Hoppa till innehåll

Månad: mars 2021

Fopoll igen: nu mot Kosovo!

I torsdags vann vi knappt mot Georgien i en dutt-dutt-match. Nu ska vi lira mot Kosovo, som har spelat jämnt mot Bulgarien och Finland (vilket faktiskt inte säger mig särskilt mycket).

Svår flagga att rita.

Min spaning är att vi i Sverige värmer upp ordentligt, satsar på snabba uppspel och skjuter på mål. Jag är så himla smart.

En sekund efter nationalsångs-sången!

Tyvärr måste man när tv4 sänder se samma jädra reklamsnuttar om och om igen: med Peter Stormare som sjunger opera och Mikael Persbrandt som pratar om poker i en fiktiv taxi. Då reser jag mig upp från tangentbordet och gör knäböj och tåhävningar samt en och annan planka.

1′
Pfuitt!
Pfuitt!
Pfuitt!

Jag vet inte riktigt vad som händer, men domarn blåser jättemycket i pipan!

2′
Jädrar i min lilla fopollslåda, nu går det undan här. Kosovo skjuter, springer, vrålar, trillar och viftar med armarna så att vi svenskar blir alldeles yra av alla intryck! Emil Forsberg ser ut som om han har försovit sig och hans mamma nyss skrek
– EEEEMIL! Bussen går om tre minuter!

3′
Vår lilla målis Kristoffer Nordfeldt fick massa beröm efter torsdagsmatchen. Vad jag undrar är vad en snabb, rojalistisk vinkning mot lagledarbänken betyder strax efter en jätteräddning. Kanske:

– Jag är okej!

Eller:

– Jag gjorde som du sa!

Eller:

– Vad var det jag sa!

5′
Kosovon Muriqi armbågar Helander i pannan, och blodet sprutar! Fram med massa bandage pronto! Gult kort! Arga blickar! Rynkade ögonbryn! Och blodet, ta hand om blodet!

8′
Kosovon Kryeziu får ett gult kort när han blåser omkull Emil Forsberg, som gör en italiensk kullerbytta med skruv. Inget bandage.

11′
MÅL! Vi leder med 0-1! Zlatan gör en piruettpassning till Augustinsson, som står stilla som en skidskytt och fokuserar i en kvart innan han får iväg en tåfjutt!

Jag var stenhårt fokuserad på Helanders lilla pyttebandage, men så här såg det ut strax efter målet.

16′
Alexander Isak får en smörpassning och snubblar sig fram och lurar bort Kosovos målvakt och lyfter sedan bollen upp på plats 523 på läktarn. Så trevligt: han slår sig för bröstet och skrattar högt åt sig själv!

20′
Jag tror minsann att alla 20 utespelarna ikväll kommer att ha huvudvärk; jag har aldrig sett så många nickar! Rena rama volleybollspelet råder. Till och med Bandage-Helander hoppar upp och nickar.

Här är engelsmannen Butcher, från den där matchen mot Sverige 1989, när han blödde värre än i en skräckfilmsrulle. (Let me google that for you.)

25′
En av Kosovos spelare heter Hadberjonaj.

26′
Alexander Isak får inte springa ovanpå en Kosovospelares rygg, så han får ett gult kort.

30′
Alexander Isak spelar vad vi in basketball call ett helplansförsvar: man backar inte ner till halvplan utan är framme och irriterar allt och alla inklusive motståndarnas målvakt.

32′
Det är svensk hörna, vilket alltid är jättespännande. Det är tyst, det är fokuserat, det är en lyft hand nere hos Eskilstunasonen Sebastian Larsson. Han sänker handen och sparkar på bollen så att den seeeeeglar långt upp och långt ini. gröten av spelare framför mål.

Och sedan hände inget mer. Kosovograbbarna bara snodde bollen!

34′
MÅÅÅÅL! Zlatan passar till Alexander Isak som tråcklar korsstygn i gräsmattan och fjuttar in ett mål! Det står 0-2!

36′
Hm. Vi har på två matcher hittills gjort tre mål av tre olika spelare – men alla tre målen kommer från passningar av en viss herr Z.

38′
Plötslig insikt: man tråcklar nog inte korsstygn. Men om man hade gjort det, hade Alexander Isak med en fot och en boll kunnat visa tekniken.

43′
Zlatan sköt ett stenhårt skott mot mål, men en Kosovolirare stod i vägen och fick bollen på rumpan. Ploff, sa det i gluteus maximus, så låg han där och vred sig. Då blev hans polare arga på Sverige.

Helt logiskt.

47′
Nu spelar vi på ”övertid”, som det heter när domaren tycker att skador och tjafs har tagit för lång tid. Och då hoppar Alexander Isak upp och sätter sig på axlarna på en kosovan. Denne faller på sin post och Alexander Isak (som redan har ett gult kort och verkligen inte ska ha ett till för då åker han ut ögonaböj) slår ut med armarna och tycker att det är dags att spela boll och inte ligga där och flämta.

  • Domaren signalerar att han lägger på lite mer tid.
  • Bollen kommer i spel.
  • Domaren blåser av för halvtid efter tre spelade sekunder.

Pfuitt!

I pausen har jag hittat info om nr 6 – Anel Raskaj i Kosovos lag – och han är halvsvensk!

46′
Pfuitt! Spela! Rulla boll! Kolla på Helanders fräscha bandage!

48′
Nu hann jag inte få fram mobilen och ta en bild, men nyss släppte Zlatan ut håret som en Rapunzel och fixade frippan genom att snabbt dra åt knuten på skulten.

– REPRIS! skrek jag till tv:n.

But no. Sicken undermålig tv-produktion.

51′
Nu sprider kommentatorerna rykten om ett förestående byte. Tydligen (vilket man inte ser på tv-skärmen) värms det upp en masse på sidlinjen. Jag skulle vilja att de värmde upp på kortlinjen istället, för då hade vi kunnat kontrollera ljumsktänjningarna som jag misstänker att de missköter eftersom de ideligen lider av känningar just där.

Och så finns det ju faktiskt spännande snödrivor där.

56′
Nu jädrar! Svensk hörna! Upp med handen! Gruff och stön och tjafs och knuff och ploff. Brööl! Bollen till Kosovo, som springer på anfall som ett gäng blåa myror på rad. Bollen ut över linjen. Gäsp.

59′
Nu kokar det i Emil Forsbergs skalle. Han har nämligen framför målet fått två finfina passningar som han har förvaltat på så sätt att han med storsläggan har fått iväg otagbara skott … utanför mål.

64′
Nu är spelarna igång med svan-brölet från i torsdags igen. Orden hörs lite bättre idag; akustiken på den tomma Kosovoarenan gör så att jag kan urskilja detta:

– MICKE!
– MICKE!
– BOLL!
– BRÖÖÖÖÖÖÖL bröl-bröl MICKE!

Svårtolkad realtidspoesi i kosmos.

66′
Nu byter vi! In kommer Marcus Berg som är 1) gammal 2) halvskadad 3) en f.d. Duracellkanin och Robin Quaison som är 1) ung 2) pigg 3) blonderad.

68′
Vi har hörna! Jättespännande! PANG! Hands på Kosovo! Vi får straff!!!

69′
Kosovos målis blir jätteförbannad och skriker på domaren att det inte alls var hands. (För det brukar ju hjälpa. Not.) Domaren blåser pfuiiitt, och svarar ilsket så att alla hör:

– Is this handboll? No.

Sebastian Larsson kliver fram och … iiiiiiihhhhh … skjuter och målisen har handen på bollen men … YES! MÅL! Vi leder med 0-3!

Ber om ursäkt Sebbe, men så här blir det när man måste fotografera tv:n.

75′
Kosovo byter in en spelare som heter ”Whatsapp”.

Fast det stavas visst Voca.

81′
Nu händer det absolut ingenting. Så då kan jag passa på att vi alltså ska vara med i EM i sommar – det EM som skulle ha ägt rum sommaren 2020. Och som jag har en alldels jättefin matchdräkt till! Men den här matchen är alltså VM-kval – som spelas sommaren 2022.

Nu kommer Pierre Bengsson och Dejan Kulusevski in. Så kul att få lira tio minuter i en redan avgjord match. De gör åkarbrasor som i fjällen och blåser på sina händer som om de hade en tuta i näven.

82′
Micke Lustig blir omkullsprungen av en nyinbytt kosovan. Gult kort och Micke Lustig haltar omkring som om hälsenan har gått av.

85′
Kosovo har frispark. Alla ställer upp. Det är tyst. BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL hörs det från planen. Skottet mot mål kommer och går jähättelångt över ribban. Någon nära någon mikrofon någonstans säger på klockren skånska:

– Amen nääeeeh.

När vår målis Kristoffer sedan ska sparka ut bollen, säger han utan att bröla:

– Jag lägger den. Jag lägger den.

De här tydliga replikerna på planen kommer i alla fall jag att sakna när publiken fyller läktarna igen.

89′
Jösses Amalia! Vi byter in en ny spelare! Tänk vilka stordåd han kan göra!

Hm. Får man alltså göra FEM byten numera?

90′
Ojojojojoj, Kosovos nyinbytte spelare Berisha som för nån minut sedan fick gult kort när han stämplade Lustig, lappade nu till samme Lustig på näsan och fick sitt andra gula kort. Utvisad efter nio minuter på planen! Och vad gör Lustig då?

Han ler försmädligt mot motspelaren och vinkar nästan som Ria Wägner mot honom …

92′
Pfuiiiitttt! Slut! Nu ska vi analysera! Långa bollar snett inåt bakåt! Vilja, kamp, känningar i baksida lår, balans i försvaret och Emil Forsbergs missade chanser som var så fina!

Share
31 kommentarer

Sverige–Georgien: VM-kval med en ny kille

Strax ska Sverige spela fopoll mot Georgien, vilket vi aldrig nånsin har gjort förut. Men det konstiga är att vi har en kort målvakt – Kristoffer Nordfeldt, 185 cm – varför vet jag inte. Kanske är långe Olsen (198 cm) fortfarande skakad efter rånet som han och hans familj utsattes för häromdagen?

Nu har vi sjungit nationalsång UTI NOOOOOORDEEEEEN och Zlatan sjöng med – sedan har han även skrattat i mittcirkeln.

Ja, det glömde jag kanske att tala om: Zlatan gör idag comeback i landslaget!
Georgien har roliga och krulliga namn! Kvekveskiri! Kvaratskhelia!

1′
Pfuitt! Dutt! VRÅÅÅÅL och SKRIIIK!

(Allt hörs väl eftersom läktarna på nationalarenan är helt tomma.)

6′
Den georgiske målisen har fått grus i handskarna och måste ta av dem och skaka lite. Han påminner om en treåring i en sandlåda. Snart kommer hans mamma ner och snyter honom.

9′
Jag har jätteont i höger hälsena. Och när man har det är det komplett obegripligt hur alla på planen kan springa på så lätta fjät som de gör.

En georgier – Kvilitaia, 193 cm – spelar med nedrullade strumpor och bara ben utan benskydd! Detta måste undersökas – är han en tidsresenär från 1950-talet?

12′
Men vad kul! Vi har hörna! Dutt dutt. Svordomar. Hojt och skrik. Dutt dutt. HJÄLP! Georgien kontrar som en ångvält! Och vår lille målis räddar! Hurra, vi är bäst.

21′
Dutt dutt dutt. Nä nu måste nåt hända. Jag tycker att Sebastian Larsson (Eskilstuna) ska skicka en långboll till Zlatan, som spelar väggspel med Alexander Isak lite så att Kulusevski kan stånga sig loss framför mål och med vänstran hästsparka in bollen i målet.

24′
Nu hade vi en hörna. Det lät som när svanar brölar i luften ovanför nu på våren.

– Bröööööl borti hörnet!
– Brööööl till vääänster!
– Brööööööl där!
– Nej, brööööööl, däääär!

Georgierna lät mer som gräsänder.

28′
Fopollsmålvakter av idag har alltså pantalonger som påminner om dem som Pippi Långstrump hade i Inger Nilssons version. De verkar dock hålla bättre än alla de 800 nylonstrumpbyxor som jag måste ha köpt genom åren.

31′
Jag är synsk, för det som jag skrev där uppe i 21′, hände nyss. Fast med andra personer. Och utan mål. Nåja.

33′
Chabradze i Georgien blöder som en kalv på vänsterhanden, så nu är vi en mer spelare på plan.

33′
Det tog i runda slängar 7 sekunder, så var Chabradze i Georgien omplåstrad med ett femton meter långt bandage.

34′
MÅL! SVERIGE LEDER MED 1-0!!! Zlatan passade bollen som en skridskoprinsessa till Claesson, som duttade den i mål!

Här får Claesson strax bollen av Zlatan, som ser ut som om han är ute på en söndagspromenad.

40′
Det är så jädra bra akustik i en tom arena som rymmer 40 000 personer. Jag hörde nyss en kamera smattra till snett bakom hörnflaggan.

43′
Att av misstag klacka bollen till motståndarna är tydligen det nya svarta. Varje gång det händer kommer de brölande svanarna igång igen.

– Bröööööl fan!
– Brööööl hääääär!
– Brööööööl jaaaaa faaan!
– Ja, brööööööl, fraaam!

45′
Pfuiiiitt! PAUS! Kissa, snusa och peta näsan!

Nu har jag sett reklam där en skönhetsopererad Peter Stormare sjunger så att man ser hans nya garnityr ända ner till tolvårständerna. Och ser man på, nu dök Mikael Persbrandt upp för elfte gången på en timme.

Strax innan andra halvlek kom igång, pratade Zlatan med massa, massa av de svenska spelarna. Han är 194 cm lång och lille Kristoffer Olsson ser ut att vara … ptja, 11 år?

49′
Nu var det lite coolt. Den georgiske målisen Loria hade bollen vid fötterna och funderade på om han kanske skulle sparka iväg den eller laga äppelpaj ikväll. Detta ofokus såg Zlatan, som tjurrusade mot honom medan hela svenska laget förljde med som en man. Georgiern blev så rädd att han sparkade upp bollen långt upp på vänstra läktaren.

52′
Flera svenska spelare är arga på den franske domaren. De tjafsar. Och så kliver Zlatan in i bilden eftersom han ju snackar franska (och fem andra språk flytande) och bla bla bla … Jahaja. Det slutar med att Zlatan får gult kort.

55′
Kristoffer Olsson får också gult kort. Han blir arg på Ricky Bruch-nivå. Nu är alla sura! Svandags!

– Bröööööl frispark!
– Brööööl armbåge!
– Brööööööl han då!
– Ja, brööööööl förihelvete syttalööör!

62′
– Det gäller att vinna närkampsspelet.
– Och öppna upp på mittfältet.

Sa kommentatorerna initierat. Jag skulle vilja tillägga att bollen är rund.

65′
Ludvig Augustinsson placerar sin vänsterdoja med kraft på en georgisk sko. Pfuiiiiittttt! Gult kort!

(Det är ju så här att inget händer när man får ETT gult kort i en match. Men om man får två, åker man huvudstupa ut från planen eftersom de två då förvandlas till ett rött.)

68′
Albin Ekdal, som nyss gick på dagis men numera är en medelålders man, byts in. Olsson går ut, och ser ut som om han hade sålt alla sina bitcoin och ätit upp pengarna.

Alla svenskar är jääähääättearga på domaren. Även i de lugnaste vatten (i backlinjen) gestikuleras det och det spottas och falls omkull. Nu kanske även Emil Forsberg ska in … Efter tre sekunder på planen sätter sig Albin på rumpan och visar att hans lårmuskel har gått tvärt av. Nu kommer fem kilometer bandage att lindas runt Albins lår.

74′
Oj, det byts till höger och vänster – jag hänger inte med! Syttalööör!

81′
STRÅLANDE RÄDDNING av vår lille målvakt! Alla 185 centimetrarna for iväg i vågrät riktning och puttade bort ett jätteskott! Det är oerhört darrigt och nervöst i det svenska laget nu.

Okej, nuförtiden får man byta fyra spelare. Så det gör vi. Zlatan och Lustig ska ut. De ungtuppar som nu kliver in på planen (syttalööör, jag hann inte se vilka det var) är sådär bångstyriga och oberäkneliga och roliga som Guidetti. (Hoppas jag.)

86′
Nu är det så fiiint, så fiiint: en georgier har kramp mitt ute på gräsmattan. Sverige måste då av sportmanshiporsaker passa ut bollen så att grabben kan få vatten och massage samt 7 mil bandage på vaden. När spelet sätter igång igen, är det ju Georgiens boll – men eftersom Sverige var så rart nyss, är Georgien det också; de sparkar ut bollen över sidlinjen.

88′
Vår coach Janne Andersson blir VAAAAAANSINNIGT arg på den där fransosen som dömer. Pfuiiiitttt, så får han inte alls nån frispark fastän han protesterade – däremot får han ett gult kort.

90′
Aha. Den georgiske coachen är tydligen fransman han också, för han skriker ALLEZ ALLEZ. Kanske till domaren?

Egentligen är matchen slut efter 90 minuter, men domaren har nu bestämt att vi ska spela i 95 minuter. Så får domaren göra i fopoll, nämligen. Å vi ba:

– Bröööööööööl!

93′
Ack. Nu har georgierna blivit runda under fötterna. De faller som italienare.

95′
PFUIIIITTTTT!!! Det är slut! Vi vann med ett duttmål! Puh! Men ingen svensk spelare kommer nånsin att åka till Frankrike och aldrig nånsin ta på sig en basket basker! Syttalööör!

Tänka sig. I Georgien bor knappt 4 miljoner människor. Det här, det gjorde de bra.
Dutt-dutt.
Bröl.

Share
23 kommentarer

En minnesvärd cykeltur i december 2020

Det hände sig en mörk morgon i december 2020, att jag som vanligt blev omcyklad. Det är inget jag tar lätt på, som den tävlingsmänniska jag är.

Jag har en mycket välfungerande skitcykel med tre växlar och massa korgar på. Om jag cyklar i kyla och mörker, är jag utrustad som en julgran med lampor och reflexer, överdragsbrallor, skyddsglasögon, fulhjälm och jag vet inte allt.

Med andra ord är det ett himla bök och stök och fix innan jag kommer iväg. Jag söndagscyklar inte, utan ligger på för allt jag har emedan jag njuter av att bli trött och svettig.

Just denna morgon för tre månader sedan blev jag omcyklad av en ovanligt irriterande figur på en skranglig damcykel med tydligt kedjeproblem. Killen var komplett svartklädd från topp till tå, kom som en gäckande skugga och gled förbi mig helt utan problem.

Julgranen som var jag, tog i lite extra. Gäckande skuggan cyklade obekymrat mitt i bilvägen – till synes helt utan ansträngning – och drog dessutom ifrån. Jag kämpade, flåsade, svor lite och var i största allmänhet väldigt irriterad där jag hölll mig till vägrenen.

Vid ett rödljus hann jag ifatt honom, men det enda jag egentligen hann urskilja i morgonmörkret var att han hade hörlurar och att han flipprade med sin mobil. När det blev grönt, satte han iväg – lätt som en fjäder. Själv huffade jag och puffade och tog i så att det immade bakom skyddsglasögonen och brände av mjölksyra i låren.

Nu var vi inte längre på en bilväg, utan på ett cykelstråk. Han drog ifrån igen. Jag kämpade, flåsade och svor lite än en gång. Men då hände det! Killen tappade något! Detta gjorde mig ännu mer bestämd att kämpa ända in i kaklet; jag skulle släppa all irritation och förvandlas till en räddande ängel och barmhärtig samarit! Skulle jag ropa på honom? Nej, han var för långt bort och de många bilarnas motorer och dubbskrammel mot asfalten skulle dränka mitt eventuella ”hallå”. Och grabben hade ju hörlurar i öronen.

När jag närmade mig det lilla som han tappade, anade jag att det nog var en legitimation: litet och rosa. Jag stannade. Men se på fan. Med darrande händer vecklade jag upp det tappade …

WOW! Fyra 500-lappar!

Snabbt satte jag iväg på cykeln igen. En god gärning hägrade i fjärran! Men tyvärr hägrade inte den svartklädde killen i någon som helst fjärra där på cykelvägen. Han var puts väck!

(Språklig fotnot till dagens ungdom: ordet ”fjärra” finns inte som ord. Jag tog mig samaritisk och poetisk frihet.)

Väl framme på mitt vikariejobb på Mälardalens högskola (se pilen) en stund senare, berättade jag om mina äventyr.

Adjunktkollegerna gratulerade mig till det extra tillskottet i kassan. Jag berättade samma historia för några basketkompisar, som rådde mig att köpa nya basketskor. Jag berättade faktiskt för alla människor som jag träffade hela dagen, och alla gladdes med mig. Men det skavde lite. Så jag tog tjuren vid hornen och berättade för de fem barnen vad som hade hänt. De sa förstås med en mun:

– Du måste lämna in pengarna.
– Ja. Till polisen.
– Det är ju killens pengar.
– Självklart måste du åka till återvinningen.
– Ja, fast det heter hittegods.

Så det gjorde jag.

”Vänta, jag måste ta en bild.”

Tre månader senare – i måndags – kom ett pappersbrev med informationen att pengarna nu var mina! Jag skulle hämta dem i …

… i Eskilstuna som ligger i Linköping.

Men oj, vad gratis det var!

Man är ju liksom inte van vid noll-kronorsinformation.

Nu skaver det inte. Nu bränner sedlarna i fickan! Två pengarelaterade minnen:

När jag åren 1990–93 redigerade ett danskt livsmedelstekniskt trebandsverk, drog det ut på tiden så till den milda grad att jag höll på att bli komplett tokig av pur tristess. När jag äntligen var färdig och fick min lön, bestämde jag att pengarna skulle gå raka vägen till något som var för evigt minnesvärt eller bra att ha. Det blev en symaskin – som jag fortfarande dyrkar.

När jag i höstas fick ett stipendium på 36 000 kronor, gick det raka vägen ner i det coronarelaterade skuldhålet och till inköp av mjölk och fil. Ack.

Men de här 2 000 kronorna ska banne mig användas på symaskinssättet! Ett dyrt tyg kanske? Ett par gummistövlar? Löjrom?

Sensmoral:
Lämna in upphittade pengar till polisens hittegodsavdelning – annars kan du inte blogga om det.

 

Share
24 kommentarer

Förolämpa varandra här och nu!

Invektiv är roliga. Våra svenska smädelser, glåpord, okvädinsord och skällsord är dock kanske på utdöende eftersom vi måste hålla på umgängesreglerna och se till att alla alltid har det bra. (Vilket faktiskt inte är alldeles fel, förstås.) På engelska är invektiven liksom finurligare och väldigt mycket mer brutala.

Men tänk om vi här och nu skulle ta och skapa en svensk invektivlista som gör det lite lättare att spotta och fräsa ut ilskan när det puttrar över på grund av munskydden, vaccinationerna, handspriten eller bara lite hederligt irriterande skoskav?

Som förlaga har vi de engelska – Shakesperianska – kombinationerna! (Jag skulle ha skrivit brittiska om det hade handlat om ord som sades efter 1707, men eftersom Shakespeare dog 1616 skriver jag engelska. Eller så skriver jag faktiskt ”engelska” för att språket är engelska?)

Med korrekt verk och allt! Källa.
Kanske lite mer överskådligt? Källa.

Ni kan förstås söka stöd i de Haddockska varianterna också. Så här skulle man kunna tänka sig att en svensk, tredelad lista ser ut om man inleder med ”Du din …”

  • jädra – envisa – skurk (väldigt mild)
  • förnicklade – kräkfyllda – pottskalle (lite mild)
  • förbannade – varböldslika – äckelråtta (inte så mild)

Här kan man då kombinera dem som i den engelska varianten: förbannade envisa pottskalle. Allt som ni kommer på, stoppar jag in i en tabell här! (Måste komma på hur man gör en sån, bara.)

Här finns den engelska listan som pdf.

Passa på! Fyll kommentatorsbåset med vidriga förolämpningar!

Share
51 kommentarer

Korridorfest eller totaldepp?

Jag hittade en reaprenumeration på en dagstidning, och sprang sedan ett yvigt ärevarv runt huset eftersom jag är oerhört förtjust i att hämta en papperstidning i postlådan på morgonen. I den läste jag sedan så deppiga nyheter att jag, om jag hade kunnat, hade sprungit glädjeärevarvet baklänges för att ångra denna dumma upprymdhet.

Springa? Mjae. Men jag har i alla fall på mig löparkläder. Som jag lägger fram varje kväll så att jag inte får för mig att gräva fram en knytblus.

Kanske är det de evinnerliga Zoom-mötena som bidrar till domedagskänslorna?

Fem dagars Zoommöten kan se ut så här om man samlar alla 18 bilderna på en gång och sedan anonymiserar deltagarna å det våldsammaste.

Detta ältar jag när tråkspökena dansar runt i min hjärna och jumpar från det ena molokna isflaket till det andra:

  • Vårt (asså Astra Zenecas) vaccin sägs ge folk blodproppar och hjärnblödningar och har i detta nu (kanske) orsakat två människors död. Mamma fick första dosen förra veckan, pappa får sin första dos den här veckan. Mina kompisar som befinner sig i riskgrupperna pga. t.ex. ålder, transplanterade organ och kroniska nervsjukdomar är bekymrade och tyvärr ovaccinerade än så länge.
  • SJ tänker sluta köra regionaltåg i Mälardalen. Alla som bor i t.ex. Eskilstuna, Stockholm, Västerås och Katrineholm kommer att måsta … eh. Ptja, Jobba hemifrån. Hm.
  • Studenterna i Uppsala har blivit galna och haft korridorfester (i brist på IRL-undervisning, kan man tänka), varpå den sydafrikanska virusvarianten satte klorna i dem.
  • Jag har ont i magen. Och knäna förstås. Det piper i öronen. Jag är dödstrött.
  • Mitt vikariat som adjunkt tar slut 31 mars. Eftersom pandemin liksom inte tar slut då, har jag inte nån inkomst förrän alla har vaccinerats eller dött av blodproppar runt julen 2022.
  • Ingen som jag känner är glad ens på ytan.
  • Min dator som dog i februari är utom all räddning, vilket kostade 900 kr att få reda på.
  • Jag har börjat hålla med Ingemar Stenmark:

Men nu är det ju inte så att jag har kommit till världen för att sänka humöret på andra människor genom att påtala dessa bedrövligheter. Jag är satt på jorden för att klampa in som en dinosaurie i ett dockhus och slå lock för öronen på helt oskyldiga kolleger. I Zoommöten är det jag som gestikulerar så att bilden fryser eftersom pixlarna tar slut och minsann är det inte jag som även har de konstigaste frisyrerna, spenat mellan framtänderna och de fulaste skogshuggartröjorna på mig fastän jag borde vara ett gott föredöme.

Här är mina kolleger i full gång med att planera en Zoomundervisning med allsköns tekniska finesser. (Jag syns på vita tavlan.)

Så, vad roar mig i dessa dagar? Jo, att dokumentera allt som är ett tecken i tiden – eller ett tidsdokument. Vad kommer vi att häpnas över om tio år?

När den döda datorn hämtades häromdagen, såg jag att de på Mediamarkt inte riktigt har accepterat pandemin eller fixat de tillfälliga lösningarna med hastigt uppställda plexiglasskivor.
De hade heller inte uppdaterat de numera ganska slitna pappersskyltarna på golvet.
Men på Ica hade de skaffat en tysk apparat! Jag stod där och väntade på att få se den röda tändas. Skulle det stå besetzt eller kanske belegt? (Jag gav upp efter tio minuter.)
Typiska coronafötter utanför en blombutik.

Nåt annat då? Jodå, det känns bra att gå på basketpromenader, att korrläsa, cykla en sväng i vintersol och se på brittiska deckare där det kramsar i gruset och liken ruttnar.

Jag tycker ju också mycket om att äta god mat; en granne bjöd mig på löjrom för flera hundra kronor!
Dessutom tycker jag att det är riktigt kul att betala skulder med Swish.

Min farmor – en ytterst söt och gullig liten norrländsk dam – brukade, när någon kom och berättade om bedrövligheter och eländes elände, lägga huvudet på sned och lugnt säga:

– Men känn int’ efter.

Okej. Men … visst är det faktiskt helt bedrövligt trist just nu, va?

Share
59 kommentarer

Materialspelare Bergman

Min pappa är pingis-materialspelare – om han har fel racket funkar inte spelet alls. Jag är däremot inte alls basket-materialspelare; jag spelar lika brutalt oavsett om jag har fel skor eller saknar knäskydd. Björn Borg var en så utpräglad tennis-materialspelare att han försökte göra comeback med träracketar när alla andra hade gått över till helt andra material. (Det gick förstås åt pepparn.) Alla längdskidåkare är sådana materialspelare att de inte ens kan valla, utan behöver specialister för detta moment.

Okej, kommen så långt tror jag att ni förstår vad jag menar.

Pappa lirar i Luleå ungefär 1977. Hans racket har olika beläggning och så snurrar han det för att lura motståndaren med spännande skruvar. Alla häpnar.

Och nu ska ni få höra om när jag idag blev den mest utpräglade materialspelaren någonsin – under en kort cykeltur till MDH.

Förutsättningarna var utmärkta i morse. Jag var till exempel vaken redan klockan 06, vilket tyder på framförhållning och en god natts sömn. Barmark och nån minusgrad hindrar mig inte från att cykla; det finns som bekant kläder för sånt väder.

Och det är nu materialspelaren kliver in i bilden, för den 10 mars 2021 var det inte bara ”nån minusgrad”. De fyra minusgraderna i kombination med fukt och motvind fick mig att känna att en snöstorm i Nordpolen hade varit en västanfläkt. Jag tog fram självklara saker som skor, överdragsbyxor, jacka och cykelnycklar. Och så fortsatte jag med

  1. den lilla ful-hjälmen (inköpt på loppis för 30 kr, vilket är dumt)
  2. den tunnaste mössan (gåva från Skogsgurra)
  3. det ulliga sadelskyddet (sitter jättedåligt)
  4. det tajta, vattentäta sadelskyddet (sitter som fastlimmat)
  5. de oerhört skitiga tumvantarna (har sett bättre dagar)
  6. den vackraste halsduken (som kommentatösen Ninja-Malin har gjort)
  7. de billigaste kemi-labb-brillorna som finns (annars rinner ögonen som Niagara).
Ryggsäcken längst till höger blev nu styvmoderligt behandlad och fick ingen siffra. Men den är bara en helt vanlig – om än väldigt bra – ryggsäck.

Visst längtar man vid sådana här tillfällen till juni? Det gjorde i alla fall jag efter blott 500 meter.

Överdragsbyxorna har en innerbyxa som är trasig, och den tvinnade sig som en boaorm runt högerbenet. Jag hade valt helt fel skor som inte alls var vinterbonade. Vantarna var luftiga som ett myggfönster. Jackan fastnade i nyckelbandet såpass brutalt att en liten reva med utpruttande fluff såg till att pryda vägen bakom mig med små vita tussar.

Efter 600 meter märkte jag att hjälmen klämde trots den tunna mössan. När jag rättade till hjälmen, åkte mössan ner på näsan på labbglasögonen – som därför tryckte jättehårt på näsroten. Och halsduken, som ju skulle värma mina kinder och haka, var så effektiv att all utandningsluft hamnade på insidan av brillorna.

Efter 700 meter började det ulliga sadelskyddet glida på sniskan och blotta det vattentäta sadelskyddet … SOM INTE ALLS VAR VATTENTÄTT PLÖTSLIGT!

Materialspelare Bergman svor så det osade och immade, knep med tår och fingrar så att blodcirkulationen skulle värma lite, sparkade med benet som hade boaorm, förbannade kylan som spred sig i rumptrakten, kämpade uppför en backe och längtade till nedförsrakan som väntade i fjärran.

Väl uppe på toppen visade det sig att växeln hade fyst fast. Jag kunde alltså bara cykla på ettan.

Men jag fick i alla fall upp värmen!
Share
53 kommentarer

Jag önskar mig …

… fred på en pandemifri jord, förstås. Solsken och nya knän. En fungerande bil och en badrumsrenovering. Ett par meter av Viola Gråstens lintyg ”Oomph” också, tack.

En helklockad klänning tänkte jag sy till ett eventuellt midsommarkalas.

Men jag har kommit på mig själv med att drömma om en faslig massa andra saker – som är komplett gratis. Nu kommer ni strax att skaka på huvudet och säga ”nu upprepar hon sig minsann” samt ”äh, kom med nåt nytt, va”.

Pfft, jag minns knappt vad jag gjorde i morse, så jag stirrar intensivt på en taklist, visslar ”Old Man River” och låtsas som ingenting.

Jag önskar mig av er, kära kommentatorer (som kanske inte heller minns något och som inte heller ens vet vilken dag det är) –

  • matrecept (de behöver inte ens vara enkla!)
  • vintips
  • brödrecept (inge krångel, jag har inte surdegar och jässtenar eller vad det heter)
  • coola hushålls- eller toapappersrullelösningar
  • alla möjliga inredningsidéer förresten
  • husmorstips (inte flugsmälla i bestickkorg)
  • sedelärande historier.

Det här med recept har jag bett om förut, så vi kör en liten repris – några som föll oss i smaken!

Min egen (hm, definitionsfråga) pastasås:

  1. Man tager sig en burk med krossade tomater.
  2. Man tager sig en burk med tapenade.
  3. Man blandar.
  4. Man häller rubbet i nykokt pasta.

Men ni ska få mer!

Falstaff, fakir. Hur i hela friden en så allvarlig man med till synes milt sinne kunde vara så halsbrytande rolig, är en gåta.

Här kommer en av Falstaff, fakirs sedelärande historier – av mig iklädd modern språkdräkt:

Nioåriga Pella hade trots sin unga ålder ljugit två gånger, vilket tyngde hennes ärliga mamma. Hon förmanade dottern och bad henne att alltid tala sanning – samt hotade med att stänga av diverse mobilappar om hon inte lydde. Den lilla Pella brydde sig dock inte nämnvärt om detta, vilket vi strax ska få höra mer om.
En vacker sommardag var den lögnaktiga Pella ute och lekte med ett par sanningsälskande kompisar. De fotograferade varandra och lade ut bilder på Instagram och kommenterade dem sedan på ett kanske inte alltför trevligt sätt. Då kom en liten katt tassande mot dem.
– Min katt! utbrast Pella.
Eftersom de små sanningsälskande flickorna trodde på Pella, började de genast att jaga fatt på katten för att ta bilder på den. Katten fräste och jamade, och krängde sig loss när en av flickorna lyckades dra den i svansen. Kattens ägare kom ut ur sitt hus och ropade till tjejerna:
– Vad gör ni? Varför jagar ni min katt?
En av tjejerna svarade snabbt:
– Vaddå din katt? Det är ju Pellas!
– Det är det inte alls, och förresten får ni faktiskt inte jaga katten och dra den i svansen oavsett vem som äger den! Kom hit, tjejer! Nu ska ni få lära er hur man umgås med husdjur!
Det ville tjejerna inte alls, så de sprang iväg, ända hem till Pellas mamma. Där berättade de vad som hade hänt och hur Pella hade påstått att hon ägde en katt.
Detta gjorde Pellas nyss så sansade mamma så vansinnigt ledsen att hon den kvällen grät ihjäl sig.
Moral:
Den som fortsätter att ljuga
kan ta kål på pappans fruga.

Fyll kommentatorsbåset med nästan vad som helst – gärna sånt som piggar upp!


Jag förstår att ni faktiskt vill njuta av språket i originalet också. ”Den lögnaktiga Pella” finns på Litteraturbanken, men jag erbjuder härmed lässervice:

”Den lögnaktiga Pella” (1894) ur ”En hvar sin egen professor eller Allt menskligt vetande i sammandrag. Kortfattad encyklopedi af Falstaff, Fakir. III delar i ett band”.

 

Share
34 kommentarer