Jag har aldrig varit på massage – förrän nu, that is. Inte för att jag har undvikit det, men så fort folk med massagehänder har börjat klämma på mina onda ställen (höger skuldra spökar lite), skriker jag och grimaserar som om det är Monica i ”Vänner” som är på mig. Och hur ska en massör kunna hjälpa mig, jag som har så ont i knäna?
Men nu lät det så här från en basketcoach:
– Du måste åka till Svennes massage i Norrköping. Han har specialspecialmassage. Han flyttar på senor och muskler så att de hamnar rätt! Han har gjort underverk med min fru! Du kommer att skutta som en hind på grönbete innan du fattar vad som hänt! DET GÖR JÄTTEONT!
– Fast det är kanske inte felplacerade senor som orsakar mitt knäkrask och meniskmackel?
– Men han masserar som ingen annan!
– Määäh.
Då kom Tjugofemåringen, som idag får heta Ida.
– Mamma. Jag vill åka till den där massagen.
– Vabah …? VAD KUL! DÅ ÅKER VI!
Så det gjorde vi. Eftersom det är fyra timmars bilkörning dit och hem, blev det en halvdagsutflykt med hamburgerätning och fnitter. Väl framme drog Ida snabbt av sig brallorna och skulle precis slänga sig på britsen när massören sa åt henne att ta av tröjan också.
DING-DING-DING!
VARNINGSKLOCKORNA SKALLRADE I HELA ÖSTERGÖTLAND!
DING-DING-DING!
– Eh …?
– Ja, jag masserar benen på fram- och baksidan och sedan rumpa, rygg och axlar.
– Jahaja. Okej.
Och så var det med det. Inte ett dugg konstigt. Massören grävde ner sina fingrar i vaderna så att det såg ut som om muskeln var en vetedeg. Det gjorde ont i hela mig fastän det var dottern som led.
– Gör det ont, Ida?
– Näe, inte speciellt.
Jaså. Hm. Okej.
Efter en halvtimmes Ida-knådande var det min tur. Massören drog i mina fötter, lade lårens framsida på baksidan och placerade vänstra sidan av ryggraden på högersidan. När han kom till högra skuldran sa han:
– Huh.
Jag försökte säga att när jag sitter vid skrivbord, gör det ont där. Men när jag skriver i sängen (”förtjänar mitt levebröd i sängen” sa jag), är det bättre. Det imponerade inte det minsta. Han svarade:
– Huh.
Och sedan klämde han ihjäl båda mina skulderblad. Det lät som om han poppade popcorn på en baskagge. Sedan lät det som om han lade glaskulor i en mortel och försökte krossa dem.
Så var det plötsligt färdigt. Massören beklagade sig.
– Jag fick inte ordning på dina knän. Knäskålen är nästan orörlig och fästet häääääär (han pekade på en illröd fläck som han hade försökt gnugga ända ner till Kina) går inte att få ordning på. Det händer väldigt sällan att jag misslyckas, men det gjorde jag idag.
Jag ryckte på axlarna. Äsch, ingen vet ju hur de ska få ordning på mina knän. Mina hälsenor hade fått sig en omgång också, så jag klev försiktigt ner på golvet – om de kanske skulle ha gått av. Ställde mig upp. Allt kändes lite mysigt och varmt. Jag började klä på mig, och när jag kom till andra jeansbenet tappade jag hakan.
– Kolla! Det är jättelätt att göra höga knäuppdragningar!!! Kolla!
Någonting någonstans hade alltså gjort mig vigare. Knäna känns precis som vanligt, men jag kan numera inte bara sätta på mig jeans som vanligt folk, utan även gå som de ju kan!
Jag gläds med dig!
Kanske kan fler besök hos denne massör lyckas fixa till knäna också.
Ge hit den där massören. NUUUU!!!
Vassego: https://www.actiway.se/friskvard/svennes-massagepraktik
Hurra vad bra! Låt nu Svenne bli ditt utflyktsmål en gång i månaden, tills du skuttar som en gräshoppa!
Precis som John Cleese och andra(?) vanliga(?) människor.
Själv reflekterade jag igår att det går hur bra som helst att rida lätt länge (hästen travar och ryttaren står sitter står sitter står sitter), men att niga sig igenom Laurentia är en plåga.
Massörer kan vara da shit. Jag fick lika långa ben och ett icke lutande huvud vid en behandling.
What!? En massör!! Jag som alltid tänker att massage är ju skönt, men någon förändring på lång sikt gör de ju inte. Får kanske tänka om. Eller så får du åka tillbaka.
Härligt! Jag får nog också planera in ett besök i Blacka nästa gång jag åker ner till Östergötland.
Här sitter jag och förtjänar mitt levebröd sängvägen och har träningsvärk i axlarna och dessutom en stor, fet, grön fluga surrande i rummet.
Knäna? Jodå, knäna är kvar!
Snart blir det bättre, Lotten. Träningsvärk går alltid över. Och hur mår dottern?
Efterlysning: Vid vår efterlunchenkaffekopp kom Lille Maken och jag att prata om trådrullar. Dom var av trä förr i världen och kunde användas till mångahanda. Min Mammas farmor hade ett sånt där köksbord med en låda i sargen och där samlade hon sånt som små släktingar kunde ha lite kul med: tomma trådrullar, vackra fågelfjädrar, fina kottar och annat smått. Nu undrade Lille M. vad vi hade trådrullarna till. Ja, vi kunde trä upp några på ett fint band så blev det ett halsband. Eller binda fast den i ett snöre och dra den efter golvet och låta en kattunge få jaga den. Och vi virkade. Vi spikade fast fyra små spikar runt hålet och trädde garn runt och lyfte över maskor på nåt vis och så blev det en lång töm eller ett ta-band. Lille M. erinrade sej då nån sorts liten motor med ett gummiband och små hack i trådrullekanten och hur var det nu? Är det nån i detta eminenta bås som erinrar sej en dylik kontraption? Själv fick jag minnen av en liten motor gjord av ett gammalt vykort, gummiband och nåt mer. Hjälp!
P.S. Rullarna användes också till handtag som man lyfte dasslocket med på utedass. D.S.
https://youtu.be/2Kg7ho7uqF8
Jag storknar! Varför gick det inte att bädda in länken nu då? Men ÖR, klicka på den! Så kanske?
Så här kanske, Ökenråttan?
Ida, the smidiga Tjufemåringen mår toppen. Igår på basketen kände hon sig mjukare, mer i balans och inte så ryckig. Vi har båda två träningsvärk, men banne mig inte om detta med brutalmassagen faktiskt har gjort skillnad.
En intressant del i kråksången är att denna massagestil tydligen bara finns på två ställen i Sverige: en i Östergötland och en i Värmland. Men vi vet inte vad den här sorten heter! Är det månne ”idrottsmassage” som finns överallt – eller är det faktiskt ett unikum?
Vikken lattjo liten pryl!!
Jag har gamla trådrullar av trä, men jag tror det går utmärkt även med nya plastiska ena.
På fyrtiotalet använde vi trådrullarna till att med tyg och bomull göra dockskåpsmöbler – pallar och en fin soffa minns jag. Tändsticksaskar ingick nog också. En sommar på landet lekte vi Röda och Vita Rosen och hade en trådrulle omvirad med lite polkagrispapper från Gränna. Pappret i sin tur var omvirat med en äkta silvertråd som vi fått av maskinisten till ett pyttelitet kraftverk. Skapelsen kallade vi Pipalumbo och det var om den alla strider och ränker mellan de båda Ros-lagen handlade den sommaren. Kraftverket som lite liknande en liten kyrka låg några kilometer från oss. (Ruppens Kraftverk)
Ska vi inte tillsammans skriva en barnbok om Pipalumbo?
Blir det nån pumpa i år?
PRÄSIS en sån var det. Tack Pysse och Lotten! Råttan erinrar sig nu att även hon gjorde små dockmöbler av trådrullar och tändsticksaskar i barndomens dar.
Soffa och skrivbord av tändsticksaskar finns i dockskåpet, och ett bord som hör till soffan som kunde ha stått på en trådrulle men det gör det inte, det är en bit pappersrulle.
Här ligger jag och min träningsvärk i en hotellsäng i Luleå! Snön knarrar och alla pratar så vackert. Men mitt nyrenoverade hotellrum (”gamla SAS-hotellet” från 1972) är faktiskt det fulaste jag någonsin sett i hotellväg.
BILD!!
Men hur i allsin dar kan knäskålen fastna? När jag testar på mina knäskålar kan jag dra runt dem lite hursomhelst. Mest uppåt och neråt, men även i sidled och diagonalt hit och dit.
Ja, bra fråga, Karin! Jag kan flytta knäskålen en millimeter hit, en millimeter dit. Aj!
Här kommer en bild på mitt nyrenoverade hotellrum!
I sanning en märklig och plåtig inredning.
Mina knäskålar sitter precis där de sitter och går inte att rubba en tiondels millimeter.
Rummet är skandalöst fult.
Åh, vilket kubistiskt hotellrum!
Jag och Karlsloken har checkat in på ett triangliskt B&B! Här kan man varken se mer än upp till halsen i badrumsspegeln eller stå vid toan och kissa (om man är så’n).
Och apropå rörliga knäskålar; igår hittade jag en tå som slutat vara böjbar i sista leden. Mycket märkligt. Jag vet inte när den slutade funka.
Och jag har hittat en tå som har tappat känseln!
För övrigt kan jag meddela att de två lådmöblerna under tv:n inte går att öppna eller flytta eller nåt sånt.
Inredningarkitekten ”inspirerad” av SSAB:s omvandling av malm till stål?
Men Pysseliten, va’ bra att man inte kan stå och kissa! Där har nån äntligen tänkt till, verkar det som.
Nu, förstår ni, har jag ätit pulled älg. Mon dieu!
Mot basketmatchen!
Magganini, jag håller med! Så länge ingen inkrökt ståkissare får för sig att distanskissa från duschen (där man kan stå rak.)
Dusch till vänster, toalettstol till höger …
… eller direkt i duschen …