Hoppa till innehåll

Etikett: översvämning

Dum dag!

Fredagen den 16 mars var en ”sån där dag” när nästan allt blev fel. Förmodligen kortades mitt liv med flera minuter pga. hjärtklappning och bekymran.

Det började i ottan, när jag skulle ta bilen till radion för att prata om dialekter – men blott förardörren gick att öppna. Det berodde inte på is eller kyla eller okunskap om dörrhandtag, utan på något elektriskt mankemang. Att inte kunna öppna alla dörrar kan man ju leva med, men vår bil hade under den förhållandevis kalla natten (– 16 °C) bott under ett framrutetäcke som gnistrar och glimmar som stjärnorna på himlen. Och som kläms fast i de båda framdörrarna för att skydda framrutan från isbildning.

Tidsbristen (och väldigt mycket oskrapad is på alla andra rutor) tvang mig till slut att helt enkelt riva sönder täcket för att sedan köra iväg på två hjul i kurvorna.

Det sönderslitna biltäcket och den jättelåsta bildörren. (Låter som en kioskvältare.)

– Pling-plong, pling-plong, pling-plong sa det i min mobil på väg till Sveriges Radios redaktion.

”Jag såg dig när du var arg på din bil!” skrev en kompis som tydligen hade kört förbi huset när jag kämpade med dörrarna.”

”Tips: Nya vindruteskydd finns billigt på Biltema!” 😉 skrev en annan kompis som nog hade kört förbi mig precis i slitögonblicket.

”Gud vad du såg arg ut nyss” skrev en tredje bekant som hade sett mig slänga biltäcket i buskarna vid huset.

Mina egna tankar gick mer åt det här hållet:

”Hm. Skriver de sms medan de kör bil?”

Radioprat om det där “jo” som man uppåt landet säger på inandning. Det stavas på dessa två sätt.

Efter radiosnacket, var det dags att handla mat. Jag fyllde tre medhavda tygkassar på Lidl, och fick sedan se en av dem spricka med ett ritsch! så att ägg, apelsiner och konservburkar rullade omkring på parkeringsplatsen. (Faktakontroll: äggen rullade verkligen inte. De gick sönder inne i sin fina kartong.)

Och så till dagens stora begivenhet.

Vad kan ha hänt här, eftersom gräsklipparen och fotbollar samt diverse annat plötsligt är ute på snömattan?

– Mamma! Det sprutar ut vatten i förrådet under huset! vrålade plötsligt den annars så kolugne Tjugoåringen när jag precis hade satt mig ner med en het potta te.

Jag sprang ut, såg vattenkaskaden och förstod att han inte skojade, sprang ner i källaren och vred av huvudkranen, sprang till huvudsäkringen och knäppte av all ström, sprang ut igen och konstaterade att mina stövlar funkade bra.

Röret som leder till utomhuskranen hade lossnat från sitt ställe (utan att gå sönder, underligt nog) och sprutade vatten (sedan vem vet hur länge) fullständigt hysteriskt – som när man sätter en brandspruta på full sprutt. Jag ringde försäkringsbolag, letade pumpföretag, satte igång en jakt på uppdragsgivare som ju inte kunde ha möte med mig, berättade allt för Den djefla mannen som jobbar i Berlin, ställde in laxmiddagen (yay, pizza!) och såg till att dokumentera allt.

– Pumpa läns! sa jag till mina pumpare när de äntligen kom.

Pumpföretagets fantastiska pumpbil pumpade loss.

Under tiden som pumpen pumpade och vattennivån sjönk, pratade jag med pumppersonalen, som berättade att det hade varit en hektisk dag för att alla rör överallt hade sprungit läck. Pumpbilen hade åkt som en flipperkula mellan städerna i Sörmland och den enda förklaringen som stod till buds var:

– Det är fredag. Allt händer på fredagar.

En annan fredag hade de blivit hotade med pistol när de kom för att pumpa. En gång hade kunden legat död när de kom fram. En tredje gång hade kunden bara velat bjuda på kaffe; översvämningen var puts väck.

Många översvämningskunder är förresten  fullständigt övertygade om att det är pumpföretagen själva som orsakar alla översvämningar.

Nu har vi städat undan alla prylar, slängt allt som har förstörts (bl.a. 20 tillplattade flyttkartonger som inte har sett solen sedan 1998), lagt tre stycken skidor och sju stycken stavar i en hög ovanpå fem pulkor, flyttat på åtta sommarhjul och elva navkapslar samt placerat tre finfina hammare i den inte lika fuktiga källaren.

Dagen avslutades med att Elake Grannen (vem det nu är) berättade om sin upprördhet i ännu ett anonymt (hot)brev som låg i postlådan.

Ska jag erbjuda någon lite korrläsning?

Jag och barnen gick då ut och hällde tio kilo salt och grus på den 100 meter långa trottoaren som vi betalar kommunen dyra pengar för att röja.

Så himla halt var det faktiskt inte.

Nu till det allra mest spännande i översvämningens kråksång: bakom vedstapeln som syns i filmerna, finns ett tillslutet utrymme som inte går att nå, och som sägs innehålla blott lite luft och damm. Hålrummet (eller vad man ska kalla det) syns på planritningarna och vi har känt till det sedan 1999, men nu finns en stor risk att vi måste bryta upp väggen för att kolla om det har läckt in vatten där.

Jag är helt övertygad om att det rymmer en skattkista. Eller ett mausoleum. Eller champagneflaskor från 1932. Eller …?

Share
76 kommentarer

– Men helskotta vad det luktar kloak!

Alla som hade tränat basket samlade sig vid kvällsmaten denna måndag vid den spanska mat-timmen runt halv tio. Mat slafsades, tallrikar tjongade, besticken skramlade och hela tiden tänkte jag att någon nog var lite dålig i magen. Det luktade liksom mer prutt än lasagne.

När alla försvann upp till tandborstning och sovning, gick jag ner till källaren för att hänga mina rentvättade skidkläder. Men plötsligt kändes varken skidåkning eller hängning som något som borde prioriteras eftersom tvättmaskinen stod som i vattenbrynet och njöt av sjöns vågor.

brunvatten
Najs, brunt vatten vet man ju är en delikat anrättning.
tvattmaskinen i vatten
Tänk ändå, att jag prioriterade tvättmaskinens väl och ve framför att ta en bild på den ursprungliga förödelsen!

Om man spolar i toan, kommer mer klegg upp ur golvbrunnen, så det gör vi inte fler gånger. I ett annat källarrum stod några möbler illa till och en matta var mättad. Allt har vi pallat upp på små väggpanelbitar som jag inte riktigt begriper varför vi har redo.

Jag har för andra gången i mitt liv googlat vattenskada (första gången var i internets barndom när min djefla man hade bytt ett rör nånstans, men det har han inte fått göra fler gånger) och jag har anmält det skedda både till försäkringsbolaget och EEM, som sköter sånt här med energi och miljö hos oss. If meddelar:

“En villaförsäkring ersätter skador för översvämning i källare och garage om vattnet tränger in genom dörrar, fönster, ventiler och liknande.”

Och hur har ni det?


Uppdatering tisdag eftermiddag

bortrunnetvatten
Se så fint vattnet har runnit bort.

Die dame mit der Schlange” kallar vi vår räddande slang-ängel som kom med en kubikmeter vatten som trycktes genom vårt rörsystem – som är av orange plast och inte alls antik porslin eller gammal keramik! Yes!

slangen
Genom denna slang – från rörmokarbilen – kom vattnet sprutande rakt ner i våra igengeggade rör.

Den stora boven i sammanhanget var det som vi kallar ”kalla lappar” – sådana där fuktiga servetter som man har till barnrumpor och som storskitarna i familjen njuter av. De får inte slängas i toan, men har förstås slängts i toan.

kallalappar
Här ligger några uppfiskade lappar i en plastpåse. Och, ser man på, ett batteri.
apparaturen
Slangängeln sprutade vatten och styrde trycket med den här apparaturen som hängde i ett hölster på höften.

Samtidigt som avloppet rensades delade rörisen med sig av sina mest minnesvärda kloakhistorier medan jag och den djefla mannen gapade av förundran eftersom vi kunde se husets blodomlopp på en liten skärm.

rortv_kloak
”Det är svart och kladdigt för att vattnet har stått stilla här under en längre tid. Här ser man att plaströret tar slut och blir av annan typ … med sprickor. Låt oss hoppas att det här inte är på er tomt utan på kommunens mark. Hm. Nej, det här ser illa ut. Jag får spola lite mer.”

Vår hjälpande hjälte försvann till slut med sina slangar och tydliga instruktioner och vi var båda två lite förälskade i henne. Nu har alla i familjen fått hot om vite om en enda våtservett spolas ut. De där buskarna som hotar rören måste förstås bort (vilket vi konstaterade redan för många år sedan). Nu ska vi bara genomföra’t också.

Share
97 kommentarer

Äsch, vad är väl en fot i kläm?

Potatisen i himmelriket.
(Potatis i brännvin är däremot nästan som kusingifte.)

Föga anade jag igår när jag vaknade att dagen skulle ha detta i sitt sköte:

  • Gräsklipparen började vid lunchtid att brinna.
  • Gasen i grillen tog på eftermiddagen tvärslut.
  • En potatis drunknade i whisky.
  • Mitt i Tysklands match mot Polen stod jag i källaren med vatten till fotknylarna.

(Konstig ordföljd? Japp. Och källaren? Ni tar er alla åt hjärtat och kippar efter luft. Källaren? Är det sant? Källaren-som-ju-är-full-av-minnen! Stackars liten Lotten! Vojne vojne.)

Tyskland spelade som sig bör enligt en dot-to-dot-plan medan Polen inte hann backa tillbaka i försvar, så jag tog en snabbrusch genom huset för att stänga fönster och dörrar. Alla släktingar och grannar satt framför tv:n och drack whisky när jag ropade ÖVERSVÄMNING så det skallrade i löständer och hörapparater ända till den närliggande Rollatordalen.

– Översvämning i källaren! ropade den djefla mannen bistert.
– Översvämning i källaren! sa jag förväntansfullt och tänkte på bloggvirke.
– Översvämning i källaren? sa min mamma förvånat.
– Är ni försäkrade? sa min svärmor.
– Kolla på Polens målvakt, han spelar i Celtic, sa Skotten.

Svart, läbbigt vatten sprutade upp genom en golvbrunn och vi fick snabbt order om att gå hem till grannarna om vi behövde gå på toa. Den djefla mannen ringde till

  • kommunen
  • f.d. ägaren till huset (vi har bott här i snart tio år)
  • en rörmokarkompis (som på västgötska sa ”Har ni hela servisen full mä skit?”)
  • ett akutnummer så att en gigantisk, illaluktande pumpbil vid halvelvasnåret brummade och blinkade orange så att hela gatan andades partystämning.
Science fiction-lock på pumpbilen.

Tyvärr pumpades sten, bajs, skrot och grus ur närmaste A-brunn upp i en enda sörja, vilket är lika lovande som när Karl-Oskar börjar hosta blod. Under artoskopin ner i asfalten hördes:

– Dänn glappar. Ä han [kameran] grinig?
– Jag ser inte ett skit!
– Det ä väl skit vi ser?

Nu kommer kabelmarkeraren och i morgon bitti kommer grävgubben. Om detta hade varit en Kalle Anka-serie hade jag nu sett alla sedlar få vingar och omringats av massa fladdrande
kr
kr kr kr kr kr kr kr kr kr kr kr kr kr kr kr kr kr.

FAQ:
– Ligger den 3,5 meter långa rörsprickan på vår tomt eller på kommunens mark?
– På vår tomt förstås.
– Men är vi inte försäkrade mot sådant här som ju faktiskt inte har med naturkatastrofer att göra?
– Javisst, men rören är från stenåldern så försäkringen gills inte.
– Varför sitter mormor och tittar på tv:n när den är avstängd?
– Hon kanske är avloppschockad.

Jag hade här en spegel i handen och med solkatten såg jag all skit perfekt.
Share
25 kommentarer