Sedan 1992 har det skett kanske en eller tre gånger – att jag och min djefla man vid köksbordet förvånat stirrar på varandra och säger ”är bara du och jag hemma?”.
Sinnena rubbas, jag hör och ser mer och funkar helt annorlunda. När detta skedde i april år 2000, lyfte jag blicken och såg detta:
Nej, jag får fortfarande inte prata till punkt och nej, det är inte färre handdukar på golvet. Och nej, på något mystiskt sätt sätter barnen fortfarande inte in tallrikarna i diskmaskinen fastän de inte är här.
Just nu är tre av barnen i Lund, ett på Gotland och ett i sin egen lägenhet i Eskilstuna. Och så kommer det att vara i fyra dagar. Jag har därför börjat gå omkring oklädd, sitta med fötterna på bordet och skippa grönsakerna. Igår spillde jag bearnaise i soffan och drack ett glas vin redan kl 17:30. Just nu spelar jag Vivaldis Årstiderna på högsta volym. Jag planerar att strax byta till soundtracket till Grease. (Grease är ju barnförbjudet numera.)
”Did she put up a fight?”
Ikväll ska vi gå på restaurang och bio. (Hej alla tjuvar! Ni kommer inte att hitta ett enda någe värt att sno, för jag har stökat till jättemycket.)
Hur kommer det att gå på söndag, när köksbordet fylls av barn, respektive, kompisar och intrillande igen? Tänk om jag glömmer att ta på mig kläder på underkroppen och sitter och petar näsan eller bjuder på havregrynsgröt till kvällsmat. Tänk om jag inte ens stänger toadörren!
Pffft. Barnen klarar sig nog. De har inga problem med att ignorera oss vuxna numera.
Nej, jag föredrar inte alls att vara vuxet oberoende och barnfri. Jag vill ha barnen örlande runt benen, skrikande efter välling och trillande nerför trapporna samt jättesnoriga. Fly mig en bävernylonoverall!
Det finns bara en sak att göra: köp en papegoja.
Du kan fortfarande lyssna på Vivaldi och Grease om inte papegojan vill höra något annat.
Du kan glömma ordningen på matbordet. Allt som står upp ska vältas (vattenglas, ölflaskor, tabascoflaskor etc.). Mat som ligger på hennes tallrik ska flyttas till bordet. Om maten som ligger på din talrik ser godare ut ska den ätas istället för den identiska maten på den egna tallriken.
Du kan glömma att gå på toaletten ensam. I stort sett kan du glömma att vara ensam över huvud taget. Att duscha utan papegoja är ett stort svek.
Du kan glömma att resa bort eftersom inget av barnen och ingen annan heller vill ta hand om papegojan.
Du kan glömma hela och rena kläder. Endast Fia Pyttan lill, bajsar var och när hon vill.
Du kan glömma hela möbler och inredningsdetaljer. Allt som går att bita på ska bitas på.
Men du kan sitta i soffan på kvällen när du fått in henne i buren och släckt lampan i hennes rum och tänka att hon är väldigt söt i alla fall.
Låter som himmelriket, Niklas.
En bäveroverall i. I nylon.
Jag håller OCKSÅ med Niklas. Papegojor (som hans Fia dårå) är precis hur roliga som helst.
Orangeluvan här ovan (söstra mi) fick en undulat 1978, och har sedan den rymde 1982 skaffat jågel på jågel och hoppats hitta en lika rolig. Vi har haft en och annan undulat på lit de parade i frysarna genom åren.
Next stop: barnbarn?!
Yes please, hakke! (Inser ju frustrerat att jag inte kan påskynda detta.)
Nä, det kan man ju inte. Men efter att jag under några år i största hemlighet gått och undrat och det överhuvudtaget kommer att komma några barnbarn så – well, plötsligt händer det. Om jag räknat rätt (och då utgår jag från egna erfarenheter) borde du inom tio, eller max tolv år ha tio barnbarn.
På väg ut mot våra vildmarkspromenader (Jövvgårn) passerar vi en mataffär. Ofta sitter det nån hund utanför och väntar. Särskilt dom små är ofta oroliga. Och väluppfostrade. ’Inte skälla!’ det har dom hört. Men dom gnyr lite diskret – och förtvivlat. Jag brukar stanna och prata med dom. Jag tittar vänligt på dom och säjer med snäll röst ’Matte kommer snart’. Matte vet dom väl vad det är. Oftast blir dom lugna och tittar förtroendefullt på mej. Men ibland hjälper ingenting. Jag ser vad dom tänker: ’Matte gillar inte mej längre. Hon har gått ut bakvägen och flyttat till Alingsås.’
Den blicken har mina hundar om jag stänger dörren till toa. Jag är övertygad om att de är övertygade om att det finns en hemlig bakdörr i varje väl rangerat badrum.
Eller så är det verklig ångest hundarna känner eftersom de vet att det är så vanligt att hundar blir stulna utanför affärer. Kennelklubben går ut hårt med rekommendationer att inte lämna sin hund obevakad.
En hel del av stulna småhundar slutar som träningsobjekt i den illegala hundslagsmålsverksamheten.
Nånting komplett annat: Har nån av er ringt till Tom Båla och pratat förstånd med dom där? Dom pratar som folk nuförtin.
Japp! Med ett schysst mejl kan man slå världen med häpnad!
Power!
Att stava schysst ’juste’ är som att stava gylf ’julp’.
Dumt lixom.
Även jag såg loggan i nästöversta bilden för första gången igår. Men vad ÄR det?
Problemet med att inte ha hemmavarande barn är att man inte ids laga middag. Vi gör ett ryck ibland, men väldigt mycket bröd och ost blir det.
Jag tror det står OPEN med någon sorts 1337-skrift. Men fattar inte vilken typ av företag det är
Nä, just det. Och hur googlar man? Gah!
Bildsök?
Idag är det visst internationella korianderhatardagen. Jag har aldrig fattat det där med att antingen älska eller hata koriander. Jag tycker mest det är lite ”meh”.
Det var det konstigaste! Korianderhatardagen, vad är det för dumheter? Vilka dagar är i så fall persiljehatardagen och hata-dill-dagen? Skulle man kanske döpa om idag till: ”det-här-smakar-lite-mysko-så-det-måste-vara-något-jag inte-är-så-van-vid-dagen”?
Men i morron, då smakar det smarr!
Koriander stötte vi på mest i Tropiken. Där strödde man dom små bladen över mat som var lite het. Doften av koriander är densamma som från en insjöbrygga av trä en varm sommardag. Svalkande och uppfriskande.
Koriander som är så gott!?
Funderar på om jag skall vara kränkt å korianderns vägnar.
Ojojoj, vad jag har missat
1) korianderhatardagen (jag älskar koriander)
2) att det är fettisdag idag!
Av tradition serveras här i huset på fettisdagen hamburgare till kvällsmat. Med semla efter. BARA för att det ser så kul ut.
Koriander är för örtkryddor, vad strömming är för maträtter; ett straff! Dock förstår jag inte detta med att det ska hatas i tid och otid. Jag hatar varken strömming eller koriander, mej jag tycker att det smakar illa. Mycket illa.
Mums. Strömming med koriander. Mmmmmm.