Hoppa till innehåll

Författare: Lotten Bergman

Lotten Bergman är fembarnsmamma, frilansskribent, basketfantast, föreläsare, språkpolis och redaktör.

DRT

Nu kan ni som har gått ”cold turkey” och lider av hemlisbloggarabstinens kolla på DRT-facit.

Och så vill jag pissa på tallfället att tacka för alla tack. Och chokladen. De randiga gummistövlarna. Julkorten. Och livet.

Nu ska vi äta åtta kilo kalkon! (Hej Ehrenmark.) Det blir en knapp sjättedel per person men eftersom jag kräfver att få bröstköttet (hej Sun) får de andra nöja sig med lår-, rygg- och vingslamsor. Öl ska vi ha till (hej Steinbeck, Elton, Märta) och så ska vi till efterrätt äta alla de amerikanska pajmixerna som jag köpte i somras. Oreo-cookiepaj! Lemon meringue-paj! Pumpapaj! Plastmat, hurra!

Share
9 kommentarer

Fröjdefull jul, rörig soffa (och lite DRT)

Här står jag i min julaftonsklänning framför den granna granen.

(Gammalt trick att få julstämning är att ta en synnerligen suddig bild.) Klänningen är min svärmors gamla från 1971 (?) och det jag pussar är inte en buckla från Wimbledon utan en utsökt vacker liten porslinsbytta med trälock som jag tror att man kan ha skirat smör i. Eller kanske dyr senap. Eller kokain eftersom den har en liten, behändig pip.

Och detta, govänner, är Hemlisbloggarsoffan som har retat pedanter på besök till vansinne.

– Sitter du mitt i röran?
– Ja, i hörnet där.
– Men kan du över huvud taget tänka en vettig tanke i ”det där”?
– Nej, det kan jag inte påstå, men jag behöver inte vara vett…
– Men det där är väl fler än 24 böcker?
– Jo, men vissa måste jag suga in i fler än en bok och vissa måste jag försöka med flera gånger innan det lossnar och …
– Tar du verkligen allt på så stort allvar? Och varför städar du inte bort alla som du är färdig med?
– Jaemeeäää öh … och äh och d…
– Herregud! Plommonstopet är ju sprucket!

Till er med lupp: ja, fönsterbrädan är borta. Den var av imiterad marmor, och si det stod jag inte längre ut med.
—-
Ni som vill spåna om Den Röda Tråden i denna sena timma kan ju göra det i kommentatorsbåset. Eller inte. Man kan ju sova också. (Javisst, skratta ni.)

Share
26 kommentarer

Läbbiga ting i juletid?

Nedanför detta vanliga inlägg finns julkalenderlucka nummer 17. Inspirerad av ämnet i den och alla äckelmagade, nattvakna kommentatorer ska jag berätta vad vi i frukostflingorna respektive trädgård funnit har.

(Den där liksom tyska ordföljden i förra meningen tar man till när man inte har något roligt att säga egentligen.)

Om man ska hitta spännande saker som fingertoppar, maskar och harlortar i flingpaket, är det bra att inte hälla upp fil eller mjölk först. Hur skulle det se ut annars, om man med bild framträder kränkt och upprörd i kvällstidningarna – med filmjölk droppande från fingrarna?

Nej, sicken tur att Tioåringen blev lite misstänksam och hällde ut … denna alien på en vanlig tallrik först.

Klump.

Det är faktiskt inget farligt, det är bara som om flingfabrikens bottenskrap har samlats i en hård, paltliknande boll. Man kunde lätt ta sönder den. Märket var Coops eget och nej, jag har inte ringt och klagat. Jag slängde ut bollen på gräsmattan för smådjuren att kalasa på.

Sent igår kväll gick jag ut på den mörka verandan för att slänga ut två brinnande rostmackor till djuren som inte har skrämts av alla cancerlarm eller tror på GI. Då klev jag i något som till och med hade gjort Sigourney Weaver lite blek om nosen. Sktjschloofffsch (iklivandet). Skvimp (uppdragande av fot).

Klegg.

Här står jag med fångsten uppskrapad på vår allra snyggaste spade. Klegget är en f.d. halloweenpumpa som jag hade ställt utomhus när den började mögla i ögonvrårna. Och glömt bort.

Bränt bröd, flingklump och pumpaalien. Trerätters, liksom.

Share
13 kommentarer

Önskelista 2007

Jag har fått mejl. Man tycker visst att detta med Hemlisbloggarjulkalendern börjar bli tjatigt, trist, tråkigt och alls inte underbart. Mullenöh på er!

Nämen då kan jag ju svara på sju saker som jag önskar mig i julklapp, eftersom Sandra för en halv evighet sedan önskade sig just detta. Jag vill i mina paket ha

  • blommiga eller prickiga eller rutiga eller bara roliga gummistövlar i stl 40 (jag har nu min djefla mans mammas mormor Annas seglarstövlar)
  • innertaklampa till silverpilen (en på insidan nattsvart Volvo 245)
  • en stekpanna (ty den gamla har tatt slut)
  • palt
  • en simpel, begagnad cykel som funkar (ty den gamla har tatt slut)
  • ett synnerligen coolt skärp med mycket som blänker
  • nya joggingskor (ty de gamla har tatt slut).

Vad fiffigt. Att de gamla joggingskorna har ”slitits ut” får nog er att tro att de har joggats slöa och inte går att slipas om. (Så är nu icke fallet. Jag klev på en spik när jag skulle hämta tidningen och det lilla hålet har vuxit under mitt gående under de tre gångna månaderna.)

Share
21 kommentarer

Tröjan (Julkalendern 2007)

Jomenvisst. Efter tio dagars kamp – som i en djungel utan machete – kom så äntligen tröjan fram. Idag får fem av vinnarna ett tjockt kuvert i brevlådan. Så fort de andra vinnarna hör av sig till mig med storleksrapport och adress får de också paket.

Vad händer sedan? Hamnar man på en reklamlista och drabbas av språkregelsutskick, pengakrav och inbjudningar till glöggparty i hemlisbloggarborgen?

Nope. Detta är ett pris och ingen skatt betalas av vinnarna.

(De som vill vara hemliga kan fortsätta att vara hemliga. Jag kan skicka tröjan till er mormor eller till t.ex. poste restante Kim Andersson.)

Share
22 kommentarer

Knoppar brista på löpande band …

… och visst gör det ont. Man blir äldre och visare och får större och större fötter. Plötsligt ska jag inte föda barn någonsin igen och plötsligt är mitt jobb inte längre mitt jobb. Två ytterligheter:

  1. Efter tio år på Nationalencyklopedin sade jag upp mig, flyttade 60 mil och startade egen firma med den djefla mannen. Inga knoppar brast och endast den bedrövliga flyttfirman orsakade smärta och ond, bråd möbeldöd.
  2. Efter sju år som kåsör i Sydsvenskan, blev jag uppsagd. Den knoppen brast så brutalt och smärtsamt att jag fann mig tvungen att börja blogga.

Mitt nuvarande yrke är att åka runt och hålla föreläsningar om skrivregler. Det är vansinnigt roligt och jag har alls inte sökt mig bort, så den kommande yrkesparentesen svider lite i föreläsningstarmen. Men ytterst lite. I plånboken svider det, för i min nya yrkesinriktning kan jag inte tälja guld. Dessutom är det tidsbegränsat – som ett projekt – och dessutom … (hjälp) vet jag faktiskt inte om jag är bra på’t … Jag ska i en ickekommersiell radio vara som t.ex. Adam Alsing eller Gert Fylking varje vardag kl. 07–10 fem dagar i veckan från 1 februari till 30 juni.

(Måste fortfarande vara lite hemlig, inga papper är påskrivna.)

Gissa om jag ska hissa bordet upp och ner och upp igen.

– Goomåååååårron! Nu gör vi armar uppåt sträck allihop!
– Nu ska vi se här, Nina Hagen ska vi spela för alla morgonpigga!
– Jag ska läsa en dikt – det tycker alla om, eller hur?
– Jaha, nu har vi fått fint besök av årets trollerimeister, du får berätta hur du trollar så att lyssnarna fattar.
– Dagens sudoku: 2489765112389875387618736…

Share
45 kommentarer

Gårdagen i bilder och lite reklam

Sjuåringen har i två veckor fått order av sin lärare att ta hem matteboken för att hinna ikapp eftersom hon bara sitter och drömmer om origami på mattelektionerna. Men det är som förgjort! Vi har bett kompisarna påminna henne och hon har skrivit kom-ihåg på sin egen hand. Men matteboken är bara kvar i skolan. Igår morse hittade jag ett gäng lappar på ett bord.

Ser ni pi?

Dessa självskrivna lappar stoppade hon i alla sina fickor – och si på pi, igår kom matteboken hem. (Sedan hann vi inte räkna ens ett enda tal eftersom så mycket annat hände.)

Femtonåringen poserade.
Jag bad de tre minsta barnen att städa. Detta var vad jag hittade efter fem minuter. Och 20. Samt 45. Alltså ingen städning, ingen matteräkning och ingen ordning på allting, som sagt var.
Men jag åkte i alla fall till revisorn som delar uppgång med Köttskolan (se brevlådan). Det är en skola som i foajén tydligen leker den där hemska stol-leken där musiken tar slut!
Vi hann också äta lökringar på Max. Att bena ut denna klump påminde om att borsta loss en tova ur en trasslig frisyr.

Slutligen höll Femåringen brödrostarskola. ”Man bara klättrar upp här och sitter på den lilla kanten och väntar!” (Inte underligt att han inte gillar strumpor.)

—-
Och nu blir det reklam!
Är ni med på att det på lördag är julkalenderdags med Hemlisbloggare igen? Jag skriver texter som vore jag någon annan och lottar bland gissningskommentarerna ut en cool t-shirt. I 24 dagar? Ok?

Den 1 december 2005 såg det ut så här.
Den 1 december 2006 såg det ut så här.

(Förresten talar jag nog imorrn om vad jag har fått för nytt jobb och hur spännande det egentligen är.)

Uppdatering
Vi har nu lärt oss att Femåringens frisyr heter ”motorcykelfällen” och att löpsedeln ovan bäst beskrivs som ett exempel på när predikativet kongruerar med den underliggande aktionen i en nominal satsförkortning. Ser ni vad man lär sig i kommentatorsbåset!

Share
42 kommentarer

Bergvärme is big trouble

Vi har lånat ännu en miljard kronor från den snälla banken för att installera bergvärme eftersom vi ju ska bo här tills vi dör.

Bergvärmemannen är inte varm. Han står här i åtta timmar och blir inte ens bjuden på kaffe. När han pratar i sin mobil klämmer han fast den under hörselkåpan medan borrmaskinnen dundrar så att de två kristallglasen i vårt kök skallrar mot varandra.

Nästa investering blir installation av hiss år 2044, vilket vi lätt kommer att ha råd med eftersom vi tjänar lådvis med gullpengar varje dag som vi har bergvärme.

(Oh the irony om nu växthuseffekten gör så att vi kommer att ha ekvatorklimat året om.)

Nu till problemen. Jättemonstren nedan som förstör livet för

  1. 20-åriga silverbilen som är utslängd från uppfarten och instängd med millimetermarginal
  2. tidningsbudet och brevbäraren, som måste kliva ut ur bilen/Tjorven och fram till brevlådan
  3. sopbilen som kommer i morgon, men som kommer att missa vår soptunna, var jag än ställer den. (Minns ni hur det gick förra gången?)
Vad man inte ser på bilden är att jag har hängt ut en lapp till tidningsbudet och en till brevbäraren där jag ber om ursäkt och i gengäld lovar att skotta extra fint i vinter.

De minnesgoda vet att vi även äger en till åldern kommen, röd sekruttbil. Den funkar fortfarande, men har inte fått vinterdäck och har av ännu ett borrmonster (med mitt godkännande) blivit instängd i trädgården. Ut kommer den genom ett 70 cm brett hål endast om den drar in magen och rullar på högkant.

Detta är sorgliga nyheter för VBK, som nyss ringde och ville låna sekruttbilen i två veckor medan hennes egen bil repar sig efter ett inbrott.

Nu ska jag bjuda bergvärmemannen på te.

Share
17 kommentarer

Sådant man inte vet

I bästa tjuvlyssnatstil hörde jag en dialog på bussen. Två ynglingar – med linningen där rumpan är som mest utstående och mössorna way down under ögonbrynen – diskuterade läxa eller prov över en uppslagen bok:

– Mäh. Va ere här då?
– Trettiåriga kriget? Vaffan!
– Hur länge höll det på?
– Hante en aning? Hur ska man veta det?
– Alla lärare tror att man kan allt.
– Eller så vill dom att man ska lära sej allt!
– Ja, fan.

Mina egna barn är inte bättre de.

1.
När jag väntade vårt tredjebarn och förstabarnet gick på dagis, testades hans ordförståelse. Han begrep ord som kvadrat, komplicerad, civilingenjör och förfader, men hade inte den blekaste aning om vad ”midja” betydde. Man kan undra hur det kom sig.

2.
När andrabarnet i fyraårsåldern såg sin faster plocka fram ett strykjärn, sa hon:

– E de där en båt?

3.
När tredjebarnet började skolan och för första gången i sitt liv åt i skolmatsalen och inte orkade äta upp maten, vände han sig till sina kompisar och lärare och frågade artigt om det var någon annan som ville äta upp det han hade på tallriken. För så gör vi hemma. (På kvartssamtalet berättade läraren att hon misstänkte att han bara var lat och ville slippa ta undan efter sig.)

4.
När fjärdebarnet häromdagen i sin läsebok skulle lista ut vad bilden på en puderdosa föreställde, gick hon omvägen om tefat, pannkaka, mussla, hamburgare och tallrikshög. Efter min långa förklaring om puder och dess utslätande, blemmedöljande verkan skakade hon bara på huvudet om sa att hon minsann inte ska ha pulver i ansiktet när hon blir gammal.

5.
När femtebarnet … näe. Han kan allt. Fast häromveckan sa han:

– Kan vi inte åka till Thailand i morgon?

(Han har inte ens varit utomlands än.) Vi enades snabbt om att Stockholm skulle vara ett precis lika lämpligt resmål.

——
Nähäpp, om man skulle ta och läsa en bok om … något allmänbildande?

Uppdateringsrapport
Det blev … bloggar. Jag läste allmänbildande bloggar. Och fick ett nytt jobb, förresten.

Share
19 kommentarer

Time flies

Jag vaknade i morse vid halvsjusnåret med ett skatbo till hjärna och två ruttna potatisar till ögon och tänkte förvirrat:

– Jag måste ha ammat minst femton gånger inatt.

Visserligen är det drygt fyra år sedan jag ammade sist, men känslan av ”jag-har-sovit-i-sjuminutersperioder” misstar man sig inte på.

Visserligen är jag på bilden sminkad av barnen. Men ni förstår?

Nu var det alls inte amning utan mul- och klövsjuka på Femåringen som hade stökat till sömnen.

(Ok. Det heter inte mul- och klövsjuka utan ”hand-fot-munsjuka” – vesikulös stomatit. Men han råmade som en ko halva natten. Av smärta i munnen, stackars lilla barn.)

Ni ser hur jag halvmosig ligger där i sängen, ganska nöjd ändå?

  • Plötsligt kom Trettonåringen inrusande och påminde om att ett besök på tandregleringen stundade.
  • När det var avklarat åkte jag med Femåringen till sjukhuset för ett läkarbesök.
  • Sjuåringens löss kräfva också sin quinna – barnen i skolan har fått för sig att man måste hålla en meters avstånd till dem med löss och att alla tjejer måste ha håret uppsatt för att inte de blodtörstiga lössen ska kamikazeattackera kreti och pleti.
  • En uppdragsgivare skulle per telefon förhandla om mitt arvode – i kassan på Coop.
  • Studsmattan dränks i snö i detta nu.

Och plötsligt hade hela dagen gått!

I receptionen på sjukhuset bygger de om så att allt hänger på halv stång och mätinstrument och datorer är uppallade på skrangliga stolar och gamla pulpeter. Gissa nu min replik!

  1. Oj, bygger ni om?
  2. Vad trevligt, det ser ut som … får jag ta en bild?
  3. Och häääär sitter du med armarna i kors?
Share
16 kommentarer