Stackars herr Bernadotte, gick och blev kung i Sverige (och Norge) fastän han var republikan, fransman och sedan 47-årsåldern adopterad av Karl XIII, som ju var gammal och barnlös.
Men vad skådar mitt öga? Wikipedia:
”Karl XIV Johan ägde en stor verbal förmåga, men lärde sig aldrig att tala svenska, vilket han djupt ångrade. Kungen fick undervisning i svenska av bibliotekarien P.A. Wallmark under åren 1810-1813, men tillgodogjorde sig detta endast sporadiskt och under korta stunder.”
Undervisning i svenska? Heureka!
Detta är den finaste lilla pärla till bok som världen har skådat. Alla uttal är skrivna med bokstäver som man kan läsa, och anpassade efter en fraaaansk mun. Som ju jobbar i sängen.
Så nasal han säkerligen var, behövde han säkert också kunna prata om sina naisebaurrare. Eller svullet tandetecheute?
Oh, så intressant – tandkött och kött som man äter uttalas inte riktigt likadant:
Houneguer?
reuquete techeutte (rökt kött)
ouquesetecheuette (oxkött)
mieulquelimepare (mjölklimpa)
Teurstigne?
corquesquerouve (korkskruv)
drique quelounque (drickklunk)
Aum vaiderette:
éne seneubolle (en snöboll)
ette selagueréguene (ett slagregn)
Arvingar till tronen då?
mitte frounetimmere (mitt fruntimmer)
Den här boken finns bara på KB, men för ett par hundralappar kan man få vilken bok som helst inskannad och mejlad till sig. Och det är precis det jag har gjort. Inte nog med att jag nu har den i min dator – den finns dessutom tillgänglig i digitaliserat skick för andra bokstavstokar!
Något ni vill att jag slår upp?
