Sekreterare!
Jag sitter på tåget mot Stockholm för att senare i eftermiddag stå inför 120 personer som ska lyssna på mitt orerande om skrivregler. Arrangören har dock fått nippran och bett mig vara närvarande hela dagen som en spindel i nätet – den spindel som under hela dagen ska hålla ordning på tider, föreläsare som pratar för länge, kiss- och snuspauser samt stökiga åhörare.
Det där sista ser jag fram emot.
Om ni någonsin har varit på en presentationsteknikkurs, vet ni att man inte ska läsa innantill eller peta näsan mitt i en mening. Det sägs att man inte ska skriva på tavlan samtidigt som man pratar, men det tycker jag brukar funka alldeles utmärkt – precis som att man visst kan använda den gamla overhead-apparaten när åhörarna har tröttnat på punktlistorna och clip-arten i powerpointpresentationerna. (Det är inte helt lätt att hantera detta ämne utan de engelska orden.) Men vad man sällan lär sig är att hantera de störande elementen i publiken.
Jag ska idag peka med hela handen och be dem ta av sig kepsarna, sluta tugga tuggumm… nej, vänta. Det var en annan kategori åhörare än den jag ska ha idag. Idag har jag 120 sekreterare. De kommer förstås att sitta och blippa med mobiltelefonerna, klaga på kursinnehållet, avbryta föreläsaren och protestera mot skrivreglerna samtidigt som de ristar in stenografiska tecken i borden. Not.
Dagens sanning: det finns inte bättre åhörare än sekreterare. Men vad finner man för bilder om man letar efter en sekreterarillustration här? Jo, balkongbehåar, strumpeband, Dolly Parton och allmänt plutande quinnor med flinka skrivmaskinsfingrar. Sekreterare är tydligen en extremt pilsk grupp i samhället.
Hur ska jag kunna hålla 120 sådana i schack?
Sekreterare?Uppdatering
Det kom ett mejl med en bild! Kolla:
Sekreterare!Rapport 11:18 –
Nu har vi fikat två gånger och det är lunch om 42 minuter. Raap.
Tänk om det det hade varit 120 manliga sekreterare (vilket jag helt fördomsfullt antar att det inte är), och tänk vad lustigt det hade låtit om du hade kallat dem för pilska! (Det är ju ett ord som förtjänar att komma till heders igen, för övrigt.)
Det ser man ju att den stackars flickan är hungrig. Håll dem lugna med russin, nötter, morötter och wienerbröd. Förresten tror jag inte att du menade punklistor, varför skulle man tröttna på såna?
Du får väl ringa Martin Stenmarck eller så. Nej förresten, det kanske får motsatt effekt…
För övrigt undrar jag stillsamt vad sekreterare gör nuförtiden? Förutom att suga på en penna och titta med lagom beslöjad blick över sina glasögon, alltså.
Sekreterare, finns sådana fortfarande?
Precis! Gissa om vi har kul på vårt jobb!
Det ä2 119 kvinnor och en man, Översättarhelena. Ska jag gå fram och fråga om han har strumpeband?
Punklistor måste vi ju ha fler av, Anna.
Sekreterare kallas ofta numera ”assistenter”, vilket de inte gillar. De suger på ögonskalmar, men har en sådan simultanförmåga att de samtidigt renskriver rapporter, skriver protokoll, skriver tjifens krönikor i tjifens namn, bokar möten, lyssnar på inlästa journaler och håller koll på allt. Allt.
Jag sällar mej till Stellan och PGW: Finns det fortfarande sekreterare och i så fall, vad gör dom? I USA har dom ju en Secretary of State men hon är då inte en sån som tar diktamen och skriver ut presidentens brev, hehe.
Lotten hann före mej där. Men nu vet jag: När man åker 1:aklasståg har man hela tiden dessa gubbar som pratar affärer i mobil Plötsligt får dom nån knivig fråga och då låter det så här: ”Du, ta och ring Sylvia hemma på firman. Hon har koll på det här.” Sekreteraren, det är Sylvia.
Nu ska jag gå ned i soprummet och hämte upp Lille Makens schweizerkniv som jag råkade kasta ned i en påse tillsammans med ett gäng sunkiga trasor som använts vid rensning av badkarsavlopp.
Jag sitter alltså på föreläsningen och smygkommenterar, därför står det a2 där uppe. Precis som i skolan, när jag lyssnade på hockey-VM i öronen under samhällskunskapslektionen.
Oj vad jag är dåligt informerad. Jag som trodde sekreteraren var utrotningshotad – kunde inte tänka mig att det fortfarande finns 120 st kvar.
Är det inte meningen att alla landshövdingar och överläkare och andra potentater själva ska brottas med ordbehandlingsprogram och mail och spam och skräp nu för tiden? Därav alla underliga formuleringar och inkoherenta meddelanden som utstått sedan IT-revolutionen.
På det stora biltillverkande företaget med huvudkontor i Göteborg finns det inga sekreterare. Det finns dock chefssekreterare. Det är en grupp väldigt viktiga människor. I vissa fall är de till och med viktigare än chefen
Sekreterare hjälper oss dödliga med problem när vi sitter på tåg med dålig uppkoppling men får mobilkontakt.
Sekreterare är bra på adressetiketter.
Sekreterare är ineffektivitet. Min avdelnings sekreterare är den jag MÅSTE gå till för att boka mina tågbiljetter, vilket renderar flera mejl fram och tillbaka, istället för att själv ringa resebyrån eller SJ och kunna resonera och veta priser.
Sekreterare är effektivitet, som löser problem jag glömt, åt mig.
Sekreterare kan vara den jag måste hjälpa med Word. Sekreterare kan också vara den som hjälper mig med Word.
Sekreterare är antingen skitduktiga och självständiga. Eller småpåvar som överlevt sig själva.
Zlatan är sekreterare. http://svtnoje.blogspot.com/2007/02/zlatan-skatan.html
Bibliotekarier, säger jag bara. Bibliotekarier är underbara åhörare! Och om de också skulle vara pilska, vilket inte är vetenskapligt manligt belagt på samma sätt som det tydligen är med sekreterare, så gör det dem i så fall bara på gott humör.
Jag har dock inte hittat någon bild på en bibliotekarie i nätstrumpor.
AB: Jag TROR biblitekarier är pilska. På Björn Ranelid.
(Blev jag en del av ”drevet” nu?)
På mitt jobb verkar alla sekreterare (och alla andra administratörer) vara bortrationaliserade. Alla ska göra allting själva: fakturor, biljetter, telefonpassning, tidsrapportering, flex och rubbet. Dels gör det att man får mindre tid över att göra sitt egentliga jobb. Dels blir det väldigt sårbara system när precis alla ens uppgifter finns på webben (där allt detta hanteras). Sekreteraren åter! tycker jag.
En del bibliotekarier är tydligen ungefär som sekreterare: kolla här och här.
Apropos chefsssekreterare:
När jag 1959 vikarierade som provinsialläkare i Grythyttan och därmed var SJ:s verksläkare noterade jag att ALLA var förste:
förste banvakt
förste stationskarl
förste skrivare etc
Det visade sig att det inte fanns några andre!
Citat från föreläsningen med Hélené Haneus: ”Det är ingen idé att ta kopia på papperet innan du slänger det”.
Tack för länken till sekreterarzlatan!
Översättarhelena: Det här är ju orättvist! Nu finns det raffiga bibliotekarier också, men finns det raffiga översättare och deckarförfattare? Va? Jag bara frågar!
Det är nästan så jag drar på mig nätstrumporna själv…
Under den nuvarande föreläsningen får jag tips som är väldigt ovanliga i min datoriserade värld: tips om papperskalender, plastmappar och gula notisar. ”Om jag tappar min kalender här [håller upp den], har jag ingen aning om vad jag ska göra”.
Till och med SAOB är ju numera en datoriserad arbetsplats, vill jag säga där jag sitter och kommenterar i smyg.
Länge leve papper och penna. När datorn trasslar kan man ju inte ens hitta en nummer till support eftersom man inte kommer åt eniro. Man får ringa trevlig bloggkamrat som gör detta åt en!
Nu är det uppskrivet…
Jag bara måste berätta det här…. wv efter min förra klagan var ”cowshish”(cowshit, som pendang till bullshit?) och nu är det, sanna mina ord, ”paperi”.
När jag tänker på stenografi går mina tankar till Cruella och hon ser varken ut som billighetsvåpet eller tapetblommorna i damtidningen. Nån gång måste jag gå och höra på dig, sekreterare eller ej!
”Finns det raffiga översättare?” undrar ab.
Har inte ab träffat Ö-helena? 🙂
Jag kan rekommendera dessa två raffiga killar:
Tor & David. Passar särskilt bra under paltkoman efter lunch.
Min mamma är sekreterare och min pappa bibliotekarie.
Ullah: Se hur det gick.
A propos ab:s hyllning till papper och penna: Här är embryos lovtal till blyertspennan. Kommer ni ihåg?
”internet är som en stor glödlampla som lysrer okcså lysrer tills man drar ut kontakcten då finskc ingngenting
men bökcrerna
men bökcrerna liggrer okcså glödrer i mörkcret okcså väntrar
okcså blyertspennan det är segrervapnet det säjer jag nu yo”
Suck!embryo!!
Chefsekreterare och chefssekreterare. Vad är skillnaden? Vem är sekreterare till en chef och vem är chef över de andra sekreterarna? Va?
Jag tycker sekreterare är jättebra på att ”spindla” – kan de kallas spindlare istället?
Jag har visst träffat Översättarhelena, men hon hade varken nätstrumpor, strumpeband eller kortkort.
Oh embryo – som jag nominerade till bloggpris, men ack…!
Tor och David: Klar raff-brist, dessvärre.
Du AB, jag äger faktiskt ett par nätstrumpor (röda!), jag får väl ta på mig dem nästa gång vi ses! De passar väl bra till Birkenstocksandaler?
Oj, vad jag inte kunde rapportera om eftermiddagen. Allt gick i ett och när det var slut KASTADE jag mig in i en taxi och hann — och åt hamburgare på tåget och spelade sedan basket i 90 minuter.
Nu vill jag inte sova utan bara sitta framför datorn hela natten. Mooooget.
Nätstrumpor äger även jag. Brukar ha dem till mina finaste gympaskor.
Blogglänkar kan ibland få lustiga namn eftersom Blogger inte gillar åäö.
https://www.lotten.se/2009/01/p-tget-mot-frelsning.html
Frelsning!
Helena: Läckert! Vi kan ha nätstrumpsbloggträff, det kommer att bli himla ovanligt – du med Birkenstock, Lotten med gympaskor och jag med vita sneakers. Får se vad andra skrudar sig i, pjäxor kanske om det är kallt?
Bobibobloliototekokarorieror, som det heter på det mer lättstavade rövarspråket, på spinnsidan är måhända intresserade av att hångla upp herr Ranelid, men var god och dra inte alla biblototikarier över en och samma streckkodsläsare. Han är alldeles för välgrillad för min smak! Högaktningslöst, bobliotikarionen!
Jag tänkte ju kommentera om sekreterare, så ser jag att Lotten nämner Tor & David och måste helt plötsligt springa och sätta på deras skiva. De är underbara!
En bobiboblolototekokarorie undrade detta i bok i fjol
Dock uppträdde han själv i däri och blev omsvärmad månne av sekreterare?
Till min möhippa glömde organisationen att fixa skor, så jag fick traska runt i för stora seglarskor till nätstrumporna! (Jag kidnappades barfota!)
Ett par bibliotekarier jag träffade på bokmässan i Göteborg berättade om en man som ringde upp ibland och frågade om de hade en bok av Manne Forsberg. När de svarade ja drog han efter andan och frågade vad den heter.
”Kukbruk” (det är en sexhandbok för unga killar), svarade bibliotekarierna.
Flåååås!
Det stämmer; nätstrumpor gör ont i fötterna. Det visste även Marianne Höök som bar såna vid särskilt festliga tillfällen och rapporterade spirituellt och giftigt om det.
Känner ni till Glamourbiliotekaren? Kolla annars på http://glamourbibiliotekaren.blogspot.com Hon är norska. Det är därför hon stavar så illa, hehe. Men hon har full koll! Ger bl.a tips om hotell i New York som har bokhyllor på rummen (med böcker i, förstås: vad trodde ni?). Hon har redan tidigare uppmärksammat den unge designern Jason Wu som ritat Michelle O:s dansklänning. Detta à propos bibliotekarier. Jag undrar om hon inte har nätstrumpor också.
Wv toreg. Lite felstavat Norge?
Det är inte bara wv som är felstavat! Även jag http://glamourbibliotekaren.blogspot.com är adressen
Wv etarr. Dom menar förstås Errare (humanum est)
Wv pulancy. Låter lite halvekivokt.
Måste nu kolla in den glamorösa bibliotekarien från toreg. Eller Noreg.
Jag har också nätstrumpor! Men de är så obekväma när de kilat in sig mellan tårna efter en stund. Får jag vara med som glamorös grafiker? Vi får aldrig vara glamorösa. Vi får möjligen ha svart polo om vi jobbar på byyyyyrå men det är ju inget kul.
Mås det bra i stugan? Jag blir alltid lite hönsmamme-orolig när intensivbloggare tar en (välförtjänt!) paus.
Åh, kära nån, tusen tack för omtanken, AB! Jag ska strax skriva något. (Jag har knappt hunnit ens slänga ett getöga på en dator, än mindre trycka ner några tangenter.)
Getöga – vad är det undrade jag plötsligt.
Svar hittades via Google
Jag ber att få citera ur Grünbaums förklaring till getöga:
”Att kasta ett gätöga var alltså att kasta en vaktande blick då och då. Vallfolket hade ju också annat för sig: tälja små flöjter, sticka strumpor, tuta i lur och utbrista i herdakväden.”
Men hur kunde hon glömma herdestunderna?
Jag tror att hon blev lite pryd, plötsligt!