Jag minns när jag lärde mig att Cook landsteg i Australien 1770. Det var nämligen igår kl 16:11. Jag minns också när jag lärde mig ”kastrullen” i den tyska grammatiken – i september 1977. Framför allt minns jag att jag 1985 lärde mig att The Birth of a Nation regisserades av D.W. Griffith 1915 eftersom jag alltid får just den frågan i Trivial Pursuit.
Och igår lärde jag mig även att Sverige har ”världens till utsträckning största modell av planetsystemet” – i skala 1:20 miljoner.
Men det går ju inte att förstå. Jag kan ju inte ens begripa hur mycket pengar en miljon är, än mindre förstå den där skalan. En vanlig orienteringskarta brukar vara i skalan 1:10000, vilket innebär att 1 mm på kartan är 10 m i verkligheten. Så … modellens 1 mm är alltså …
Nope. Obegripligt. Hur långt är liksom ett snöre?
Men nu tar vi och kollar på den där modellen. Den heter Sweden Solar System (SSS), och börjar med Globen och slutar jättelångt norrut i Kirunatrakterna. (Just ”jättelångt” är i sammanhanget ett oerhört noggrant, vetenskapligt utvalt uttryck.) Och så finns det lite skräp som Halleys komet
Swift-Tuttles komet söderut förstås. Så här är det:
Tänk er att Globen är solen. Den är nämligen stor.
Tänk er vidare att Merkurius ligger knappt 3 km norrut, precis där Stockholms stadsmuseum ligger (vid Slussen).
Nu förstår ni vartåt det barkar: Venus ligger vid Vetenskapens hus, jorden (och vår måne) ligger strax utanför Cosmonova i Naturhistoriska riksmuseet.
Och så vidare! På varje punkt i modellen på rätt avstånd från Globen – om Globen alltså var vår sol – finns en modell av rätt planet! Lilla asteroiden Palomar-Leiden, är minst (0,2 mm). Den största planeten (Jupiter) är mer än sju meter i diameter, men den symboliseras bara av en stor blomplantering (vilket jag trots mitt entusiastiska tjoande finner vara lite fuskigt enkelt).
Va! Svimma nu av hänförelse. Dö lite av imponeringschocken. Är detta inte nästan det häftigaste ni har hört?
Pluto (dvärgplaneten som i mitt inre alltid kommer att vara fullfjädrad planet) ligger i Delsbo och Neptunus ligger i Söderhamn. Och jag vill åka på en road trip nu meddetsamma pannkaka marsch.
Och så kommer jag att tänka på när den nuvarande Fjortonåringen i andra klass kom hem med en modell av solsystemet i en skokartong. En precis likadan modell hade alla de andra fyra barnen fått göra, så jag ställde den raskt bredvid dem på planethyllan i barnrummet. Fast … det var något som var fel.
– Men … sa jag ganska opedagogiskt och kanske onödigt negativt med rynkad panna. Planeterna hänger ju fel.
– Nej. Dom får hänga i vilken ordning dom vill, sa den dåvarande åttaåringen bestämt.
– Fast nu är det ju inte planeterna som bestämmer hur de ska ”hänga”, utan vetenskapli…
– Fröken sa faktiskt att jag hade gjort rätt.
Jaha, tänkte jag och accepterade faktum. Och lade fram alla rymdböcker jag kunde hitta på köksbord, i tv-soffan, inne på toa och i den lille grabbens säng. Imorrn ska jag kolla om det hjälpte …
Mot Pluto! (Skriver jag bara på låtsas. Jag kan ju inte åka på road trip nuuu. Gah.)
109 kommentarer