Min pappa är pingis-materialspelare – om han har fel racket funkar inte spelet alls. Jag är däremot inte alls basket-materialspelare; jag spelar lika brutalt oavsett om jag har fel skor eller saknar knäskydd. Björn Borg var en så utpräglad tennis-materialspelare att han försökte göra comeback med träracketar när alla andra hade gått över till helt andra material. (Det gick förstås åt pepparn.) Alla längdskidåkare är sådana materialspelare att de inte ens kan valla, utan behöver specialister för detta moment.
Okej, kommen så långt tror jag att ni förstår vad jag menar.
Och nu ska ni få höra om när jag idag blev den mest utpräglade materialspelaren någonsin – under en kort cykeltur till MDH.
Förutsättningarna var utmärkta i morse. Jag var till exempel vaken redan klockan 06, vilket tyder på framförhållning och en god natts sömn. Barmark och nån minusgrad hindrar mig inte från att cykla; det finns som bekant kläder för sånt väder.
Och det är nu materialspelaren kliver in i bilden, för den 10 mars 2021 var det inte bara ”nån minusgrad”. De fyra minusgraderna i kombination med fukt och motvind fick mig att känna att en snöstorm i Nordpolen hade varit en västanfläkt. Jag tog fram självklara saker som skor, överdragsbyxor, jacka och cykelnycklar. Och så fortsatte jag med
- den lilla ful-hjälmen (inköpt på loppis för 30 kr, vilket är dumt)
- den tunnaste mössan (gåva från Skogsgurra)
- det ulliga sadelskyddet (sitter jättedåligt)
- det tajta, vattentäta sadelskyddet (sitter som fastlimmat)
- de oerhört skitiga tumvantarna (har sett bättre dagar)
- den vackraste halsduken (som kommentatösen Ninja-Malin har gjort)
- de billigaste kemi-labb-brillorna som finns (annars rinner ögonen som Niagara).
Visst längtar man vid sådana här tillfällen till juni? Det gjorde i alla fall jag efter blott 500 meter.
Överdragsbyxorna har en innerbyxa som är trasig, och den tvinnade sig som en boaorm runt högerbenet. Jag hade valt helt fel skor som inte alls var vinterbonade. Vantarna var luftiga som ett myggfönster. Jackan fastnade i nyckelbandet såpass brutalt att en liten reva med utpruttande fluff såg till att pryda vägen bakom mig med små vita tussar.
Efter 600 meter märkte jag att hjälmen klämde trots den tunna mössan. När jag rättade till hjälmen, åkte mössan ner på näsan på labbglasögonen – som därför tryckte jättehårt på näsroten. Och halsduken, som ju skulle värma mina kinder och haka, var så effektiv att all utandningsluft hamnade på insidan av brillorna.
Efter 700 meter började det ulliga sadelskyddet glida på sniskan och blotta det vattentäta sadelskyddet … SOM INTE ALLS VAR VATTENTÄTT PLÖTSLIGT!
Materialspelare Bergman svor så det osade och immade, knep med tår och fingrar så att blodcirkulationen skulle värma lite, sparkade med benet som hade boaorm, förbannade kylan som spred sig i rumptrakten, kämpade uppför en backe och längtade till nedförsrakan som väntade i fjärran.
Väl uppe på toppen visade det sig att växeln hade fyst fast. Jag kunde alltså bara cykla på ettan.
Det är inte lätt alla gånger.
Själv har jag inte cyklat på nästan femtio år. I dag hade jag behövt mina gåstavar för att klara mer än ett tramptag, hur man då går till väga.
På vintern cyklade jag inte men annars – iväg till jobbet som en blixt. När jag inte åkte skidor, förstås. Väldigt vacker halsduk!
Jag har det så fint att jag befinner mig på en ort där spark är det normala fortskaffningsmedlet vintertid. Ingen mekanik som kärvar, inte ens i dag med 28 minusgrader. För min del får det gärna vara skidföre till sisådär 19:e april.
Hej Ninja. Saknat dig här på Lotten.se
Försökte till och med ringa men inget svar.
Vi kom överens att du tillbringat sportlovet i fjällen.
Så tänkte vi också, SG. Sportlov för Ninja, stickandes på nåt nytt mästerverk i pauserna.
Hej allibody!
Så trevligt att vara saknad.
Sportlov var välan en kul tanke, men som jag sagt förut, jag är inte längre terrängkompatibel. Det som felat har varit en trasig laddare till datorn, och säga vad man vill om tefeloner, men skrivvänliga är de inte. Men idag slog jag till med en sprillans ny laddare och hej vad det går över tangenterna.
Stickar gör jag här hemma, men nåt mästerverk vet jag då rakt inte, jag försöker mest få någonting klart utan att få tre idéer till nya projekt.
Ring igen SG, jag har investerat i en ny laddsladd till tefelonen också så nu behöver jag inte ha flygplansläge på för att det ska komma nån liten ampere slinkandes.
För övrigt gläds jag åt att träffa folk igen, två gånger per vecka hasar jag min anskrämliga lekamen till vårdcentralen och det känns som om distriktssköterskorna har blivit gamla, goda vänner. De talar vänligt till mig i alla fall.
Semmelbristen är svår i det Klockrikiska tjället, men ska väl åtgärdas endera dagen meddelst eget bakarbete.
https://www.youtube.com/watch?v=AUPHr201FAQ
Tänkte mest på ull när jag läste. Ull är det optimala stickmaterialet och stickning är en hysterisk materialsport (om man låter sig dras med). Och i samarbete med ett eller ett par får har jag klätt mig ull-varmt alla kalla dagar den här säsongen, så min bild med numrerade pinaler hade visat persedlar i ull och gärna i dubbla lager (två mössor, två par vantar, dubbla ullstrumpor, flera tröjor och då vidare). Och ofrusen har jag vandrat. Sedan kom jag till sista bildtexten i inlägget och insåg att det där med att bli varm av ull var helt off topic.
Älskar rimmen i den låten, Ninja! ”Det var ett kramande, som var förlamande …”
Själv försöker jag materialsporta med retrotema. Spark går finfint, även i varierande temperaturer (=töväder på sportlovet) med hjälp av fiffiga bredmedar som man kompletterar sparkens medar med, så att de inte skär ner i töande snö- och islager.
Och så har jag rotat fram mina riktiga skidor. De som tjänat mig väl i alper och på fjäll. Träskidor med stålkanter och fiffiga bindningar som kan ställas om från langlauf till slalom. MEN, det var längesedan jag använde dem. Det fattas en manick!
Är det såna dära lagg med låg fästpunkt?
De övergavs eftersom de gav såna utsökta exempel på svårläkta spiralbrott på underbenen. Moderna slalompjäxor ger tråkiga, men lättläktare raka benbrott. Nåt att tänka på när man är ute och hasar på nederbörden i lutande terräng.
Stickning är en underbar materialsport där den som har mest garn i stashen när man dör vinner.
Materialsport – nåt som jag aldrig kommer at kunna förlåta Lille M. är att han slängde min pappas tennisracket i soporna. Han röjde i vårt källarförråd (Lille M, då; inte pappa, han var död) och hittade en gammal träracket, ”sånt skit” tänkte han väl (fortfarande Lille M) och ajöss med ett kärt minne av min lilla pappa. Nej! Det kan jag inte förlåta.
Stickning, mmm. Jag är inte bra på det, men stickar lite ändå. Helst små saker, så de blir färdiga nån gång. För närvarande dockkläder.
Brid: Det gör du rätt i! Att sticka alltså. Det där med att det ska bli färdigt tycks vara en vanlig föreställning. Jag gör också färdigt ett och annat, men tycker stickandet är långt mycket roligare än den färdiga produkten (vinkar diskret åt Karin B och hennes tankar om vägens värde).
Min finaste låånga halsduk som jag gjorde av en massa olika restgarner försvann redan på 70-talet men det grämer mig än när jag kommer på det. Troligen på ett vägfik i Åsbro.
Den var inte på långa vägar så vacker som den härovan, men rätt snygg ändå.
Stickning är en process, inte ett beting. Blir det nåt användbart av processen så är det ren bonus.
Vädret, mina damer, vädret!! Snöstorm!! Vår lilla tvärgata har alltid en egen turbulens, hur lugnt det är för övrigt i grannskapet; den mynnar ju ut mot vattnet. Jag har två fönster mot gatan och där ute låg snön horisontellt i vinden i dag. Lille M:s lya vetter mot gården och där singlade snön ner mera stillsamt och vackert. Nu har det bedarrat med snöandet. Alla små dekorationer och friser på husen häromkring är vackra markerade i vitt. Grannhusets gårdshus ligger rygg i rygg med ett gårdshus på nästa tvärgata (ni ser det för er eller hur?) Det gårdshuset har några uppskjutande tillbyggnader, ventilation eller vad det kan vara, som nu har fått en snöbeklädnad som får det hela att likna såna där rester som hittats efter polarexpeditioner, ni vet. Små skjul som dom byggt, lådor med övergiven utrustning. Amundsen och så där.
Du beskriver det så bra, Ökenråttan, att jag kan se det framför mig! Här i Lund blåste snön ner natten till i dag och gjorde allt vitt. Plusgrader och blåst under dagen fick sedan allt att smälta bort.
Japp, Ninja, låg fästpunkt för utförsåkning. Sist jag använde dem var uppe på en alp i trakterna av Kitzbühel, där jag mycket riktigt råkade ut för en otrevlig vridskada.
Piiiinsamt för en färdledare. Hjälp tillkallades och jag fick åka pulka nerför Hahnenkamm körd av en snygg skidlärare med specialuppdrag att rädda sådana som jag. Rote Teufeln, hette dom. Det var en spännande utförsöpa, men tyvärr mitt sista alpåk. Nu hoppas jag kunna åka barnbacken – eller kanske den något längre bananbacken – i min barndomsby …
Även i bananbacken bör du använda något modernare plank än de där gamla åbäkena.
Är det någon som har tittat på veckans Vetenskapens värld om Stonehenge? Där den för övrigt utmärkta Victoria Dyring sade att nån hade gjort sig åbäket att flytta monumentets äldsta delar från Wales.
Gjort sig åbäket?
Naturligtvis menade hon gjort sig omaket, men vad är det som gör att även kunniga människor som Victoria Dyring tappar språkkänsla på det här viset?
Där har vi gemensamma smärtupplevelser. Vad sägs om de här två som sambodde för några dagar sedan?
Den första speglar nonchalans och okunnighet i språket. Den andra speglar nonchalans och okunnighet i praktiken.
Öser på med dagens första klipp:
Fortsättning från förra båset är ett måste – för ni kommer väl ihåg att jag suktar efter ett specifikt Gråstentyg och att Orangeluvan yrade om att hon hade sytt om vår mammas klänning i detta tyg och sedan tappat bort den? Well, det var ett helt annat Gråstentyg, så vi var då tillbaka på noll.
Då kom mamma på att vår mormor (hennes mamma, that is) ju hade fått en Gråstenklänning uppsydd 1961. Och se på fan, den fanns på bild! Kolla! (Min prydliga mormor är på bilden 59 år, men ser banne mig ut som 80.)
Men … fortfarande är det fel tyg. Jakten fortsätter.
Här sitter jag och sumpar det helt uppenbara!
Jag har lite kolleger, dom är nog flera hundra, nere i Gråsten.
Självklart ska jag engagera dem i jakten på gråstentyg! Vänta bara!
Lotten, du ska kolla Lata Pigan på fjäsboken, hon har nog garanterat gråstentyger och troligen Ooomph. Hon har fantastiska vintagetyger och kläder.
Tack Ninja! Jag har nu en ny sport. Materialspelare som jagar Oomph.
Snöstorm? Vi hade vårens första hamsin häromdagen (onsdag). Torra heta vindar så det blev väl ca 26 C här och där. Folk gick omkring i ”kort och sandaler”. Igår regnade det och stormade och idag har det mest varit vanligt vårväder, dvs skönt i solen men lite kyligt i skuggan. Längtar INTE efter snöstorm!
Tror jag vinner den där garnstashtävlingen. Var inne i en garnaffär för att köpa ett (1!) nystan bomullsgarn . Kom ut med det samt sex nystan till av något annat. Blir alltid så …
Dina, bli nu inte stött eller kränkt, men jag tror att jag har störst stash.
Jag var på utförsäljning i en garnbutik och kom hem med 30 kg finfinaste tvåtrådiga shetlandsgarn. Ett försiktigt överslag i höstas gav vid handen att jag har ungefär 80 kg stickgarn, i princip bara ull. Sen har jag 15 kg bomulls- och lingarn.
Vävgarnerna har jag ingen aning om hur mycket de väger men de ryms i sju mellanstora flyttkartonger.
Jag har inte tid att dö, som var och en förstår.
Visst, Ninja, kan man väl beställa stickade saker av dig för bara ett par tusenlappar eller så? Ni ser ju hur vacker min halsduk är, t.ex. Den kommer jag att ha tills jag gräver min egen grav, så årskostnaden är försumbar.
Man kan beställa stickade saker av mig, och eftersom pengarna går till välgörande ändamål, så tar jag bra betalt, men oftast är det värt pengarna. Hantverk ska kosta, eller vad säger du Niklas? (Inga jämförelser för övrigt, Niklas är proffs och det är inte jag).
Allt från sittdynor till tröjor och sjalar. Så det är bara att fundera.
Lotten är min manascher, så hon kan förmedla kontakt, om man inte är betrodd själv än.
Pilderna komber här.
Som synes går det att beställa knyppling, broderier och pappersmobiler. Den på bilden heter för övrigt ’Monument över ett taskigt författarskap’, eftersom den är gjord av sidorna ur en uruselt skriven bok av en viss historieprofessor i Lund.
Den var mycket tillfredställande att göra.
Blev det bra så, manaschern?
För de som vill och kan komma till Slussen (eller närmare bestämt Konsthantverkarna): Välkomna på vernissage klockan 11-16!
Jag kommer att mingla utomhus och försöka hålla koll så att det inte är för många inne i galleriet samtidigt.
Inga problems, Ninja! Helt klart du inte kan kola förrän du är färdig. Kanske nya livselixiret, köpa mer garn hela tiden?
Jag var ju tvungen att bli av med en del garner (och alla tyger …) för några år sedan men lagret börjar växa igen.
Finfina grejor du gör! Vill lära mig knyppla ”på riktigt”. Lärde mig basicteorin via någon enkel 1 cm-spets i 8:an men det räknas knappast.
Lycka till Niklas och grattis på födelsedagen!
Kommer du hitåt något så har jag knyppeldyna åt dig.
Jag har idag varit på Eskilstunas stolthet Retuna (återbruksgalleria) och sett 23 knyppeldynor staplade på varandra …
Det måste ha varit en mäktig syn!
Bevara lugnet och bär på, som britterna säger. Med 500 godkända besökare på en galleria går de nog åt före kvällen.
Men kan inte låta bli att undra varför de hamnat där? De borde vara lika eftersökta som symaskinerna blivit.
De håller p å att bli eftersökta, knyppling ökar ganska starkt.
Åh, Ninja! En mycket god anledning att köpa flygbiljetter till i sommar. Men … Vem vet vad som kommer vara då …?
Niklas, hur var det?
Ninja
Påsöm på bilden längst ner eller hur?
Är på gång att göra en liten väska i påsöm, en kjolsäck i vadmal med motiv från
Dala Floda.
Om fingrarna vill.
Visst är det påsöm på bilden längst ner. Så roligt att göra, jag har gått ett par kurser för Annakarin Jobs Arnberg, en suverän lärare och inspiratör.
Just den här biten är för liten för att bli en kjolsäck, men jag vill göra en sån också, det är så fiffigt med en lös ficka.
Nina
Och det där fruntimret som du gått i lära hos skrev en så vacker bok som jag verkligen
lusläst.
Niklases vernissage? Hur minglades på ett avståndstagande sätt? Berätta!
Ytterst liten parentes i väntan på NIklasses vernissagerapport. Ni som har sett Mello nu ikväll kanske lade märke till Shima som stod bredvid Måns och sjöng som en liten klocka. Well, jag upptäckte henne redan 2010: https://lotten.se/2010/08/lunds-humorfestival-shima-claes-och-dom.html
Men Niklas! Kom och berätta! Skål!
Jag vill att den här coronaskiten tar slut nu så jag och hyttis och Pysse kan träffas och brodera. Gärna med kaffe och bullar inom räckhåll.
Då är ni alla välkomna till SMOGS!
Dina och Brid ska förstås också vara med. Plus alla andra som vill lära sig grundläggande spånad, sömnad, knyppleri, stickning, virkning och påtning. Ingen näversöm dock.
Om ni undrar över ”G” i SMOGS så slängde vi in det av två orsaker. För det första är vi inte ogudaktiga, för det andra tror vi att vi kan utverka bidrag från församlingen.
Jotack, vernissagen gick bra tycker jag. Jag höll mig mest utanför, framför allt när det var besökare i galleriet. Alla var glada och sa snälla saker och blomvaserna tog slut och jag sålde bra! Till Nationalmuseum t.ex.
Förhoppningsvis grasserade ingen smitta.
Grattis Niklas!
Det är fler som har vernissage. Min kompis Ulla, till exempel. Glas gör hon.
Tack! Invecklat var det. Här är bästa länken. (Hoppas jag ….)
https://gallerisebastianschildt.se/ulla-forsell-utstallning-spill/
Sällar mig till gratulanterna, Niklas!!
Groomen och jag var och tittade hos Niklas, dymedelst firande våra födelsedagar (vi har köpt hem meze också, för två personer, räcker till minst tre måltider). Niklases små silverskålar väckte ett häftigt habegär, men dels är jag inte säker på att vi egentligen har de pengarna, dels skulle de förstås bli svarta efter ungefär en vecka i Uppsalaluften. Tyvärr.
För övrigt undrar jag om det finns någon manlig och ogudaktig syförening i Ställdalen?
Annars får vi väl besöka den gudaktiga, alla brodöser, stickare, virkare, knypplare, krokare, sömmerskor, spinnare, bandvävare och alla andra också naturligtvis. Ingen mannamån.
Brid, kul att du och Groomen kom! När ni hittar pengarna under madrassen föreslår jag att ni köper en liten oxiderad silverskål. Lika svart och fin när den är ny som om några år i Uppsala.