Hoppa till innehåll

Utbildning (uppdat.)

När jag skulle välja linje till gymnasiet, visade det sig till min stora förskräckelse att Luleå inte erbjöd en skådespelarutbildning.

– Men va? Den skulle ju ligga där som en sparv på ett guldfat med en silversked bredvid! tänkte jag.

Jag sneglade på mina föräldrar. En kemist. En fransk- och tysklärare. Näää. Jag tittade längre bak i släktträdet: järnvägsarbetare, veterinärer i drivor, växeltelefonist, matematiker, cirkusartist (mormors syster Rut åkte motorcykel på väggar), lärare, lärare och åter lärare. Näää. Så jag vände mig till Bästisgrannen (som var Bästisgrannen redan då).

– Jag väljer vad du väljer. Vad ska du gå? sa jag.
– Vad som helst utan matte.
– Vad synd. Jag har femma i matte. Det är ju kul.
– Jamen välj vad du vill då.
– Nä. Det vill jag inte.

Så jag valde fel. Jag läste ett år på humanistisk linje och bytte sedan till samhällsvetenskaplig linje för att få ha i alla fall lite matte. Nu lider jag förstås inte speciellt mycket av detta felval idag, men det irriterar mig att kvadraten på hypotenusan och tredjegradsekvationer inte är lika självklara som dentala frikativer och diakritiska tecken. För att inte tala om fysik: vad var det kattstaven gjorde med ebonitskinnet nu igen?

Den här veckan ska vi tala om ”utbildning” i Radio Sörmland. Tiden räcker förstås inte till när vi ska avhandla folkhögskolor, gymnasiereformen, utbildningstvång, rätten att få plugga vad man vill och specialistutbildningar i konsten att få till en utsökt vacker intarsia när jag mest vill prata om överliggare.

Fel överliggare.
Rätt överliggare: Sam Ask (1878–1937).

En överliggare pluggar och pluggar och avverkar år efter år kurser utan att sträva efter att ta examen. Ofta pluggar överliggaren inte alls, utan deltar bara i det studentikosa livet och klarar sig därefter lysande eftersom den akademiska världen måhända inte gav några poäng, men livsvisdom och vänner. (=Kontakter.) Sam Ask på bilden här ovan har gått till historien som en överviktig lustigkurre till student som var synnerligen aktiv under Lundakarnevalerna och som sedan blev filmmanusförfattare. De av hans citat som man lätt kan hitta är inte överdrivet fyndiga, filmerna som han var med om att skapa är inte världsberömda och ändå … vet jag vem han var.

Och nu vet ni det också.

Uppdatering
En radiointervju om överliggare med arkivarien Fredrik Tersmeden.

Share
Publicerat iBloggen

40 kommentarer

  1. Sam Ask i all ära, men visst måste Rut få ett eget inlägg?

    WV: intensyc. Intensivt motorcyklande, där på väggen?

  2. Åkte din mormors syster Rut motorcykel med William Arne?

  3. “Nyss utklämd genom Simplontunneln, utbreder jag mig nu över den lombardiska slätten.”
    är det citat av Sam Ask som jag har haft näst mest anledning att referera till.
    Dock:
    I mitt barndomshem, utan akademiska traditioner, huserade även detta: “Geåsen är ingen brau fågel – den är för steor för en, men för liden för tvau!”

  4. Jag brukar fråga äldre människor (äldre än jag alltså!) om de skulle välja samma sorts yrke eller verksamhet nu efter ett helt liv med det de har gjort. Min undersökning är högst ovetenskaplig och långt ifrån avslutad, men jag har hittills inte träffat en enda lärare, som skulle vilja bli lärare igen. En Prefekt på Sociologen hade velat bli arkitekt, en lärare hade velat bli jurist, en annan skådespelerska. De läkare som jag har frågat hade valt samma yrke, trots en del anmälningar. Själv är jag en överliggare och jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor.

  5. Men sedan, om man till slut ändrar sig och kommer på att man vill ha en examen efter alla de där strökurserna i alla fall, då blir den jätterolig och innehåller alla möjliga skojiga ämnen! Föreställer jag mig.

  6. Självklart, Marianne, ska jag skriva om Rut! (Trodde att jag redan hade det, men icke.)

    Om hon åkte med William Arne måste kollas upp — men hon var nog bortåt tio år äldre än han.

    Flinn: Så gjorde jag. Jag bara pluggade roliga ämnen i ett par hårda år i Lund (och en jätteslö termin i Stockholm) och lutade mig sedan tillbaka och sa “hm, ser man på, en fil.kand. i blandade småhopp”.

  7. Fru Decibel: Vill du som varande överliggare prata i radio på torsdag eller fredag? (Jag är helt allvarlig. Jag vill intervjua.)

    Flinn — är du också överliggare?

  8. Det finns en kille i Luleå (som du kanske rentav känner igen namnet på) som har pluggat på högskolan sen 1988! På mornarna delar han ut tidningar.

    Jag är tacksam för att jag gick natur eftersom det i alla fall då öppnade alla dörrar. Numera fattar jag inte riktigt hur gymnasiet fungerar men traditionalist som jag är ska jag göra mitt bästa för att även mina barn väljer natur (vilket de självklart kommer att vägra).

  9. Howdy: Samma här. Natur – öppnar alla dörrar och stänger inte alls många. Inte nu heller. Men när nu äldsten ska välja måste jag erkänna att samhällsprogrammet verkar vara drömmen. Även om jag kan gå igång på gamla voltmetrar och annat skojigt i dammiga laborationsskåp.

  10. För inte så länge sedan såg jag en tidningsartikel (SvD?) om en kvinna som hade 1000 poäng.
    Hon jobbade samtidigt heltid, så jag vet inte om hon räknas som överliggare …

  11. Just det, googla på “Anna Johnsson” om du/ni vill veta mer.

  12. Fjortonåringen här hemma ska välja gymnasielinje nu på fredag. Hon har inte mitt lugna kynne och håller på att gå i bitar av obeslutsamhet.

    Nu ska jag ännu en gång viska “Natur” i hennes öra. (Det är riskfyllt. Man vet inte vilken reaktion som väntar.)

  13. Vafalls, ska 14-åringen välja gymnasielinje? Ett år för tidigt?

    Är man intresserad och begåvad åt mattehållet är natur strålande. Vill man bara åt bredden kan man ju nu via det individuella valet fixa upp diverse kurser, även om man väljer en annan linje.

  14. Jag har en återkommande mardröm om att jag inte lyckats ta min examen och måste börja plugga igen. Hu!

    *bläddrar i betygspärmen*

  15. När våra barn var i väljaråldern härskade fortfarande kalla kriget.
    Vi hade många jämngamla vänner som flytt från andra världskrigets följder, judar och balter, sedan även ungrare och tjecker.

    Särskilt judiska familjer var ju rutinerade: Vad kan man ta med sig när man måste lämna sitt land huvudstupa?
    JO, en internationellt gångbar utbildning som läkare eller tekniker, alternativt ett hantverk;

    Så det bestämda rådet, även till den humanistiske djefla mannen var :
    Lär Dig något som är svårt och har med naturvetenskap att göra!

    Detta råd vidarebefordras med bestämdhet även till Fjortonåringen!!!

  16. Cruella: Fjortonåringen går med dem som är ett år äldre. (Vilket har varit jättebra i alla år, men just nu i valet och kvalet till gymnasiet önskar jag att hon gick i åttan och fick fundera i ett år till.)

  17. Den blyga: Förutsättningarna för våra telningar i dag är aningen annorlunda, även om jag inte håller resonemanget emot era vänner då det begav sig.

    För att det ska bli några vidare resultat bör intresse finnas, inte bara tankar om livförsäkring…

  18. Nja, jag vet inte om jag är en äkta överliggare enligt definitionen. Nu har jag ju faktiskt som mål att ta ut en magisterexamen i år (i blandade småhopp ja, det lät fint), så då är jag kanske inte det längre. Det senaste året har jag dock blivit kallad det några gånger, kanske lite beroende på att jag inte har gjort annat “vettigt” än pluggat sedan 1999. Ehum.

    Det här med poäng (p) är förresten lite lustigt. Nu när de har förvandlats till högskolepoäng (hp) i ett nytt, besvärligt system så har jag plötsligt fått 1,5 gånger så många av dem som jag hade förut. Ja, plus ytterligare några då. 🙂

  19. Och jag håller nog med Cruella där, för även om jag fortfarande ibland tänker att jag skulle ha blivit civilingenjör så borde de där totalt misslyckade åren på den utbildningen vara nog för att övertyga mig om att det nog är bättre att göra något man förstår sig på, även om det inte ger samma möjligheter i arbetslivet.

  20. Jamen, jag hade ju ett låååångt inlägg om att plugga som jag i sista ögonblicket (igår) stoppade undan bland utkast. Jag började om i skolan när barnen var små, efter att ha valt fel till gymnasiet.
    Min dotterunge gick också i skolan med ett år äldre kamrater och pluggar nu natur, vetesjutton ur självständigt hon gjorde det valet och jag har ångest att jag ska ha påverkat henne till att göra fel val. Å andra sidan valde hon natur, medan jag valde hum.

  21. Men Pysseliten — lägg ut! Lägg ut! Vi borde alla blogga om utbildning! Meddetsamma! Hurra!

  22. em

    Ahhh överliggare – jag gillar överliggare. Skulle nog ha kunnat bli en utmärkt sådan – 17 att jag inte kom på det lite tidigare i livet.
    Fast för dem som blev det av tentamensskräck var det nog inte så roligt.
    Margaretha

  23. Då var det gjort …

  24. Å, jag känner sån ångest å alla nionde-klassares vägnar som ska välja till gymnasiet nu… Det finns ju alldeles för mycket att välja på! Själv lyckades jag välja helfel med de få val jag hade, men då kom jag ju åtminstone på vad jag INTE ville jobba med 🙂

  25. Överliggare skulle jag kunna tänka mig att bli när jag blir stor – jag älskar att utbilda mig!

    Natur är en bra linje också, särskilt om man kan välja lite själv och i slutändan ha en så flummig beteckning för sin utbildning som Nv-Na-Sp-BlF-Ps-Ty. (Naturvetenskapligt program med inriktning natur, specialutformat med inriktning bild och form samt extra psykologi och tyska, blir det om det läses ut.) Till det bytte jag efter att jag upptäckt att jag skulle behöva läsa geografi om jag fortsatte på Samhällsvetenskapliga linjen.

  26. Klokt av 14-åringen att starta tidigt med insupandet av kunskap. Det gjorde jag själv, redan som femåring hade jag tröttnat på lekskolan och lyckades tjata mig in i första klass. Ecturat för att citera wv.

    Natur är för nyfikna … är 14-åringen det?

  27. Fjortonåringen

    Anledningen till att jag inte vill gå natur är att det enda jag behöver hjälp med när det gäller skolan är fysik och kemi. Det är dessutom så att jag har ärvt mina föräldrars skrivbegåvning (nej, jag är inte under pistolhot när jag skriver detta) och därför vill satsa på det.

    Det som förundrar mig är hur jag kan sitta uppe NU utan att mor min har skickat mig i säng. SKÄMS!

  28. Verkligen Lotten, vad är du för en slarvig mor. Nu ska jag berätta vad kattstaven gjorde med ebonitskinnet: små flädermärgskulor.

  29. Flädermärgskulor! Så dulligt!

    Nu ska jag bara kolla om jag har glömt bort fler barn här i hörnen.

  30. PS Jag har inte ens gått ut gymnasiet. Däremot läst typ tio poäng vardera av astronomi och etnologi på universitetet. Inspirerat, men knappast lukrativt.

  31. Jag funderade länge på att bli en överliggare. Men en högkonjuktur gjorde att företagen anställde kreti, pleti och bengt så fort vi började närma oss examenspoängen. Men jag lyckades skjuta på examensåret ett par år framåt.

  32. Hhhih, “kreti, pleti och bengt “.

    Anna-som-har-fått-Stora-journalistpriset, man får ju säga att du har klarat dig skapligt även utan formell utbildning. (Aha! Jag känner en synnerligen trevlig radiointervju komma smygande!) En annan som har klarat sig skapligt är ju Björn Borg, som — har jag för mig — inte gick ut nian.

  33. cruella:För att det ska bli några vidare resultat bör intresse finnas, inte bara tankar om livförsäkring…

    Jag försöker bara vara en ropandes röst i öknen! (Eller en Mr Micawber)

    Lotten har ju anslagit tonen med skådespelardrömmarna….
    Visst är det underbart med ungdomar som har en dröm och kan förverkliga den – men litet realitetsanpassning måste di gamle erbjuda – se bara vad bolånen i USA ställt till med!

    Gärna medalj men först en rejäl pension kan ju vara en metafor även för en nation.

    Varför måste man gå från den enda ytterligheten till den andra.

    Jag och den gamle tillhör den första generationen där utbildning inte var ett privilegium endast för de besuttna.

    Sverige får väl satsa på turister när kineser, japaner och indier övertagit produktionen.

  34. Bra fjortonåringen! Man ska välja själv.

  35. Igår var ju förintelsens dag. De hade ett “förtjusande” program på SVT 1 om Tobias Rawet som överlevde Förintelsen.
    Han är 1 år äldre än jag. Det framgår/-gick inte vad han försörjt sig som men hans 3 lägerkompisar i programmet hade blivit gynekolog, civilingenjör etc så DET ÄR INTE så avgörande vad man väljer när man söker in på gymnasiet – bara man tar tillvara sina möjligheter – som ju är glimrande i Sverige för alla som VILL förkovra sig.

  36. Min mamma sa aldrig till mig vad hon tyckte att jag skulle göra, däremot uppmuntrade hon alla mina egna förslag. Det tyckte jag var bra, och jag har gjort likadant med mina ungar. MEN häromdagen sa jag till den yngsta att det smartaste hon kan göra är att jobba med förnyelsebar energi, gärna i Kina eller Indien. That’s the future, sa jag. (Hon svarade att hon redan hade tänkt på det och kunde hon få borsta tänderna ifred tack.)

  37. Sent omsider: Såsom varande studie- och yrkesvägledare vill jag bara säga att det är inte lätt att vara 9a nuförtiden. 17 nationella program som skolorna gör allt de kan för att vrida till så att de verkar speciella så att eleverna ska välja just den skolan. Vettiga skolor håller sig med behöriga SYVare som kan hjälpa eleverna att hitta i djungeln. Och i den bästa av världar så ska vägledningen komma igång allra senast i 8an. Det alla farligaste är kompisval, det näst värsta är när eleverna inte själva tar tag i saken utan tror att någon annan ska bestämma…typ SYVen. Heja fjortonåringen, tänk och välj själv, men lyssna på vad folk runt ikring dig har att säga.

  38. Exakt detta som du beskrev, mammanoanna, förklarade Fjortonåringen för mig idag.

    – Du får ha synpunkter, men inte åsikter, mamma.

    Klart som korvspad!

  39. Klok fjortonåring, kommer att gå långt av sig själv tror jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.