Jag må ha fött fem barn, haft knaster i knäna sedan 18-årsåldern och dragit ut två visdomständer samt brutit en tå. Men vad är väl det mot den smärta som Min djefla man har fått utstå i sitt ömma liv?
När han häromåret drabbades av tandvärk och satt hohoande med våtvarma omslag som en seriefigur, skrattade vi åt eländet. Han knaprade en hel natt på isbitar och drack varma drycker som orsakade åsknedslag i munnen eftersom tandakuten som bekant är motvillig på helgnätter.
För fem år sedan gick han stånkande som Groucho Marx i ett par dagar. Ryggvärken kom från en liten kontraktur, sa han. När jag påpekade att han inte längre var 186 cm utan bara en tvärhand hög, sträckte han på sig tills han påminde om en cirkushund som går på bakbenen. Efter en veckas ”det är helt ok” fick han hämtas med ambulans, pytsas i morfin och läggas in på sjukhus på skattebetalarnas bekostnad i ett par dagar.
Precis som att jag inte längre ger mig på badminton (hög hälsenerisk), innebandy (hög handslagsrisk) och balett (allmänt hög risk för stretchrelaterade sträckningar) har min man nu beslutat sig för att gränsen går vid orientering. Gärna Långa Natten, gärna 15 km i hällande spöregn, gärna slutspurt över kalhygge, gärna 100 meter rakt uppför en rullstensås.
Men ingenting inne i en gympasal. För i lördags lekte han med barnen inne i en sådan. Han skulle bara vända sig om för att fånga en boll samtidigt som han tog två springsteg och vände på huvudet och klockan slog, tuppen gal och vinden vände. Spriongk! sa det i ryggslutet.
– Äh, det är bara en liten kontraktur, säger min man nu.
Den lilla kontrakturen är som en liten tuva. Den omöjliggör
- bilkörning
- tvätthängning
- matlagning
- städning
- normalt trappgående
- nattsömn
- granborttagning
- sittande.
Nattsömnen är utmärkt för Den djefla mannen själv. Jag – den lidande hustrun – väcks däremot numera inte blott av nattvandrande barn och snarkningar utan även av aaaaaaaaah-aaaahj och uuuuuuuhuuuuuuuuffff-aaahj.
När man har ryggskottsont, bör man stå och ligga men inte sitta. Nu står Den djefla mannen på sin höjd en meter över havet, ligger till bords som en romare i Asterix och jobbar i sängen eller badet. Ptja, allt är på det hela taget precis som det brukar vara.
Karl XIV Johan låg ju till sängs mest hela tiden under sin regenttid, Kar de Mumma skrev en miljard kåserier i sängen och Karl XII styrde och ställde när han bars omkring på en bår i Poltava eftersom han hade fått en kula i foten. Så vilka storverk kommer inte att skapas här hemma under den närmaste tiden?
Säger kontrakturer sproink? Jag anmäler mitt tvivel till att det är en kontraktur. Vad var det när han hamnade på sjukhuset?
I övrigt all sympati till hustrun. Och maken.
Naprapati, triggerpunktsmassage och stretching har hjälpt mig vid ryggskott – plus bålstabilitetsträning när man väl börjat repa sig. Och som vanligt så slutar man med allt det där nyttiga – som man borde göra hela tiden! – när det inte gör ont längre.
Helt korrekt, Jessika. Kontrakturer borde säga brubrubrubrummmmmmm lite utdraget och tyst.
Lena — ”bålstabilitetsträning” är ett ord som jag ska säga till Min djefla man varje gång jag kommer på honom med att göra något olämpligt.
”Så vilka storverk kommer inte att skapas här hemma under den närmaste tiden?”
Jag höll på att bidra med en lista på allt som inte kommer att skapas, men jag måste visst jobba. Attans! Listan hade eventuellt börjat med ”En enkel fredsplan som bygger på en kombinantion av PowerPoint och orientering”.
Mitt barn Liider!
Modershjärtats största plåga.
Kan han/DU lyfta på benen?
Oh, mama, mama — I can’t feel my legs anymore. I feel so cold. Why can’t I see you?
Sorry, kunde inte låta bli. Rara mor: jag har allting under kontroll. Ligga i en kvart, gå lite, ligga i en kvart, gå lite — och så blir jag lite bättre dag för dag.
Men jag ska bygga upp en köttrik gördel kring min torso. Och bara skutta oregelbundet i vertikalled från och med nu (kalhyggen och branter tål jag, men inte tvära svängar på ett platt golv).
Ryggskott är faktiskt hemskt. Har haft det en gång och grät för att jag var övertygad om att jag skulle gå av på mitten. Sov på en fäll om du kan mannen! Arnikaolja är också skönt.
Och först nu fattade jag den lämpliga illustrationen.
Pling! Liksom
Jösses! Och jag antar att reklammationstiden har gått ut? Karlsloken har stämpelkort på akuten för skärsår och sköter återbetalningen på blodbussen, och garantitiden är förstås slut.
Då är det bara att laga och fixa så gott det går. Lycka till!
Jag gillar skarpt det eklektiska sänglinnesvalet.
Men mot vad skyddar han så ömt sin te(kaffe)kopp? Törstiga hustrur? Fladdermöss? Sänghoppande barn?
Jo, jag tycker synd om också – här har det lidits rygg minsann, så jag vet hur det är. Krya!
AB: Det eklektiska sänglinnet beror på att den ryggskadade under dagtid placeras i gästrummet på bottenvåningen, där lillasyster Orangeluvan med familj huserade i helgen.
När man är van gäst hos oss går man själv och rotar i linneskåpen (som är en bokhylla) och Orangeluvan är en synnerligen fördragsam lakansliggare. (Om andra gäster redan har legat i sängen, låter hon bara lakanen ligga kvar. Spela roll liksom, tänker hon.)
Tekoppen, ja. Den skyddas mot trill. Jag tog bilden vinglandes på sängkanten och ett fall var nära förestående. Jag borde förstås ha gett honom ett stadigt, platt underlag.
Nu ligger han i badkaret igen. Uppkopplingen där inne är för övrigt under all kritik.
Stackars, stackars djefel!
Marat ser verkligen ut att ha det jobbigt för stunden.
Ja, se hur det gick för Marat. Kvinnan som kom in där – vad hette hon nu igen, nånting på C? – var inte nådig.
Men Marat hade förstås inte ryggskott. Han hade ont på ett väldigt privat ställe, stackarn.
Charlotte Corday!
Charlotte Corday ska min patologkaraktär heta. I min kommande deckargenerationsroman, baserad på en s.k. sann historia. Utkommer våren 2019.
Jag skulle vilja ha den där listan på storverk som inte kommer att skapas, hakke. Man kan tillägga: deckargenerationsroman.
Först tandvärk och sedan ryggskott snart efter det, det var inte rättvist.
Ska jag posta min naprapat? Han är väldigt bra på att knöka till ryggskott så att man blir normal igen.
Sedan sak den djefla mannen börja träna magdans, jag propagerar vilt för det, fantastisk träning för de där musklerna. Jag dansar en paljettfri variant, han får följa med på den.
Magdans?
Gogo dans?
Där kan ju den djefligt trevlige mannen ackompanjera sig själv (till Lottens förfäran)
den djefla mannen och jag kan ju oja oss ihop då.
HAHA. Roligaste wv ever!
Det är bra att röra på sig när man har ryggskott. Sjukgymnast med tiden. Om man inte vill röra sig med ord som bålstabilitet så kallas det på gym för core: rygg och nacke samt mage. Gå särskilt till en OMT-sjukgymnast.
Hm det här var intressant och svårt, men blandningen av historiska fakta och rena fabuleringar i kombination med cliffhangerstil gör att jag gissar på Dan Brown.
Och dagens vinnare är Pysselitens karlslok!
(Ni som inte har fått era t-shirtar ska veta att de läggs på lådan idaaaaaaag. Felåt.)
Naprapater emottages med pukor och trumpeter kl 09 varje morgon, PGW!
Hur mås det idag, Min djefla man?
(Han är på ett annat plan än jag just nu. Både fysiskt och psykiskt.)
”Bara glädje hjärtat rymmer. Strunt i sorgerna och alla bekymmer. Om än ställningen är svag. Så sjung med välbehag: bättre och bättre dag för dag!”
På söndag springer jag långa banan på Vinterslitet i Grinklyftan … NOT! Men jag går kanske en promenad.
[…] Tjolahopp. Min djefla man har ryggskott. Igen. […]
[…] djefla stånkande krake till make vägrar gå till doktorn med ryggskottet. Inte vill han ha knark av mig heller. (Citodon som jag fick när jag bröt tån.) Men sova bredvid […]