Hoppa till innehåll

Dag: 7 februari 2018

När applåderar man egentligen?

Jag applåderar under baskethelgernas matcher så frenetiskt att min stegräknare som sitter på handleden får glädjefnatt. Dagen efter min senaste knäoperation var jag på basketlandskamp, och stegräknaren tror fortfarande att jag denna dag gick 15 000 steg eftersom matchen innehöll så vansinnigt många dunkar, steals och långskott.

Klapp-klapp-klapp.

Ibland applåderar jag väluppfostrat åt rektorns tal på skolavslutningar.

Klapp … klapp … klapp …

Ibland applåderar jag hysteriskt när barnen håller tal vid kvällsmaten och ibland går jag ju på konsert och applåderar helt frivilligt och glatt.

Men hörni, kolla på det här vansinnesklappandet under Donald Trumps State of the Union-tal …

Den högra halvan av lokalen applåderade inte, för där satt demokraterna. Detta var tydligen oerhört störande för Trumpen, för under ett annat tal några dagar senare, bestämde han sig för att detta oklappande var kriminellt. Han sa:

– They were like death and un-American. Un-American. Somebody said treasonous. I mean, yeah, I guess, why not? Can we call that treason? Why not?

Vad påminner detta om? Aha:

Det var alltså så att Stalin här hade en klocka som ringde när folk hade tillåtelse att sluta applådera. Ingen vågade sluta innan dess … Tydligen var de olika applådvarianterna i Sovjetunionen nogsamt nedtecknade:

  1. Applåder.
  2. Stormande applåder.
  3. Dundrande applåder.
  4. Stormande applåder, övergående i stående.
  5. Stormande applåder som övergår i långa, stående ovationer som aldrig verkar ta slut.

Nä, då är Martin Ljungs inställning till applåder trevligare:


Uppdatering – lite fakta!

Det här med applåder är ett väldokumenterat fenomen som uppstod redan under antiken – se här en illustration från Wikipedia:By Nelson Cordido.Redan romarna brukade visa uppskattning genom att

  • knäppa med fingrarna
  • applådera med kupade eller ”platta” händer
  • vifta med togan eller en liten näsduk.

Det fanns en tid när man uppmuntrade hejdundrande applåder även i kyrkan, t.ex. efter en riktigt uppskattad predikan, men det blev liksom omodernt … så numera applåderas det lite artigt och bara ibland under gudstjänster här i Norden (men även på andra håll förstås).

Läs mer här!

Share
45 kommentarer