I nian pryade jag på Nordnytt. Redaktionen kreerade fem minuters nyheter som sändes en gång per dag (strax före TV-Nytt). Efter tre dagars stillasittande, rullandes tummarna, pekade redaktionschefen Jan Sundén på mig och sa:
– Klä på dig. Vi ska inviga Gula Paviljongen. Du får göra pratan.
Den där grejen – ”paviljongen” – är faktiskt en del från ett då nyrivet hus.
- föreläsa för Samhall om de ljuvligaste av skrivregler
- gå på basket-hoopla där Willie Cherry ska äras och hurras för samt älskas.
Vem? Va? Willie Cherry? Jo, den här!
Hans matchlinne hissades upp i taket i basketarenan, vilket är den mest ärofulla hedersbetygelse en idrottsman kan uppleva. Och jag träffade mina gamla basketpolare och grät en skvätt av pur basketglädje.
Luleås motståndarlag var Djurgården, vars coach heter Kalle Barton – som jag drog i håret 1975 och som därmed fick in mig på basketbanan. (Se pilen på bilden: han pratar med sina spelare under en time out.)
Så haltade vi alla på stela ben vidare mot solnedgången. (Helt sant: jag har aldrig känt mig så mycket bland jämlikar där jag halt-stånkade mig uppför trapporna.)
En gång bodde jag i Luleå;
https://www.youtube.com/watch?v=7btmqdrUm7s&list=RD7btmqdrUm7s&start_radio=1
Å yrkets vägnar vill jag jubla lite över denna trevliga återanvändning av delar av gammal byggnad. Heja Luleå!
Eftersom jag inte hittade något klipp från ”Peter och Petra” till förra båset apropå trådrullar av trä länkar jag nu till början av filmen och undrar om Lotten och andra Lulekännare känner igen några miljöer.
Som 15-åring bestämde jag mig för att supa och bli full. Jag informerade skolan (sannolikt bara andra elever, inte lärare) om detta och instruerades av de bättre bevandrade på området att jag skulle vänta på Gula paviljongen tills ett fyllo kom fram och frågade om han skulle köpa ut åt mig. Det visade sig fungera alldeles utmärkt. Följande helg blev jag stupfull och jag minns fortfarande detta som ett av mitt livs höjdpunkter. Vet därför inte varför jag lät det bli en engångsföreteelse. På tal om Gula paviljongen liksom.
Åh, Britta! Så oerhört företagsamt!
Sprimalskrik?
Det är möjligt att jag har besökt Luleå någon gång under barndomen. Jag var inte så observant på omgivningarna då, om det fanns böcker att tillgå. Annars är min huvudsakliga anknytning till den orten att vi tävlade i Vifemman mot ett lag från Luleå och ett från Umeå 1978.
Ja, Brid, jag tänkte just försiktigt fråga om ”sprimalskrik” var något klyftigt bildat skämt som jag inte fattade. Men då är vi kanske två i alla fall.
I Luleå har jag aldrig varit.
Mitt yngsta barnbarn kröp upp i mitt knä och sa: ”Oh farmor, du luktar Luleå.” Hon sa det med värme och kärlek och lät mig förstå att det var en positiv doft. Inget nonenal där inte, nej att få höra att man doftar Luleå, det är en finfin komplimang.
Tack – primalskriket har nu tappat sitt initial-s!
Brid. NUUU är det ju jätteintressant med Vi i femman, eftersom Broder Jakob (f. 1966) gick hela vägen till finalen. Kan det månne vara så att ni tävlade mot varandra? Jag har en bild nånstans …
Såååå. Här ser ni Broder Jakobs Vi i femman-lag 1978. Han är den pottklippta längst till vänster. (Han svarade ”Translatlantiska järnvägen” istället för ”Transsibiriska järnvägen” i finalen och förlorade på uddamålet. Och nej, han är alls inte bitter så här en 41 år senare …)
Jag var i Lule på uppdrag för sådär tio år sedan. Kommer inte ihåg varförslags — jag skulle väl rädda 002 från postsovjetiska lönnmördare eller hålla föreläsning. Det som slog mig var att staden var så behändig, där den låg så geometrisk och ordningsam, upplapad av sin landtunga. Och en smula eljest. Det låg snö på marken. Det knarrade. Jag åt renskavsgryta med åkerbär och björnfärs, toppad med hjortron, myggsalva och hembränt.
Skolnamnet på tröjan på Vi i femman-bilden triggade mig till en enkel googling. Det visade sig att skata betyder bl a udde. Se där, så fick man lära sig något igen.
Jo, jag tror att vi kom överens om att vi möttes i matchen, Broder Jakob och jag. Sen vann vi hela middevitten, vilken ju var spännande. Vi var världsberömda i hela Borlänge flera år efteråt.
Någon Lulebo som känner igen sin gamla skola?
Eller sin port?
Förlåt Brid, vi har alltså behandlat detta Vi i femmantjofräset förut – och jag har glömt bort det?
Ack. MEN JAG BELV JU UPPHETSAD OCH GLAD IGEEEN!
Hahaaa, men det där har vi i alla fall pratat om förut: en film (julkalender?) som Niklas jobbade med, som spelades in … på en skola som jag inte hade gått på …?
(Det är inte helt lätt att hitta gamla inlägg numera eftersom jag tog bort rubbet när jag blev skyldig att betala 3 500 kr för en bild som jag inte ägde och nu lååååångsamt släpper loss endast inlägg som jag vet att jag inte kommer att betala för. Nu har jag bara 2 000 inlägg kvar att lägga ut. Fort går det icke.)
Luleå har jag inte besökt. Dock mött både Plannja och Luleå basket i matcher. Inte som spelare men väl som hårt arbetande i Uppsala baskets (och allt vad vi hette genom åren) organisation. Det var många profiler inom basketen på den tiden. Willie var en av dem. Han blandade skicklighet med ödmjukhet.
Jaaaa! Maplestream är tvåånhalv meter lång och basketnörd!
Välkommen i båset, Maplestream, säjer jag nu när Örjan inte är tillstädes. Och Britta L. – är hon också ny? I så fall …
Maplestream är väl inte ny precis. Men Gunnel kanske?
BRA jobbat, Ökenråttan! Maplestream brukar vara med i Julkalendern (vill ni ha nån i år?) och Britta är syskon till en av Broder Jakobs klasskompisar i Luleå, dock är de inte reguljära båsmedlemmar!
Men schnälla Lotten, vill vi ha Julkalender i år?
Bajsar Dolly
Parton på rygg i påvens lustiga mössa i skogen, som ungdomarna sa för jähättelänge sen.
Svaret är ett rungande JAAAAA!
Klart att det är kul med julkalender. I alla fall när det är preciis så där lagom klurigt att man kommer på det, så att man förstår att man är assmart.
Men vad är det för en fråga?
Okej, Julkalender it is – då ställer jag in min semesterresa till Maldiverna i december.
Eh… JA!!! (Till frågan om julkalendern…)
I Luleå var jag första gången i början av Mars 2016. Dottern och jag landade i försenat plan halv midnatt och skulle hämta ut hyrbil. Den väntade på oss med snö ända upp till nästan halva dörren. Så först fick vi skotta. Och det bara fortsatte att snöa. Kul för dottern… Sedan skulle jag köra mitt i mörkret. Hittade inte var man tände lamporna… Första gången köra i Sverige… Första gången köra i femtitusen centimer snö… Vi tyckte det var jättekul i Luleå!
Maken till dum fråga, eller hur Magganini?
Ja, ÖR (och jag tolkar det som att Ninja, Cecilia och Dina har samma åsikt), obegripligt dum fråga.
Och Lotten: Ja, den där semesterresan är nog bäst att ställa in. Den verkar ju vara ytterst besynnerligt planerad, så den skulle säkert inte bli nå’ bra ändå.
Tjohej! En klimatsmart julkalender, så bra.
(På Maldiverna om de finns kvar, får man snart bara mikroplast mellan tårna.)
ALLA har samma julkalenderåsikt; allt annat vore ju konstigt!
Klart vi vill ha julkalender. Och Maldiverna är nog starkt överreklamerade, för att inte tala om vad jobbigt det är att flyga.
Vem skulle vilja åka till Maldiverna? Det är såååå 1996!
Kalender med supersvåra luckor, tack.
Jahapp, då kör vi på det! Julkalender med 12 luckor och 12 facit och JÄTTESVÅRT ibland! Maldiverna – pffffft!
Alla är glada.
Fördel att läsa på om Maldiverna innan julkalendern öppnar.?
Kan tänka mig att båsmor vid författandet av luckorna i tanken gärna reser dit.
https://se.search.yahoo.com/search?fr=mcafee&type=E211SE714G10&p=maldiverna