Igår var spretiga delar av släkten och svettades på Thielska galleriet på Blockhusudden i Stockholm.
Först åt vi picknick med motorbåtsutsikt – satan i havet vad det var motorbåtar ute och körde kors och tvärs som radiobilar på Gröna Lund. Brrrum, brrrruuuummm, BRUUUUUM – det var som att sitta vid en rastplats utmed E4:an. Jag glömde tyvärr att ta en bild.
Under fnitter, trill, skratt och tjosan plockade vi fram det som hade grävts ur kylskåpen hemma – fortfarande fryst bröd, ostar av både illaluktande och mesigt slag, tomater, salami, plastköttbullar, en öppnad vinflaska (fy på oss), sallad, senap, salt och peppar och juice samt vatten. Plötsligt började alla klättra upp i det skuggande trädet samtidigt som vi citerade Astrid Lindgren.
”Det står väl inte i Mose lag att det är förbjudet för gamla kärringar att klättra i träd!”
Orsaken till klättreriet var att salladen på outgrundliga vägar hade hamnat där.
På bilder från mina föräldrars picknickar på 1970-talet poserar alla så fint i solskenet, men aldrig ser man vad som fanns på picknickfiltarna. Det är väl synd? Hade de raketost? Salta kex? Godis? Piggelin?
Mätta och lite lagom lulliga efter varsin deciliter rödtjut, vandrade vi med soppåsar i händerna mot Thielska. Vid en soptunna stod det ”parkavfall” och en annan ”färgat glas”. Här blev vi farligt uppfyllda och skojfriska och tjoiga och ropade instruktioner och dåliga skämt till varandra i säkert en halv minut. Sedan vandrade vi vidare. Då kom den första irriterade damen denna dag.
– SER NI INTE ATT NI SPÄRRAR VÄGEN FÖR BUSSEN? sa hon högt och så ilsket hon nånsin kunde, för säkerligen hade hon byggt upp irritationen i flera sekunder.
– Va? sa jag.
– BUSSCHAUFFÖREN HAR EN TIDTABELL ATT HÅLLA!!!
– Ojoj, var vi i vägen? sa jag och ursäktade mig.
– JA!
Då fortsatte jag att lite väl överdrivet ursäkta oss och vårt beteende, samtidigt som söstra mi, Orangeluvan, stod och skakade på huvudet åt mig. Hon är mycket mer förstående än jag, nämligen.
Inne på Thielska skakade tre ilskna damer på huvudet och tssssst:ade högt åt Min djefla man som gick rakt framför dem när de höll på att granska en tavla. Jag bad om ursäkt å hans vägnar och hänvisade till den ”förvirrade professorsmentaliteten”. Men damerna lät sig inte blidkas utan skickade dödande blickar i hans rygg.
Så kom vi till mitt favoritställe inne i huset: gamla inramade brev mellan kulturpersonligheter under första halvan av 1900-talet. Men jag hade supit bort mina läsglasögon, så jag fick låna Artonåringens brillor som har ett glasöga mot närsynthet och ett mot långsynthet.
Plötsligt hördes en inte alls vän eller ljuv stämma bakom mig.
– URSÄKTA! Får andra kanske också titta lite?
Jag vände mig om och såg ännu en ilsken dam. Med en Orangeluvas tålamod log jag och bad om ursäkt och trippade ut ur rummet. Och tänkte: WTF.
Inne i husets forna kök, fanns mystiska konstverk i ett metall-liknande material som jag inte brydde mig om ett enda dugg. Artonåringen – som är mycket mer konstintresserad än jag – knäppte en snabb bild.
På väg hemåt igen roade vi oss med den stockholmska infrastrukturen där kassa rulltrappor stänger hela stationer – stationer som vi utomsocknes är beroende av nu när vi måste ta pendeltåg. Men allt krångel och alla ilskna damer glömdes bort i den euforiska lycka som vi erfor när vi alla hann in i tunnelbanan precis när det var 0 minuter kvar av de 75 minuter som man har på sig för att åka på ”en blippning”.
Sedan fastnade vi i en kokhet tunnelbanevagn eftersom nåt hade gått sönder på Gillbergaplan Gullmarsplan – men vad gjorde väl det?
Gillbergaplan??
Nänu, jävlar, Lantlollor.
Har ni inte fattat att Årsta har sina gatunamn efter svenska sjöar och vikar, va va va??
Jag blir så förbannad.
Hahahaaaaaa! Lantlollan Bergman skulle ju skriva Gullmarsplan! (Förmodligen lider jag av eftersläpande vätskebrist. Ska korra lite.)
Hörni, nu är det ju fopollsfinal. Alla som har dött av tristess under alla matcher kan nu börja leva igen.
Han kommer som en atomubåt, BRRRRRUMMMM.
Han tittar på bollen som vore den en vas från Mingsynastin han skulle kunna ställa i vitrinskåpet han ännu inte köpt till ölägenheten där hemma.
Vi vill inte ha något parasoll eller paraply, utan vi vill ha det där stjärnströsslet fnittrande ner över oss.
Han vildsvinar bort fransmannen.
Jodå, radiosporten levererar.
De springer hit
de andra springer dit
de sparkas och grejar
trampar runt och mejar
ner varandra och gräset
spottet och fräset
och svetten som rinner
målvakten hinner.
Inkast och hörna
offside och mål
publiken upphäver ohyggligt vrål
nån har en flagga och viftar med den
Astolf med pipan blåser igen
det fäktas och gapas
tjafsas och pratas
om var det gör ont
och vem som gjort fel
om regler och fairplay
knuffar och spel
Så håller de på, minst i nitti minuter
och många har tråkigt och många njuter
de skrålar och vrålar
de hejar och tjuter
har målade nyllen
i lagens färger
Ibland är det någon som trillar omkuller
fast helt säkert ingen är särdeles fuller
de vojar sig vådligt och grinar så illa
nån annans fel vare att Styrbjörn trilla
men sen går det över för domarn har blåst
kanske på benet för då går det över
de skuttar som harar i nyvuxen klöver
och kutar så åter och jagar en boll
Säg finns det någon som helst sorts kontroll?
Ååååååh, så fint! Jag har bara snabbläst, för nu blidde det katastrofpanik när fyra personer i gamla svenska polisuniformer sprang in på planen mitt under ett snabbt uppspel för Kroatien. Plötsligt fyller man på med hundra miljoner vakter längsmed planen.
Har de bara stått i kulisserna, beredda i sina västar?
Nu när Frankrike har vunnit (fastän jag hejade på Kroatien eftersom det var the underdog), har jag läst igen, Ninja. Särskilt gillade jag faktiskt Styrbjörn.
Vi skrattar hysteriskt åt det faktum att regnet helt oväntat fullständigt ÖSER ner när kroaterna och fransmännen får sina priser efterom en paraplyhållare oerhört snabbt lyckades hala fram ett paraply som täcker Putin, men inte FIFA.s president eller Frankrikes och Kroatiens preidenter (Macron & Grabar-Kitarović). Putins paraply häller allt regnvatten över de andra. (Se bild.)
Jag är avundsjuk på regnet.
Behöver inget paraplui.
Fröken Fjolla har förtärt drygt en halv rentvål och hälsar att det var gott.
Tvål smörjer hundtarmar på ett förträffligt sätt….
Är inte rentvål en tautologi?
Den är gjord på rentalg och getmjölk. Vähäldigt smaskens..
Knäproblem jag fördelvinns.
Alltså jag vet inte om jag har riktig kläm på den där båsmetern. (Den är ju gammal, men jag är ju ny här.)
Jag tycker att du har förstått båsmetern jättebra, Magganini. Framför allt är poängen nog att man ska dra upp den ur myllan då och då, helt apropå.
Vi har åter prickat in årets varmaste vecka för Stockholmssemester. Inga stärkande långpromenader. Igår var det hett t o m på Nordiska. Idag ska vi försöka med konst i tunnelbanan.
Lunch och flygträning på bokanten .
Det är verkligen VARMT. Dagens projekt var att bära fram en stege och kliva upp på den för att trä fem cafégardinringar på en pinne och därefter fästa ringarnas nypor i en av mej egenhändigt stulen linneservett från restaurang Tullio i Siena. Det vackra stadshuset i Siena, en av inspirationerna för Ragnar Östberg när han ritade Stockholms stadshus, är invävt mitt på servetten. Otroligt stiligt. Jag är mycket nöjd och hoppas att det nu funkar som solavskärmning.
Iiiiih, har vi inte sagt att vi inte ska kliva upp på stegar och bli en
BillingRibbing?Jamen, Lille Maken var hemma och kunde lyfta upp mej om jag hade dråsat i golvet. Och det var inte den HÖGA stegen utan den lite mindre. Så …
Jamen, i alla fall!
Han höll väl i stegen så du kunde dråsa på honom?
Brid: Du kunde ha tittat upp till oss. Vi har iskall svartvinsbärssaft i kylen som ni kunde ha svalkat er med.
Har klättrat på stege idag. Upp på villataket. Och ner igen.
Karlslok on a hot tin roof …
Men PK, visst hade du väl hjälm?
(Kåseri om hur mina barn klättrade på taket finns här.)
Och jag som igår eftermiddag äntligen fick semester försöker nu kyla av mig på en balkong i Visby. Det går sådär. Matchen följde vi på bilradion. ”Mbapte!” var det stora utropet i Älandsbro.
Här är det mörkt. När vi körde av från E4:an i Stockholm var det rena höstmörkret som mötte. Det är lätt att drabbas av akut höstdepression då: renfana och rallarros till midsommar och så höst till semestern. Blä.
Men ack och icke.
På eftermiddagen hade det börja skya till sig så att man vågade sig ut för att bada i havet. Det gick utmärkt. Algerna är tydligen på östra sidan.
ÖR: tack för erbjudandet! Tyvärr har jag inte riktigt kläm på var du bor.
On topic: det var märkligt att Thielska galleriet verkade sakna varje anstymmelse till klimatkontroll. I det här vädret förvandlas oljorna till emalj och akvarellerna evaporerar. Bara kolteckningar och etsningar som står sig.
Off topic: Flugfällan är en underbar bok som jag smuttar i mig, kapitelklunk efter kapitelklunk.
Olle@. sen finns det två till (minst): Russinkungen och Flyktkonsten.
Tack HK och Olle för lästips. Nu ska jag kasta mej över Fredrik Sjöberg. Har just läst ut en genuint urusel bok. Jag frågade efter ”Señor Peregrino”, ett Pysseliten-tips, i bokhandeln. Den fanns inte, men expediten rekommenderade en annan pilgrimsbok. Omslaget var fullt av rekommendationer från olika bokbloggar, så jag slog till. Jag borde ha anat oråd när damen bakom disken sa att det är ”en riktig feelgood-bok”. Du min skapare, vilken ytlig smörja. Författaren lägger ord på att beskriva varenda middagsmeny och varenda restauranginredning i detalj, ”röda plastbord”. Själva vandringen, den dramatiska naturen, alla spektakulära byggnader, ägnas några få rader i förbifarten. Och sexskildringarna, mina damer. Herreje, rena fjortislitteraturen!
Urusla böcker läser jag till sidan 50, sedan ger jag upp. Urusla böcker med sexskildringar läser jag till sidan 69, sedan får det vara nog.
Tåligt att du håller ut till sidan 50, ÖR, eller ja sidan 69 då, som somliga andra.
Uschla böcker får max 20 sidor, sen kan jag bläddra lite, därefter läser jag slutet och sen slänger jag skiten.
Faktum är att jag höll på att sluta läsa redan efter första stycket! Men – jag ville ju veta mer om pilgrimsleden eftersom lille sonen gick där … Annars har jag numera slutat läsa ut böcker som är för hopplöst usla.
Idag äter gjusungarna själva. Fisken levereras och föräldern sticker snabbt iväg igen. Men det blåser mycket, så det är långt mellan leveranserna. Inget bråk om maten men jag undrar om alla verkligen får äta sig mätta. Jag har sett XK och XJ äta idag och XH blev matad igår.
Lotten, visst hade jag hjälm. Härom dagen. När jag cyklade.
Jag medförde två volymer kvalitetslittteratur men har mest bara orkat slöläsa svägerskans Maria Lang. Hon har en komplett samling, och somliga ger man (= jag) upp efter tjugo sidor eller mindre, men andra går att läsa. När det är varmt.
Varmare är det dock i trakten av stugan, där två skogsbränder rasar. Ingen vet exakt besked om nånting. Måttligt kul.
HK: Jag uppskattar gjusrapporterna med länkar, för då kollar jag verkligen! (Och fastnar. Det går bara inte att lämna dem efter en snabbkoll.)
Jag har på plingeliplong-nyhetflashar i mobilen (känns som att jobba på TT 1972, inbillar jag mig) och får ideliga brandrappporter. Läskigt. Och nu ligger jag i en soffa i Bandhagen och hör grannarna vattna sin gräsmatta. Får man det, hörni?
Japp, Stockholms kommun har sällan bevattningsförbud, eftersom det sällan är vattenbrist i Mälaren.
Däremot är vi uppmanade att vara sparsamma, eftersom vattenverket i Norsborg ligger nära maxkapacitet.