Hoppa till innehåll

Jag är egentligen av fin familj, förstår ni

Nu ska vi resa lite i tiden.

Prosten i 45-årsåldern, prostinnan i 20-årsåldern.

Här ser ni min mormors farfar och farmor: prosten Jakob Albert Englund och hans maka, prostinnan Elisabeth Karolina Englund. Typ fett länge sedan. (Jag försöker verkligen att bli en patetisk mamma som slänger sig med tonårslingot.)

Prostinnan ser redan ut att vara tandlös och prosten har köpt sig ett sjangdåbelt löshår som han ibland ersatte med en käck kalott (som ses på en bild längre ner).

Kuriosa:
Mamma har dessa två bilder hemma hos sig. ”Kan du skicka kopior till mig?” sa jag lättvindigt eftersom det är lätt som en plätt i dessa digitala dagar. Sedan gick tiden eftersom mamma

  • fotograferade bilderna
  • väntade tills kameran var full
  • gick till en framkallningsbutik
  • fick bilderna framkallade
  • gick till butiken och hämtade ut bilderna
  • skickade bilderna till mig i ett kuvert.

The times they are a-changin’.

Prostinnan Elisabeth Karolina var enda barnet till häradsskrivare Kristian Westén, som dog när Elisabeth Karolina bara var 12 år. Hennes mamma hette Hedvig Maria Klockhoff – som enligt släktpappren dog knall och fall av syndigt leverne. ”Död av åskan på Själevads marknadsplats.”

Min mammas släkt är full av dessa häftiga namn – Klockhoff, Wattrangius, Sternelius, Trankil, von Essen, Terserus, Hernodius, Futhie, Plantin, Gyllenspets, Hornaeus, Rålamb, Bryngelsson, Klefberg, Krapp, Renhorn, Steuch [stök], Blanch och Eurenius. Släktbanden är borta nu, liksom pengarna som hängde på namnen. Ah well. (Förbaskade Kreuger.)

Men (det gäller att hänga upp sig på viktiga detaljer) vad är då en häradsskrivare? Jo ”den som var ansvarig för den lokala skatteuppbörden”. Nämen se på fan! Jag har i min släkt inte bara haft fina namn och pengar utan även folk med ordningssinne.

The times they are really a-changin’.

Prostgården i Nederluleås församling i Gammelstad. Lägg märke till buskarna som skymmer halva huset – jag tror att det är ett medvetet, stilistiskt drag.

De tu där uppe – Jakob Albert (1823–1914) och Elisabeth Karolina (1831–1921) – fick sex barn i prostgården i Gammelstad, varav fem dog före sina föräldrar. Någon dog nästan nyfödd, andra drabbades av tuberkulos före tioårsåldern, åter andra blev schizofrena och dog på hospital i strax efter tonåren. Min mamma berättar:

”Efter allt detta trodde nog inte prästfrun på den gode Guden och stal utan att tveka ur kyrkkassan.”

För det var vad som hände. Kollekten och kyrkkassan sinade och skyldig var ingen annan än prostinnan. Man tror att det var ett av barnen som hade ”råkat i olycka” och behövde penningar. Efter att detta uppdagats, bodde Jakob Albert och Elisabeth Karolina i varsin ände av prästgården resten av livet.

Det var ju trist, för de blev båda två 90 år.

(Fina gener jag har, jag som gärna ser att min snarkande djefla man ibland sover i en annan ände av huset. The times they are maybe not a-changinso much.)

Prosten i kalott håller här – utan sin tjuv till hustru – litterär soaré för domprosten Wester (stående), pastor Lundblad (sittande bakom kakfatet), deras hustrur och två av von Essen-kusinerna. Lägg gärna märke till kaffebordet som skymmer halva församlingen – jag tror att det är ett medvetet, stilistiskt drag.
Inte Krösa-Maja, nej.

Här på bilden står prostinnan 1908 som blott 77-åring. Ja, tandlös i huckle (låter ju som en maträtt), med en åbroddsbukett i handen. Att jag vet att det är just åbrodd beror på att det står så antecknat i fotoalbumet där alla bilder är hisnande gamla.

Tydligen användes åbrodd som skydd mot löss, ormar och onda makter, som alltså sorterades in i samma kategori. Växten ingick ofta i kyrkbuketten eller ”kryddkvasten”, som man hade med sig till kyrkan. Inte som prydnad eller gåva utan som uppåttjack: för att sniffa på under alla tråkiga predikningar. Som ju prostinnans malande man – min mormors farfar – höll .

Den som tog de tre nedre bilderna var det enda barnet som hann bli gammalt: Ade, min mammas morfar – och mamma har fortfarande kvar kameran, en jättestor bälgkamera! (Ade har jag skrivit om tidigare.)

Det är här, längst ner, som man brukar reflektera över tidens tand och flykt samt jämföra devabättreförr med devakanskeannorlundaförr och dra paralleller mellan industriella och tekniska revolutioner.

Jag nöjer mig med: Tack, tack, tack för medicinsk forskning!

Share
Publicerat iBloggen

36 kommentarer

  1. Månne är jag det. Men jag är släkt med Siri von Essen!

    (Tyvärr inte DEN Siri. Tant Siri är den paranta damen som sitter längst till vänster på soarén. Dessutom hade hon precis gift sig och hette vid just denna tidpunkt istället Siri Engström. Nej, inte DEN Engström.)

  2. Varför ska det vara så besvärligt att göra länkar? Men den funkar i alla fall.

  3. Jag har korrekturläst Fallet Sigrid Gillner. Eftersom den nämns. (Som alltid är ev. kvarvarande korrekturfel aldrig korrekturläsarens fel, utan redaktörens, som missat något påpekat fel. Hrrrm.)

    Är man släkt med någon von Essen, är man släkt med alla von Essen. (Jag har även korrekturläst Adelskalendern. 2001 års.)

    Nu minns jag inte längre vad jag skulle skriva om Lottens inlägg.

  4. Oj. Jag tänker inte ens nämna syftningsfelet i mitt första stycke. Nä.

  5. Se där vad man i ett litet kommentatorsbås kan få lära sig: alla von Essen är släkt med varandra och särskilt jag är det.

    Fallet Sigrid Gillner måste jag ju läsa nu, om inte annat så bara för att hitta korrfel.

    Livet är underbart.

  6. Man borde väl även emellanåt skänka en tacksamhetens tanke åt odontologins framsteg. Hemskt vad högtravande det lät då! Jag menar alltså att det är skönt att man får ha tänderna kvar i käften långt upp i övermogen ålder nuförtiden.

  7. ab

    Spännande läsning! Jag älskar gamla bilder – allas gamla bilder!

    Men jag har vissa svårigheter att klura ut Elisabeth Karolinas liv och leverne. Du skriver:
    Prostinnan Elisabeth Karolina var häradsskrivare Kristian Westéns enda barn, som dog när Elisabeth Karolina bara var 12 år.

    Hon dog alltså när hon bara var tolv år, varpå hon födde sex barn och blev tjuv? Inte dåligt.

  8. Ah och tack, AB, du är drottningen över funna syftningsfel!

  9. Nu, AB, är det ändrat till

    Prostinnan Elisabeth Karolina var enda barnet till häradsskrivare Kristian Westén, som dog när Elisabeth Karolina bara var 12 år. Jag valde att inte redigera med struken text (vilket jag brukar göra), för det blev så himla svårläst.

  10. ab

    Det valde du rätt i! 😉

  11. Visst är det intressant med gamla förfäder? I mitt släkträd finns både prästen och häxan, som han brände på samma stam.
    Min pappa invandrade till Sverige 200 år efter en annan gren i hans släktträd.
    Man kan väl säga att det aldrig är för sent att bli av fin familj!

  12. Själv härstammar jag bl.a. från finska strårövare som vandrade över Bottenviken under fimbulvintern.

    Det känns ganska fint, det med!

  13. Min man har Presthatare som släktnamn men vi fick inte lov att byta till det. Du har ju en del att välja på också om du skulle tröttna på Bergman.

  14. I mitt jobb ser jag såna härliga gamla bilder varje dag, och det var nog mode att ta bilder av hus ståendes bakom en häck, liksom att dölja gäster bakom kakfat. Ibland ser man små spöken också, men det är naturligtvis inga riktiga spöken utan barn som inte kunde sitta stilla tills bilden var tagen.

  15. Fast många av de där släkterna är tydligen utdöda numera, Howdy. Dessutom vill jag bara byta namn om jag får massa pengar samtidigt.

    Yvonne — vad har du för coolt yrke? Arkivarie?

    Präster, häxor och stråtrövare … och små spöken. (Det finns något spökliknande på soarébilden också.)

  16. Och veeeeeeet ni att Sverige nyss slog Tjeckien i hockey-VM och att jag imorrn ska träffa Ankan Parmström och intervjua honom?

    Nä, tänkte väl det.

  17. Kerstin

    Undrar om alla som har förfäder som heter Plantin är släkt också? I så fall är jag släkt med dig Lotten. 🙂
    Upptäckte nyligen att min fattige, ateistiske morfar härstammar från högvis med präster, bla Zacharias Olai Plantin (1625-1688).

    (ww hukefula var ett roligt ord!)

  18. Men du är kanske släkt med den von Essen, som Runeberg skaldade om? Observera i all synnerhet den sista strofen! Så här slutar dikten:

    Då svettades gubbens panna,
    Då kände han tung sin plikt,
    Då måste han stundom stanna
    Inunder sin gräsliga vikt.

    Men “framåt!” skrek han åt hären
    Med samma eld ändå,
    “Och bären mig, gossar, bären,
    Ifall jag ej orkar gå.”

    Tre ting i lust och smärta,
    Dem ägde han, käck och god:
    Stolt själ och lättrört hjärta
    Och brinnande hetsigt blod.

  19. Så du är av lika fin familj som jag, Kerstin?

    Efter Runebergs rader känns mina bokstävlar lite fjuttiga. Men jag har i alla fall ett brinnande, hetsigt blod!

  20. Nä, jag är inte arkivarie, däremot arkivassistent. Fast bara månaden ut, sen ska kommunen spara. Då blir det inte så mycket bilder åt folket längre.

  21. Såna här saker håller jag ibland på med på jobbet.

    (Återstår att se om jag fått till koden till länken på rätt sätt.)

  22. Tack för att du förgyllde min lördag! 🙂

  23. Tack, Åsa, för att du läste allt denna lördag … när jag egentligen borde ha hunnit blogga om något nytt, helt annat.

  24. Yvonne: Du har ju (än så länge) ett toppenjobb … tänk om du kunde bli egenföretagare med samma uppgifter …

  25. Det vore helt lysande att bli egenföretagare i det jag jobbar med. Frågan är bara hur… Att titta på bilder gör jag gärna gratis, men så betalas ju inga räkningar!

  26. Anonymous

    Intressant att läsa om (och se bilder av gammal släkt) historierna som berättas från generation till generation.
    Underhållande blogginlägg.
    Monika Östman

  27. Tack, Monika! Jag tycker också att det är intressant, men är så stökig och slarvig att jag inte kommer att släktforska förrän i 70- eller 80-årsåldern.

  28. Christian

    Hoppas att du slipper ödet att någon skriver om dig och dina tänder o s v om 100 år!

  29. […] finns en gammal skandal i min mammas fina släkt. Min mormor Birgit Englund (1902–91) var nämligen skild (från en skitstövel till […]

  30. Lennart Wallster

    Plantin är det Plantagenet. Engelsk kung med söner Richard Lejonhjärta och Johan “sans terre”. Han med tummen i Robin Hood.
    Modern den berömda Eleonore av Akvitanien, Gift först med den franska kungen och sen med den Engelska Henrik II.
    Du är i så fall släkt med min sons hustru.
    Jag har hela släktträdet om du är intresserad.

  31. Oj, vad kul att du ramlar in i ett jättegammalt inlägg! Jag säger till min mamma att du har släktträdet – det är hon som är intresserad. (Jag är förvisso intresserad, men mer av specifika historier än av släktbanden.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.