Det var då själva tusan – än en gång tycks en av de allra bästa historierna bara vara påhitt.
Det här kommer ni alla ihåg:
Jeanne Calment är den person i världshistorien som dog senast i livet: som 122-åring (1875–1997). Fast det roligaste med just Jeanne Calment är ju dealen som hon 1965 gjorde med sin advokat, som var sugen på hennes fina lägenhet och som skulle få den när Jeanne dog – om han bara gav henne 5 000 kr i månaden medan hon levde. (Han dog, ivrigt väntande, 1996.)
Nu har misstänksamma forskare och all världens Tintin, Miss Marple och Columbo slagit sina påsar ihop för att bevisa att Jeanne Calment egentligen dog som 59-åring 1934.
Och för att slippa en galen arvsskatt som skulle ruinera den oerhört välbärgade familjen, lät man Jeannes dotter Yvonne byta identitet med sin mor. Jag förtydligar:
- Jeanne dog.
- Dottern Yvonne, då 36 år, låtsades att hon var mamma Jeanne.
- Allmänheten fick veta att det var Yvonne som hade dött.
Nu är det ju så med nästan alla konspirationsteorier, att de är oerhört trovärdiga. Men kolla på den här bilden på mor och dotter, som jag hittade här.
Jag ser förstås att Yvonne är ung och har plockade ögonbryn medan Jeanne nästan inte syns alls, men att hon kanske är äldre och mer avlång i ansiktet. Sedan ser jag att det finns en väldigt skarp kant (vikning?) i mitten av kortet som ingen annan detektiv nämner. Hm.
Alla detektiver (och så även jag) publicerar dessa foton som bevis – här kommer en jämförelse på mor och dotter när de är nästan likadant klädda.
Men bilder kan ju manipuleras. Så … vad finns det för riktiga bevis?
Ptja, inte så många. Den gamla Jeanne mindes fel (säger många som tror att hon var Yvonne) och hon blandade ihop årtal, händelser, upplevelser och släktingars namn samt relationer och dödsorsaker. Hennes handstil ändrades plötsligt, hennes näsa blev större och halsen längre, släktingar hummar och mumlar och antyder skattefuffens – medan andra, som inte håller med om detta (hela Frankrike that is), säger att pfffft, vilken gamling med en allt större näsa har inte svårt att minnas?
Men titta nu på en radda foton som alla sägs föreställa Jeanne kronologiskt.
På den näst sista bilden, där man faktiskt ser hur hon ser ut, ska hon vara runt 55 år. Bilden sitter på en legitimation från 193?, men det exakta årtalet är underligt nog bortklippt. Vilket ju inte bevisar ett enda dugg. Men konstigt är det att den nästan identiska bilden som är trea från vänster i massa olika källor sägs vara Jeanne när hon var 40.
Vem tar ett 15 år gammalt foto till sitt leg? Och hur går det ihop att hon plötsligt ser ut så här när hon är 60?
Men jag vet inte, jag. Var är bevisen?
– Jamen hur kunde Jeanne påstå att hon flög första gången när hon var 40 år? Det var i så fall 1915, under brinnande världskrig när det inte fanns passagerarplan! Ha!
– Äsch, hon tog väl bara fel.
Detektiverna jämför öronskrynklor på olika foton, hängande ögonlock på andra bilder, de publicerar statistik om hur mycket man krymper med åldern, skriver att Jeanne var osedvanligt pigg och välväxt i 115-årsåldern och kommer fram till att bevisen är klara.
Dock måste jag (tvivlaren på alla plan) säga att boendearrangemangen är underliga. Efter att dottern Yvonne hade dött, bodde hennes make kvar i lägenheten (i huset på bilden ovan) med sin svärmor Jeanne. Vilket ju hade varit komplett naturligt om det var Yvonne (sin fru) han bodde med … Ah well, han kanske behövde barnvakt.
Men vet ni vad. Jeanne/Yvonne rökte cigaretter hela livet. Det om något är ju hur konstigt som helst.
Men det är ju alldeles underbart om detta vore sant, eller lika underbart om det inte vore sant. Sådana här skrönor ska man undersöka med yttersta försiktighet och diskretion.
Ve och fasa om någon skulle avslöja sanningen, nej detta ska varje generation få undersöka och pilla på i fred.
Sanningen är i sanning inte alltid underbar, det finns lögner som är bra mycket bättre.
Fascinerande, både med eventuella lögner och alldeles uppenbara konspirationsteoretiker.
Men jag funderar också på de ekonomiska aspekterna. För det första, om familjen var oerhört välbärgad, varför ingå ett kontrakt som inbringar 5000 kr i månaden? Och för det andra, gjorde advokaten en bra eller dålig affär? De 60000 per år som betalades under 32 år ger en totalsumma på 1,9 miljoner kronor. Så vad var värdet av lägenheten när vem-hon-nu-var trillade av pinn 1997?
För mig skulle det vara en dålig affär att betala 1,9 miljoner för ingenting. Han dog ju medan hon bodde kvar.
Jag undrar, vem kom på att börja undersöka detta? Släktingar till advokaten? Som anser att lägenheten är deras?
Svärson och svärmor kanske kom varandra ”väldigt nära” efter fruns/dotterns bortgång? Värre har man väl hört …
Ja, den döde advokaten gjorde nog en bedrövlig affär, död som han ju var när han fick tillgång till lägenheten. (Som Jeanne/Yvonne de facto inte ens bodde i under de sista tio åren i livet, om jag har förstått rätt.)
Ja han gjorde nog det, om informationen jag hittar efter lite grävande på nätet stämmer. Dels verkar han ha skrivit avtalet med tanken att själv bo där (vilket ju inte var självklart, många investerar i fastigheter av andra skäl), dels står det att marknadsvärdet av lägenheten 1995 var ungefär hälften av vad han totalt hade betalat då.
Levde de ett mycket isolerat liv då? Om så inte var fallet borde det ha funnits dussintals, om inte hundratals, grannar, vänner, affärsbekanta med flera som kände igen mor och dotter var för sig och skulle ha frågat vad som hände, om de bytte plats. De borde inte alla ha gått att tysta med en liten handtryckning. (Och de måste alla vara döda eller urgamla nu, så det borde inte vara någon av dem som har stigit fram och givit sin version av händelseförloppet.)
Har ändrat två ”borde” ovan till andra formuleringar. Fortfarande tre kvar.. Inte riktigt pigg.
Brid: Jomenvisst, enligt detektiverna var det både släkt, grannar och vänner som kände till arrangemanget. Några har antytt sanningen i skrift, men ingen nu levande person kan med bestämdhet hävda – eller bevisa – att Jeanne på ålderns höst faktiskt var Yvonne.
Konstaterar. Advkat i sg, men knappast innehavare av detektivbyrå.
Godtrogen?
Då var det (om jag hängt med i svängarna) alltså Yvonne som slöt avtalet med advokaten?
Och så har jag fördjupat mig i de franska reglerna för arvsskatt och tycker att det börjar framstå som rimligt med lite identitetsbyten vid behov. Nejdå, jag är inte alls emot arvsskatt, skulle mycket väl kunna tänka mig att den återinförs i rimliga former, men den franska, alors … c’est autre chose!
”den person i världshistorien som dog senast i livet”, vilken fantastisk historia!
Här var det tyst som i graven!
Hos mej har det snöat och regnat och alla kamrater jobbar, så jag tar chansen att dela min glädje med er.
Igår var jag på prickbesiktning på hudkliniken och passerade utan anmärkning. TJOHOOO!
Ny besiktning om ett halvår.
Grattis, Kråkan!
Grattis Kråkan! Puh!
Och Puh! var även ordet efter hambollsmatchen nyssens.
Grattis Kråkan, så skönt med rätt besked!
Här har också snöat, följt av regn, det är tur man är fyrhjulsdriven.
Pinsamt ofta förväxlas jag med min äldsta dotter, men jag har kommit fram till att det måste vara pga attributet – hunden – som är densamma. Alltså, man letar efter bevis där samma hatt sitter på två huvuden med olika stor näsa! Bevis. Voilá!
Grattis Kråkan! Jag är allergisk mot (bla) hundar, inte bra.
Näst sista och tredje från slutet är fotade med samma blus och jacka.
Goda nyheter, Kråkan!
Jag gissar att båsmor fortfarande har datorproblem och därav tystnaden.
Snöade lite i Jerusalem igår kväll! Inget kvar idag…
Ja, hörni: jätteprobem! Jag har alltså inte någon dator, inga fungerande lösenord och kan inte ens logga in på lotten.se just nu. Webbmejlen funkar fint – men bara till info@lotten.se. Lotten@bergman.com är paj.
I dessa dagar när man sköter all backupp som man ska och har allt i molnet är det ju alldeles bedrövligt hur förlamande besvärligt det blir när datorn går och dör. (Jag sitter med en dator från 2013 nu.)
”Jätteprobem” är ju ett ord som jag med min inloggning hade korrigerat direkt!
Trarajdiraaaa!
(Pausmusik.)
Jag emotser att Jeanne Calment fråntas titeln som äldsta människan i världshistorien. Det är faktiskt helt rimligt att ifrågasätta hennes påstådda ålder av 122 år:
-För det första är det ju faktiskt inte omöjligt att hennes identitet kapades av hennes dotter Yvonne som påstås ha dött 1934 då det kan ha varit Jeanne själv som dog men det påstods att det var Yvonne. Det kan ju innebära att det var Yvonne som dog vid påstådd ålder av 122 år men på riktigt var hon ju bara 99 år.
-För det andra är det ju generellt sett omöjligt för en människa att leva till en så hög ålder. Det näst äldsta människan efter Calment, Sarah Knauss, blev 119 år och även det är ju orimligt hög ålder.