När jag var liten kunde man titta på tv-auktioner från Skansen. En Karl-Erik Eriksson som egentligen var politiker (varför i hela friden jag nu lade det på minnet vet jag inte) pratade nån slags dialekt (som jag minns det), och detta var jag förstås komplett ointresserad av som liten palt.
I vintras köpte jag ett par nya (och, skulle det visa sig, dåliga) Jamie Oliver-stekpannor och fick i kommentatorsbåset veta att jag var en idiot samt att jag ju borde ha köpt gamla gjutjärnspannor på auktion istället. Sagt och gjort: jag ropade in tre stycken för ett par hundralappar. De funkar förstås utmärkt, men fasicken vad svårt det är att sluta gå på nätauktioner. Det förnicklade gjutjärnet har helt enkelt gjort hela familjen beroende av auktionerna.
Vi har råkat köpa fantastiska möbler där vi inte ens fattade att vi bjöd högst, varav en Carl Malmsten-hylla som är ful.
Jag har köpt ett soffbord fastän vi redan hade tre, en PH-lampa (fynd!), hur många sekelskifteslakan som helst och känner nu ett starkt behov av att uppdatera kökshandduksbeståndet.
Men det är en västanfläkt jämför med vad min djefla man behöver. En eller två äkta mattor, gitarrer, dalahästar och några balalajkor suktar han efter. I söndags ville han prompt vinna kampen om en fyndlåda som var stor som en etta på Södermalm.
– Första … andra … tredje! Till den djefla mannen för 175 kronor!
Det vi nu måste göra oss av med (eller gömma i källaren) är sällskapsspel, schack, silverbrickor, kokböcker, flytvästar, små figuriner, speglar, små vinglas av tvivelaktig kvalitet, en alabasterlampfot, kuvertväskor, sjalar och så lite fler saker. Vill ni se?
Nu vette fåglarna hur vi blir av med allt på ett enkelt sätt. Om jag känner oss rätt, så kommer vi att sitta och stirra på alla saker och säga ”men kanske den här skulle kunna vara i…” eller ”en sån här behöver nog nåt av barnen” samt ”den här måste ju vara värd massa pengar”.
Suck. Lås in oss.
Fåret är till för att odla smörgåskrasse på. Blötlägg får och frön och se miraklet ske, fåret får grön ull som barnen kommer älska att klippa ner.
För övrigt skakar jag förtvivlat mitt huvud i sorg över mänsklighetens generella fulslag.
Hade jag vetat att detta skulle vara resultatet av drevet mot Jamie Oliverskiten så hade du nog fått fortsätta leva i villfarelsen att det var bra pannor.
P.S renhornen kan jag överta, för de kan man göra fina knappar av, små visselpipor och annat nyttigt. Men främst skitsnygga knappar.
Smörgåskrasserapport kommer!
Tyvärr har renhornen redan flyttat över till en granne, men om jag snubblar över fler, ser jag till att de kommer hem till dig!
Den där auktionsutroparen slog verkligen igenom på bred front. Bondeförbundare och värmlänning, trodde jag, Men jag kollade för säkerhets skull och ser man på – folkpartist! Det kan man ju verkligen inte tro. Men värmlänning var han i alla fall. Märkligt upplägg med auktionsprogrammen. Det vore ju som om Liberalernas gruppledare i riksdagen, Johan Pehrson, skulle få leda ett populärt program som t.ex Antikrundan idag.
Jag säger som Ninja: förlåt! Hade vi bara anat att det skulle gå så här etc.
Efter 20 år som rekvisitör (i mitt förra liv alltså) har jag en livslång resistens mot fulprylar. Ni anar inte vad SVT:s rekvisitaförråd hade på hyllorna.
Och plötsligt minns jag den fyndlåda min pappa köpte från någon av de stora postorderfirmorna på 70-talet. Jag tror det var en födelsedagspresent till mamma. Den enda pryl jag minns var grötkastrullen som inte kunde koka över. Oundgänglig i varje bättre hem. Så roligt tror jag aldrig familjen fick igen som när hopplöshet efter hopplöshet packades upp.
Du kanske ska fixa en egen auktion på alla fina saker?
Ja!Auktion! Sju par fula örhängen! Bä bä vita lamm med krassefrön i pälsen! Vem vill ha?
(Jag är inne på att ställa ut allt på busshållplatsen med en skylt: ”ta vad ni vill ha”. Det har vi gjort förut med stolar, soffor och hyllor och det har funkat jättebra.)
vet inte om du är med i facebookgruppen svåra föremål? tänker att du lätt hade kunnat förgylla flödet med en hel del fina berättelser om dina fynd – eller bara njutit av att det finns en hel del av oss som villhöver knäppa grejer, även om vissa nöjer sig med att fota av dem!
😀
Spaning: det är mer och mer skräp på nätauktionerna, helt enkelt för att det inte finns tillräckligt mycket bra saker till massan köpare. Och vi köper skräpet. Gå gärna till auctionnet och se hur damcykel från 1986, en skruttig rollator, trasiga bijouterier, fallfärdiga trädgårdsmöbler och rostiga urnor köps till hutlösa priser. Vet ni vem som budar hem de fallfärdiga trädgårdsmöblerna och rostiga urnorna? Min sambo. Och så hamnar även de i Lottens hus, i väntan på hämtning.
Honporträttet får mig att tänka på Golda Meir men varför skulle hon avbildas?
Var det inte något auktionsprogram från Skansen på TV när vi var små? Kommer ihåg en gång när fyndlådan var tom och han som satsat alla semesterpengar höll på att dö (eller iaf svimma). Visade sig att innehållet var för stort för lådan (bl a en bil) så frugan blev glad iaf.
Jag har allltid haft någon slags skräckblandad äckelförtjusning för såna häringa grunkor och grejor. Jag kan förstå det skojiga med att göra såna där örhängen, men resultatet? Fasansfullt.
Alla dessa saker som står ihopträngda i överfyllda hem och slåss om uppmärksamheten. det blir bara ett ogenomträngligt gytter. Hemma hos andra kan jag fascineras, men det beror väl på att jag kan gå därifrån när jag vill.
Efter att ha hjälpt till med att röja ur några dödsbon så står saken glasklar för mig, aldrig någonsin hemma hos mig. Kan det sägas vara en plikt att döstäda så ens efterlevande slipper?
Förresten, apropå att städa. När man hittar damm mellan tänderna har man då städat för mycket eller för lite?
Ninja, både och. Först lite för lite och sedan lite för mycket. Städat alltså.
Jag tentade och tentade dealektologin så intensivt hela dagen att nuuu kom jag på att jag skulle ha gett blod i förmiddags! Oooh the shame!! (Men jag har fått en ny tid.)
Nu, hörni, går det framåt med prylarna! Gittas rekommendation om FB-gruppen om svåra föremål är en guldgruva, men just nu är jag lite mätt på prylar. Och dialekter.
”Jag har lämnat in tentan-känslan” är ett uppåttjack som inte liknar nåt annat.
Svåra föremål var ju helt fantastisk, tack Gitta. Tänk att det kan finnas så feruketansvärt mycket man absolut inte vill ha!
Detta kapitel av bloggen hade jag missat. Jag tycker lammet är ganska sött.
Vi är i stugan (inflyttade!) och det är lite brist på möbler. Någon diskbänk och köksskåp får vi nog inte förrän i vår, så porslinet förvaras i gäststugan ett par hundra meter bort, och diskmöjligheten finns där. Annars står det mesta på golvet: korgen med bröd, frukt och godis; verktyg; gamla tidningar för målning; kläder; hinkar …
Så mysigt, Brid!
Till synes onödiga saker kan ändå komma till användning rätt som det är. I dag fick jag till exempel för första gången på många år nytta av uppslagsverket Focus, band 10, 11 och 12. Pallen var för låg.
Ack. Jag har sett bilder på hur NE-band har pallat upp stegar, ojämnt sågade bordsben och sängar som ska höjas i ena änden. Sa jag ack? Jag ber att få tillägga: o ve.
Ojoj, väldigt fascinerande ”fynd”. Så spännande med fyndlådor, känns ungefär som när man var liten och köpte Lyckopåse på höstmarknaden. Ofta var överraskningsmomentet den största behållningen.
Just precis nu är jag förresten på min dotters livs första basketträning! Hon har ju varit sugen sedan början av sommaren och fick många fina träningstips av er.
https://www.eskilstunaauktionsverk.se/sv-SE
Där båsmor budat hem stekpannor + tydligen lite mer.
Båsmor? Vid tillfälle köpta ”kuriosalåda”?https://www.eskilstunaauktionsverk.se/sv-SE
Då kan förstå att din redan fyllda källare fylls av XX plus XY
Tänkbar lösning?
Gör egen /delta i andras arrangerade loppisar!.
Karin Koutny en konstnär känd för kringelgumman, som säljs än idag i Södertälje, var min granne under -80 talet .
Aha! Tack Suz! (Du har ramlat in i ett jättegammalt blogginlägg där det inte händer så mycket!)
Karin Koutny’ var min farmors faster och mannen på gipsrelieferna min farfars far Ivar Jonson. 🙂
Nämen där ser man, Daniel Jonson! Intressant!
(Och kul när ni ramlar in i sådana här jättegamla inlägg!)