– Nej, jag vill inte gå på promenad.
– Nej, jag vill inte plocka svamp.
– Nej, jag tycker inte att hösten är vacker.
Sa jag i mer än halva mitt förmodade liv. Baskethallarna lockade mer, för där blir man inte blöt om fötterna och kall om näsan. ”Dessutom är alla svampar giftiga, så det så”, sa jag också.
Men oj, vad folk inte lämnade mig ifred. Det skulle promeneras, tjatade de, på med stövlarna, nu går vi runt hagen, titta en orienteringstävling, kom så tittar vi på solnedgången och plockar svamp och gudvet allt.
Men så kom corona och med den massa tid att gå på basketbollpromenader. Och svamparna blev plötsligt intressanta. Fåren i hagen sa BÄÄÄÄ och vädret skiftade så underbart! Blåbär och lingon är ju utströsslade överallt! Till och med snöslask i motljus är fint! För att inte tala om goretex-skor! Wow, liksom!
Därför får ni nu ta del av de senaste dagarnas promenadupplevelser.
Och nästa helg ska jag åka till Dalarna och röja i skogarna där uppe med mina gamla gymnasiekompisar. Huuuur ska detta sluta?
Undrar jag, om inte snoken är Sturla Snok. Snokar i den där biffiga modichangern brukar vara kvinns.
ÅHÅ! En matrona! En amazon!
Hon var oerhört vacker, by the way. Jag är inte det minsta rädd för ormar (men däremot kobratelefoner), så jag bara stod och gapade en lång stund.
Jag såg också en snok på vägen häromdagen, men den var betydligt plattare. Jag såg även väldigt många Elsa Beskow-snygga röda flugsvampari skogen. Men nån sån där smurfsvamp har jag då aldrig sett, det skulle jag vilja. Den ser ju alldeles påhittad ut!
Natur-råttan är också ute och går. Och tror sej hitta goda svampar. (Jag har påbrå; min söta Mormor hade t.ex. murklor hängandes på tork i sitt (walkin)skafferi, uppträdda på trådar, som Tomtebobarnens mamma, ni vet. Och min lilla pappa lär ha varit särdeles förtjust i omelett med svamp uti; fårticka, som blir ful i färg men smakar divinely.)
Nåväl.
I dag trodde jag att jag hittat stolt fjällskivling och kapade (med min svampkniv som jag alltid medför denna tid på året; är det ett brott mot knivlagen kanske?) ett litet ex och tog hem det för examinering. Det var rodnande fjällskivling och den mår man lite dåligt av. Snopet.
Jag har i runda slängar 30 bilder på plata snokar i min mobil. Vet inte vad jag tänker när jag tar dem. ”Denna snoks stoft skall inte vigas åt förgängelsen odokumenterad” kanske?
KNNIVLAGEN! Herrejösses vad jag bryter mot den dagligen och stundligen! (Måste fundera på detta en stund.)
EN trattkantarell! Men det måste vara en bedrift. Att bara hitta en när man väl hittar dem.
Här är idag en alldeles ljuvlig höstdag med blå himmel och gula löv och sol sol sol.
Men jag tittar på den inifrån för jag vill inte gå ut.
Om man inte blandar svampar med varandra utan använder en uppsättning redskap för ätliga och en annan för oätliga så kan man visst plocka även spindelskivlingar och sånt. Och så kan man prova på att färga garn med dem. Några av de roligaste växtfärgerna fås av svampar. Men helst ska man ju veta vilka …
Och alla som har fjaesboken, som dansken säger, går förstås med i gruppen Svampklapp, där de osannolikt kunniga modmins löser de knivigaste svampspörsmål.
Allra som mest imponerande är att följa trådar om eventuella förgiftningar. Utifrån bilder på uppkräkta svamprester som oskäliga barn och hundar satt i sig löser de fallen på en kvart ungefär. Tråden stängs för alla utom just modmins för att den relevanta informationen inte ska drunkna i ojanden och killgissningar (brott mot detta leder till omedelbar uteslutning). När fallet är löst får man oja och voja fritt.
Veterinärer landet runt vet numera att det är till Svampklapp man ska vända sig.
De är lika duktiga på matsvamp.
Cecilia N.: Den spräckliga tapeten var hopplös. Den satt i ett rörigt sammanhang med masa prång och skrymslen och trappa och var uppsatt helt bortitok på alla sätt och vis.
Jag har helt gått bet på att hitta tapetens ursprung eller decennium, förresten.
En snok av den storleken bodde under vår brygga på Landet. Vattensnok kallade vi den. (det kallas nog alla snokar för). Det var inte ovanligt att när man simmade lugnt bröstsim så slog snoken följe på simturen! Man såg just inte mer än snokens huvud som hölls över vattenytan någon meter eller halvmeter från ens eget huvud.
Jamen precis så, AuL! snokar simmar med lyft huvud och är trevligt simsällskap. Huggormar simmar mera sällan, men i så fall med huvudet i vattenytan.
Jag brukar ta en simtur då och då med vår hussnok Snoddas, som är såpass stor att jag börjar undra (efter Ninjas kommentar) om det inte är en Snodda. Han (alternativt hon) håller sig på sin kant, men dök oväntat upp en oktoberdag, då jag skulle hyra ut stugan på ett år. Jag gick runt på tomten med de tilltänkta hyresgästerna och när vi kom ner till bryggan slingrade sig Snoddas om benet på kvinnan som skulle hyra. Jag förklarade att 1. Det är en snok och 2. Han heter Snoddas och 3. Han verkar gilla dig. Den coola tilltänkta hyresgästen sa bara att hon hoppades att han är bra på att fånga möss och så hyrde hon stugan.
Om en snok, eller vilken annan orm som helst för den delen, dök upp bredvig mig när jag simmade så skulle jag kallsupa drunkna och döden dö. Med en gång. Fastän jag vet att snokar är ofarliga och så vidare. Kan inte med den djursorten. Och då har jag ändå hållit i olika färggranna ofarliga ormar. Kan bara inte.
Jag håller med Dina; jag hade blivit jätterädd för vilken orm som helst och inte alls tänkt ”äsch, den är ofarlig” utan skrikit, fått en kallsup och sedan börjat slå med armarna runt mig. Sedan hade jag kommit på att man inte ska göra så när hajar närmar sig, så då hade jag simmat under vattnet till stranden.
Och jag upprepar: jag är ju inte alls rädd för ormar egentligen.
Min mormor hade en idé om att låta marken ta hand om det skräp som blev när man rensade svamp. Så under många år tömde hon renset i en liten björkdunge alldeles bredvid stallbacken. Det verkade som om teorin höll för vi fick svamp så det räckte till under alla åren vi bodde i gammpörtet. Bekvämt och nära, ta en bunke plocka det du behövde av kantareller och Karl-Johan, rensa häll ut skräpet och nästa år eller året därpå full utdelning av svamp..
Viss naturanknytning har jag här i min rapport från lilla boklådan på väggen i kvarteret intill. Senaste fyndet är en bok som heter ”Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske”. Forts. följer.
Naturmuppsrapport från idag, onsdag!
På eftermiddagen gicks en trevlig basketbollpromenad i skogen – utan några vidare svampfynd. Vi såg några trattisbebisar, varför vi satte oss på huk och beundrade dem … men lät dem stå kvar.
När jag kom hem, låg basketbollen kvar i skogen hemma hos trattisbebisarna! Jag var dock tvungen att åka iväg på massa ärenden och en basketträning, så bollen fick sex timmar senare hämtas hem från den nattsvarta skogen, som då var full med spöken och vildvittror. (Jag överlevde och bollen ligger nu hemma i huset igen.)
Va, har du bara vildvittror och sånt i din skog? För min del skulle jag ha lämnat bollen åt sitt öde tills dagsljuset kom åter, för grisarna som vimlar omkring i min skog är jag sketarädd för.
Nej nu!! Vi har i vår boksamling till och med TVÅ böcker av årets nobelpristagare. Hur kan dom välja nån sån enkelmodig skribent?
Jag har läst och gillat ”Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske”. Däremot inte årets litteraturpristagare. Men medicinpristagaren har jag läst en bok av.
Idag har vi varit ute och gått i blåsten. Mitt nytvättade hår torkade snällt men kommer nog att fordra en del utredning.
Ökenråttan slår alla rekord! TVÅ!
Men nu undrar vi ju: är de lästa och bra?
Lästa är dom. ”Kvinnan (Une vie) handlar om författarens mor. Inte särskilt förskönande, ganska länge sen jag läste den. Den andra, ”Passion simple” (Sinnenas tid), handlar om en affär med en gift karl. Ajajaj.
OT, men det här är det enda ställe jag hänger på där någon vet något om sport.
Vi löste/försökte lösa ett gäng såna där femstegsfrågor i en gammal tidning igår. Under rubriken Sport efterfrågades ett klubblag, som visade sig vara ett handbollslag, och en ledtråd var att de i SM hade besegrats av ett annat lag ”i den femte och avgörande semifinalmatchen”. Hur går det ihop? Borde det inte logiskt vara två semifinaler, där det avgörs vilka som går till final? Vi förstår inte.
Om man nu inte spelar handboll fem lag i taget – men det tror vi ändå inte.
Vilken bra fråga, Brid!
Numera mjölkar man i idrottssammanhang ur finalspelet så mycket man någonsin kan, så inom t.ex. basketen har man sju (7!!!) finaler.
Att ha fem semifinaler har jag inte sett tidigare, men då är det alltså fyra lag som spelar fem semifinaler var. Kanske spelar de sedan fem finaler? Sju? Nio?
Sådär håller de på i hockeyn också. Det är ett himla slutspelande. (Kvarts-, semi- och final. ) Bäst av fem matcher och sånt. (Exakta siffran kan jag dock inte, trots bostadsort.)