Hoppa till innehåll

Spirella och jag på basketplanen i Spanien

Alla upprepar med dårars envishet att jag är för gammal för att spela basket och att jag måste inse mina begränsningar. (Även ni, mina kära läsare.) När jag skadade det friska knät den 17 maj, pang bom tjoff, insåg jag att det ju bara skulle bli coachande och solande under turneringen i Lloret de Mar förra veckan.

Men där hände plötsligt något förfärligt: vi hade bara fyra spelare dagen före en match. Vi försökte låna av de andra lagen från vår klubb, men de hade siktet inställt på att vinna sina grupper och kunde helt enkelt inte avvara några lirare.

– Ställ ut mig på planen! sa jag.
– Men … ditt knä? Och … ditt andra knä?
– Jag får helt enkelt gå. Jag kan ju knuffas och buffas i försvar.
– Men har du ens basketskorna med dig?
– Nope. Jag får spela i de här sladdriga små gympadojorna.
– Säkert …?
– Japp. Annars blir det ju ingen match.

För om man inte har fem spelare när matchen inleds, vinner motståndarna på W.O. med 20–0. Så jag klev ut på en basketplan för första gången på jättemånga veckor. Och hur kändes det?

Ser ni mitt lilla leende? (Och det fina, stabiliserande knäskyddet som skymtar bakom den röda elvans arm.)

Det fina knäskyddet har fått ett namn. Först tänkte jag att det kunde heta Lysistrate eller Florence eller kanske Magica de Hex, men så kom jag på att det stödjer knät så smidigt och följsamt med små valbensliknande plastbitar. Och så hjälpte Ökenråttan i kommentatorsbåset med det perfekta namnet: Spirella!

Spirella-annons (Husmodern 1935). Spirellas underbart smidiga fjädrar är minsann rostfria.

Efter uppkastet gick jag ner och ställde mig i mitten i ett zonförsvar. Det är faktiskt inte alls kul att spela zonförsvar; man vill spela man-man-försvar där man punktmarkerar en viss spelare.

Men jag kunde inte sluta le.

Det var meningen att jag skulle stå där i mitten och vara stor och skrika order som en målvakt ungefär – men rätt som det var, började jag röra mig lite hit och dit och glömde liksom bort att jag bara skulle vara immobil.

Här böjer jag till och med på benen som om jag skulle kunna hoppa. Vilket jag ju inte alls kan.

Anfallet fortsatte och tjejen på bilden ovan lyckades ta sig in i tresekundersområdet för att göra poäng. MEN DÅ KOM GAMLA TANT BERGMAN!

KLATJOFS! Här foular jag grovt genom att slå motståndaren rakt över armarna. (Min medspelare Maria spelar bättre försvar, för hon håller ju upp sin arm och får inte foul.)

När man får en foul blir man lite irriterad. Oftast tycker man att det är orättvist eller bannar sig själv för att man faktiskt har klantat sig. Men hur kände jag mig?

Så lycklig blev jag, att jag till och med höjde armarna i en segergest till mina lagkompisars stora glädje. De franska motståndarna undrade säkert vad vi nordbor anser om våra fouler.

Efter några minuter blev jag lite styv i korken och lyckades flera gånger trippa upp i anfall och agera passningsmaskin och rundningsstolpe. Det funkade bra så länge fransyskorna inte snodde bollen och vände spelet.

Här är jag och Spirella lite sena tillbaka i försvar och försöker gå snabbt som en gångare med vickande höfter. (Det är Artonåringen som kommer springande bakom mig – hon försöker stoppa fransyskan innan denna springer omkull mig.)

Vi förlorade matchen med tio poäng, men var allihop så oerhört nöjda med att i alla fall få spela. Särskilt jag.

Svettiga, härliga, glada Damer B i Eskilstuna Basket.

Hemresan från Spanien tog mer än ett dygn eftersom SJ-tågen inte var kompatibla med oss, men strunt samma. Hem kom vi – och vi såg till och med en resväska utan hjul på flygplatsen!

Den röda där! Inga hjul! (Det är ägarna som står och gestikulerar i förgrunden.)
Share
Publicerat iBloggen

44 kommentarer

  1. Åh, vi har allt varsin resväska utan hjul som vi använder då och då. Superbra väskor, men inte på flyget.
    Ålder är fö bara en siffra, är du i form för basket ska du såklart spela!

  2. Ninja i Klockrike

    Svikthopp och hoppa lätt ska det va!!

  3. Ökenråttan

    Nu ser vi på fopoll. Vi hade tänkt hålla på franskmännen men lille Kartongen och hans friends är ju väldigt pigga så vi satsar en slant på dom. Bildligt talat, då. Skulle aldrig falla oss in att ägna oss åt spel och dobbel.

  4. Vi ser också på fopoll, men jag hejar ju alltid på the underdog, som i detta fall heter Belgien. Det är förtjusande så bra fransmännen spelar – mycket bättre än de till exempel pratar engelska eller tillagar palt.

  5. Ninja i Klockrike

    Underbara nödrim.

    Vi får be Ledin skriva nåt om spirituella Spirella.

  6. ”Hör hur det smäller i min propeller, heli-heli-helikopter” – tack för den länken, Cecilia N.!

  7. Olle Bergman

    Heja di blåe! Ni skulle gjutas i brons, ungefär som fanresarna från Iwo Jima.

    Resväska utan hjul = flygplats-biosfärens kvastfening. En levande fossil!

  8. Ökenråttan

    Hjälp, ni alla flinka handarbetare här i båset. Jag vill hänga upp en stilig servett på balkongdörrens insida för att skärma av solen som annars lyser direkt på mej när jag står vid spisen och föder barn. Jag vill inte skada själva tyget och behöver hela storleken för att det ska räcka till; det går alltså inte att vika av och sy en tunnel eller så. Tyget ska hänga rakt ned från en tunn gardinstång. Hur gör man??

  9. Båthuspernilla

    Ökenråttan, gardinringar med klämmor borde väl kunna fungera. (Bilden stulen på ellos hemsida.)

  10. Båthuspernilla

    Annan variant, klassiskt använd till cafégardiner. Jysk är källan denna gång.

  11. Oooh, jag skulle precis svara exakt som Båthuspernilla!

    (Om man inte har ringar och inte vill knalla iväg till Svenskt Tenn och köpa dem för 700 kr styck, kan man tråckla eller fippla med massa säkerhetsnålar. Till och med knappnålar kan funka.)

  12. Ninja i Klockrike

    Trä ett snöre i klädnypor och spänn upp snöret med kladd eller tejp om det inte finns några knoppar att använda.

    Stefan Demert har bordat sitt sista tåg.

  13. Ingen, aspelut INGEN säger att du är för gammal för basket, Lotten. Det som upprepas med dåraktig envishet är att knävlarna kan behöva aktas lite.
    Och ÖR: när jag misslyckades med att laga bilen med gaffatejp i går (elak gotländsk stubbe i farten) kom en hjälpsam granne med den klistrigaste gröna byggtejp jag någonsin sett. Kan det va nåt för solskydderiet? (Det funkade inte heller till bilen, så det blev buntbandlösning till sist.)

  14. Nu tittar vi på fopoll igen här i familjen. Vi hejar på Kroatien bafatt England slog ut Sverige. Och tydligen gör alla andra också det, inte bara all världens skottar. (Se bild.)

    Och hupp, i detta nu gjorde England 1-0 efter bara fem minuter. Vi anser att den kroatiske målvakten glömde att sträcka ut armarna.

  15. Karin: Jag aktar knävlarna jättebra just nu. Två timmars sjukgymnastik per dag!

  16. Ökenråttan

    O, Ninja! Snöre med klädnypor (klypor) hade vi, fastsatt på en trägalge som vi hängde på kökselementet, och i klyporna satte vi fast de små barnens våta tumvantar. Vilka minnen …
    Nåväl. En vacker, lagom lång grön pinne finns tillstädes, upphängd mellan två nyinköpta mässingsfästen. Dom heter rosettkrokar. Cafévarianten blir nog väldigt bra. I morron galopperar vi ut och köper.

  17. Ninja i Klockrike

    När jag var liten hade vi en ställning man hängde på elementet, med en liten trådhylla för våta vantar och särskilda klämmor manhängde pjäxorna upp och ner i. Framför samma element. Kan inte ha varit nyttigt för lädret, men vad skulle man göra? Flera par vinterskor hade man icke.
    Fast när de var torra brukade far smörja dem ordentligt med lädersmorning så de blev lite mer vattenavvisande.

    Dagens Sommarrescension; bra program av gammal, hederlig standartyp, hörvärt och genomarbetat. Prataren pratade dessutom utan slaskande munljud, vilket automatiskt höjer betyget ett snäpp.

  18. Detta tycks vara sommaren när jag tappar bort mina solglasögon och tillhörande fodral. Hittills har följande skett:

    Tappade bort fodralet på resa till Färila och Ljusdal, antog att det hade fallit ur det grunda facket i bildörren.
    Fick ett överblivet fodral av mamma nån vecka senare.
    Tappade bort fodralet med solglasen i när vi hade kommit hem i söndags.
    Hittade det igen i en bokkasse igår. Hade solglasen på när jag var ute och cyklade.
    Hittade bara fodralet idag. Hittade dessutom det andra fodralet på golvet i bilen, där det avgjort inte hade legat innan.

    Jag hade solglasen på när jag kom hem igår. Måste ha lagt dem på ett bra ställe. Fortsättning följer antagligen.

  19. Och jag har tappat bort en underkjol. Antagligen inte på två kvadratmeter, men det är ungefär ytan där den borde finnas.

    Jag längtar till den stund den hoppar fram och ropar “Tittut!”.

  20. Ökenråttan

    Vi hittade ett par solglasögon på Jövvgårn i dag. Kan det vara dina, Brid? VI satte upp dom på en stolpe, nedanför Rosendal, där ridvägen mot söder går upp.

  21. Och kan ni tänka er – Kroatien ska spela final mot Frankrike på söndag!

    För övrigt ska jag be att få meddela att även jag är HOPPLÖS på solglasögonsordning. Jag har fått ett par svindyra av en snäll mutant (tant som mutar) och de bara försvinner och försvinner. Till dem har jag ett påsfodral, som däremot finns hela tiden. Det ligger överallt hela tiden. Men aldrig med solglasögonen i.

    Underkjolar som rymmer … ett barnbokstema kanske?

  22. Solglasögonen är upphittade! Eller hittade och hittade – jag vaknade mitt i natten och kom ihåg att jag hade stoppat dem i ett fack i ryggsäcken som jag aldrig har tänkt på annars och som antagligen är avsett för en vattenflaska. Vad blir det härnäst, tro?

    Tack för tanken, ÖR. Hoppas någon blir glad.

  23. Underkjol på rymmen i en barnbok?
    Det låter väldigt nära godnattsagan som min pappa hittade på: om rullgardinen som rymde iväg på olika äventyr medan jag sov.
    Månne en orsak till att jag var väldigt dålig på att somna …

  24. Ökenråttan

    Nu är pilgrimen framme i Compostela. Efter tre veckors vandring. Här är hans hotell:
    https://goo.gl/images/TQgWRf

  25. Örjan

    ÖR: Pampigt.

  26. Ååååå!
    Mitt emot katedralen!
    Och imorgon får han gå i körka och se när de svänger rökelsekaret. Bra tajmat!

    Har han haft det lika hett som vi?

  27. Ninja i Klockrike

    DET är vad jag kallar portal.

  28. Hjortronsyltkokande maken funderar: “Höjs kokpunkten när man tillsätter socker?” Det tar ju sån tid att få det att koka upp igen.
    Jag anar att om man tillsätter en stor mängd rumstempererat socker så tar det tid. Men kanske är det bara ett delsvar på frågan.

    Om man tar vatten och tillsätter salt så sjunker fryspunkten. Men flyttar sig kokpunkten också?

    Små funderingar i gränslandet mellan kemi och fysik så här på morgonkvisten.

  29. Ökenråttan

    Båthuspernilla: Nu har jag hittat dina cafégardinringar efter att ha flängt stan runt. Siden-Carlsson på Drottninggatan är ett välsorterat ställe.

    Hoppas Lottens knä mår jättebra i Spirellas fasta grepp.

  30. Ninja i Klockrike

    Ja, kokpunkten höjs av sockret.

  31. Tack Ninja.
    Anade jag inte att båset är rätta stället att ställa frågor på.

  32. Maken efterlyser om det finns någon formel.

  33. Örjan

    Cecilia N: Koka sylt är ju en form av sockerlagskokning med naturlig smaksättning
    Sockerlag och konditorer. Viktigt för dem i deras arbeten.
    http://tinyurl.com/y9ynl2z9

  34. Magganini

    Brolinmål jag spinns.

  35. Hörni sorry att jag är ute på vift och inte här och skriver. I shall return! (Idag har jag undersökt Thielska galleriet och blivit skälld på inte mindre än tre gånger.)

  36. Ökenråttan

    Vive la France och bastiljen och det hela. Så tänkte vi först i dag, men sen när les belges klådde engelsmännen övergick från att spela franska chansoner till att lira Jaques Brel på grammofonen. Hurra!

  37. Ninja i Klockrike

    Den fina modellen i början är helt otroligt fin.

  38. Vilken modell i vilken början, Ninja?
    Svar till “förvirrad”.

  39. Christer, the Long Distance PT

    Den snurrande modellen av en stad i början av min länk?

  40. Ninja i Klockrike

    Ja, precis den, den är så fantasiinspirerande.

  41. Ingela

    Minns nån mer än jag att korsettföretaget i fråga hade ombud i byarna? Utbildade damer som kom på hembesök och tog mått på damen som skulle beställa ett sådant plagg. Tror att hon skötte om leveransen också. Minns att detta utspelades hemma hos min farmor. Kan inte riktigt förstå varför då farmor var en mycket stilig kvinna, med klassiska kurvor. En kropp som inte alls behövde omformas. Ombudet i min by hade förnamnet Ellen. Ja, ni kan ju tänka ut resten själva.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.