Hoppa till innehåll

The return of den målade trasmattan på köksgolvet

Bakgrund:

År 2000 byggde jag ett kök där det tidigare fanns ett rum, en städskrubb och en klädkammare. Vi kostade på oss ett finfint furugolv som vi felhanterade så att det blev skitigt och komplett omöjligt att rengöra.

År 2005-ish anlitade vi en målare som målade det hopplösa, stackars trägolvet som hade hamnat i fel familj. Den färg han valde var an akrylslafs som bara gjorde golvet skitigt och komplett omöjligt att rengöra.

År 2008 målade jag en låtsas-trasmatta på det allra värsta stället vid diskbänken.

År 2011 målade vi ännu en matta på det näst värsta stället vid kylskåpet.

År 2017 var golvet inte bara skitigt och komplett omöjligt att rengöra, det var även slitet.

Gummifärgen har trots sin elasticitet och enorma sugförmåga släppt greppet och sprungit till skogs.

År 2019 var det så äntligen dags att få ändan ur och hyra slipmaskin, tvätta golvet, köpa den allra dyraste färgen i stan, slipa och sedan måla golvet gråvitt. Alla som råkade komma på besök eller av naturliga skäl befann sig inom husets väggar beordrades ner på alla fyra.

Men. Ack. Det satans perkele fucking skitfärgen hade inte jävlats färdigt med oss. När jag körde slipmaskinen, gjorde friktionen att små, små, små kulor skapades av avskrapet.

Inte ett lätthanterligt damm, nej.

Inte något sågspånsliknande, nej.

Men ja, små gummikulor som hoppade omkring och som vägrade låta sig sopas upp.

Gummikulsfärg som har bränts in på slipmaskinens papper.
– Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dig. Studs, studs!
Och här har gummibollarna smält. In i den gamla vita akrylfärgen. Och kletats ut. Och fastnat. PRIMALSKRIK!

Hur vi tog oss vidare från detta trauma är obegripligt, men plötsligt målade vi golvet. Och till och med in oss i ett hörn. Lyckan visste inga gränser.

Vi körde två varv.

Och tre varv.

Swisch swooosch, snabbt gick det och perfekt blev det. Barnens kompisar som kom på besök drogs in i arbetet. Nittonåringens pojkvän – som vi kan kalla ”göteborgaren” – fick slita som en hund. DDM fick dispens för att arbeta för brödfödan, men Tjugofemåringen och Tjugoettåringen jobbade på som funnes det ingen morgondag.

Vårt lilla Iwo Jima.
Det stora Iwo Jima. (Foto: Joe Rosenthal.)

Så var det då dags att fixa en ny trasmatta. Man måste ha en målad trasmatta, det måste man. Men huuuu vad svindyr golvfärg som ska hålla i 20 år är dyr. Här ser ni tre endecilitersburkar som kostar 100 kr styck. Och så ser ni att de inte ens är fyllda hela vägen upp!

Fuskburk! (Jag har förtydligat fusket med rött förstås.)

Först rollade Nittonåringen och jag med en billig en bakgrundsfärg. Efter 15 sekunder i filmen nedan kommer Tjugofemåringen och öppnar kylskåpet. Ett salladshuvud, en burk köttbullar, två liter mjölk samt en ost bestämmer sig då för att hoppa rakt ner på den nymålade delen av golvet.

Den nästan marmorliknande bakgrundsfärgen lackade Tjugofemåringen och jag sedan, klafs och klet. Efter en oerhört lång väntan när jag höll på att bli galen av otålighet och blev tvungen att klättra på väggarna och åka och handla samt träna lite sjukgymnastik, blev det äntligen dags att måla trasmattan på riktigt.

Och nu undrar allmänheten oroligt hur det gick. För den gamla mattan hade ju ett skrynkelhörn. Hur skulle det gå med den nya, skulle det bli nåt roligt nånstans? Vi satte förstås Nittonåringen på detta projekt – helt logiskt eftersom hon ju är en hejare på att karva pumpor och det ju är nästan samma sak.

Först målade jag en låtsas-låtsastrasmatta på ett hushållspapper och vek det.
Och si! Inte bara ser mattan ut om om den har en vikt sväng – kolla skrynklan där borta vid spisen!
Nittonåringen och jag poserar här för att visa hur oerhört trötta och utarbetade vi är i våra målarkläder. Men nåt blev visst fel, för vi ser ju hur pigga och fräscha ut som helst!
Share
Publicerat iBloggen

31 kommentarer

  1. Ninja i Klockrike

    Oooooh, jag har ett gambalt parkettgolv som är kompott förstört, jag ska förståss hyra Gurka Snusets hungdomar och få ett skrynkelhörn även arme.

  2. Håkan (hakke)

    Men herre gud så snyggt! Med vik och skrynkel och allt.

    Men åldern på era barn är alltid lika förvirrande, det påminner om en gammal sketch med Eddie Meduza, vars repliker mina klasskompisar på gymnasiet kunde utantill: ”Göteborg 11 … Göteborg 7 … Göteborg 4. Hur fan ska de ha’t egentligen Börje?!”

  3. Dina

    Tjusigt!
    Och tänk vilken rolig matte mattan kan bli: hur många bergmans behövs för att måla ränderna om ….? (Det är x antal färgnyanser/x antal kompisar kommer och hjälper till osv i all oändlighet.)
    Det kan bli riktig tramsmatte/matta…

  4. Skrynkelhörnet har redan nu skapat frustration; Tjugofemåringen morrade att det inte alls passade hennes OCD. (Hon njuter av att färgsortera och lägga saker i räta vinklar.)

    Info till hakke! Barnen just nu:
    Sigge 16
    Moa 19
    Oskar 21
    Ida 25
    Erik 27

    Och nu har familjen ju även utökats med fru Frida, spanjoren och göteborgaren, så vi kan måla golv i all evighet, amen.

    Men vem tusan ska städa?

  5. Brid

    Här snavar vi över flyttkartonger överallt. Grabben ska flytta till tösen i Finland med avresa på tisdag (vi ska alla medfölja med bilar med lådor i) och har mellanlandat hos oss. Komplikationer har dessutom tillstött, som jag ska berätta om lite senare.

  6. Kråkan

    Det har ”målats” hos gjusarna också, En vit fullträff på linsen, den går nog inte bort med bara lite regn.

  7. Betong-Bess

    Här planerar vi för att flytta 19-åringen till Gotland och plugg i höst. Lotten, några veterantips – förutom att man ska komma i tid till färjan? Är det meningsfullt med cykel? Bostad har hon ordnat alldeles nära skolan.

  8. Kråkan

    Har en son som pluggat i Visby. Gissar att din 19-åring B-Bess ska bo där, även om det finns utbildningar på andra platser. Cykel är meningsfullt ja, för transport utanför ringmuren.

  9. Ninja i Klockrike

    I andra boet har de rest en pinne mot kameran, som nån sorts försvar, och den ramlar mycket långsamt mot kameran.

    Jag gör tvärtutimot jag, jag städar först och planerar sen att måla det slitna parkettgolvet. Osäkert om det blir en skrynkelmatta eller ej sen.

  10. Ökenråttan

    Utmärkt test för blivande ingiftingar. Uthålliga och lätthanterliga vill vi ju ha dom! Så att dom kommer till nytta.

  11. Betong-Bess

    Kråkan, stämmer bra att det är i Visby hon ska plugga, på Campus Gotland.
    Vill börja plugga jag också. Inte plugga – BÖRJA plugga. Ny miljö, nya kompisar, ny sysselsättning. Inte för att jag inte trivs där jag är – men jag kommer så väl ihåg känslan, spänningen, entusiasmen, äventyret.

  12. Vad kul med ännu en Visby-student!

    Cykel är ett måste precis som i Lund; man vill ta sig till kompisar och man vill åka till de billiga affärerna som ligger uppåt backen. Vår Tjugoettåring har bestämt sig för att flytta från sitt kollektiv eftersom the landlady liksom blev lite galen. Så han jagar en proper studentbostad just nu.

    Och kom för tusan hakar i tid till färjan, som sagt var.

  13. Sitter vi inte allihop och trummar med fingrarna och inväntar Brids komplikationer?

    Här inväntar vi årets värstaste regnväder, säger de som vet. Vi har förberett oss genom att inte planera en tripp till badsjön imorrn.

  14. Ninja i Klockrike

    Är det i morgon det ska spöregna?
    Fast jag inte har tvätt på tork ute i trädgården?
    Så märkligt.

  15. Ninja: ”Gurka Snusets hungdomar” har jag nu försökt etablera som fast uttryck i sagda hus.

    Vi har inte hunnit röja upp och städa och stoppa in i skåpen efter golvprojektet, men vardagsrummet är ändå fullt av jag vet inte hur många tonåringar. Jag tror att det är fem på ovanvåningen och ungefär sju bland alla tallrikar och soppslevar på vardagsrumsgolvet. (Jag har dragit mig undan och på pensionärsvis satt på mig hörselkåpor. Mysigt!)

  16. Agneta uti Lund

    Räknar du in de över tjugo bland tonåringarna? Eller utgör de en egen kategori?

  17. Ninja i Klockrike

    Det är bara att framhärda så kommer de anamma uttrycket. GE INTE UPP. ELLER EFTER.
    Det är härdande med öknamn, gedda och fådda i kärlek.
    Jagä r utomordentligt förtjust i Gurka Snusets Hungdomar. Hela bunten.

  18. Brid

    Den lilla finskan och hennes lilla blå kub till bil anlände igårkväll. Lagom till groomens och min frukost kom hon tassande ut ur grabbens rum och meddelade sin avsikt att duscha. Sen försvann hon in i rummet igen och stängde dörren. Tystnad råder.

  19. AuL: Helt rätt! De är ju inte tonåringar! Blott Moa (19) och Sigge (16) är under 20! Tänk ändå.

    En annan reflektion: vad kul att de är här fastän de inte är tonåringar!

  20. Olof Bergman

    Va’ snygg man blir av att måla golv!

    Moas skrynkla är inte bara ”trompe l’œil” utan även ”trompe le pied”.

  21. Befinner mig i Vålådalen. Där var också en flicka vid namn Majlis, enligt vad jag råkade höra vid frukosten i morse. Finns det många sådana eller var det båsets flicka?

  22. Ninja i Klockrike

    Det vaqr inte vårt båsbarn, vår Majlis har ett annat namn som mor och far gav henne, det var vi i båset som döpte henne till Majlis.

  23. Håkan (hakke)

    Ungdom är man till och med 26 (åtminstone i de sammanhang där ungdomstaxa tillämpas) men hungdom kan nog ha en mer flytande gräns. Underbart passande uttryck för ”barnen” i Gurka Snuset!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.