Japp!
Ska jag då passa på att se NBA-basket? Och skrika när mina idoler till allas förvåning missar nåt så enkelt som ett straffkast? Ska jag njuta av snabbt spel, diviga stjärnor med långa balhandskar och de meterlånga knäskydden?

Men … Näe. Det ska jag inte.
För just dessa dagar spelas inga coola matcher. Jag vrider förstås mina händer av bedrövelse i flera sekunder, och fortsätter sedan med att konstatera vad jag inte kan göra mer. Vilket inte är mycket. Eller så är det jättemycket.
Jag är tydligen ute i för god tid, så Late Show with Stephen Colbert, The Daily Show with Trevor Noah och Late Night with Seth Meyers har inte släppt sina gratisbiljetter än. Musikalen ”Hamilton” är slutsåld till i runda slängar år 2064 och Ian McKellen och Patrick Stewart spelar inte längre ”I väntan på Godot”.

Därför fokuserar jag just nu helt och totalt på var jag ska bo. Hej Google, säg mig var jag i storstan ska sova.

Vi tar en annan, lite mindre detaljerad.

Färre detaljer, tack!

Nu vandrar jag runt och får tips på vandrarhem, billiga hotell (som är lite för dyra), AirBnb och lopphotell (som inte ens de är i min prisklass). Det snurrar just nu runt i huvudet och inte har jag blivit det minsta lilla klokare. (Än. Det kommer! Jag ska bli en superturist!)
Jag åker alltså ensam till N.Y. på tio dagar utan uppdrag, mål, mening eller pengar. Det är familjen här hemma som slog sina många kloka huvuden ihop och bestämde att badrummet från 1978 inte behöver renovering lika mycket som jag. (Jag kostar ju dessutom mindre än ett badrum.) Att jag får flyga i ett hemskt flygplan trots att man inte bör göra det av miljömässiga skäl, beror på (jag har analyserat detta noggrant) flera orsaker, t.ex. att
- det tar så förfärligt lång tid att åka båt till USA
- jag kompenserar genom att inte alls vilja åka till Thailand
- jag har åkt tåg mer än de flesta, särskilt om man räknar in förseningarna
- jag 1992–2007 inte flög en endaste gång.
Nu har jag förstått att det är det här som gäller om man som jag gör vad som helst, nämligen att
- köpa ett turistkort
- vandra omkring på The Metropolitan Museum of Art och Museum of Modern Art i evigheter
- njuta av Shakespeare Garden och cykla i Central Park
- gå längs The High Lane
- åka upp Empire State Building
- gå över Brooklyn Bridge.

Jag tänker att jag ska äta massa mysko mat, gå på bio, spana in friluftsteater, åka tunnelbana bara för att åka tunnelbana och så klippa håret.
– Var klipper du dig, Lotten?
– Oh, i N.Y. förstås.
När jag på samma sätt reste ensam till Berlin (och bara cyklade) och Turkiet (och bara frös) gjorde jag sammanfattande listor på vad man kan hitta på. Här behöver jag helt klart er hjälp för att inte drunkna i allt som måste hinnas med på tio dagar …

Lotten, vi miljökompenserar för dej genom att inte ha nån bil. Varsågod!
Om du tar Top of the Rock i stället för Empire State Building, så har du både Michael Kors och NBA Store runt hörnet när du kommer ner. Eller innan du åker upp.
Åh, tack Ökenråttan! Alla andra som inte har bil – kan ni också kompensera lite för denna min komande flygsynd?
(Sanna mina [och andras] ord: vi kommer att om ett par år prata om de där 100 åren när alla bara flög lite som de ville.)
CtLDPT: Bra. Jag är egentligen inte alls särskilt intresserad av att åka upp i hus med många våningar. Utsikter är liksom inte min grej. Undersikter med hemliga gångar är mycket mer spännande. Och affärer med basketskor.
Då blir mitt tips att åka upp i ottan, när Rockefeller öppnar hissen. Svenskar är morgonpigga i NY. Spara frukosten till efter och gå på något trevligt frukosthak. Garanterat ingen kö, som vackrast när staden vaknar och ingen trängsel på taket.
Spara alla skoköp till NY!! Jag fick utan besvär med mig tre par gympaskor. Fö tyckte jag shoppingen var trög. PK lyckades lista ut sin jeasstorlek och köpte en trave. Shopping kommer sist på min lista över roliga saker att göra i NY. (Eh ….fast jag är en engångsbesökare utan såvärst mycket erfarenhet.)
Vi miljökompenserar genom att inte längre ta resor längre en sex timmar i luften. Någon måtta får det vara.
Annars –på den tiden det begav sig– så var en av våra finare upplevelser av NevvJårk helt enkelt en prommis i kvarteren runt hotellet Hur Tidigt Som Helst. Soppgubbarna hanterade sina fordon som konstnärer när de lyfte tunnorna med sina specialfordon och man sörplade sin frulle från ett hål i väggen där två pers markerade fullsatt.
Att uppleva en storstad som vaknar och kommer igång för dagen är Stort.
Undantaget loppisarna! För ”fönstershopping” alltså. Vi var på den i Hell’s Kitchen (vid norra änden av High Line), men kolla länken, det finns ju en hel drös av roliga loppisar!!
Naturvetenskapliga museet vaddetnuheter är mycket bra också. Man hinner inte se allt, så ett tips är att fundera innan. Astronomi, dinosaurier eller något helt annat?
Vilken bra familj som inser att mammafrurenovering är viktigare än badrum!
Själv tog jag faktiskt båten till New York. Det var under studietiden och vi var 8 killar som spelade olika instrument och det skulle gå med musik där på vågorna. Vi spelade kammarmusik (cello för min del) till eftermiddagsteet i första klass och dansmusik (då spelade jag bas) i turistklass. Resan över tog två veckor. Vi var två dygn i NY innan vi seglade hem igen och vi sov inte en enda minut under dom två dygnen. Jazzklubbar (Half Note förstås och Metropole, där vi lyssnade på Dizzy Gillespie), Guggenheim-museet, Världsutställningen, shopping och ingenkännande strövtåg genom stan.
Lotten, jag kompenserar med total billöshet i dryga femtio år i min egen familj – under min uppväxt hade såväl mor som far bil. En kort period hade vi Vespa – den byttes rätt snart mot tvenne cyklar med barnsadlar.
Vi kompenserar genom att åka liten krigsskadad bil som nästan inte drar någon soppa alls, i Europa. Men över Atlanten blir det lite svårt. Att vi skulle få fin is där dröjer nog längre än innan helvetet fryser till.
Annars har vi, alldeles utan hjälp av övrig familj, underlåtit att renovera kök och badrum. I Nypörtet är det ändå så mycket fräschare än det var i Gammpörtet. Och då är Nypörtet i alla fall ett år äldre än Gula Huset.
För övrigt är ditt första val detsamma som mitt. Men om du tänker Guernica så är den tillbaka i Spanien numera. Hyttis första val ligger längre söderut.
Vad jag menade med båsträff var att det kunde vara skoj att ordna en sådan i NYC. Bowery är fortfarande ett bra budgettips.
Jag gillade att äta på red rooster, Marcus Samuelssons Harlemrestaurang. Och att gå på Food and culture walk med galne Curt, som klämde in 4 timmars prat på 2 timmar. Och gav oss mat mellan varven.
Och hade jag kunnat hade jag spenderat dagar på museum, men det var inte den sortens resa, den gången.
Jag bilpendlar ensam tre mil enkel väg till jobbet. (Jag reser motströms kan jag försvara mig med.)
Så jag är inte till så stor nytta. Jag klimatkompenserar med att inte dessutom flyga speciellt ofta. Inom Europa en gång 2002, 2004, 2012, 2016 och en gång till Egypten 2001.
Oj så ofta det såg ut när jag radade upp det sådär.
Pomander walk på västra sidan av Manhattan har massor av originella små hus, om du intresserar dig för sånt. Fridfullt och charmfullt. Googla så hittar du karta som visar hur du ska gå.
Tyvärr kan jag inte bidra med någon klimatkompensation eftersom jag flyger till Galapagos i februari.
Men jag kan tipsa om mitt favoritmuseum, Dia Beacon. Ett stort museum för STOOOORA installationer och andra konstverk som tar mycket plats. Byggt i en nedlagd kexburksfabrik i Beacon som ligger en dryg timmes tågresa norr om NY. Tåget är ett sådant där som brukar vara med i filmer och går längs Hudsonfloden. Man köper en One Day Getaway Package på Grand Central Station.
Niklas! You had me at ”kexburksfabrik”!
Nu har jag sökt så flitigt på 19-29 april att hotellsajterna har datumen färdigifyllda även när jag bara klickar på en hotellänk från ett helt annat ställe. Lite läskigt vad ettorna och nollorna kan – men oh, så förtjusande praktiskt!
Dagens lärdom ska jag tacka Lille Maken (19:34) för eftersom jag inte hade den blekaste aning om hur lång tid det tar att åka båt till Nordamerikas östkust. Nu kanske det går ännu snabbare? [googlar] Nähe! Det tar verkligen två veckor!
Jag LOVAR att vi tar en båsträff i N.Y. när jag ramlar över pengar så att jag kan bjuda er hela bunten.
(Sedan tioårsåldern har jag på nyårsafton sagt till mig själv i dagböckerna att ”nästa år ska jag bli rik”. Pfffft.)
Lo: Food and culture walk låter som när jag åkte på en matcykelguidning i Berlin. Det gick ut på att hälla i oss (god) tysk öl och slänga fram lite kex och korv då och då. Jag fick vänner för livet under denna kväll – en av dem ger mig i detta nu New York-tips.
Förutom The Metropolitan, MOMA, Naturhistoriska och The High Line så rekommenderar jag The Tenement Museum http://www.tenement.org/ . Hyreshus från artonhundratalet på Lower East Side där vågor av immigranter flyttade in. Ett av husen övergavs på femtiotalet (hyresvärden ville inte pröjsa för renoveringar när brandsäkerhetsreglerna blev strängare) och blev en liten bubbla, ett litet Skansen… Köptes av en förening och öppnades som museum där man kan gå på visningar i flera av lägenheterna. Man måste gå på visning (man får inte gå runt själv) och det är poppis så om du vill gå köp biljetter en dag eller två i förskott.
Ooooh, ja! Jag gillar allt där tiden har stått stilla! Perfekt!
Nu sitter jag och dreglar över loppisarna som Pysseliten länkade till. Jag måste ju handla massa basketskor också. Man kanske skulle ta och investera i sidenkläder som tar sådär löjligt lite plats att det finns plats för MASSA loppisprylar i väskan?
Nä, nu kommer det att kosta så mycket att jag nog får sälja barnen. Eller vill nån köpa DDM? Man kan ha honom som radio P1 i köket, och han är jättebra på att spela gitarr. Renlig och så, stänker inte på toasitsen heller.
Behåll barnen!
Och DDM. Den sortens seriös underhållare hittar man inte så lätt. Och inte stänker han heller!
Det är nog dags att hitta annan finansieringsform. Båset behöver en (wo)man-in-the-street-report från Trumpens NYC. Dags att sätta en peng i det där svårhanterliga Paysonkontot. Om tillräckligt många sätter en tova kan det bli en riktigt bra rapport.
Men då blir det ju ett uppdrag – och inte en fri själs spontana upplevelser. Tror ändå att det kan bli bra.
PS Det har hänt saker på kontosidan. PayPal funkar också numera!
High Lane? Det missade vi. Vi gick bara på the High Line.
Litet tips inför Lottens husmorssemester i Nueva York. En annorlunda guidebok, ’Apple of My Eye’ av Helene Hanff (84, Charing Cross Road),Moyer Bell Limited.
Hanff har bott på Manhattan i evigheter, får i uppdrag att skriva en New York-guide och upptäcker att hon inte har besökt ett enda av dom ställen man ’måste’ se. Boken är ROLIG. Och tankeväckande, t.ex. avsnittet om konstmuseet ’The Frick Collection’. Hanff berättar hur Frick fick pengar till att bygga sitt tjusiga mansion och fylla det med högklassig, europeisk konst, tänk Tizian, Goya, Rembrandt och grabbarna. Ligger vid Fifth Avenue 70 Street. Museet är steeped in the blood of the Homestead steel workers. En ovanlig twist på historieskrivning (men sann, oh ja).
City Walks: New York är ett billigt nöje! 50 kort med föreslagna promenadrutter i NY med massor av tips på vad man ska titta på och vad som har hänt just där.
För drygt tio år sen avslutade husfrun och jag en lååång resa över kontinenten med tre dagar i NY. Det som bäst överlevt i minnet är vandringarna hit och dit på Manhattan med näringspauser på små diners eller liknande och ett besök på Ellis Island.
Det var ju där alla immigranter skärskådades före de blev insläppta (eller inte). Nu är det ett museum med massor av intressanta människoöden. Så stort att man förstås inte orkar hela på en gång men det gör inget.
Som bonus rundar båten ”Frihetsgudinnan” på vägen dit men man slipper att gå iland.
Jag tillbringade 10 dagar ensam i New York för precis 20 år sedan. Jag hade klimatkompenserat oerhört dåligt (i tjänsten) och kunde flyga tur och retur med mina bonuspoäng på SAS. Men mycket har nog ändrats, så mina tips är troligen daterade.
Jag bodde i Chelsea (eller åtminstone u närheten) på YMCA:s vandrarhem. Det var inte jättebilligt (400 kr/natt) men jag fick eget rum.
Museerna gillade jag, och shoppade gjorde jag (dyra analoga kameragrejer som några år senare blev pensionerade).
Promenerade gjorde jag drygt en mil om dagen, bland annat i China Town och Harlem. Tunnelbana åkte jag också en del, den var sliten men effektiv.
Jag tog vanliga färjan från Battery Park till Staten Island och tillbaka förbi Frihetsgudinnan, istället för att trängas på de betydligt dyrare båtarna dit. Häftigt att komma in till Manhattan vattenvägarna söderifrån.
Jag åt fattiga riddare med lönnsirap till frukost på olika ställen varje dag, och fikade några gånger på Barnes & Noble. .
Svenska kyrkan ordnade gratis föredrag, jag lyssnade på Jan Eliasson som då var vår FN-ambassadör.
Och där fick Hakke med Hyttis favorit, Staten Island.
Vi ramlade rakt in i Old Home Days, blev medlemmar i Hembygdsföreningen och utväxlade skrifter mellan Granbergsdals Hytta och Staten Island.
Såna oväntade grejer ska man gärna ge sig in i.
Och i Battery Park står förfadern John Ericsson och hälsar välkommen åter efter sjöturen. Stor grej för Hyttis och jag kände mig också lite välkomnad.
SG och Hyttis, om John Ericsson är släkt med Hyttis är han då också släkt med mig?
Jag kollar med H.
Om du är i FN-högkvarteret kan du ta en stilla paus i meditationsrummet. Sätt dej på en av dom pallar som Carl Malmsten ritade för detta rum och pusta ut en stund.
(CM ritade en del möbler till Hotel Waldorf Astoria, men dom finns inte längre kvar.)
Niklas, jag kan inte se att William-Olssons är släkt med John Ericsson och hans
familj. Det är via min mormorsmor som jag har den äran vara släkt med John. Däremot är du (inte jag) släkt med Zarah Leander. (född Hedberg, Karlstad) via prosten Arvid Olsson i Nykroppa. Jag vet att Zarahs bror Jonas hade kontakt med meteorolog Martin W-O om detta. Skulle också kunna reda ut hur min fyrmänning Inga Gill är släkt med dig. Den tråden går på slingriga vägar
via din morfarsmor Marias mor Annas bror Per Victor på Gelleråsen.
Jag har gott om material som jag kan sända dig.
Och så var det mor min som var tremännng med arkitekten Thage William-Olsson och hans syskon.
Nä, behåll du barnen. Dom kan vara bra att ha sen när man behöver skjuts till pensionärskören och vårdcentralen. Behåll DDM också. Men om det finns något liknande, en far, farbror, farfar eller så som är lös och ledig kan du maila.
I likhet med hur många som helst är jag ättling i en massa led och -männingar till Gustav Vasa, om nu ingen av mödrarna i linjen har ”haft fel”, förstås.
Men Farsan har iaf skakat hand med både Jomo Kenyatta d.ä, Haile Selassie och (president) Bill Clinton. En god början på de omtalade ”six degrees of separation”. Och Farsan kände åtskilligt fler än 44 personer. Räknar man bort ”arbetat med” och räknar de jag själv har skakat tass med i mitt yrkesliv, så är det nog fler än så. Jag köper teorin
Tur att man tvättar händerna när man har nyst.
Ja, du har så rätt, LW. Du och jag är också släkta.
Var på ett föredrag med Karin Bojs igår kväll och enligt henne är vi alla barn till Rurik eller Rutger och efter rätt mycket våldtäkter mellan de olika grenarna blev vi alla släkta med varandra. Men det var egentligen ingen nyhet – fast hon gjorde en bra show av det.
Får man inte lätt det intrycket att hela båset har klippkort på flyget till New York?
Lotten har tre länkar till Haile Selassie. Det, ni.
Ja, räkna med att gå en mil om dagen. Just att drälla omkring tycker jag är bästa sättet att uppleva en stad.
Vi åt också på Red Rooster. Bordsbokningen fick vi göra flera veckor i förväg och förväntningarna var höga. Visst var det kul och speciellt, men det blev inte veckans stora matupplevelse.
Vi bodde flott och stort i Harlem, granne med The Hamilton Grange Manison, men jag skulle inte bo där om jag var ensam. På kvällen var området lite för mörkt.
Åhhh, jag skulle så gärna hänga med till NY! Det är verkligen en häftig stad.
Så kul att du äntligen får komma iväg till New York Lotten.
Nu måste vi hurra lite:
Hyttfogden är fyrmänning med Inga Gill!
Skogsgurra lyssnade på Karin Bojs igår (vars äng jag har krattat och vars snö jag har skottat)!
Båset har klippkort på flyget till New York!
Nu får ni uppföra er, för jag har kontakt med Svenska kyrkan i N.Y. för att de kanske vill höra mig föreläsa lite om det svenska språket när jag är där.
Giv akt! Tänk om de kommer hit och kollar om vi är riktigt kloka!
Det där med att gå en mil om dagen låter riktigt, riktikt lockande. Om gud vill och knät håller. (Peppar peppar: igår spelade jag basket i 60 minuter och idag kan jag gå utan problem.)
Jag håller ställningarna här hemma.
Jag flyger bara i yttersta undantagsfall.
Inget klippkort här heller. Flyger vart tionde år eller så. Bor så lagom långt från vår huvudstad att nattåget oftast är det bästa och enklaste om man ska dit eller till den regionen. Gonatt vid elvasnåret och framme lagom till frukost. Utlandsresor är den yttersta lyxen som förekommer väldigt sparsamt.
Min bilkörning är däremot mycken och lång. Det mesta av nöden men lite för nöjet också. Det senare med lilla huset på släp, och det blir inte särskilt många mil per sommar. Hittills i alla fall.
Jag planerar att bli en tågluffande pensionär, hoppas att jag får ha hälsan och vettet i behåll så att det går.
Du delegerar alltså, Ninja?
Ska bli intressant att ta del av ett antal, med stor sannolikhet, originella och starkt personligt färgade rapporter från NYC.
När jag har varit i N.Y., ska jag tågluffa, Ingela!
Ojojoj, vad jag ser fram emot den här resan. Att bestämma sig för boende ser jag däremot inte alls fram emot. Nu har pekfingret nervöst hovrat över ”boka-knappen” på inte mindre än fem olika ställen i fem olika stadsdelar, prisklasser och status.
Återkommer när jag har hovrat färdigt … GAH!
Hovrat färdigt har jag nu. Jag ska bo med Audrey Hepburn.
Va! på Tiffany!
Ser fram emot en bacon- och äggrörarapport.
Inte utan att man blir lite avundsjuk! Har du koll på Ham4Ham? Hamilton lottar ut en rad biljetter till alla föreställningar som man, om man vinner, får köpa för $10 (alltså en ”Ham” – Hamilton är ju på 10-dollarssedeln…). De har en app där man kan anmäla sig till lotteriet typ ett dygn innan föreställningen – chansen att vinna är väl nära noll, men värt en chans!
(Annars kan jag rekommendera ”Dear Evan Hansen”, ”The Book of Mormon”, ”Aladdin”, ”The Play That Goes Wrong”, ”Avenue Q” eller ”Drunk Shakespeare”!)
/Scenkonstnörden
Att sova i en säng med stomme från Ikea i NY, kan det vara en bra profylaktisk kur mot hemlängtan?
Aaaaaahaaaaaaaa. Emma-Karin kommer här med en ypperligt fiffig idé: realotteri-Hamilton. Jag som inte ens vinner när det är ”vinst varannan gång” kommer som vanligt att vara fullständigt övertygad om att det ju måste vara min tur att ha tur.
Båthuspernilla: endast snarkningar och sparkande småbarn stör min delikata sömn. (Delikat=bräcklig farkost.)
Vikke ballt ställe att bo på!
Haudrey Epburn å du.
Genomstekt! Ninja – fast på engelska.
Men då!
Ja, ballt! Vill inte alls förta några förväntningar eller planeringsgnet och -fnatt osv men, alltså, Hamboll! Jag säger bara – Hamboll!!!
Jag har inget klippkort till NY. Där skulle det nog ha varit kul att ha varit. Flyger inte så mycket, men tillräckligt för att inte sopsorterandet och lampsläckandet och cyklandet kan kompensera åt mig själv ens tyvärr. (Förresten hittar jag alldeles för ofta på anledningar till att det inte alls går att cykla utan jag måste verkligen ha bilen, så ”cyklandet” kan man nästan stryka ur meningen.) Men det blir snart solceller på taket, det kanske hjälper lite?
Glöm inte Musiken därborta, Lotten, det lär finnas särdeles mycket sådant också att kolla in har jag hört av såna som har varit där.
Magganini. Dina våndor för kompenserandet får mej att minnas en liten vers som en cynisk trafikingenjör skaldade, då när det började funderas över det där att vi borde skippa bilen och resa kollektivt:
”Nu ska vi till bussen vandra.
Inte jag, men alla andra.”
Just det ÖR, men självbilden vill gärna säga att så där tänker ju inte jag, men alla andra.
Javisst, Maganini. ”Jag borde inte, men bara en liten till …” och jag förlåter ju så gärna mej själv. Inte är det lätt.
Ångesten är kanske inte alldeles nödvändig.
Vi lever med de omständigheter vi har och visst är det bra med ambitioner och ansvarstagande. Men ’rubrikproblemen’ är inte alltid de största problemen och dagens symbolfrågor har en tendens att med tiden ersättas med andra, som kanske är, eller inte är, lika väsentliga.
Så länge det inte handlar om ren okynneskonsumtion (Politikernas extra långa resor för att få ihop några bonuspoäng är ett extra vidrigt exempel) utan om att resa av en verklig anledning och att välja rimliga färdsätt så ser jag inte flyget som storboven.
Alla våra miljövänliga braskaminer är kanske ett större problem än flyget. Och där är man inte ens överens om att de är ett problem.
Mm. Eldar i kakelugn gör jag också.
Ska man tro på Google så tar det 50 timmar att resa med tåg till Huelva i Spanien (är det elektrifierat hela vägen, förresten?). Därifrån är det 35 timmar med en dieselstånkande färja till Las Palmas och sen någon timme till Playa del Ingles i en dieseldriven buss. Mer än tre dygn i varje riktning, således. Våra 14 dagar på plats skulle då bli nio, inte helt klimatkompenserade.
Vi flyger utan att skämmas på torsdag morgon.
Jag ser att du fixat boendet Lotten, annars tänkte jag rekommendera ett youth hostel dottern bodde på förra året. Billigt trevligt bra område. Väntar på att hon skall ge mig namnet…
Har bara varit i NY 2 x 12 timmar och då bara gått och gått och gått. Med små fika och matpauser. Längtar efter att kunna vara några fler dagar på raken och då gå på indianmuseumet. Vet inte om det är bra eller ej, bara låter vääääldigt intressant.
Nu är det ju inte bara folk som flyger. En massa mat åker också omkring, med flyg och annat. Det är egendomligt att det nästan inte går att hitta svensk broccoli i butik, inte ens när det är säsong. Fryst kommer oftast från sydamerika, ”färsk” brukar vara spansk. En grönsak som går alldeles utmärkt att odla till och med hos mej, Eller bättre hos mej kanhända, grönsakerna växer så det knakar i ljuset dygnet runt. Fisk som fångas på ett ställe, rensas på ett annat och säljs på en tredje plats är ett annat exempel. Det känns helt onödigt, betydligt mer än att människor vill mötas och ta del av varandras liv och kultur.
Båthuspernilla hördes av lite här uppe. Hur står det till med båtbebisen Majlis vill man undra.
Ja, jag vill också höra hur båsbebisen (båtbebisen?) mår!
Magganini! Här ELDAR vi inte alltid i kakelugnen … Till landskamperna sparkar vi i dem.
Nämen vi bestämde ju förra året ren att Majlis numera är båsbarn. Det är jähättelänge sen hon var bebis. Fråga henne själv får ni höra!
Sparka? Spraka är väl vad det brukar i kakelugnen?
Men alltså, är det bra för matcher att göra sådär som du säger, Båsmor? Hjälper det även vid handboll? Som i morron tex?
Många frågetecken.
Nu stavade apparaten åt mig. Jag menar förstås hamboll.
Ja käre tid, båsbarnet ska väl ta studenten innan det står på, så fort som tiden går.
Ja, hon börjar väl nästan bli skolmogen i alla fall. sen går det ännu fortare.
Precis så, Magganini: det fanns en tid när svenska fopollslandslaget inte vann om jag inte sparkade i kakelugnen.
Sedan kom det en lång period när de inte vann hur mycket jag än sparkade på alla upptänkliga värmeavgivare.
(Tänk, jag hade helt glömt att båsbarnet hade vuxit.)
Ingela, bra poäng där med all mat som flygs hit och dit. Vaf jag lärt mig om eldning är att långsamma mysbrasor är värst för energiutvinningen. En rejäl brasa som värmer upp murstocken och sedan stryper syretillförseln och behåller glöden ska vara bäst, röken ska inte vara svart alltså.
Igår gjorde jag en lyckad tågresa från Enköping till Skänninge. Tyst i vagnarna, gott om plats och inga förseningar. Alldeles perfekt!
”(Tänk, jag hade helt glömt att båsbarnet hade vuxit.)”
Skall hon säga som för mig alltid har en 5-åring… *blink blink*
Både roligt och ”hemskt” att ens barn plötsligt är lika gamla (unga) som en själv.
Åh, vad ni är härliga som undrar hur Majlis mår. Hon mår rätt bra, bortsett från att hennes dumma föräldrar inte hanterat sin skilsmässa särskilt väl.
Den tionde fyllde hon fyra och hon hittar på nya bus varje dag. Jag brukar beskriva henne som en mix av Pippi och Lotta på Bråkmakargatan.
Om man frågar henne så är hon antingen hund eller bebis stora delar av tiden. Tokungen.
Oj vilken go’ liten båsisist! Och är kommer den *majlis*!
Fascinerande att umgås med dom där små töserna. ”Ja ä en nyckelpiga allapall”, var vår fyraåriga dotters stridsrop. Vi har nyckelpigor i våra fönster. Dom kryper in mellan fönstren och sover på vintern. Dom tror att våra fönsterkarmar är barken på ett träd eller nåt. Stolligt, va, Majlis?
Inget om Kamprad här ännu, inte. Själv skriver jag under på att han möblerade Folkhemmet. Dessutom har IKEA’s manualer (förmodligen utan Ingvar, eller?) på sitt sätt blivit stilbildande. Bara den här –om Trumps Mur– är en blivande klassiker om den inte redan är det.
Jag har sparkat kakelugnen, för säkerhets skull både i och på. Mycket försiktigt i, eftersom jag ville behålla strumpan intakt. Det hjälpte bara i en halvlek.
Nä, kakelugnen verkar ha lagt av helt – numera hjälper det ju inte ens att jag inte tittar!
(Ni som inte vet: Sverige förlorade EM-finalen i handboll mot Spanien. Alltså Sverige mot Spanien. Ni förstår väl hur kluvna vissa av oss i familjen var då?)
Ber för tusende gången om ursäkt för min onärvaro. Vi har haft basketaktiviteter och varit speaker och fotograf och rapporterare och dessutom har golvet i huset på alla plan skrikit efter dammsugning. Jag låtsades in i det längsta att jag inte förstod och tittade på ”Bron” på SVT istället.
Alltså danska. Vilket ljuvligt sprog.
Våra golv skriker inte efter dammsugning – dom knarrar.
Skogsgurra, har ni träbjälklag?
Jag antar det. Småländskt trähus.
Men egentligen är de ganska tysta. Försökte skojsa till det lite.
När man tittar på det som benämns ”Fackverk” så är det trä.
Här skulle ni höra på knarrande golv! Särskilt på vintern när det är lite torrt inomhus. Hemtrevligt, tycker vi. Men det går inte att komma hemsmygande missinassen utan att alla hör en.
Jag intygar Ökenråttans knarrande golv! Det var så knarrigt att jag till och med filmade mig själv, knarrgående.
Knarrande golv, eller rättare sagt skor, var det. Vem minns inte Jerry Lewis smygande? (Kollaget är väl värt att titta vidare på).
Det var en jävla uppiggande länk, Lars W!