Hoppa till innehåll

Med stekpannor i Globen

Igår var jag på en sagolikt rolig tillställning i Globen.

Men först måste vi backa bandet lite för att berätta att vi sedan 15 år här hemma har bedrövliga stekpannor, men en väldigt bra spis. (Induktionsspis, köpt på det världsberömda Retuna.) Stekpannorna

  • gungar som balansplattor på släta ytor
  • tappar handtagen som sjuåringar tappar tänder
  • flagar teflon som när vi på 70-talet hade bränt axlarna i solen.

Billig skit, helt enkelt.

– Ny stekpanna! Vi måste ha en ny stekpanna! hojtar jag varje gång jag måste hacka loss omeletter från gungbräden.

Inte förrän i förra veckan kom jag mig för att göra något åt saken, eftersom jag snubblade över en superrea. Men gick åt helskotta för hela onlinesortimentet var slut och ingen reabutik fanns i stan. Fast plötsligt slog det mig! Jag kan beställa för avhämtning i Globens shopping när jag ändå är i krokarna på måndag kväll! Heureka! Två stycken! Nu ska här stekas!

Den ena.
Den andra.

Dett gick så bra så, men i säkerhetskontrollen på väg in i Globen blev jag stoppad.

– Vad är det DÄR?
– Det är två stekpannor.
– Stekpannor?
– Stekpannor.
– Jaha …
– Har inte alla stekpannor med sig när de ska in på Globen? försökte jag lite spjuveraktigt.
– Eh. NEJ.

Man måste förstå vakternas tvekan. De har order om att stoppa mat, dryck, bomber, granater, sprit, vapen, knivar och fylltrattar. Men stod stekpannorna på listan? Nä. De ryckte på axlarna och ignorerade mig.

Jag kom in – och gick omedelbart vilse … men blev räddad av en tvåmeterskille i 14-årsåldern. Han spelade i Central (fast Fryshuset) och ledde mig uppför trappor (bra träning för knäna) och ner (aj, ont i knäna) och försökte öppna låsta dörrar medan jag höll igång konversationen. Till slut kom jag rätt och satte mig på plats. Och funderade på hur jag med stekpannorna skulle kunna förändra livet för så många. Tänk er två stekpannor som

  • cymbaler
  • frisbees
  • flugsmällor
  • hattar.

Men sedan var det inte mer med det. Stekpannorna, jag och 11 390 av mina närmaste vänner såg nämligen Sverige slå Turkiet i basket, vilket är alldeles, alldeles underbart och fantastiskt.

(Man står nästan inte ut med den amerikanske kommentatorn. Eller så lyssnar man noggrant och undrar vad det är han egentligen säger.)

Eftersom jag inte har råd med nutida bilder på nyfotograferade landslag, får ni här en från 1969. Kolla på skorna!

Sveriges landslag inför EM-slutspel i Neapel 1969. Stående: Kjell Rannelid, Per-Olof Lefwerth, Jörgen Hansson, Hans Albertsson, Arturs Veigurs, Jan Hjorth, Anders Grönlund, Arne Jansson. Knästående: Kjell Gunnå, Ulf Lindelöf, Ebbe Edström, Janos Fugedi Kalju Leetmaa. (Foto: Fricis Forstmanis.)
Share
Publicerat iBloggen

36 kommentarer

  1. AndersGM

    Jag kan meddela att man inte heller får ha hammare med sig på National Air and Space Museum i Washington DC. 😁

  2. Dina

    Kolla brallorna, tycker jag.

  3. Ja just det – och jag fick inte ha ett litet platt multiverktyg utan ens vassa kanter med mig på båten till Ellis Island.

    Vad säger ni om det här filmmanuset: En soptunna full med saker som folk inte har fått ta med sig in på nån inrättning. Och så tittar man på sakerna och får i flashbacks se vad de har betytt för olika personer som ville ha dem med sig.

  4. Jag har varit i polisens förråd för beslagtagna föremål och fått två stiletter. Jag tror de ligger kvar hemma någonstans.

  5. Vaaaaa? Niklas! Kan man gå dit och säga “jag vill ha några beslagtagna föremål, tack!”?

    Eller var du där för en Jönssonliganfilm och rekade – och så var poliserna fans och smusslade lite med dem åt dig under disken?

  6. Jag lånade till en film men minns inte till vilken. Det var ganska väl inlåst så man måste nog ha lite hjälp av polisen.
    Jag har hyrt vaktkurerna utanför K1 på Lidingövägen en gång också.

  7. Ninja i Klockrike

    Men är det inte teflon i de nya också?
    Gjutjärnspannor är det bästa som finns.

  8. Örjan

    En spelare med Eskilstuna-anknytningmed på bilden. Vet du vem?

  9. Javisst, Leetmaa! Det var paret Leetmaa som grundade Eskilstuna Basket 1956! (Bra spaning, Örjan!)

  10. Örjan

    Karin Leetmaa var gymnastikdirektör och -lärare på Högre Allmänna Läroverket (nu St Eskils skola) under mina 6 år där. Undervisade bara flickor. Jag hade Anders Molin som lärare.

  11. Ökenråttan

    ‘Mannen i svart’ har dött. Även känd som Gretas farfar. Olof Thunberg, med andra ord. Hjälp vad det programmet var spännande! En del av spänningen låg i att den som läste var bra okänd. Och vad han var bra!

  12. Jag som ju kan allt om alla gamla svartvita skådespelare, kände inte till den radioserien, Ökenråttan! “Åren 1953–1956 gjorde han radioprogrammet Mannen i svart, där han framförde olika slags spökhistorier och rysare.” Han röst var verkligen speciell.

    Och där ser man ju att Greta har ärvt dragen kring munnen av sin farfar.

  13. Nu har jag kollat på skorna och i mina ögon ser de ut som finfina basketskor. Men det kanske har skett en liknande utveckling för basketskor som för slalompjäxor. Det gick att ta sig utför backarna i sextiotalets läderpjäxor också (och träskidor med stålkant), men det är liksom lite lättare med dagens hi-tech-utrustning.

  14. Köp inte en papegoja! I alla fall inte så länge du använder teflonpannor! Papegojor dör av överhettad teflon så man kan ju undra hur nyttigt det är för människor. Och ja, jag har en vän vars jako dog i hans famn sedan han överhettat en teflonpanna så det är inget konstigt rykte. Lämna tillbaks pannorna och köp gjutjärn eller kolstålspannor! Och ett paket smör att steka i. Teflon har ingenting i köket att göra!

  15. Ninja i Klockrike

    Håller helt och hållet med Niklas. Om papegojor kan dö av teflon, så ska vi nog inte äta det som stekts i den. Bara detta att en gjutjärnspanna inte går att slita ut, hur mycket man än försöker, utan håller och håller och håller. Den går att göra grundligt ren och sen stekas in igen, om man skulle misshandla den alltför svårt. Men utsliten blir den inte.
    Dessutom är en väl skött gjutjärnspanna betydligt enklare att använda än all teflon i världen. För ingenting i världen får mig övertygad att en teflonpanna alltid släpper sitt innehåll utan att bränna vid eller använda fett.

  16. Ninja, teflonet släpper sitt innehåll lite i taget och följer med maten vi äter in i kroppen. Inte särskilt mysigt tycker jag som brukar undvika att äta plast.

  17. Magganini

    Jag försökte höra lite på den amerikanske kommentatorn, och av honom fick jag lära mig att det var en som hette Häckensen. Han var on fire tonight. Och en verkade heta Downtown. Och så förekom det en hel del spikande i den där matchen. (Men inte med hammare dårå förmodar jag.)

  18. Jag väljer nu att helt ignorera era påpekanden om plastpluttar i maten. Jag lovar att skaffa gjutjärn på söndag.)

    Magganini! Ja! “Häckensen” är alltså tredje generationen supertalang i familjen “Håkanson”. “Downtown” är kommentatorns larviga beskrivning av ett område på planen. “Going to church” fick han också till det – det var nån som gjorde två enkla poäng.

    Undrar om jag är plastförgiftad nu. I så fall har jag ju under denna kväll lyckats förgifta DDM, Sjuttonåringen, min pappa och en kompis’ mamma med delikata, STEKTA hamburgare av nymalen färs. Och så semlor på det. (Ostekta. Jättenyttiga.)

  19. PK

    Man ska mycket riktigt undvika att överhetta teflonpannor, dels för att dom då avger ämnen som kanske inte är så hälsosamma, dels för att dom går sönder då. Dom blir lätt skeva och släppförmågan blir sämre. Risken att överhetta pannan är extra hög på induktionsspis då den blir varm väldigt fort. Använd aldrig dom högsta effekterna på spisen när du har en teflonpanna på. Angående plastbitarna som kan lossna och följa med maten så är den plasten synnerligen stabil och bryts inte ner i krioppen. Den passerar rakt igenom och kommer ut den naturliga vägen. Så den utgör ingen förgiftningsrisk. Sedan kan man ju diskutera utsläpp av plast i avloppssystemet osv.

    Det ser ut som Tefals pannor? Kanske Jamie Oliver-serien? Med en röd prick som blir mörkröd när pannan är tillräckligt varm?
    Har haft en sån, den höll inte så länge men det kan bero på att jag råkade hetta upp den lite för mycket. Släppförågan försvann och allt började fastna i den.
    Nu har jag en Scanpan från danmark, gjord av 100% återvunnen aluminium (med kärna i stål så klart) och deras “teflonskikt” ska vara ett av dom tåligaste som finns. Har varit mycket rädd om den och efter ca 1 år så är den lika bra som när den var ny.

    I övrigt har jag tre gjutjärnspannor vara av en är en plättlagg. Dom andra två använder jag när jag behöver steka med hög temp, som när jag ska bryna kött. Den ena har mycket ojämn värmeledling och är alltid varmare i mitten. Jobbigt när man ska steka pannkakor. Den andra gjutjärnspannan funkar bra. Båda är ca 25-30 år gamla. Plättlaggen är min mormors gamla, den kan vara hur gammal som helst. Handtaget blir ca 4 miljoner grader varmt när man har stek plättar en stund. Men plättarna blir bra. Även den har ojämn värmefördelning.

  20. En djefla man

    Det finns en inspelning av _Get Back_ där Lennon säger följande innan musiken börjar: ”Sweet Loretta Fart, she thought she was a cleaner, but she was a frying pan”.

  21. Ökenråttan

    Eftersom Lille Maken aka Den Galne Arkitekten ritar hus som aldrig förr, nu på ålderns höst, blir det jag som står för kosthållet. Jag har rensat ut rätt mycket köksattiraljer, nu när vi bara är två. En mindre gjutjärnsstekpanna är perfekt för att steka två biffar och suverän när det gäller att rosta saker, nötter t.ex. eller skorpsmulor, som idag då det blir ‘Blomkål Polonaise’ till lunch. Jag lagar mat både till lunch och middag, under den gamla vackra devisen ‘Wer nicht arbeitet soll wenigstens gut essen’. (Den som inte arbetar ska åtminstone äta gott.)
    En stor gjutjärnsgryta för att göra rödkål, köttfärssås och köttgrytor. En mindre emaljerad gjutjärnsgryta för mindre mängder av samma saker. En stor omelettpanna med nån keramisk beläggning är perfekt för omelett och stekta ägg. Två små stekpannor av okänt material att värma upp små rester i. Och en wokpanna för alla grönsakerna. C’est tout.
    Ja, och så en plättlagg av gjutjärn. Kan man steka färsbiffar i också.

  22. PK

    Färsbiffar i plättlaggen? Det låter ju smått genialt, fast kanske inte helt nödvändigt. Det måste jag prova.
    Själv letar jag efter en stor gryta i gjutjärn, icke emaljerat, för att baka bröd i. Typ Dutch oven. Det är bara för att jag är lite nyfiken på den tekniken och skulle vilja testa. Därför är jag inte villig att betala några större summor för en, jag tänker loppisfynd för någon hundring eller så. Det borde väl gå att hitta?

    För övrigt googlade jag Olof Thunberg bara häromdagen men missade helt att han fortfarande levde. Var helt övertygad att han kilat vidare för ett par år sedan. Minns med nostalgiskt välbehag den värma och ibland lite knarriga rösten i Bamse och Agaton Sax.

  23. Ny folkrörelse: rädda köksgjutjärnet!

    Jag har lyssnat på Bamse nu på morgonen via SVTPlay, och när jag vaknade till efter ett par minuter hade jag känslan av att jag nog borde byta något barns blöja.

  24. Och så måste jag berömma er: det är osedvanligt intressant att höra allt detta om stekpannorna och grytorna i köken! Min favvo är en röd “Bernadotte” som jag 1994 köpte av en kissluktande gubbe på Mårtenstorget i Lund. Den kostade 100 kr, vilket då var en halv förmögenhet enligt mig. Denna gryta har vi använt i runda slängar 3 000 gånger sedan dess.

  25. Maplestream

    Jag fick tyvärr titta på matchen på tv denna gång. Hann liksom inte med. Det är ju så mycket annat som ska hinnas. Gläds åt resultatet samt åt att jag känner de flesta av personerna som jobbat med att ens få matchen till stånd.

    En av herrarna från den gamla lagbilden, Hans Albertsson, blev efter basketkarriären idrottslärare. Han är från Uppsala och jag hade nöjet att ha honom i idrott under gymnasietiden. Det stod ofta basket på schemat. En mycket trevlig herre.

    Även jag har en anekdot från Ellis Island. Dock rörde det sig om en kamera och tillhörande fotoförbud. Står det på STOOORA skyltar att man inte får fotografera så får man inte fotografera ostraffat. Man tar således inte upp kameran i smyg och fotar bara lite grand, för det är det ju ingen som märker. Jo, det är det! Sedan blir det livat i lokalen och filmen måste raderas under överinseende av brutalt storväxta vakter. Detta hände i terminalen till färjan och det var året efter 9/11 så vaksamheten var hög. Mitt sällskap som var den skyldige i sammanhanget blev lite lång i synen efter vakternas ingripande. Jag i min tur retades resten av resan med brottslingen. Jag hade nämligen precis innan vi gick in i terminalen upplyst berörd person om att inte fota om hon inte ville få klammeri med rättvisan. Tror ni hon lyssnade på mig. Nej det gjorde hon inte.

  26. Ökenråttan

    Den 29 februari. Det är det minsann inte alla dar. Inte ens alla år.

  27. Andra chansen i Eskilstuna.
    Betyder det att basketplanerna är upptagna?

  28. OM! Helt riktigt, Cecilia N!

    Vi har inte haft tillgång till basketplanerna på hela veckan – men ordnade sig för vi har ett fint Bollhus med två planer. Med lite pusslande lyckades alla lag träna ändå!

    Men vet ni vaaaa. Jag och spanjoren var på Andra chansen!

  29. Coolast var Siw Malmkvist och de andra damerna.
    Men det var tydligen bara tjejer som röstade, eller varför var det bara män som gick vidare?

  30. Hmmmm. Ni kanske vill ha en rapport? Hmmm.

  31. “Kanske”??!!

    JAA!

  32. […] vintras köpte jag ett par nya (och, skulle det visa sig, dåliga) Jamie Oliver-stekpannor och fick i […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.