Hoppa till innehåll

Lilltån from hell!

Nog för att jag har larviga, små och nästan skrattretande lilltår. (Se upp, alla fotfetischister.) Men det här är verkligen too much lilltå.

Ja, detta är den lilla tån, som vanligtvis är minst. Nu, några timmar senare är tån dessutom ännu större – bilden togs i förmiddags. (Skröfset är liksom ett skrapsår. På baksidan har huden spruckit eftersom tån är alldeles för full av blod. Hela tiden sipprar vävnadsvätska från alla hudhål. Jag har sällan varit så intressant.)
Det som hände, hände igår när alla barn och några till var hemma. En var jättearg pga. en tillsägelse, en sjöng en Monty Python-sång, två var sena till bussen som skulle ta dem till träningen, en satt på köksgolvet och klippte korv … när jag i slitningarna mellan barn, humör och stekpannorna på spisen stängde en dörr utan att tänka på var jag hade fötterna. Det är en dörr som alltid kärvar när det är fuktigt, så jag tog tyvärr i lite extra.

Det skulle jag inte ha gjort. Sedan i förrgår har jag ingen dator, ingen kamera, ingen mobil, ingen plånbok och sedan igår ingen fungerande lilltå. Edit: förlåt, jag glömde den andra. ”Ingen fungerande högerlilltå”, menade jag.

Lilltån är bruten såpass att det ser ut som om jag har en extraled. Det kan man faktiskt ha utan att lida eller vara vanskapt, därav den jämförande röntgenbilden på andra foten. (Eftersom det handlar om röntgen, är världen bakvänd. Höger motsvarar alltså vänster.)
Lilltån är bruten såpass att det ser ut som om jag har en extraled. Det kan man faktiskt ha utan att lida eller vara vanskapt, därav den jämförande röntgenbilden på andra foten. (Eftersom det handlar om röntgen, är världen bakvänd. Höger motsvarar alltså vänster.)

I eftermiddags skulle jag ha deltagit på min faster Ullas begravning och träffat bl.a. alla mina kusiner. But noooooo, då satt jag på akuten. Plats för svordomar: [______________]

(I sex timmar var jag på akuten. Men bara i 1+1+3+2 minuter träffade jag och pratade med sjukhuspersonal. Och 7 delat med 360 blir 0,0194. Mycket intressant.)

Läkaren hette Wien men kom från Tyskland. Han pratade nästan felfri svenska trots endast sex månaders praktik i Sverige och gav mig röntgenbilden ovan, vilket var så omtänksamt att jag höll på att kasta mig om halsen på honom.

Doktor Wiens ljuvliga händer tejpar min dumma tå.
Doktor Wiens ljuvliga händer tejpar min dumma tå.
Jajamensan, foten i kläm. Till och med de utstående tänderna stämmer.

Eller som en kompis nyss mejlade:

”Krya på tån. Må fan ta tjuvarna. Och må faster vila i frid.”
Share
Publicerat iBloggen

54 kommentarer

  1. Kanske blir det något extra gott att dricka ikväll som tröst för brottsligheten och tåbrottet samt en salut för faster?

    Take care!

  2. Håller med din kompis!
    Krya på tån!
    Låt tjuvarna drabbas av kosmisk karma alt. bli dränkta i kokande olja!
    och c) faster ulla, må hon vila i frid!

    ta väl hand om dig och många krya på dig kramar!

  3. Putällpårej, Pseudonaja!

    (Jag har druckit rötjut, men bara så att jag kan hantera kryckorna ok.)

    Jessika: Ja, kosmisk. Jag tar ett skämt från radion i morse när jag berättade om hur jag klämde tån i dörren.

    — Jag verkar under de senaste dagarna ha drabbats av dörrkarma.

  4. Skor med stålhätta är underskattat.

  5. Men stackare där! Det är sånt där som dynamiska personligheter drabbas av jämt (har jag lärt mig av dig). Själv smällde jag häromsistens igen skafferidörren rakt på min egen näsa eftersom jag i tanken redan var på väg att ta ut något ur kylen bredvid. Näsan gick dock inte av utan svullnade bara upp lite asymmetriskt.

  6. Men så onödigt att bryta tån lagom till begravningen. Eller, att bryta den alls.

    Vad säger landstinget om denna effektivitetssiffra?

    För någon månad sedan körde jag maken till grannstaden (ety det var helgdag och vår akut inte öppen) och väntade i fem timmar på att han skulle få komma in och de skulle säga att det var alldeles okej med den medicineringen han hade fått.
    Något han hade ringt för att höra om och de bad honom åka in. Läkaren förstod inte varför.

    Fem timmar akut, två timmar bilresa, 300 spänn. Istället för några minuter på telefon …
    Men de räknar sig nog som mer effektiva än sörmland ändå …

  7. Skor med stålhätta ska man ha, särskilt när huvudet bärs under armen av dynamiker, ja.

    Jag har förresten haft ett samtal med Ödet, och påtalat det onödiga med tåbrytning just när faster Ulla skulle tas adjö av. Ödet ska tänka på saken inför nästa begravning.

  8. Ica

    shit. måttligt bra. nu kan vi skapa fler klubbar. Både du och jag är igentejpade. Ska vi låta våra tepade kroppsdelar ha gruppterapi? Tur att det är helg. Då kan du ligga i soffan med foten i högläge, dricka öl och äta praliner och läsa. Och alla alla alla måste passa upp på dig. Tyvärr har inget fattat det med min tejpade kroppsdel. Bah.

  9. Lilltår och begravninar verkar på något sätt vara kopplade:

    När vi inför begravningen av min kära moder i juni 1974 fejade för att kunna ta emot hennes väninnor i vårt hus för begravningskaffet, utan att hon skulle ha skämts, sprang jag efter väl förrättat värv uppför stentrappan med dammsugaren, trasslade in lilltån i sladden – den måste ha gått ur led…

    Även denna lilltå – en höger sådan, svullnade upp så jag kunde inte ha vanliga skor på mig utan fick infinna mig till akten i en sandal från anno dazumal.
    (Det var den enda som var svart!

    Lilltån har alltsedan dess varit helt kass – ständigt ivägen.
    Så du får nog större glädje av din nu när den tagits så väl omhand av dr Wien.
    All is well that ends well!

  10. Jag måste säga att jag beundrar dig, Lotten, som orkar hålla igång och till och med blogga, trots alla dessa hemska saker som händer dig just nu.

  11. Mina tå-, stöld- och fasterkondoleanser.

  12. Sa du för övrigt att ett barn satt på golvet och klippte korv?

  13. Tack Jessika för frågan om korven. Det hade till följd att jag läste igenom inlägget ännu en gång
    OCH
    Klickade på Monthy Python.länken.
    Det var det roligaste, skickligaste …
    Men de kan ju inte vara med i tävlingen – den gäller väl SVERIGES roligaste?

  14. Klipper korv gör väl alla? På golvet?

    Det handlar om prinskorv. Om man klipper ett kryss i deras ändar, blir de roligare att steka.

  15. Sverige har i dag ett sovjetiskt sjukvårdssystem som är så in i helsickse ineffektivt att det liknar inget.

    I Lund har de börjat med Lean Healthcare — åh, jisses vad de kan snabba upp processerna så fort nån säger ”Skulle man inte kunna göra det här lite effektivare?”

    Vi borde göra revolution och storma landstingen som franska folket stormade Bastiljen 1789 (1970-talssjukhusen och Bastiljen är ju ganska lika exteriört). Fram med högafflarna!

  16. ab

    Vem 17 har en högaffel! Räcker det med en salladsgaffel, tro? Jag kan hytta med saltkaret också. Och kasta en bok på dem.

  17. Menar du att du fick röntgenbilderna? Jag ska för övrigt på mitt livs första mammografi på onsdag och kom att tänka att du även yppat dina bröstbilder här i bloggen, hade du kameran till hands eller fick du de bilderna också? Kanske du har ett hem-ligt arkiv över dina olika kroppsdelar?
    Har barnet ingen köksbänk att utföra korvklippningsvärvet vid?
    Och alla ni urbaniserade typer därute: har ingen ens en hederlig grep att vifta med? Jag har två: en stor och en liten, den lilla bor invid komposten!
    Hälsningar från Ulla, som varken är död eller faster, men som regelbundet följer Lottens Öden och Äfventyr

  18. Enligt Pascal skall man bara vara hemma, och ta det lugnt:

    “Tout le malheur des hommes vient d’une seule chose, qui est de ne savoir pas demeurer en repos, dans une chambre.”

    Men det ligger väl inte för dig, Lotten?

    Hursomhelst blir jag alltid lite uppiggad vad Lotten än bloggar om, även en skadedrabbad lilltå!

  19. Bara för att du skrev om det så gjorde jag det. Klippte kryss.

    Hoppas lilltån kryar på sig SNABBT!

  20. Blev korvarna snygga, Paula?

    Värst vad alla snackar franska i mitt kommentatorsbås. Min mamma — frankofilen som inte läser bloggar — skulle bara veta.

    Ulla: Så här går det till när man får röntgenbilder.

    Tankebubbla:
    Faan, jag har brutit tån! Satans ski… fast det gör ju inget, jag kan ju blogga om det.

    Pratbubbla:
    – Ursäkta, kan jag få en kopia av röntgenbilderna? Jag är väldigt intresserad av anatomi.

  21. Paula igen

    De blev väldigt fina. Fast barnen undrade varför jag hade gjort så.

  22. Jag har ett gäng högafflar och grepar som jag mer än gärna lånar ut för stormning av landsting.

    Att du inte visar den spruckna tåbaksidan, Lotten! Det låter otroligt intressant och äckligt!

  23. En djefla man: Förra Januari gick jag till doktorn med ngt underligt. I Februari visade det sig vara cancer. I Mars var jag strålbehandlad och opererad. I November, efter en halvårslång cellgiftskur, var jag tillbaka på jobbet.

    Jag kontrollerades i Januari i år, och även i Oktober månad. (OK så långt, kan jag meddela. Skriver man f.ö månader med versal begynnelse?)

    Gick det till så i Sovjet?

  24. När jag blev svårt sjuk i vad som visade sig vara dubbelsidig lunginflammation och sepsis, då gick det såhär, tid hos husläkare kl. 10. Undersökt husläkare samt behandlad, ambulans tillkallad kl 10.45.
    På sjukhus kl.10.50.
    Provtagad, dropp kopplat etc. kl 11.
    Lungröntgen kl. 11.15.
    Till observationsavdelning kl 11.40
    Till intensivvårdsavdelning MYCKET hastigt med skyhöga infektionsvärden kl. 12. Två timmar från husläkare till IVA, 2 timmar. En vårdvistelse som kostade över 3 miljoner där jag hade 25 procent att överleva.
    jag berättar om den fascinerande korvrätten octodogs senare lotten

  25. Här är en till som faktiskt är nöjd med landstinget. Dotter sjuk i cancer 1992, 2 år, Opererad och cellgiftad på nolltid, därefter behandlad för diverse seneffekter (med varierande resultat) fram tills i somras då hon fick cancer igen – nu 16 år. Mycket effektiv utredning och nu behandling. Landstinget är fantastiskt när det verkligen behövs, och jag är glad att vi bor i ett land där vi tillsammans betalar för att ta hand om de människor som behöver hjälp. Tack alla!

  26. Jag är glad att sjukvården finns där den absolut behövs! Som för jessica, plastfarfar och mammanonnas dotter och andra.

    Men det känns inte som att det måste ta 6 timmar att få ordnat en bruten lilltå för det. Det borde gå att ordna det också.

    Ringde för övrigt vårdcentralen i måndags förmiddag. Det gjorde många, men efter ca tio minuter fick jag tala med en sköterska som gav mig tid hos läkaren fem timmar senare. (Dessa kunde jag dock få tilbringa hemma.)
    Jag kom därifrån med löfte om hostmedicin som infriades på apoteket i samma byggnad.

    Jag tror alltid vi får tid samma dag på vår vårdcentral.

  27. Jag tog bort mitt inlägg. Jag var både vulgo och populistisk, för att inte säga rubrikpublikfriande.

  28. ab

    Mammanonna: Varmt hälsningar till dottern och hoppas bhandlingen går bra nu!

  29. Jag håller f ö med att man måste kunna fixa en bruten lilltå på kortare tid än sex timmar där den effektiva tiden är sju minuter.
    De har börjat med ett nytt projekt vid KS- Huddinge för att skära i tider i att om vi tejpar och fixar Lottens lilltå säg inom en halvtimme så har vi en Lotten + lilltå mindre att ta hand om.
    Vad jag ville få fram bara var att sjukhus inte är jättekolosser enbart där personal rör sig fram och tillbaka oh man undrar vad håller de egentligen på med?
    När det gäller då får man enormt mycket hjälp på mycket kort tid. Ungefär så.

  30. Det är inte personalen på sjukhusen det är fel på!
    Sverige har utomordentlig professionell kompetens att erbjuda – bland världens bästa. Min make, den gamle, har just fått inmonterat en pacemaker för 300 kr. Han har en frisör, kristen assyrier, flykting från Bagdad, som vet berätta att en bekant i Bagdad varit i Australien och fått det gjort – med sämre resultat!- för 30 000 dollar!
    MEN
    Hade politikerna/byråkraterna låtit professionen ha mer att äga till om när det gäller organisatoriska frågor hade det inte bara varit de allvarligt sjuka som kunde få inte bara god, utan även SNABB vård.
    Det är ju som med skolan – det är inte lärarna det är fel på.

  31. kusin stina

    Är det sant? Men kom vi inte överens, du med all din livserfarenhet och jag med mina läkaraspirationer, att den inte alls kunde vara bruten? Du får krya på dig och sedan ut och jaga tjuvarna. Vilken vecka du har haft!

  32. Den svenska sjukvården är som det svenska vädret: i sina bästa stunder är det oöverträffat, i sina sämsta stunder helt förfärligt.

    Plastfarfar: Jag är glad över att du känner dig väl omhändertagen och att efterkontrollerna är negativa.

    Jessika: Storartat!

    Men jag vidhåller att den svenska sjukvården lider av en svår systemsjukdom. Duktig personal gör fantastiska insatser varje dag. Samtidigt häpnar jag som vårdkonsument över hur mycket amatörmässighet man stöter på, inte minst i form av dåligt bemötande och ofullständig patientkommunikation. Kan ni tänka er en hårfrisör som uppträder som den där sura sköterskan som tog blodprov osv. etc. ad nauseam?

    Sen var det där med tempot. Går det så himla snabbt när en husläkare misstänker tumörsjukdom? Säker diagnos månaden efter — är det snabbt? Är det inte snarare så att vi har vant oss vid att allting tar en sabla tid?

    Låt oss ta ett exempel från Lund igen. En arbetsgrupp analyserade vad som skedde under de tre veckor det tog från det att en kvinna fick diagnosen livmoderhalscancer till dess att läkarteamet bestämt sig för vilken behandling som skulle utföras. Tre veckor — det är 504 timmar. Hur många av dessa timmar var värdeskapande för patienten? Sju! I dag tar samma procedur tre dar. Läs mer.

    Det största problemet med denna tröghet är naturligtvis att det skapar lidande i form av oro, utdragen värk, omkullkastade vardagsscheman och livsplaner etc. Men en annan konsekvens är att det kostar en förfärlig massa pengar. Undersökningar har visat hur patienter som går och väntar faktiskt drar massor av sjukvårdsresurser, till exempel när de ringer och vill veta varför ingenting händer.

    Om det är någon som är intresserad av min åsikt tycker jag faktiskt att svenskarna har blivit lydiga får för landstingspolitikerna. Vi är så tacksamma och fyllda av uppfattningen att “Endast Sverige en svensk sjukvård haver”. Bara en sån sak som det där med återuppringningsförfarandet. Man ringer och är bekymrad eller har riktigt ont — och möts av beskedet “Vi ringer upp dig … ungefär klockan fyra … i eftermiddag.” Är det vårdkvalitet? Är det ett tryggt samhälle där vi tar hand om varandra?

    Härom månaden upptäckte vi till vår fasa att medicinen var tvärslut till vår epilepsisjuke Sigge. Jag ringde och jag ringde och jag ringde … En orolig förälder var jag i världens mest självbelåtet pösande välfärdssystem men att få prata med en människa som på något sätt kunde hjälpa mig var något jag förvägrades.

    Vad tror ni behövdes för att jag skulle få hjälp? Jo, att jag skällde ut en stackars växeltelefonist och gastade med darrande röst att “Om han inte får medicin kommer han att få epilepsiattacker!” Då blev jag framkopplad på ett hemligt nummer och sen var medicinen på apoteket nån timme senare.

    Är det rättvis vård? Att den som skäller, gapar, gastar får hjälp, medan den som lydigt ställer sig i kön får vänta?

  33. ab

    Omhändertagandet i Sverige ÄR konstigt. det finns länder där man kan gå direkt in till doktorn, praktiskt taget inga köer, och få vård med en gång. Sverige är inte alls bäst på det här området.

    Samma sak, men ännu värre, med äldrevården. Det tog mig två år och tre sammanbrott innan min mor fick det äldreboende hon bevisligen behövde (ska inte gå in på detaljer här, men hemtjänsten innebar misär på flera plan, bland annat svalt hon – fick i sig ungefär 800 kalorier om dagen. Hemtjänsten FÅR inte laga mat.).

  34. Jag fick nyligen en pacemaker. Vad är det? Tio dagar typ? Det har varit till och från med det där men på sistone har jag svimmat runt på stan och så kunde vi ju inte ha det. Pacemaker. Den funkar perfekt. Jag mår dunderbra av just den, sedan är det annat som krånglar men edt får vara just nu. Apparaten som är som en femkrona, lite större kanske, kostar nästan 100 000 kr och jag betalade ingenting. Tack för den försorgen. Jag har fått så mycket allmän vård att fanns det något sätt att betala för mer landstingsskatt, jo, ärligt alltså,så skulle jag göra det.

  35. Djefla man: Mellan första läkarbesöket och fastställd diagnos var det mindre än 14 dar. Sen en vecka till magnetröntgen. Tre veckor senare första strålbehandlingen och efter den, sex veckor efter diagnos, operation. Med tanke på de resurser –och de specialister– som användes tycker jag inte att det var ett lågt tempo.

    WV: nedfight. Hmm

  36. Du har rätt Olle (den djefla mannen), man ska inte behöva skrika högst för att få det man behöver. Inom viss vård är det så, den sidan har jag också sett och då varit för sjuk för att orka bråka. Som sjuk måste man ibland vara väldigt frisk för att orka med alltsammans. Bra att barnet fick medicinen till slut.

  37. Kära plastfarfar: Grattis!
    Vi håller tummarna:
    den gamle blev opererad för en malign tumör för snart 12 år sedan – och det har ju gått bra!

  38. Tack, blygis. Men jag glömde en sak a propos dåligt bemötande. Jag hade varit hemma i mindre än två veckor efter operation när Försäkringskassan ringde och i ohövliga tonfall ifrågasatte min sjukskrivning. Lite märkligt med tanke på att det framgick av koden på sjukskrivningen vad det var frågan om.

    Jag berättade i grafisk detalj om hur operationen genomförts och hörde hur han i andra änden blev grön i plåten.

    Rätt åt honom.

  39. Innan min mor slutligen gick bort i somras har jag sett mer av svensk sjukvård än jag tycker är nödvändigt. Både bra och dåligt.

    En närmast utomjordisk upplevelse var just KS-Huddinge när mor fått en tid för röntgen kl.8 en lördagmorgon. Sjukhuset var i stort sett öde, vi såg knappt personal ens. In och ut på 30 min. röntgad och klar.
    Andra gånger har det inte gått så snabbt …

    Min analys av sjukvården är att den lider av en hel del systemfel i upplägget av arbetet. Däremot är det i allmänhet sällan fel på varken personal eller kompetens.

    Krya på tån!
    Jag tror bestämt att du fått en släng av Dario Fo.

  40. Dario Fo! Ja, jag vill ha mer av Dario Fo! Hit med hela karln, vetja.

  41. ajajajaj.

  42. Dario Fo. Vill du ha mycket Dario Fo så läs hans memoar-bok “Fladdermössens by”. Där får man en Fo-överdos. Boken skulle mer korrekt kunna heta “Jag, Stålmannen”.

    Märkligt hur alla de dråpliga händelserna han drabbats av slutar i triumf till Darios fördel. Inte att boken var direkt dålig, men man förstod ganska snart att han aldrig skulle misslyckas. Så själva spänningen infann sig aldrig, trots flertalet spänningsfyllda trapatser.
    Det blev visst en bokrecension det här – jag ber om överseende.

  43. strapatser med ett s är inte felstavade, de är bara lite kortare.

  44. Herr R: “strapatser med ett s är inte felstavade, de är bara lite kortare.”

    Me like. (Trapetser också, vilket var vad jag läste.)

  45. Stackars dig! Men du, medge, det blev i alla fall ett underbart bra bloggvirke! 😉

    Den där avslutningen med foten i kläm är en höjdare. Positive thinking, yeah!

  46. Vem ska jag slå på käften först för det där med tänk positivt 😉 😉 😉
    Jag är gravt allergisk mot tänk positivt, det verkar kunna bota allt… tillsammans med fiskleverolja

  47. Ökenråttan

    Trevligt att få med sej foton som minne av sjukhusbesöket. När Lille Maken fick en hjärnblödning i Öknen fick han med sej att helt kuvert med bilder; det räcker till julkort livet ut … Själv noterade han belåtet att han, till skillnad från en hel det annat gott folk, nu faktiskt har bildbevis på att han har en hjärna.

    Och wv är helt kongenialt “aches”.

    Din lilltå överträffar mina lilltår från Bokmässan 2006. Dom såg ut som ruttna jordgubbar och jag behandlad dom genom att badda med Famous Grouse, remember?

  48. Herrejisses, jag har ju glömt att badda den brutna tån med whisky!

  49. Jessika, förresten: Jag håller med. Jag är så fruktansvärt positiv så att folk blir trötta på mig. Men nog fan bryter jag av mig tån och är allergisk mot katter och har drabbats av både missfall och magsår i alla fall.

    “Tänk positivt” är en bra order. Men den hjälper inte mot allt.

    – Titta vad kul! Det snöar! sa jag nyss.
    – Du måste skotta, svarade någon annan.
    – Ja,hurra! Trajadiraa.

    There you go.

  50. […] 2008  var det Himmel och helvete! Ptja, jorå. Fast jag bröt ju lilltån och blev rånad i samma veva. Men det roligaste detta år var ju den numera försvunna […]

  51. […] – man kan ju inte ens tänka när man hela tiden måste fokusera på balans, skoskav, smärta och lilltån som inte får […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.