Någon gång i tonåren skrev jag en lista med livsmål som idag låter förtjusande i sin enkelhet.
- Jag ska bli rik och världsberömd skådespelerska i Hollywood.
- Jag ska ha minst sju barn, som alla är tvåspråkiga.
- Jag ska äga ett hus med massa gästrum.
Det där med gästrummen vore ju en dum idé om man inte samtidigt faktiskt fyller dem med gäster, så vi får väl hoppas att det var det jag menade – annars har jag ju misslyckats totalt med mina mål. Förmodligen hade jag förläst mig på reportage om Hollywoodstjärnornas châteauer eller helt enkelt tolkat filminteriörerna som … bostäder.
Det Gula Huset med gästrum (eller i alla fall plats för översovande gäster) flyttade vi in i för snart 20 år sedan. Vi har
- härbärgerat grannar som plötsligt hade ett obeboeligt hus i sex veckor
- upplåtit huset till nio gatuartister på genomresa under en helg
- lyckats klara av en helg med hela tjocka, månghövdade släkten på besök samtidigt som det blev stopp i avloppet.
För två veckor sedan utspann sig denna dialog mellan mig och Artonåringen:
– Mamma, du vet att det kommer massa folk hit om två veckor?
– Japp. Hur många har tackat ja?
– Eh. Sjutton.
– Sjutton som sover över?
– Ja …
– Okej, kolla vilka som kan sova i dubbelsäng, om några är introverta och vilka som är allergiska mot vad.
– Mmm. En är allergisk mot allt. Vad synd att inga är ihop med varandra. Stora barnrummet kan vara introverthörnan. Det blir nog bra.
De 17 som till slut sov över var alla fysik- eller matematiknördar som egentligen inte riktigt känner varandra. (Ytterligare tre kom, men sov inte över.)
De har vanligtvis träffats under SM i fysik eller matematik eller bara känt att ”den där personen är ju precis som jag”. Under tre dagar och två nätter örlade de omkring överallt hemma hos oss. Ibland var alla tre toaletterna upptagna en timme i sträck, ibland hörde jag inte ett knyst eller såg dem på flera timmar för att de hade gått på promenad.
Sovplatsrapporten!
Vi som bor i huset drog oss ner till våningssängen och stora soffplatsen i källaren samt till den äktenskapliga sängen som heter ”Storasängenlandet” (2 meter lång, 2,40 meter bred). De 18 övernattande (inklusive Artonåringen) ungdomarna spred ut sig:
Sammanfattning
Jag är förvisso varken rik eller världsberömd och blott fem barn födde jag – men ojojoj, vad jag är nöjd med sovplatstillgången i Gula Huset. På torsdag kommer en spanjor-bror och bor i gästrummet tills han kan flytta in i egen lägenhet, så än så länge känner vi oss inte ensamma. (Men jag bävar; när lagade jag till exempel senast mat till färre än åtta personer i en stooor gryta? Hu!)
Hur stjäl man en maddrass från Michael Hansens Kollegium?
Svar till Moa, The Artonåring med blott tre nätter kvar i föräldrahemmet:
Man inser plötsligt under höstterminen 1987 att den där gröna ju är en synnerligen välfungerande madrass, och intalar sig själv att eftersom man ju har mutat vaktmästarn med en dyr flaska renat för att få en ny toasits när den gamla (40+ år) sprack, har ett försprång.
Jag och min djefla man tog helt enkelt den oerhört fina och jättetunga och kompakta skumgummimadrassen under armarna och forslade den med stort besvär till Skolgatan, där vår första ”riktiga” lägenhet låg. Den hyrde vi då av Catharina Ingelman-Sundberg, som sedermera (2012) skrev en bestseller: ”Kaffe med rån”.
Vem är denne Hansen?
Jag har sovit som nr… hm … var det nr 1 eller 3?
Här har vi ett ockuperat gästrum sedan drygt ett år för att arbetslöse sonen flyttade hem igen.
Finns det verkligen ingen som har ett ekonomiadministrativt arbete att erbjuda som inte dessutom innebär att sitta i växel eller reception?
Möjligen en liten reception där det dyker upp max tio vänliga personer i veckan.
Kontakta i så fall mig/sonen omedelbart!
Är sonen beredd att flytta vartsomhelst, Cecilia N?
Michael Hansen var en förläggare, men hur i hela friden han som förläggare hade så mycket pengar (vilket förläggare ju inte har) att han fick ett helt studentboende uppkallat efter sig, vette fåglarna.
Här kan man läsa mer om Michel Hansen:
https://mhklund.se/index/history
Fåglarna visste tydligen att förtälja att Hansen blev rik på att utge omfångsrika uppslagsverk såsom Svensk Uppslagsbok och Nordisk Familjebok. Om sådan verksamhet vet vi ju allt, Lotten.
Det roligaste av allt är ju att huset verkligen sväljer alla dessa människor utan att gå upp i limningen. Det finns luft och ljus över i vrårna, öppna golvytor utan snusande bylten. Och husets hjärta, köket, står tomt och tyst på morgonen för den som vill påbörja dagens bestyr.
Rosman och jag (vi som ju vet allt om encyklopediutgivning) blev verkligen jätterika när vi jobbade på Nationalencyklopedin tillsammans.
Mhm. ”Lotten Bergmans Kollegium” has a certain ring to it.
Vad härligt med så mycket sovplats. Och ännu härligare att den används om än inte hela tiden.
Har skapat AirBnb i ena utflugna barnrummet. Då blir det iaf sällskap ibland.
Andra utflugna barnrummet har blivit förråd för den utflugna. Tills hon hittar ett mer permanent bo.
Och så har maken fått ett (1!) rum att stöka och samla i hur mycket han vill. (Lugn, han har utrymmen utomhus också.)
Resten bara är… och väntar på att i framtiden användas av (förhoppningsvis) barnbarn eller nåt.
Tur jag har katterna tills dess!
På fiskgjusarnas forum diskuteras mycket om Jaaks nedhasade ring . Man kan inte göra något egentligen, han är inte så lätt att få tag i, men man hoppas att ha så småningom ska själv kunna bli av med ringen.
Försöker med en länk till en film där han just fått en fisk, flugit iväg en sväng och kommit tillbaka och sitter och äter en stund innan han flyger igen.
Och här är länken till Looduskalender forum.
Han kan tänka sig att flytta även om S-G-M inte attraherar.
Sveg var okej även om inte jobbet där var hans tekopp. (Bara telefonsamtal hela dagen.)
”Örlade”? Ganska bra ord som jag aldrig har hört. Det finns tydligen. Det låter lite krälande, men jag kanske bara knyter ihop det med ödlor.
Och så har vi ”introverata”, det kanske också finns? Det blir i mitt huvud ungefär ”väldigt, rent desperat introverta” (som jag?), men jag har svårt att tro att sådana personer skulle dyka upp i det beskrivna sammanhanget.
Ordet ”örla” förekommer flitigt i korsord. Någon annanstans har jag inte träffat det. Gäller även reol (bokhylla), ri (kurvlinjal), ina (om mygg) och en del andra ord.
Vi har två sängar i två f d pojkrum som ibland används som gästsängar men oftast som avlastningsytor. På den ena ligger kläder som ska strykas, lakan som borde läggas in i skåpet och diverse föremål under sortering, på den andra kläder som ska lagas och kläder som ska skänkas bort. Någon som har en dotter (eller så) med midjemåttet 63 eller 64 cm som vill ha en långkjol?
Oj, tack för korrläsning Magganini! (Jag ändrar lyckligt allt som är fel, ska ni veta.)
Örla säger man i Skåne. Det låter sanslöst dumt när det sägs på min uppsvenska, men Den djefla mannen här i huset kan få till ett snitsigt skorrande R som gör hela ordet perfekt. Ormar slingrar, många ungdomar som rör sig hit och dit örlar. SAOL påstår att man ”vimsar” när man örlar, vilket jag inte alls håller med om.
Audrey försöker stå som fåglarna på överkastet, men det går inte bra för benet viker sig åt fel håll.
Marilyns nattgäst har även skitiga nattstövlar på i soffan.
Har du en stor gardin med en sekretär (eller är det ett piano?) bakom i ett av alla gästrummen, Lotten?
I sanning ett bedrövligt gästrum för Cary och Hedda. Sängen saknar madrass. Tjusig nattmössa på Hedda i alla fall.
Hur var det på stan i lördags? Jättebra, massor med folk som örlade runt.
Ett annat ord med skånskt uttal som fick mig (som visserligen har skånska föräldrar men är såväl född som uppvuxen i Smålands största stad) att hajja till, då jag som ung vuxen flyttat till Skåne och hörde någon säga ”tjirågen”. Kan ni månne tyda det?
Kirurgen?
Naturligtvis Cecilia N, där knäckte du nog gåtan. Har funderat ett tag utan att komma på det.
Ojojoj vad jag undrar vad du ser på vilken bild, Magganini!
”Har du en stor gardin med en sekretär (eller är det ett piano?) bakom i ett av alla gästrummen, Lotten?”
Det låter som något jag skulle kunna ha, men jag kan inte komma på var! Vilken bild är det?
Det stämmer bra, Cecilia.
Gardin med inbyggd sekretär/alternativt piano – det låter som nåt för dom här små, små studentbostäderna som det utlovas ska byggas. För musikstuderande i första hand då, kanske.
Vet ni var Moa The Artonåring ska bo i Lund, förresten?
[gisspaus]
Wait for it …
[kisspaus]
Nu kommer det:
HEMMA HOS AGNETA UTI LUND!!!
Kommentatorsbåset levererar verkligen.
Jamen alltså Lotten på den bild under vilken du skriver att det måste vara ett gästrum hemma hos dig är det ju en randig gardin bakanför och mellan Spencer och Katharine, och nånting är det som syns bakanför och mellan den och Katharine, vad är det?
Vart du lessen nu när det visade sig att det inte var i någon av de modernare bilderna i färg som jag hade hittat en möbel/ett instrument som du inte visste att du hade åt dig bakom en gardin?
Rekommenderar dokumentären Visages villages som jag just såg på svt.
Faces places heter den på ”svenska”.
(Varför kan inte en fransk film få ha sitt namn ifred, eller åtminstone översättas till svenska?)
Jag såg den också – riktigt bra!
Jaaa, Magganini! Jag vill ha det precis som i Katharines och Spencers värdars gästrum!
Hälsningar från sällankommenterande (men normalt bloggläsande) broder Tomas.
Nyligen anländ från hemmet i Melbourne
Ja, Lottens bås är verkligen etwas anderes. Här ordnas allt: Man får champagnekorkar till sin papegoja, det ordnas transport hit och dit av asiga ägodelar, det erbjuds hjälp med vattenläckande hallväggar, barnen får husaly under studietiden, ja, vad kan inte Lottens bås fixa?
[…] vi nu har blivit av med alla 17 fysik- och matematikungdomarna och faktiskt lyckats dammsuga köket, tar vi oss an nästa projekt: […]
[…] – dåvarande åttaåringen har ramlat ur sängen. Bild från 2018, när den dåvarande 18-åringen bjöd hem 17 sovgäster till […]