Den förnicklade coronan som drabbade oss i slutet av juli har varit envis; först idag känner jag mig riktigt okej fastän vi har promenerat, målat hus, manglat lakan, kittat några fönster och bakat massa bröd. (Hembakat bröd är jättejättegott även om man inte känner smaken.) Det brusar som i ett dragspelssolo i öronen och John Blund låter mig inte sova – men det är helt okej om man jämför med hur andra har det.
För jag har ju läst nyheter som attan, och vet allt om t.ex.
- vilsna valar
- vilsna väljare
- Trumpens toalett-tokerier.
Allt i tidningarna är så deppigt att husmålningen kändes som en distraherande lättnad.
Idag blev jag beordrad till en orienteringstävling – en sprintstafett i stadsmiljö. Kontrollerna (skärmarna) måste nämligen vaktas eftersom bovar och banditer och sabotörer annars stjäl dem, och detta ju skulle kunna vara en lämplig uppgift för en idrottsintresserad dam med gul färg på halva kroppen. ”Okejrå” sa jag och tog på mig basketkläder och satte bollen under armen så att alla snabbt skulle fatta att jag ju inte kunde svara på frågor.
Nu sitter jag hemma och är så härligt trött och mosig – och mot bättre vetande läste jag nyheterna igen. Då dök en förbryllande, intressant nyhet upp i min mobil. I Toscana hotas tydligen turistnäringen av plötsligt uppdykande, oerhört irriterande dvärgar!
Jag klickade mig in i artikeln, viftade bort reklam och cookie-inställningar som var minst lika irriterande som någonsin dvä… aha. Midges är knott. Ridå.
Men jag, jag blir nervös av den där arbetsställningen jag. Döljer det sig möjligen någon diagonalsträva bakom busken? Hoppas det.
Jag är helt med dig, Magganini!
Men först:
Allt gick bra – ingen trillade och målningen av den bedrövligt fula nordsidan är färdig.
Den lilla (hyrda) ställningen som skulle underlätta målningen var ranglig, saknade vitala delar, var för liten och i största allmänhet helt fel. Nästa gång är det JAG som bokar ställning eller lift eller vad det nu är vi ska ha!
Har du kunnat hoppa 305 cm förut? WOW!!
Tack, Dina! Att kunna nudda med fingertopparna på plankan är första målet. Sedan hoppar man och hoppar och hoppar och gör 300 tåhävningar per dag tills man kan nudda ringen. (Jag har ovanligt långa orangutangarmar också.)
Men…
Jag antager ”klätter- målarställningen var hämtad/levererad med ”klampor” att fästa i väggen, och ställningen, för att minska risken för katastrof.
Aja baja om ni inte använde denna försäkningsutrustning.
Vi hittade till vår stora glädje fästen i väggen som var kvar sedan förra gången vi målade! Så ja, den var säkrad!
Bra!
Förresten – bör det heta Klampor el Krampor?
Jamen, nu kan vi andas ut. Lotten is back. Det var ett tag där när en kunde tro att hon låg i koma, allra minst. Samma inlägg låg kvar och låg kvar och låg kvar.(Att jag upprepar tre gånger beror på att jag läser Stefan Zweigs Amok.) Sköt om er där i gula huset!
Ökenråttan: Ingen anledning till oro! Det var bara coviden som låg som en varm filt över … över … Ptja, ALLT. (”Jag borde gå upp. Nä. Jag borde kolla mejlen. Nä. Jag borde vilja nåt. Nä.”)
Tänk. Stefan Zweig. Jag tror att jag läste honom senast liksom 1985. Nu ska här grävas i hyllorna, för jag har så mycket energi! Igår gick jag 23 000 steg och idag cyklade jag i nästan fyra timmar. Jag vet liksom inte till mig av överskottsenergi! (Tro mig: det går över.)
Örjan (& Magganini):
En krampa är en liten, U-formad järn- eller stålbygel med spetsiga skänklar. Den används som fäste för något. Ordet har funnits i skrift sedan 1502 och kommer av det fornsvenska ”krampe”, som i sin tur kommer av lågtyskans ”krampe” – en hake.
En klamp är däremot en kloss eller en klabb – ett kort, tjockt trästycke. MEEEEN dialektalt sett blandar man väldigt ofta ihop R och L, så då blir klampar och krampar liksom samma sak!
Båsmor:
Tack för förtydligande.
VAR ÄR NINJA???
svar till ”en som aldrig frågat förr”
Ninja har internettrubbel! Jag ska tala om att du undrade, Hyttfogden!
Tack Hyttis för att du frågade och tack Lotten för att du svarade. Så kan man sluta grubbla på det.
Tack också för att det där rackelverket var fastskruvat i väggen. Det alternativet kunde jag tänka mig, men jag ser inget som tyder på det på bilden. Nåja, ni lever i alla fall så allt är ju bra. (Vi har inte ens nämnt avsaknaden av räcke däruppe.)
Krampor i min värld är inte så väldigt små och har inte spetsar utan gängor i ändarna. Förresten.
Vi far som skottspolar. Två dar i stugan, en vecka hemma, två dar i Åbo, tre dar hemma och nu närmast tre dar i Stockholm, sen hoppeligen några dar hemma före nästa resa till Åbo. Grabben ska flytta till Helsingfors och logistiken är lite oklar. Som en del av er vet förlorade han sin flickvän i februari, och det är först nu han börjar kunna ta tag i saker och se framåt. Men stöd behövs, och vi gör så gott vi kan.
Och jag tar morgondopp, promenerar, plockar blåbär, söker jobb som jag inte har kompetens till och så pluggar jag ”Språk i Norden”.
Dessutom har jag installerat en dusch i trädgården för 249 kronor, och nu är det ingen i krokarna som yrar om ”pool” längre!
Stökig logistik kan vara nåt positiv, Brid. Fokus måste läggas på nåt konkret som ska ordnas och det tar uppmärksamheten från ANNAT.