad så känns det inte helt rätt, inte varan och inte sättet. Föredrar att ev betala lite till, känna och se varan, samt hjälpa den lokala affären. Gammalmodig är vad jag är.
Nu ska ni få höra! Eftersom jag köpte jackan via Klarna och faktiskt inte har betalat något än, säger Lindberg Stockholm nu att de inte alls vill ha jackan skickad till Asien, utan till Nederländerna. Och nu vill de återbetala 25 % av mina 499 kr. Som jag ju inte har betalat än.
Detta har jag berättat för Klarna. Som (via en krånglig rapporteringssajt som kraschade ett par gånger) nu har tillsatt en utredning.
Dina: ”För några år sedan” – men jösses, hur länge har de hållit på egentligen? (Man skulle ju börja tillverka sådana där fina jackor med randigt foder, för de verkar ju vara sjusärdeles åtråvärda.)
Nyss gick jag genom alla mina mejl och avprenumererade all reklam som jag bara har låtit ramla in utan åtgärd i flera år. Minst 100 ”butiker” var det.
Poff, Marie Kondo i min inbox!
Hallå, vill bara säga tack till alla som hjälpte mig att leta trädord! Så här blev det, för den som vill kolla: https://treetime42.substack.com/p/rotlos-rabarkad-och-lummig
Apropå fejkbütiker: jag blev så fascinerad av en uppenbart ai-genererad annons för en sån, som började med att ägaren hade tårar i ögonen för att dom nu var tvungna att göra sig av med hela lagret. Jag tog en massa skärmbilder, kopierade texten (som var skrattretande dum) och uppehöll mig vid den så länge att jag nu får tio såna annonser i kvarten. Det är SÅ många tårögda äldre damer i mitt flöde, som nu måste överge sitt livs verk 🙁 Dümt!
Jag har så ofta blivit nästan-lurad av fina hemsidor med vackra linnekläder, snyfthistorier om ”nu tvingas vi stänga vår älskade butik i Göteborg ” (som aldrig funnits) och annat fiskande. Har hittills klarat mig efter att ha googlat/trustpilotat, men rätt vad det är så kommer jag falla för något fint och billigt, det känner jag på mig.
Min mamma köpte ett par muckboots från deras egen svenska hemsida, som visade sig inte vara det. Hon fick en nikekeps efter ett par månader istället.
Det er akkurat samme problemet her i Norge, selvfølgelig, med nettsider som heter noe «veldig norsk» som «Bjørg og Kari», «Bergen», «Bente of Oslo» osv, og er seff bare tull og tøys og bedrag. På FB finnes d sider som «erfaringer med nettbutikker», der man kan spørre hverandre, men første regel er egentlig KJØP VARER I FYSISKE BUTIKKER og helst produsert i ditt eget land/Skandinavia /Europa ( i den ordningen), så er du med på å støtte mer lokal produksjon og butikker, og om du på død og liv vil kjøpe noe fra ukjente nettbutikker, sjekk trustpilot. Erfaringer her ser ut til å være at det at man kan betale via Klara ( t ex) overhode ikke er noe garanti for noe som helst.
En mycket lättlurad grupp är mor- och farmödrar som är på desperat jakt efter fiffiga presenter till barnbarnen. Man upptäcker t.ex. gulliga inomhuskojor som kidsen kan bygga upp själva, bit för bit, för att sedan sitta och mysa i. MEN: ”kojan” bestod av små plaströr (tänk lite längre sugrör) och små kulor med hål i som rören skulle stickas in i för att bygga upp den där kupolen, som man sedan skulle täcka med en filt för att få till den rätta kojkänslan. Funkade det? Egentligen inte. En mycket bräcklig konstruktion, som krävde oändligt tålamod att bygga upp, men som man lätt kunde blåsa omkull. Och att lägga på en filt var det inte tal om. Lättaste gardinen, möjligen. Jag tror jag har slängt den, men den kom på tal häromdagen, apropå lurendrejerier. Tioåringen fällde det häpnadsväckande omdömet: ”Åh den minns jag – den var ju jättemysig!”
Inte vet jag hur detta gick till, men enligt Klarna ska jag betala 0:- till skumraskbutiken med den inte alls randiga jackan.
Jag har frågat Klarna om de trollade med knäna eller vad som hände (inget svar än) – och under tiden som jag inte fattar vad som hände, står jag här med en annullerad faktura och en prasslig jacka. Som varken ska returneras till Asien eller Nederländerna!
Jag har funderat på om jag nån gång beställt så här och blivit lurad, och efter lång tankemöda kom jag ihåg att jag i tidiga tonåren beställde en liten radio och ett örngott med Donny Osmonds porträtt från Osmonds egen säljsajt. Örngottet var det inte nåt fel på alls och användes till det hade metamorfoserat till skämskudde, Men radion var helt oanvändbar, eftersom jag inte visste att i USA används bara AM-bandet medan vi bara använder FM-bandet. Annars var det nog inget fel på den i sak.
Jag tror att jag blev väldigt väl vaccinerad av min ungdomstid i Fältbiologerna. Konsumtion stod inte särskilt högt i kurs, hemgjort var bäst och skulle man köpa nåt skulle det vara lokalproducerat och av hög kvalitet. Det var Fältbiologerna som myntade begreppet ’resursslöseri’ under Resursslöseriaktionen 1977. Vi delade ut flygblad om dåliga glödlampor och tvättmaskiner som var konstruerade för att gå sönder i förtid.
Det stickades och slöjdades så det stod härliga till, och det eftersträvansvärda idealet var att ha en så liten packning som möjligt. Vi torkade egen utemat, vilket jag fortfarande gör.
Jag handlade nog av den där affären som aldrig funnits i Göteborg som Loooooooooooo berättade om. Tre blusar i linne kom. Made in China! Hur nu det kunde hända. Men jodå. Returadress i Hongkong eller nåt.
Och en affär som sålde dörrmattor med just din hundras på har också gynnats. Tror de påstod att de fanns i Tyskland men sen kom ett liiitet paket från Kina. Jodå. Dörrmattan var i vanliga ytmått, men ganska tunn. Och vovven är snart utsliten.
En rosa kam i plast har också hittat hit från Kina. Mest för att den drygt 25 år gamla älskade kammen började bete sig som en sjuåring, som Lotten beskriver ovan.
(Vann jag nåt? Jag verkar vara mest lurad.)
Annan fråga. Flick(smek)namnet Kina är väl antagligen ursprungligen kommet av Kristina och uttalas med hårt K.
Men hur stavar man det för att skilja det från landet(s uttal)?
Jag funderade länge och kom på att Q alltid låter hårt K. Mycket nöjd tills jag kom på att det i franskan alltid(?) följs av ett u. Som så att säga hårdar till det genom att vara en hård konsonant.
Men hur låter då ett mjukt q?
Jag hörde imorse om Kentvandringar i Eskilstuna, med möjlighet att sitta på bänkar som gruppen suttit på en gång i världen. Någon idoldyrkan av den kalibern har jag nog aldrig ägnat mig åt.
Mitt flöde svämmar också över av ”Med tårar i ögonen tvingas vi nu stänga …” och fina bilder på fina produkter av olika slag.
Följer Ekotipset på Instagram. Förutom att säljsajterna är båg och lurendrejeri så kan produkterna innehålla ämnen som inte är tillåtna i EU. Så barnbarnens leksaker kanske kommer med en extra ”bonus”. Usch och fy!
Här kommer ett exempel från Orangeluvan! (Se bild.)
Jag skulle inte få för mig att försöka köpa kläder på nätet. Dömt att misslyckas. Möjligen från någon av de kända kedjorna om jag har varit i en fysisk butik och provat och gissat mig fram till en storlek de inte hade inne. Men jag har faktiskt skickat efter rekorderliga svenska gummistövlar, och då visste jag precis vad jag skulle ha.
De flesta av er är väl gamla nog att komma ihåg hyllpapper, va? Det fanns i vilken affär som helst förr, men verkar vara en ganska okänd företeelse nu. På nätet finns det dock, svensktillverkat och allt, så det skickade jag efter häromdan. Fungerade nästan smärtfritt, lite besvikelse beträffande bristande information om färgsortiment och lagersaldo bara (det var det som avgjorde att jag valde en leverantör med dubbelt så hög fraktavgift som de andra, och så visade det sig att det gröna inte fanns där heller i alla fall. Suck.) Inte direkt lurad och bedragen, men lite sur.
Nåt annat som ni kanske kommer ihåg är Annika, min lilla syster. Det är mer än 7 år sedan (!!!) hon dog, och även hennes andra hälft, ni vet, har lämnat oss för ett tag sedan. Ni som inte har besökt deras häftiga hem (och även ni som har det) kan betrakta en hel del av deras grejor på denna auktion: A passion for horror and science: The collection of Annika Johansson & Thomas Sandberg. Och här finns lite musikinstrument: En samling gitarrer. Och så finns det en hel del, och kommer mer, hos Auktionshuset i Örebro. Men där är det svårare att identifiera för det är inbladat i allt annat.
Roligt att titta på, men ledsamt att se det skingras.
Oh, kära nån. Annikas pryttlar. Ack.
Är det någon av er här som känner igen uttrycket ”här sitter jag i min blodiga butik”? Min svärmor (aka bloggkommentatösen ”Den blyga”) brukar säga så sedan hennes make dog 2009. Jag sitter ju i så fall också här i min blodiga butik med Olles 14 gitarrer och 100 olika musikpryttlar som jag inte vet vad jag ska göra med.
Nu ska jag hänga lite på auktionen i Örebro.
Hihi, i Annikas samling finns en mekanisk gris klädd i rosett!
Balladen om Gustaf Blom från Borås, av Evert Taube. Näst sista strofen:
Nu sitter han i Sing-Sing, utmärglad som ett lik,
och själv går jag och sörjer i min blodiga butik.
(Butiken ifråga är ett slakteri, så den ska vara blodig.)
Tack Brid! När även ordet ”sörjer” kom in, blev det plötsligt ett självklart citat att dra till med!
Här är det också blodigt! Yngste sonens lilla hund rastas ute på Gärdet och plötsligt kom en elak labrador farande och bet av en bit av den lilla damens ena öra! Blodet rann. Iväg till veterinären (som fiffigt nog har mottagning väldigt nära Gärdet som är frirastningsområde för hundar …) Lite bedövning och tråcklande och besvärlig plastkrage runt lilla halsen. Ujujuj.
Så. Nu har ni 10 minuter på er att ropa hem Annikas lilla svarta skrivbord. Mycket rart. Och en halvtimma för den likaledes svarta spegeln på sitt bord, om ni har takhöjd för den.
Suck.
Nämen, nu la dom visst på en timma på bordet! Ja ja, jag har ingen plats för det i alla fall.
I min blodiga butik finns det tre lindningsapparater för elektriska spolar.
Magganini, vad hände med Annikas papegoja?
För övrigt kan Östen med Restens version av ’Balladen om Gustav Blom’ rekommenderas. Där sitter han i SingSing, utpräglad som en lök. Den heter ’Roland Highway’.
Jo Ninja, vittofskakaduan Gandhi blev omhändertagen av Länsstyrelsen och omplacerad i ett nytt hem. Sagda länsstyrelse kan eller får inte lämna upplysningar om det nya hemmet fick jag veta när jag kontaktade den för att ge lite personlig information om fågeln. Det är nog mindre på grund av hänsyn till djurets personliga integritet än till skyddande av familjehemmets säkerhet, till exempel för undvikande av besök av hotfulla tidigare ägare som vill ta tillbaka omhändertagna djur. Men det betyder tyvärr att jag inte vet ett dugg om hur Gandhi klarade det, hur han har det eller om han överhuvudtaget har det alls, vilket gör mig lite ledsen när jag tänker på det. Man får väl bara hoppas att han lever livets glada dagar och äter vita solrosfrön och gurka och får traska omkring på golvet och bli kliad i nacken varje dag. Helst utan att tugga i sig en massa elsladdar.
Du borde ju kunna få ett brev förmedlat av länsstyrelsen, om inte annat.
Borde jag ju kunna, men det har inte blivit av. Men jag räknar med att den snälle mannen på Länsstyrelsen som jag fick prata med i telefon åtminstone förmedlade det jag hade att berätta.