Sedan nästan tio år går jag på hus- och lägenhetsvisningar åt kompisar och släktingar.
Det gör jag dels för att jag är så vansinnigt road av att folk ska flytta till min närhet att jag liksom inte kan låta bli, dels för att det är roligt att komma in i fantastiska hus med brutet tak och finurliga inredningslösningar.
Men … nu är det inte lika kul längre. Det är hemskt!
Visningarna varar blott en halvtimme, sedan rusar mäklaren iväg till nästa visning med sin lilla skylt under armen. Och under denna halvtimme handlar det väldigt lite om fysisk distansering. Redan före corona kändes det lite väl tajt i de smala trapporna och den lilla tvättstugan.
Det är alltid trångt som på en 50-årsfest redan i entrén, och ibland tar de blåa tossorna slut så att de presumtiva husköparna måste ta av sig skorna och klafsa omkring på parkettgolvet med tåbiran skvättande.
Jag är förstås väluppfostrad och diskret och tar massa bilder med klickljudet avstängt. Som vore jag James Bond on a secret mission.
Andra kommer i flock, knackar i väggarna och skriker att DEN HÄR ÄR BÄRANDE och HOPPLÖS BETONG samt HÄR SÄTTER VI IN ETT VALV! (Tror jag. Det är inte alltid jag förstår vad som skriks.)
I och med att det alltid är så många på visningarna, hinner mäklaren inte småprata – vilket väl är mäklarnas superkraft annars. Så här låter det:
– VARFÖR SÄLJS HUSET?
– Ägarna har flyttat till sin sommarstuga.
– Skumt! Varför det?
– … knack-knack-knack …
– KAN JAG FÅ SE PÅ KRYPGRUNDEN?
– Javisst, men jag hinner inte n…
– … knack-knack-knack …
– HALLÅ! DET ÄR SANKMARK HÄR MITT PÅ GRÄSMATTAN!
– Nämen det tror jag inte, det är en grop efter ett träd som fä…
– MÖÖÖÖGEL. *sniff sniff* JAG KÄNNER EN KLAR OCH TYDLIG MÖGELDOFT.
– Husets besiktningsprotokoll finns i köket.
– … knack-knack-knack …
Men det hemskaste är att det finns så rysligt mycket som avgörs i hemlighet och i lönndom. Igår krånglade jag med tossorna i hallen medan min djefla man rusade rakt genom huset och ut i trädgården i strumplästen eftersom han verkligen inte står ut med knackandet och skrikandet. Då hörde jag hur mäklaren av en kvinna fick ett bud. (Att jag hörde det beror på att kvinnan viskade, och sånt som viskas hörs ju hur tydligt som helst.)
– Ja hoho. Vi vill lägga ett bud. Nu. Ett dolt bud. Femtitusen under.
Under vaddå? Bordet? Hallå, etiken, reglerna, lagarna och vad tusan är det här för maffiafasoner? tänkte jag och stukade tummen på den blåa tossan.
– Ja … alltså under utgångsbudet? sa mäklaren.
– Ja. Men dolt.
– Det ska alltså inte synas att ni har lagt ett bud.
– Precis.
– Då ordnar jag det på kontoret i morgon.
Där lärde jag mig nåt nytt. Dessutom försvinner många hus från nätet och det enda man får veta är: ”borttagen före visning”. Då har någon hostat upp pengarna snabbt, lätt och över utgångsbudet så att säljarna lättade tackar sin lyckliga stjärna för att de slipper ha knackande, skrikande, tossklädda spekulanter i huset som fotograferar kleggiga trösklar, kvarglömd maskeringstejp och halva golvlister.
Tar jag då blott fula bilder på misslyckanden? Nejdå, men jag vill ju inte visa upp alla med skräp fyllda bastur, alla mystiska armaturer och på legobitar upp-pallade kylskåp. Men sånt här skulle jag kunna sälja mina barn för att ha i mitt eget hus:
Gårdagens visning led mot slutet av sin halvtimme och jag kom på att min djefla man inte hade synts till sedan han galopperade ut i trädgården. Jag gick ut på gatan, och si. Där låg han.
du tittar på precis rätt saker! både de bra och de dåliga. om jag någonsin får för mig att flytta norröver vet jag nu vem jag ska be gå med på visning/besiktning, tack! och du har helt klart en möjlighet till extraknäck för folk som inte vet sånt här!!
coronaträngseln är däremot obegriplig, men lite trösterik för mig som inte får ha något vanligt liv förrän vi har antingen ett vaccin eller flockimmunitet, heja, heja – gån och bliven smittade! 😉
Jag är full av beundran för Lotten som utan att vara tvungen går på visningar. Jag är för rädd om min själsliga hälsa för att tänka mig något sådant. Nu kommer en kommentar lång som fjolvintern om mina upplevelser som bostadsspekulant:
Våren och sommaren 2018 gick jag på flera hundra lägenhetsvisningar, kändes det som i alla fall. Jag hade aldrig gjort det förut så min förundran över den bristande korrelationen mellan foton och text i annonserna/på hemsidorna och verkligheten kom som en överraskning. Min erfarenhet av lägenhetsboende var liten och dittills i hyresrätt. Där är det hantverkare som lägger golv, drar rör och målar, i alla fall i allmännhyttan. I bostadsrätter gör folk sånt själv och kreativiteten överstiger helt klart kompetensen. Exemplen på Lottens foton är inte alls extrema utan man hittar mängder av vansinnigheter av det slaget utan att anstränga sig. Det tog kanske ett halvår innan jag fattade att det är så här det är och att det inte går att hitta en bostad i stan som är ungefär i skick som en normal bostad i glesbygden. Därför blev det närapå ett panikköp till sist, när döttrarnas andrahandshyresvärd sjäv skulle flytta in i sin lägenhet på hösten. Köket och badrummet var i bra skick och det fick avgöra, resten går att fixa. Sånt vi har åtgärdat är: Skrapat bort tjocka lager av vitrollade gamla skrynkliga tapeter ner på väggskivan, spacklat, slipat, satt upp renoveringsduk och nya tapeter, tagit bort vitrollad färg från alla ställen där den inte ska vara (t.ex. alla utanpåliggande rör), plockat ut skruttigt klickgolv från lågprisvaruhus som lagts ovanpå ett annat lite tjockare klickkgolv och därunder gammal korkmatta, städat bort mängder med sand och grus som fanns under dessa båda golvlager, lagt in ny matta i kök och hall, lagt tillbaka golvet i sovrummet efter att ha tagit bort ett lager, satt in nya dörrar eftersom de gamla var svåra att stänga trots att de kapats i underkanten p.g.a. alla golvlagren, bytt ut alla nerkladdade foder och lister. Nu återstår att fixa trappan som är målad med plastfärg på korkmatta (prova inte det trots att man hade sagt på R*sta till förre ägaren att det gick bra) och att renovera farstun färdigt. Ledstången som är vitrollad (fast bara på framsidan) ska också bytas ut. För övrigt anser jag att billiga laminatgolv från R*sta och liknande ställen borde förbjudas, likaså att lägga in dem själv, särskilt i kök. Jag vet inte hur många lägenheter jag har sett där klickgolv lagts runt om skåpinredning med en cm glipa kvar mot socklarna. Runt om spisar och kylskåp är också vanligt. Runt om möbler har jag inte sett än, men det finns säkert.
Jag undrar SÅ hur man gör för att köpa ett hus när det är så här hemskt numera.
När vi köpte vårt knäppa hus 1998 hade det varit till salu i ett helt år – ingen ville ha det. Det var bara att säga ”vi tar det för utgångspriset, tack och goddag” så var det fixat. (Sedan var det ett fullständigt helvetiskt jobb att sälja huset i Skåne och flytta till Sörmland och anmäla flyttfirman som t.ex. packade hantlar tillsammans med parfymflaskor, men det är en helt annan historia.)
Men, vilka skräckinteriörer. Har folk BOTT där? Allt ser ut som hemma hos Frankenstein ungefär!
Bilden på krocken i köket: vi har sådana handtag i vårt kök. Ett handtag satt på skåpluckan över diskhon. I ungefär en dag efter vi flyttat in. AJ!
Likadana handtag är på de nedre sektionerna. Det är förunderligt och märkligt att tänka på att det fanns ett småbarn i bostaden innan vi flyttade in. Fullständigt livsfarligt, enligt vår ringa mening.
Nu ska vi inte flytta förrän vi ska in på hemmet. Det lär förhoppningsvis dröja några decennier. Kanske att de sista flyttkartongerna har hunnit packats upp till dess. Nu fyller de tre år och några månader.
Igenkänningen! Pust, alla dessa visningar …
Men jag trodde att alla visningar numera skedde online?? Var helt säker.
Blir nyfiken på varför du kallar ert hus knäppt och varför det stod tomt i ett år.
Det är en gammal affär från 1937, Crrly. Det har sedan dess varit chinchillafarm, församlingshem och cembaloverkstad. Fuskrenoveringen som genomfördes av kommunen (!) 1978 med överblivet, osålt 70-talsgolv och knottriga tapeter är så hiskeliga att inte ens golvens moder eller tapeternas fader hade kunnat älska dem.
Dessutom är det jävligt stort och fult (funkis) och får inte målas om i en snyggare färg än den blekgula som det har nu, eftersom det är minnesskyddat på nåt mysko sätt.
Det stod faktiskt tomt i fyra år runt 1990. När vi köpte det hade det varit till salu utan intressenter i ett år – men cembalobyggaren och hans familj bodde fortfarande i huset.
Och i dag skickade döttrarna foto på golvet i vardagsrummet. De hade rivit ut laminatet och hittat ett parkettgolv i närapå perfekt skick under.
Perfekt parkett? DET händer då aldrig mig.
Jag rev 2001 ut plastmattan i gästrummet och fann plywood. Den rev jag ut och fann masonitskivor. Dem rev jag ut och hamnade på ett linoleumgolv. Under det fanns klinkers eftersom man ju har sånt i gamla affärer. Då gav jag upp och rullade ut en nålfiltsmatta från K-rauta på den iskalla klinkersen.
I vardagsrummet var det likadant, men när det brann i huset 2009 tog vi ett lån och lade ut parkett istället. Mys-mys, tänker vi numera när vi går på parketten.
Jag går inte på visningar, men kollar annonser och bilderna däri gör jag emellanåt bara för att det är kul. Det är inte alla som tar hjälp med styling inför fotograferingen. Ibland är det helt ostädat, obäddat och det ligger skitiga kalsonger på golvet och kladdiga pizzakartonger i soffan. Hur är det möjligt, tänker man. Men de mår kanske inte så bra de som bor där.
En hus- och hemrelaterad fråga: Dom där jättestora pepparkvarnarna, när dök dom upp? Och varifrån? Servitörer gick omkring och pepprade vilt på gästernas mat. Ni som har varit med ett tag, har ni nån uppfattning? När jag gogglar på ’jättestora pepparkvarnar’ får jag enbart upp var jag kan köpa såna.
Jag skulle faktiskt föredra en flaska tabasco eller chiliflingor framför de gigantiska pepparkvarnarna.
När vi var i New York, vilket var under Obamas valkampanj (vi ansåg att han skulle vara betydligt bättre än republikanen, var det McCain den gången? och att i stort sett vem som helst skulle vara bättre än W Bush, ack, föga visste vi om framtiden) var det en sån servitris som frågade om vi ville ha svartpeppar, och vi protesterade att vi väl måste smaka på maten först för att veta det.
Konstigt! Man skulle ju kunna förvänta sig att längre visningar i Coronatider, inte kortare. Lite utglesat. Kanske till och med förbokade tider så att det inte blir trängsel.
I vanliga fall ränner jag gärna på hus- och lägenhetsvisningar och om en lägenhet i närområdet är utannonserad går jag och kollar. Just nu håller jag mig dock borta och jag är innerligt nöjd med att jag inte är i färd med att byta bostad. Om jag till exempel skulle få för mig att utnyttja min köplats i bostadskön (vilket sannolikt blir aktuellt först om jag ska ha nåt mycket senioranpassat i en avlägsen framtid), då skulle jag bli tvungen att acceptera min nya bostad utan att ens kunna se den i verkligheten. Karta och lägenhetsritning är vad som tillhandahålls som beslutsunderlag. Lite magert.
Ja, varför inte ha ”du måste anmäla dig” och släppa in XX besökare i en YY minuter lång titt?
Jag är oerhört tacksam för att det inte är jag som vill flytta, och lider med alla som vill det. huset som vi tittade på i helgen har i nuläget fem budgivare och har kommit ett par hundra tusen över utgångspriset.
Kanske är det bättre att spana in de hus som man vill köpa, och lägga lappar i brevlådorna …
Det var ju tur för oss att det bara var två lager golv i vardagsrummet, och ingen plywood eller masonite. Man kan bara undra hur man tänker då man lägger över det med skruttigt laminat…? Och nu ska ni få höra: Jag besökte gamla vänner i går som är lite bekanta med familjen till en av ungdomarna som bodde före oss och stod för ”renoveringarna”. Jag fick då veta att den unga damen nu försörjer sig som homestajlare, alltså en sån som ställer urnor med torkat gräs i hörnen och lägger ljusgrå plädar på soffor och fåtöljer inför fotografering och visning av lägenheter. Det hade varit bättre att satsa på skills i spackling, slipning och effektiv användning av maskeringstejp tycker jag. Eventuellt också en kurs i lämpliga materialval vid bostadsrenovering.
Japp, precis så, Ingela! Och om vi akademiker och poeter samt poliser, sjuksköterskor och lärare prompt ska renovera för att det inte finns pengar till fackmässiga hantverkare, kanske vi ska gå en kurs först? (Ska jag säga, som har byggt ett helt kök med noll kunskaper.)
Det finns ju de som har naturlig begåvning …
(Alltså Båsmor)
Åh, tack Dina! *skrapar förläget med foten i sågspånet och tittar lite under lugg*
Men jag är jättejättedålig på att såga utåt-vinklade lister! (Läs detta helt sanna kåseri så ska ni se.)
I vårt fd numera brunna och rivna hus byttes det fönster ety det skulle börja gå förfärligt många tåg i schaktet på andra sidan gatan.
De hade också problem med geringssågen. Listerna möttes i toppen av hörnet men inte i basen så att säga. Ett signifikant fel runt alla fönster de bytte.
Ett annat fenomen uppstod: man hörde inte tågen genom fönstren, utan genom väggen. Fast rullväskor på gatan var värre.
Jag var jähättedålig på att gera foder (och det finns gott om bevis på det i vårt hus) innan jag till slut och alldeles försent köpte en riktig kap och geringsåg. Med den kan man såga både rakt och snett med en förbluffande precision.
(Och som ett litet tips efter att ha läst kåseriet kan jag rekommendera 45 graders vinkel på fodren.)
Nu OT. Vad är det m e d spelsajterna? Kommer ni ihåg Tom Båla, som någon hjälte ryckte ut och såg till att de ändrade uttalet på i tevereklamen? Nu har samma (eller mågon annan) hjälte snabbt sett till att en nyuppdykande sån därn blir rättuttalad efter att ha låtit helknasig. Jag hörde det knäppa Lycko-ost ett par dagar bara, sen var det ändrat till Lyckost och låter helt normalt.
Och jag tänker som Niklas ang. vinkeln.
Fast vinklarna i kåseriet var inte vinkelräta dörrfoder utan taklister till skafferiet (Tardisen). Som är mitt hemmabygge och därför har okända vinklar. Och profilerad list med jättemånga snygga vågor.
Om jag hade sågat IDAG, hade jag ju köpt mig en vinkelmätare eller mätt vinkeln med hjälp av modellera och gradskiva eller nåt. Dåååå var jag helt felvinklad och trött i sågarmen!
(Mina geringssågar är jättefina. Jag har två: en vanlig och en med sladd! Brrrruuuum!)
Om renoveringsobjekten tryter hemmavid så har jag både fönsterbågar och fönsterkarmar som är i akut behov av målning.
Ville bara nämna det.
Jag med Ninja, jag med … Jag har väl berättat hur jag brukar göra när jag har svårt att somna? Okej, det kanske jag har, men jag tar det igen: Jag räknar hur många fönster jag har att tvätta. Troligen går det lika bra att räkna hur många jag har att renovera.
Jag skulle kunna räkna hur många parkettbitar jag borde slipa och lacka, men då blir jag mest ledsen så det låter jag bli. Tvätta fönstren har jag inte gjort på så länge att det numera är svårt att skilja på talgoxe och blåmes genom dem.
Så är det nån som gillar fönstertvätt så kan jag stå till tjänst med det också.
Jag kan berätta att om man anlitar en städfirma till fönsterputs, är det underligt nog nästan alltid en man som kommer. Annars är det nästan bara kvinnor som jobbar på städfirmorna.
(Det är inte jag som har erfarenheter av detta, för mina fönster putsar jag själv. Vart tionde år eller så. Nej, den där statistiken har jag lärt mig av en kompis som driver städfirma.)
Imorrn ska jag blogga om ett rekorderligt fruntimmer!
Spännande.
Jag har klarat mig bra genom att tvingas vara med på allehanda byggen och renoveringar under uppväxten. Inte så roligt då, men oj så tacksam jag är för det. Jag gör likadant med mina barn. ”Hoppsan, nu har spolningen till toan gått sönder, kom hit allihopa så ska vi laga den.” Sen kommer man ganska långt genom att fråga i en bra fackhandel. (Inte R*sta eller liknande ställen.)
Hallå!
Jag föreslår att du skickar in din blogg för övervägande för Byggbloggen.
Lycka till!
https://ebygghandel.se/hus-bygg/ytterpaneler.html
Hej där
Jag föreslog din blogg för övervägande för Byggmaterialbloggen på: https://komposittrall.online/
Och köp lågprisbyggmaterial på eBygghandel: https://ebygghandel.se/
Tack