Jag är på basketträning och kommer inte in till huset och datorn förrän kl 21, när matchen har hållit på i en kvart och Belgien sannolikt har gjort 2ju mål på oss och vi därför har lagt oss ner på gräsmattor, parkettgolv och pubmattor och gråter oss till sömns och hoppas att vi sover till nästa höst, när EM utan oss är färdigspelat.
Men … om ni är intresserade av att få ett försenat matchreferat, kommer inledningen här!
Ptja, Sveriges kan ni ju. Men kan ni andra versen?
Sverige startelva ser ut ungefär som vanligt, vilket inte bådar gott. Målis: Robin Olsen Backar som kapar benen av alla belgare: Linus Wahlqvist Egnell, Victor Nilsson Lindelöf, Filip Helander, Ludwig Augustinsson Mittfältet som kommer i kläm: Mattias Svanberg, Albin Ekdal, Jens Cajuste, Emil Forsberg Dom som gör mål. Eller inte: Viktor Gyökeres, Dejan Kulusevski
Ses kl 21! Ni kan ju berätta i båset vad som har hänt när jag kliver in?
’18
Nu är jag här och ser att matchen överskuggas av två faktorer av helt olika dignitet.
Det är skottlossning i Bryssel.
Azerbajdzjan slog tyvärr inte Österrike, så hur vi än förlorar, förlåt vinner, hjälper det inte – vi kommer inte att ta oss till EM så nu får vi glädjas åt OS, Finnkampen, Duplantis & Sjöström istället.
Hoppsan, vi leder med ett mål och Sverige spelar i helvita kläder. Vem gjorde målet?
’22
Emil Forsberg for på en luftfärd som påminde om hästhoppning (Emil var alltså hästen), och landade så att till och med jag tappade andan.
’25
En belgare ligger ner och har ont, så när han får våtvarma omslag får vi får ääääntligen se målet i repris! Åh, unge Viktor Gyökeres! (Tänk att jag kan stava till både Gyökeres och Azerbajdzjan.)
’29
Det är brutalt spel. Stök och bröt och trill, och nu flög en belgare omkull av vinddraget från en svensk, så att Belgien får straff. Förbaskat. Lukaku som ska lägga den hade storlek 39 i skostorlek redan när han var 6 år, så ni fattar att detta kommer att gå åt pipsvängen för oss. Japp.
Mål. 1-1.
’35
Vid sidlinjen står sju belgare och värmer upp som vore de målade av Toulouse Lautrec. Långa knästrumpor och höga bensparkar!
Så här ser de ut.
’40
Jens Cajuste spelar som Glenn Hysén och Börje Salming gjorde: hämningslöst, hals över huvud, överallt och jättejättecoolt.
’44
Det är trångt som i en fruktsallad i vårt målområde, men belgarna lyckas bara peta in varandra i målburen.
’45
Emil Forsberg sköt i ribban och bollen for rakt på en belgisk våffla, nej arm, och vi fick inte ens ett leende av domaren. Grrr.
PFUIIITT! Paus.
Och nu kommer vi nog att få veta mer om skotten utanför arenan. Alla spekulerar förstås i de olika alternativen – men att avbryta matchen och släppa ut alla åskådare iklädda gulblåa tröjor nu är förmodligen inte ett alternativ pga. säkerheten.
Istället för intervjuer med spelarna, får vi nu se en intervju med Fotbollsförbundets säkerhetschef. Och nej, åskådarna ska inte ut på gatorna i Bryssel eftersom mördaren är på fri fot. Reklamen i tv-kanalen pumpas på som vanligt. Nu får vi se se en intervjun med Fotbollsförbundets säkerhetschef en gång till, och han betonar att matchen verkligen ska spelas. Och att de ska vara lugna och ta till sig informationen innan de ”springer iväg på alla bollar”.
Jag tror verkligen inte att matchen kommer att spelas färdigt.
Och nu kom beskedet: matchen bryts, men alla ska stanna kvar på arenan.
Nu – fredagen den 11 augusti kl 09.30 – är jag ute på okända äventyr. Jag ska försöka simultanrapportera tjejerna som spelar kvartsfinal mot Japan. Jag kan väldigt lite om de svenska spelarna och absolut ingenting om japanerna. Men jag antar att de kommer att vara försvarande japaner, från sig vilt slåendes japaner. Japaner som hoppar, japaner som kastar sig, japaner som gör allt för att bärga segern. Och eftersom det är damer på planen, slipper vi se herrar som lider alla helvetes kval och rullar runt i smärtor, som kvider, som gråter av en liten knuff.
Tyvärr är senaste CC-bilden (som man slipper betala dryga böter för) på tjejlandslaget från 2008, vilket känns lite dammigt. Men så här ser i alla fall en fotbollsplan ut ovanifrån! (Foto: Izuddin Helmi Adnan, Unsplash.)
Det som kanske kommer att försvåra rapporterandet är att jag befinner mig i en aula på en skola med alla mina elever, eftersom jag är vikarie på SFI. Tänk er hur jag förklarade för dem vad som kommer att hända:
– Nu ska vi gå till aulan för att titta på fotboll.
– Vi spela fotboll i aula?
– Nej, vi ska titta på en stor tv-skärm.
– Varför? Jag vill inte.
– För länge sedan i Sverige, på 1970-talet hade vi två stora, nej jag menar bra idrottsstjärnor, nej, jag menar … Har ni sett Björn Borg-kalsonger?
Sedan trasslade jag in mig i ord som slalom, tjock-tv, Bengt Grive, pannband och till slut visste eleverna varken ut eller in. (De som inte vill titta, kan få sitta kvar och traggla glosor i klassrummet.)
En sak är i alla fall klar inför matchen; damlandslaget har mycket, mycket coolare efternamn än herrarna. Ljuv musik: Musovic, Björn, Ilestedt (alltså IL), Angeldahl, Rytting-Kaneryd, Asllani (alltså LL), Rolfö och Blackstenius. (Tyvärr har Schough, Seger, Glas och Hurtig annat för sig, eller så sitter de på avbytarbänken.)
Matchrapportering!
NU är det dags! Och våra spelare är så långa och blonda. Shortsen är lika korta som herrlandslagets runt 1984.
’3
Asllani kapas jämsmed ena fotknylan och vi får en straffspark. Jag och alla andra lärare i gulblåa tröjor tar oss åt hjärtat. Eleverna ser oberörda ut. Frisparken är bra, men resulterar bara i fortsatt hjärtklappning.
’10
Sverige är såååå mycket bättre än Japan just nu. Svenskar, svenskar, överallt svenskar. Japan skickar iväg en panikboll som rullar PÅ sidlinjen i minst 100 meter. När den kommer i nivå med Sveriges målis, springer hon ut från sitt gosiga målområde och tar hand om den. Med fötterna eftersom hon är utanför sin hage. Det är helt obegripligt att man kan trolla sådär med en boll med fötterna och inte bara ger upp och tar den med händerna istället.
’13
Nu får Japan en jätteläskig frispark nära vårt mål. Det är plättlätt att göra mål därifrån, sägs det. Men det var det inte, haha, för Sveriges Börje Salming som heter Rubensson stoppar bollen med tänderna!
’14
Hörna till Sverige. Domaren går fram till Blackstenius och ber henne (om jag tolkar gesterna rätt) att slå ihop en bok, hämta en glödlampa från övre hyllan och sedan inte lägga allt på gräsmattan. Hörnan går rakt i burgaveln. Ack.
’19
Jag kan berätta att skåningen Musse (inte friidrottaren) – vår målis – gjorde en helt sanslöst bra match mot USA i åttondelen. Hon är lång med fotbollsmått mätt (181 cm) och har ögonbryn som syns från tredje raden på Dramaten. Hittills har hon tack och lov inte haft så mycket att göra.
’21
Sveriges coach zoomas in. Han ser lika engagerad ut som mina elever.
’25
HURR… Alla i hela aulan reser sig konstigt nog upp – trots ointresset på ytan – när Sverige gör m… INTE gör mål. Alla skrattar och skakar på huvudet, för alla såg helt bortitok jättefel.
Blackstenius sköt lite grann som jag hade gjort i samma läge.
’32
MÅL! Sverige gör mål! Vi står i plockepinnformation med alla japaner som rostad lök ovanpå! Vi leder med 1-0!
Backen Amanda Ilestedt petar in den – bollen är faktiskt nånstans här på bilden.Sveriges glädje & Japans bedrövelse.
’41
Asllani må se ut som ett ljuvt kvinnoblomster, men hon är brutal och hård som en köttkvarn. Hon suger åt sig japaner och mal ned dem tills de ligger och skruvar sig som köttfärsmaskar på gräsmattan. Och sedan får Japan frispark.
’43
Men Asllani kan inte bara mala, hon kan även skjuta som Lucky Luke. Nyss fick vänstra målstopen en överraskande tjottablängare som fick oss alla att höja armarna och ropa på mål. (Ja, vi såg jättefel. Och Lucky Luke brukar inte missa. Jaja.)
’45+1
PFUIIITTTTT! PAUS! Snusa & kissa, koka kaffe!
Pausanalys med SFI-eleverna:
Kommentatorn Bojan Djordjic säger att ”Sverige måste fokusera på passningarna, annars dom riskerar att …”, och det är precis som alla noterar här i aulan helt fel ordföljd.
’47
Medan vi i aulan diskuterar ordföljd och dess eventuella nödvändighet, sätter andra halvlek igång och vi skjuter, vi springer, vi tacklar och passar och en japan verkar få handen på bollen och vips är Musse ute och letar boll uppe vid halvplan. Hjälp!
’50
Straff för Sverige! Det var hands! VAR-rummet reagerade! Domarn är underbar! MÅÅÅÅÅL! Vi leder med 2-0!
Angeldal och bollen! (Det är inte en boll bakom henne: det är straffpunkten. Den dag som fotboll spelas med två bollar, säger jag till.)
’63
Ursäkta avbrottet i rapporteringen – det blev så stressigt med massa japaner i vårt målområde. Eleven bredvid mig kommenterar att spelet måste spridas ut på kanterna och inte klumpa ihop sig. Korrekt. Han har spelat fotboll på elitnivå i 20 år, säger han. Jag kontrar med att jag har spelat basket i 42 år. Han är måttligt imponerad.
’70
Jag och den likaledes basketspelande läraren bredvid mig konstaterar att i basket behöver man bara ha split vision – titta rakt fram så ser man allt som händer i ögonvrårna också. Fotbollsspelarna måste hela tiden vrida på huvudet som tennisdomare för att kunna se allt, nu när de ju inte har ögon i nacken. Eleven bredvid mig tror att vi diskuterar dribbling.
’73
Sverige byter in Hurtig och Janogy eftersom Japans elva spelare har fått vind i seglen och far fram som hundra tvestjärtar i en brevlåda. Oh noooooo. Nu får Japan straff!
Njaaaa, svenskorna var ganska långt bort från Glenn Strömberg-imitatören från Japan.
’74
Domaren regisserar Musse, pratar med alla japaner, rättar till svenskornas positioner, Musse skrattar och skakar på huvudet, domaren fortsätter att domdera. Alla är tysta. Japanskan går fram mot bollen. Straffen går i ribban, ner i marken och till retur för Japan och TJOFF skjuter de bollen över målet! Puh!
Domaren ser ut att vara Spiderman som hotar alla (med ett spindelnätsskott) som vill springa in i målområdet för tidigt.
’84
Vi får in friska, fräscha ben med Jakobsson och Bennisson. Precis som efter förra bytet råkar Sverige i trubbel direkt. Nu har Japan en frispark jättenära målet. Men där har vi ju Mål-Musse.
’87
Frisparken går rakt i ribban, via stolpen och ner i marken. Musse signalerar att hon har ont. Hon viftar med händerna och rynkar pannan med sina vackra ögonbryn.
’88
Japan gör mål! Asch tusan hakar! Jädrar, reducering till 2–1. Vad händer med Musse? Hon har ont! Den svenske coachen ser uppgiven ut.
’90
HERREJÄDRAR! Det blir tio minuters tilläggstid! Hur ska vi överleva detta? Japaner, japaner och ännu fler japaner far omkring som popcorn i en gammaldags kastrull i straffområdet. Musse sätter sig i spagat! Nya japaner kommer in, de är minst 200 på plan nu!
’96
Det kan ju ingen människa stå ut med sånt här nervdaller. Det är knäpptyst i aulan. På jätteskärmen skriker kommentatorerna med rak ordföljd.
’98
Musse drar sig inte för att springa ut mot halvplan och sparka på förlupna bollar. Men ta det lugnt, människa! Du har ju ont!
’100
Japanskorna har italienskt blod i sig: de faller som bowlingkäglor även när de inte är i närheten av bollen eller några svenskor.
’112 PFIUUUUTTTT! Slut! Sverige är i semifinal i VM! Hela aulan skrattar och applåderar! Ingen pratar svenska! HURRA!
PLOFF, stänger vaktmästarn av skärmen 30 sekunder efter slutsignalen. Inga analyser här inte. De där kommentatorerna med fel ordföljd kan ju inte få påverka eleverna negativt.
Oh dear: semifinalen är mot Spanien (gulp) på tisdag 15/8 kl 10.00. Spanjoren i familjen kommer att få svårt att göra sig hörd.
Igår var jag på en sagolikt rolig tillställning i Globen.
Men först måste vi backa bandet lite för att berätta att vi sedan 15 år här hemma har bedrövliga stekpannor, men en väldigt bra spis. (Induktionsspis, köpt på det världsberömda Retuna.) Stekpannorna
gungar som balansplattor på släta ytor
tappar handtagen som sjuåringar tappar tänder
flagar teflon som när vi på 70-talet hade bränt axlarna i solen.
Billig skit, helt enkelt.
– Ny stekpanna! Vi måste ha en ny stekpanna! hojtar jag varje gång jag måste hacka loss omeletter från gungbräden.
Inte förrän i förra veckan kom jag mig för att göra något åt saken, eftersom jag snubblade över en superrea. Men gick åt helskotta för hela onlinesortimentet var slut och ingen reabutik fanns i stan. Fast plötsligt slog det mig! Jag kan beställa för avhämtning i Globens shopping när jag ändå är i krokarna på måndag kväll! Heureka! Två stycken! Nu ska här stekas!
Den ena.Den andra.
Dett gick så bra så, men i säkerhetskontrollen på väg in i Globen blev jag stoppad.
– Vad är det DÄR?
– Det är två stekpannor.
– Stekpannor?
– Stekpannor.
– Jaha …
– Har inte alla stekpannor med sig när de ska in på Globen? försökte jag lite spjuveraktigt.
– Eh. NEJ.
Man måste förstå vakternas tvekan. De har order om att stoppa mat, dryck, bomber, granater, sprit, vapen, knivar och fylltrattar. Men stod stekpannorna på listan? Nä. De ryckte på axlarna och ignorerade mig.
Jag kom in – och gick omedelbart vilse … men blev räddad av en tvåmeterskille i 14-årsåldern. Han spelade i Central (fast Fryshuset) och ledde mig uppför trappor (bra träning för knäna) och ner (aj, ont i knäna) och försökte öppna låsta dörrar medan jag höll igång konversationen. Till slut kom jag rätt och satte mig på plats. Och funderade på hur jag med stekpannorna skulle kunna förändra livet för så många. Tänk er två stekpannor som
cymbaler
frisbees
flugsmällor
hattar.
Men sedan var det inte mer med det. Stekpannorna, jag och 11 390 av mina närmaste vänner såg nämligen Sverige slå Turkiet i basket, vilket är alldeles, alldeles underbart och fantastiskt.
(Man står nästan inte ut med den amerikanske kommentatorn. Eller så lyssnar man noggrant och undrar vad det är han egentligen säger.)
Eftersom jag inte har råd med nutida bilder på nyfotograferade landslag, får ni här en från 1969. Kolla på skorna!
Sveriges landslag inför EM-slutspel i Neapel 1969. Stående: Kjell Rannelid, Per-Olof Lefwerth, Jörgen Hansson, Hans Albertsson, Arturs Veigurs, Jan Hjorth, Anders Grönlund, Arne Jansson. Knästående: Kjell Gunnå, Ulf Lindelöf, Ebbe Edström, Janos Fugedi Kalju Leetmaa. (Foto: Fricis Forstmanis.)
