Det finns några saker jag har mycket svårt för – alltså som jag verkligen inte gillar. Och inte kan vänja mig vid. Några exempel:
- Att stå i kassan på Lidl och inte ha tillräckligt med pengar för att betala maten (men numera kan jag tack och lov med några snabba tryckningar på mobilen flytta pengar från kris- och panikkontot).
- Illa skriven information.
- Elakingar – illvilliga, ogina sabotörer.
- Obekväma skor som krafsar på den 2008 brutna tån.
- Att göra reklam för mig själv.
- Motorstopp.
- Snöoväder i maj.
- Mygginvasionen just nu.
(Ni läser nu med spänning vidare och undrar vad det är i ovanstående lista som jag har råkat ut för. Maj är det ju inte, och inte ska jag väl behöva göra reklam för mig, så himla etablerad jag är? *host* Nä, och skor har jag knappt haft på mig sedan midsommar. Och t¨ngen i rubriken, vad kan den ha för roll?)
I lördags konstaterade jag att det var en diger ärendelista jag hade framför mig. Tanka bilen, dumpa grenar och en ful kista på den världsberömda återvinningscentralen Retuna, slänga kartonger, hämta två flaskor specialbeställt ukrainskt vin, lämna tillbaka en tröja som ingen av sönerna ville ha, lämna in min cykel på reparation eftersom bakhjulets nav nog håller på att slitas ut, köpa jättegott bröd samt hämta kurslitteratur på biblo (barnlitteraturkurs på distans på Umeå universitet).
Det kändes bra, eftersom jag bävar inför den dag när jag kliver upp ur sängen och tackar nej till alla inbjudningar och aktiviteter eftersom jag just denna dag kanske är helt upptagen med att t.ex. klippa tånaglarna.
Efter att ha dumpat grenarna och kistan sa bilen att den behövde bensin pronto. Det var såpass bråttom att jag svängde in på en inte alls billig mack vid Bilia, där man köper Volvobilar för en halv miljon. Jag tankade lite, satte mig i bilen och vred om nyckeln.
Stendött. Inte ens en dödsryckning, inte ens en liten suck hördes från bilskrället.
– Men du har ju fått bensin?! Vad är det nu för fel? sa jag uppbragt eftersom jag (se ovan) ju hyser stark aversion mot motorstopp.
Det enda rätta i en sådan här prekär situation är förstås att sucka, gå ur bilen, öppna motorhuven och ta en selfie.

Den djefla mannen (som inte kan nåt om bilmotorer) var på rymmen i Stockholm och alla som jag känner har miljövänliga bilar som inte kan användas med startkablar. Men på Bilia måste det ju finnas Volvokännare som gillar även 1999 års modell? Jag lämnade bilen med motorhuven öppen och travade in i bilutställningslokalen.
Allt blänkte så vackert. Alla säljare var vattenkammade och hade tajta kostymer. Kunderna var få, bilarna var många. Ingen tittade på mig i mina basketkläder och randiga regnkappa. Så jag gick ut till sekruttbilen igen.
– Batteriet är väl det enda som kan paja så att en bil bara stendör? tänkte jag. Får man röra batteriet om det är dött? Om jag rotar fram ett verktyg kanske jag kan pilla lite på batteriet? Vänta, va?
Jag stirrade på en av de där grejerna som man sätter fast startkablarna på.

Det enda rätta i en sådan här situation är förstås att sucka, rota fram en liten tång ur handskfacket, pilla på grejen och filma:
”Den ska inte vara lös” säger jag korrekt & konfunderad i filmen.
Med den där lilla tången (som sannerligen inte är en skiftnyckel), lyckades jag skruva på muttern så att den satt som berget. Naturligtvis smutsade jag ner mitt vita basketlinne, fick skit under naglarna och brände mig lite på nåt som var varmt.

Plötsligt hörde jag en röst.
– Jahaja, behöver du hjälp, eller?
Där kom en säljare i sin lilla kostym med en stor, röd hjärtstartare i famnen!

– Bilen … den dog, men den brukar inte krångl… sa jag.
– Ojojoj, vilket litet batteri! avbröt mannen i den lilla kostymen och började bängla med hjärtstartaren.
– Vad … va… är det en …?
– Energistation. Med kompressor. Klart man hjälper en dam i nöd. Prova att starta nu.
Brrrruuuuuuuhmmm, så startade bilen. Jag tackade mannen i den lilla kostymen, tog min lilla tång som väl hade gjort underverk på sitt sätt, åkte hem och åt en stor äggmacka. Ännu har jag inte kommit mig för att slänga kartonger, hämta vin, lämna tillbaka tröjan, lämna in cykeln, köpa bröd samt hämta kurslitteratur på biblo eftersom motorstopp tar så himla mycket på krafterna.
Oh, the irony.

Om man har hjärtstartare och batteristartare kanske man snart har hjärnstartare och plånboksstartare. Ont om idéer? Fram med en violett hjärnstartare! Ont om pengar? Då plockar vi ut en knallgul plånboksstartare ur köksskåpet (där den står bakom havregrynen).
Vilken startare vill du ha?
Skruven! Muttern sitter inte fast på skruven! Och jag rekomenderar verkligen inte att använda en skiftnyckel till muttern, dom är så kraftiga och klumpiga att det blir svårt att komma åt. En fast nyckel/blocknyckel/u-ringnyckel är betydligt bättre. Det ser ut att vara en 10mm-mutter. Men bra jobbat att fixa problemet. Bra slutledningsförmåga att komma till slutsatsen att det måste vara problem med batteriet.
Skiftnyckel: https://www.biltema.se/verktyg/handverktyg/verktygsnycklar/skiftnycklar/skiftnyckel-2000042053
Blocknyckel:
https://www.biltema.se/verktyg/handverktyg/verktygsnycklar/blocknycklar/blocknyckel-2000043006
Och jag som såg för mej havstång som slingrade ej omkring Lotten. Haha.
Det var en vähäldigt stor (och välförtjänt) äggmacka!
Men grrrr, nu gjorde jag ju fel igen! Tack PK! Jag måste vara alldeles obildbar i skruv-bult-mutter-avdelningen! (Det fanns en tid – hej Betong-Bess – när jag ideligen skrev cement istället för betong.)
Okej, inte skiftnyckel. Och hur i hela friden kan du se på bilden att det är stl 10, PK? För det stämmer! (Jag har en hel sats med olika storlekar där 10:an saknas, det är därför jag vet det.)
Men nu blir jag helt förvirrad. PK, hjälp! En skruv är till skillnad från en bult gängad. Trodde jag. Den mutter som Lotten pillade på med tången ser ut att sitta på nåt som är gängat. Hur sitter inte muttern fast på skruven?
Vad skönt att du är minst lika förvirrad som jag, Karin!
Karin, jag parafraserade Lottens bildtext lite slarvigt och otydligt. Hon skrev att muttern inte sitter riktigt fast på bulten. Jag anmärkte på att hon skrev ”bulten”, jag vill att det ska vara ”skruven”. Att muttern inte sitter riktigt fast på skruven, inte bulten.
Jag tror att problemet delvis beror på att amerikanarna tycker att skruvar som man kan skruva fast muttrar på heter bolt på deras språk, till skillnad från skruvar som man skruvar in i trä kallas för screw.
Aha! Tack PK. Då kan jag sova gott i natt!
I slutet av 80-talet gick jag en bilmeckarkurs för tjejer, det var jättebra. Vi bytte koppling, kollade servooljan, bytte motorolja, kollade bromsklossar och allt vad det nu var.
Ett par år senare träffades Hulda Maken och jag på en bilverkstad och så hampade det sig så att jag på sin höjd behövde tanka bilarna Hulda Maken försåg mig med. Jag körde alla möjliga skojiga bilar under årens lopp. Volvo 245 och 745, Saab 900 Turbo med 260 hk under huven, Mercedes 500 SEL som ungarna kallade Fetmerssan, för den mullrade så härligt fett. Den lät som en gammal dieselbuss och ungarna gladdes åt att se alla fotgängare som började kuta mot busshållplatserna, när man gasade det allra minsta lilla.
Dock var den ett härke att parkera eftersom den också var fett bred. Man kom in i parkeringsrutorna men man kom inte ut eftersom det inte gick att öppna dörrarna pga bredden.
Ja, sen gick det som det gick, Hulda Maken blev hastigt och olustigt Salig Maken, och jag får själv peta på bultar, skruvar och muttrar bäst jag gitter. Förutom att jag glömt det mesta av kursinnehållet, så ser ju inte bilmotorer ut så längre.
Jag går och drar en filt över mig ett tag. Hej så länge.
Bilmotorer är numera utbytta mot datorer, ungefär. Om jag har förstått saken rätt.
Just så Ökenråttan. Och om det uppstår något fel kan man bara tömma datorn och vips är felet borta och varningslamporna slutar blinka. Bra va?
Hihi, Karin!
Hej alla, kollade ni på fopollen igår? Det gjorde inte jag, emedan jag just då när Sverige äntligen 1) gjorde massa mål 2) vann satt i en kantarellskog full med björn.
Jag har äntligen för fösta gången plockat en helsickes massa gula kantareller. (Men det kostade en fopollsmatch.)
Apropå gå kurs, så kommer jag att precis som Pysse lära mig att crawla. Inte nuuuu, men snart.
Lotten, när det gäller mindre sexkantsskallar på skruvar och muttrar så är 10mm och 13mm dom i särklass vanligaste. Vissa bromsok har 7mm på luftnipplarna och jag vill minnas att någon skruvskalle på cykeln är 9mm, men båda dom är undantag. Och jag ser på bilden att den är mindre än 13mm, så jag drog slutsatsen att det högst troligt är 10mm.