På tre dagar fick jag vara med om tre positiva saker som trots vintermörker och mänskliga krångelpottor fick mig att utbrista:
– Det finns hopp om livet! Se framtiden an!
Det är förvisso på sina håll fortfarande helt galet i världen och Trumpen är fortfarande president och den vackra, kalla snön ska visst bara få ligga kvar i ett par, tre dagar till. Men:
1.
I torsdags när vi sände Vi i femman i radio var jag som vanligt domare. De två lagen som tävlade var så oerhört gulliga mot varandra att jag höll på att adoptera dem på studs och sedan började jag nästan gråta när ena laget till slut vann med en ynka poäng. Men inte föll barnen i korinter, inte:
– Men alltså guuud vad ni är duktiga!
– Men ni då! Ni kan ju svara på nästan allt!
– Det här var jättekul!
– På den och den frågan, så kunde jag svaret men du tröck snabbare.
– Oj … förlåt.
– Nej, jag menar: vad snabb du var! Jag hann inte! Jag vart jätteimponerad!
– Tänk om man kunde få vara med i Vi i femman varje år.
– Och tänk om vi kunde tävla mot varandra då!
– Vill nån av er ha det sista i min Festis?
2.
Jag var och käkade raw food tillverkad av ”Fika by Anna” här i Eskilstuna. Och såg den här informationen i lokalen:
– Hallå Anna! Det där kan ju inte på några villkor funka! Hur går det ihop med tanke på allt svinn?
– Inga problem. Sedan jag öppnade förra sommaren, har det bara hänt en enda gång att någon har smitit från betalningen.
– Va?
– Japp. Det var en familj. De hade inte ätit upp heller, så de kanske tänkte ”äh, om man inte tycker om det man har tagit, måste man nog inte betala”.
– Det var som tusan. Eller som faaan, förresten.
3.
Schweizerosten som är vårt gatunät bjuder på ständiga överraskningar och trafikstockningar som är kusiner med Stockholms innerstad vid femsnåret på eftermiddagen. Man rör sig per bil så långsamt framåt att det inte ens är olagligt attt sms:a vid ratten.
(Don’t try that at home, kids. Jag tolkar lagen lite som jag vill.)
Men vet ni vad som hände idag? Blixtlåskörningen funkade! Två köer från två håll körde med perfekt tajming varannan in när alla skulle samsas om en liten flaskhals till vägstump!Med andra ord:
Maj Gååd.
Allså.
Hos ’Fika by Anna’ var det vänliga toner, ska jag säja. Betydligt bryskare är det i en liten restaurang i Gamla Stan där jag då och då åt lunch. Man betalade vid disken och där stod en skål och bredvid ett plakat med arga röda bokstäver: ”Våga ge dricks, för fan!”
Vilka härliga människor vi har i vår lilla stad. Anna Vitling verkar ha den där kombinationen av visionärt tänkande, hängivenhet och disciplin som vårt samhälle behöver. Förutom catering-och caféverksamhet är hon även populär Friskis&Svettis-ledare
Vad skönt att höra!
Hos Anna är det ungefär som hemma, då.
Men vi har skippat de två sista punkterna.
Det funkar rätt bra, det också.
Jag har förresten diskuterat leverns framtidsutsikter. Ser bra ut och den som lever får se.
Så jag vågar mig på en liten försiktig skål. Visserligen bara i Prosecco, men ändå.
Folk är snällare än man vanligtvis tror. Ett gäng ynglingar med luvtröjor stod och såg lite farliga ut i en mycket mörk del av ett nedsläckt industriområde i nordvästra Sätra (jo, jag hade liksom gått lite vilse, dysdirektiker som jag är). Jag tänkte att det är lika bra att jag ber dem om hjälp att hitta, så har vi i alla fall etablerat lite kontakt. Dessa gentlemen nöjde sig då inte med att förklara hur jag skulle ta mig till T-banan i Sätra, utan följde med mig hela vägen, eftersom ”det är ju lite ruffa trakter här, så det är bäst att vi ser till att det inte händer dig något”. Gulle!
”Våga ge dricks, för fan!”
Nu har jag vänt och vridit på denna röda uppmaning ett tag, men tyvärr bara kommit fram till att det var då ett jävla sätt till att försöka vara lite rolig. Drullputtar!
Skogsgurra: Det rosa magnumbubblet som jag förärades på den tiden som du inte skålade, dracks häromdagen upp av mig och spanjoren. Vi kämpade och spillde och hade oss och lyckades på nio timmar faktiskt peta i oss hela flaskan.
Oj fan! Det var junte meningen att det skulle göra ont.
Då är det dags för en ny laddning. Den här gången Prosciutto, höll jag på att skiva. En kollektion som den ivriga försäljerskan fick ihop på något underligt sätt. Hon hade tydligen tänkt sig Snövit som mottagare, men jag protesterade mot ”hår svart som ebenholz”. Då la hon snabbt om snacket och lyckades på nåt sätt ordna en kollektion som passade bättre. När jag nämnde att det kan finnas de som hellre vill ha 0% bubbel fick vi en flaska alkoholfritt åt DDM. Det är kundservice.
Leverans när snögen smällt undan. Så här ser det ut just nu:
Inte skiva, skriva! Måste ha varit inne på skinka av bara farten.
Men det blev ju roligare med skiva än med skriva….
De snälla är fler än de dumma. I verkligheten och faktiskt även digitalt. Även om man undrar ibland.
Fast om man räknar i absoluta tal så är de dumma så oerhört mycket dummare än de snälla är snälla att dumheten ofta vinner ändå.
Gotland har en lång tradition av gårdsbutiker. I något lämpligt uthus lägger man ut dagens skörd av frukt och grönsaker till försäljning. Som stadsbo köper man varor av en kvalitet man inte visste fanns till ett bra pris.
Man vägde och räknade själv och la pengar i en låda och skrev upp vad man tagit i en lista.
För några år sedan började dumma dumrar sno pengarna och första steget blev att alla sedlar las i en fastskruvad låst låda och mynten fortfarande i en låda (så man skulle kunna växla om det behövdes) men det räckte inte. De fastskruvade lådorna bröts loss.
Lyckligtvis hade Swish kommit och handeln kunde fortsätta så nu väger och räknar man, skriver upp vad man tagit på en lista och så swishar man pengar. Jag tror svinet i allmänhet är mycket litet.
I våran kyrkka kan man köpa och tända ljus och förut la man bara pengen i en liten korg. Nu står där en järnkista med en spargrisspringa där betalning ska göras.
Hur pass stort är svinet, tror du, Niklas?
Vi får kanske börja titta på schwischen (inte svajsen).
Det här båset präglas av tappade bokstäver. Och extra. Hittills har
1: Skriva blivit Skiva
2: Smält blivit Smällt
3: Svinnet blivit Svinet
1 och 3 känns ganska OK. Men 2 vet jag inte.
Jag blev väldigt förtjust i det lilla svinet! Hoppas det inte försvinner. (Tänk om det jättestora lila svinet kommer istället, det vore kusligt!)
Och så blev jag förtjust i ordet spargrisspringa. Inte minst för att det blir agnirpssirgraps baklänges.
Vilket (Annas förtjusning) bekräftar Clementine i teknologtappning. Framför allt sista versen …
kyrkka då. FInska kanske?
Lysande stavningsspaning!
/hon som inte på några villkor kan skriva ”skruva” utan att först gå omvägen runt ”skriva”
Det här med låda och låda har jag sett på Bjärehalvön för mer än tjugo år sen. Tyvärr handlade det om den smakfria,vattensjuka färskpotatisen som de ju är först med där, så jag bidrog inte på något vis.
Huruvida folk idag Swishar för övergödslade vattensjuka potatisar vet jag inte.
När jag cyklade på Fyn med en fyra-femåring (numera 30) på pakethållaren stannade vi vid sådana lådor med jordgubbar. Det var mycket praktiskt för mej som under den fortsatta färden bara sträckte bak handen med jämna mellanrum och fick en prydligt avsnoppad jordgubbe. (Hade jag lyckats att lära grabben där bak att vissla också så hade gubbarna räckt längre.)
Där måste jag till hundra procent instämma i LW:s betygssättning. En grundlös hysteri breder ut sig i media varje gång de där blötdjuren till tuberös Solanumavart ska säljas. Människan vill bli lurad.
Jösses. Måtte nu inte undergången trots allt vara nära förestående: jag ska vara i N.Y. 19–29 april. PANIK! Måste leta billigt, bra och vägglusfritt boende! Hilfe!
(Värre saker har ju hänt, liksom.)
Du har gott om tid, Lotten. Du har TripAdvisor och Booking.com – där kan du hitta precis vad som helst. Vi hittade ett centralt hotell en gång. Utan vägglöss men med små söta möss*. Nånstans runt 20 våningen. Jag tror aldrig att de hade varit ute på stan. Lite grann som kusinen från landet i Tom&Jerry.
*Ja, du förstår kanske vilka associationer det ger?
Vill du få dålig value for money ska du använda såna där bokningssajter. Många nackdelar. När vi bokat hotellrum i Sverige via bokningssajter har vi fått rum i slutet av kilometerlånga korridorer, allra längst bort från lobbyn; opraktiskt. Det har inte varit möjligt att utnyttja förmånserbjudanden och inte heller att få tillgodoräkna poäng med flygbolag, för det måste man boka direkt hos hotellet.
En utlandsbokning gav oss ett LITET rum, dörren till badrummet hade försvunnit och det stora klädskåpet hade en dörr som gled upp då och då på ett spökaktigt sätt. Vi bad att få ett annat rum och fick ett stort med stort bad och alla dörrar i trim och det var billigare!
Förklaringen? Ja, bokningssajten ska ju också leva. Så vi har slutat boka hos sajter och kontaktar hotellen direkt. Vi pratade om bokningssajter med portiern på ett större hotell i Sri Lanka. Han skrattade och sa: ”Deras mejl bara raderar vi”.
Håller med ÖR. Det här var nästan tjugo år sen, men när vi efter att ha bokat ett hotell på Manhattan över nätet och fått ett mikromalt rum med funster mot ljusschaktet och pratade med Repan om detta, så fick vi veta att om vi hade ringt så hade vi fått ett bättre rum billigare.
Bekväma åldringar som vi är, tar vi numera gruppresor. På ett hotell förra året hade en medresenär synpunkter på att deras önskemål om rummet inte tillgodosågs. Det hade skickat ”otaliga” mail utan respons. Det iskalla svaret:
-Vi får 150 mail om dagen. Det går inte att läsa dem alla.
I Lottens läge skulle jag, baserat på detta, snoka upp ett anständigt hotell och sedan ringa.
Nej, nu är ni väldigt orealistiska. Menar ni verkligen att ni åker till slakteriet och köper korv? Bara för att ICA ”också ska leva”?
Bokningssiterna fungerar bra. De sorterar efter önskemål och de ger omedelbart besked om tillgänglighet. Speciella önskemål, parkering eller Twin Beds kan anges och tillgodoses om det finns möjlighet. Annars får man besked om att det inte kan ordnas.
Inte för att vi använder siterna så förfärligt ofta. Vi brukar leta hotell med GPS när det är dags att natta. Men mellan fem och tio nätter per år bokar vi på bokningssiter. Och vi har nog varit väldigt nöjda i flertalet fall.
Utnyttja datatekniken! Att sitta och ringa runt till hotell är fullständigt orealistiskt. Många kedjor har bokningscentraler som fungerar bra. Men då hittar man inga lågprisboenden. Och det var ju ett av kriterierna. Lusfritt OK. Kanske.
Algonquin är förstås första förslag, eller hur, Lotten? Och inte behöver du ringa. Det finns ju mejl.
Sugarhill kanske? http://www.sugarhillsweden.se/
Tror att du har träffat David och Maria på vårt tak nån gång Lotten.
Så måste du fylla i en ESTA ansökan annars blir du inte insläppt i USA.
The Bowery kostar inte mycket för att vara på södra Manhattan. Och bumsen är borta. Finn nog inte fler där än i Nyfors. Hur det är med löss och möss kan jag inte garantera.
Men jösses vad det sprutar tips ur er! Imponerande!
Utan ESTA kommer man inte ens på planet!
Kan tänka mig att det är med online bokningar som med annat, ibland får man jackpot och ibland faller man men för det mesta får man det man bett om. Om man bett.
Vi brukar köra AirBnB när vi övernattar utomlands. I USA har vi även använt booking.com. So far båda helt ok.
Mer spännande att höra vad som får dig dit. Men det avslöjas säkert så småningom. blink blink
Om du samlar points med nåt flygbolag så kollar du vilken hotellkedja som är med i bolagets poängprogram. Sen tittar du vilka hotell den kedjan har i NY, plockar nåt som ligger bra placerat för dej eller inte är så dyrt elller vad du prioriterar. Och kom ihåg – här får du poäng som kan bli en gratis flygbiljett så småningom …
Annars, sök på ”hotel new york” och titta på google-kartan vad som finns (massor). Kolla vad som ligger i den stadsdel där du vill bo, gå in och kika lite på hotellwebbplatserna och boka rum direkt på hotellets sajt när du har bestämt dej. Tar en stund kanske, men är en trevlig syssla.
Du kan bo på Algonquin för 2 papp per natt.
Jag brukar använda hotels.com. Hitintills har jag inte haft några problem och haft koll på priserna redan från början. I USA kan det annars dyka upp förtretliga skattetillägg som man inte såg från början. Dessutom får du en gratisnatt för var tionde natt du bokar genom dem att använda när det passar.
Övriga NY-tips återkommer jag med.
Bara du undviker Knight’s Inn i Elisabeth, NJ. Det är det sämsta vi någonsin bott på. Alldeles otroligt ruggigt. Vi höll nog på att bli rånade ett par gånger. Ett gäng låste in sig i bilen och ringde kompisar som de påstod ”skulle hjälpa oss”. Det var rätt länge sedan. Alldeles när man städat i NYC och drivit buset över floden till grannbyn.
Vi flyttade snabbt till DoubleTree.
Kollade recensionerna på Knight’s Inn, Elizabeth.
Det är fortfarande lika dåligt.
Bo på Janes! Tror tipset ursprungligen kommer från … Eva-Li eller så (varför minns jag inte bloggnamnet?) Vi bokade först det, bra läge (Meat Packing district), billigt (då i alla fall), rolig historia (Räddade från Titanic fick bo där), intressant restaurang (Marockansk) MEN för långa kan man behöva lägga fötterna ut genom fönstret så för PK’s skull bokade jag om till ett Renaissance home i Harlem.
Hotellet
Jag ska kolla med syrran
Kolla här, hörrni! Potey slam Ninja och jag tycker att båset måste vara poeternas drömjury! Hur många är på? Man måste anmäla sig, även om det är gratis. Tror antalet sittplatser kan vara begränsat. *blink*
…
4: Poetry blivit Poety
Vad jättehäftigt att få se bild på ”bed bugs in room 356”!!!
Och just det: i detta felstavningsbås ska jag inte gå in och rätta potey-poesin.
Vilket hotell! Skulle ha passat i vilken psykthriller som helst.
Nyfiken. Vad föranleder båsmor att resa till NY?
Inget annat än att det faktiskt var på tiden, Örjan!
Men så himla roligt! En överraskande rolig sak med att ha varit i NY är att man känner igen sig i en massa filmer. ”Däääär var vi!”, ”Den dääär trummisen som spelar på hinkar stannade vi också och lyssnade på!”, ”Däääär åt vi lunch!”, ”Det dääär såg vi med!” Osv.
OK, Antog, tydligen, felaktigt att du fått föreläsaruppdrag på Svenska Generalkonsulatet.
Men, det är väl ännu inte för sent för konsulatet att ge dig sådant uppdrag.
.
Pysse, en annan rolig sak med NY är att man känner igen en massa platser redan första gången man ser dem.
Jag har bott på The Jane. Mycket trevligt hotell! Vare sig jag eller Jonatan blev lusbitna.
Hörru Lotten! ”Jag ska vara i NY” – det låter lite som imperativ, du har ett uppdrag. Inte bara ”det var på tiden”. Det går vi inte på.
Ja, Nueva York är det lätt att känna sej hemma i, man har redan sett det på film. Hotellet som vi bodde på senast i NY har till exempel en hiss som varit med i en film. Vi kände igen den tvärt, men i filmen var det en häst som åkte i hissen. Egendomligt.
Det kan ju också läsas som jag *ska*. Eftersom det faktiskt är på tiden.
Och då kommer jag att tänka på Stjärnorna på slottet, som vi inte sett ett enda avsnitt av eftersom vi fortfarande inte fått fart på teven.
Och så tänker jag (bås)fäna i New York och då kommer den eviga frågan om nästa båsträff upp. Med lämpligt antal fän kunde man då ordna en dag per fä där man ser till att varje fä tar hand om varsin dag. Hyttis har sin favorit och jag har min.
Hästhissen skulle också vara intressant att stifta bekantskap med och P&PK har nog också nåt att bidra med.
Ofarligt att fantisera eftersom det inte ens lyckats med en enkel båsträff i närområdet, bortsett från den i Gula Huset.
Men jag misstänker att Båsmor kanske tröttnat på att ständigt ha oss kryllande kring sig. Så vi får nog låta det stanna vid en tanke …
Elsa Andersson är annars ett alternativ som ligger lite närmre till hands.
*Däär vände jag i hissen* På uppersta våningen kommen gjorde jag en u-sväng och trängde mig längst fram i kön till den nedåtgående hissen. Ingen stoppade mig, emedan jag var grön i plytet. Ungar lekte i något slags utvinklat funster Hur Många Våningar Som Helst Upp och såg Hur Många Våningar Som Helst Ner.
Hisskonduktören (Jag kan bara kalla honom det) började med sina skämt om att ”ner kommer vi ju alltid” innan han såg mig och det blev tvärtyst i hissen. Han hade torkat tillräckligt många spyor i sitt jobb.
Året efter hände Det. Hoppas att han inte var i tjänst den dagen.
Nämen nej, självklart kan vi ha båsträff här i Gula Huset! Jag har inte tröttnat! Nu ska vi bara se till att Ingela får reda på det i tid (är du häääär, Ingela?) eftersom hon bor så rysansvärt långt bort!
Och ni som lurar i vassen och läser utan att kommentera: ni är också välkomna! Men då får ni hojta till!
(Datum får vi klura på. Jag är ju så himla viktigpettrigt upptagen hela tiden. Nu ska jag kanske dessutom åka till Amsterdam i mars. Men bara kanske.)
20.41 var jag dääär, alltså på vår koopra-butik eftersom dottern kom på att hon hade lovat sin mattelärare att mot lämplig ersättning stå för gofikabakningen till hans fikavecka, och detta måste ske i morgon då det är kortare skoldag för henne.
Men nu är jag hääär. Och jag lovar att göra allt för att ta mej diiit om det blir båsträff. Har som båsmor vet en syster på pendlingsavstånd från Gula Huset så det borde väl gå att ordna med en resa neröver. Gärna sommarlovstid, efter midsommar nån gång. Ska till huvudstaden i mars med döttrarna som ska se/lyssna på vacker ung poppojke och det får väl vara nån måtta på neröverresorna. Själv funderar jag på att gå på ”Book of Mormon” i mars. Har nån sett den? Tänker nån se den?
Ja, precis Niklas! Skare va Niklas* nu? Patrik Stjärna vet jag vem det är. Central Park var en sådan plats. Där hade jag nog varit i många filmer.
Vi bodde här förförra helgen: https://thepodhotel.com/pod-51/. Inte så hippt som websiten tycker, men helt OK i Midtown. Rent, varmt och vi hade ett förvånandsvärt stort rum! Det är jag inte van vid i NY, där har jag mest bott i storlek skokartong.
Vi hade tänkt att bo på (och bokat) deras nya systerhotell vid Times Sq (eller kanske mer riktigt i närheten av Times Sq), men de var så nya så de hade inte ens öppnat än…
Nå, det var helt OK tycker jag och billigt för att vara Manhattan, ca $110 per natt inklusive skatt. Januari är väl lågsäsong, det var -10C och blåste snålt utmed avenyerna.
Möjlig fatal flaw för Lottens del? Ingen vattenkokare.
Välkommen tillbaka Cecilia i Houston – och tack för tipset!
Just nu far jag omkring på AirBnb och letar
vattenkokarebilligt boende!Men nu blev det sådär igen. Ursula K. Le Guin dog.
Här är julkalenderfacitet som Annika skrev för drygt ett år sedan.
Nej men. Nej 🙁
The Pod Hotel har jag också bott på. Men vi hade ett pluttrum med glasvägg in till badrummet … Anars var det helt ok! Och missa inte den indiska restaurangen som ligger vägg i vägg, http://www.ammanyc.com.
Nej. Nu blev jag lessen. Och jag ska till tandis, så läget var inte lysande från början.
NEEEEEEEEJJJJ
Det är ju ingen nyhet att folk dör. Det visste redan Havamal att berätta (Fänaden dör, fränder dö, själv dör du likaledes; ett vet jag som aldrig dör: domen som fälls om den döde).
Protester nyttjar föga. Men som uttryck för uppskattning kan jag förstå dem. Annika visade att hon hade koll. Och visst uppfyllde hon Havamals konstaterande.
Ursula K. Le Guin har jag fortfarande dålig koll på. Men när jag är klar med Bigglesböckerna (ca 100 stycken, varav många är riktigt bra) så blir det nog aktuellt.
Hmmm… nära förestående båsträff… ännu en anledning att ta mig till Sverige redan snart… Skall ju till Stockholm runt Midsommar men ett tillfälle dök upp igår kväll för att komma även i februari.
*tänka tänka* *planera planera*
Håll tummarna att tillfället inte flyger sin kos pga dumma detaljer!
Vi hade med oss en doppvärmare till NevvJårk. Den var värdo i deras 110-voltsmiljö. Vattnet blev f*sljummet och vi fick köpa en lokalt.