Den röda tråden är som en avfälling till Julkalendern. Styvmoderligt behandlad och under lång tid ignorerad. Fem i tolv kommer en massa diskreta mejl till mig och så lägger hakke upp sina teorier i kommentarerna och så tar PK och Pysseliten fram blädderblock medan Zkop och Flygbengan slår sina kloka huvuden ihop så att det säger tjong i hela Skåne.
Och så har vi ju Rosman, som idag skrev:
”Jag tror att den röda tråden är Jocke Berg och Kent.”
| 1. Bob Dylan | de döda spelar Dylan, ”jag vill dö” säger Lennon |
| 2. Barbara Cartland | alla dog – hennes bröder, hennes män, hennes livskamrat på äldre dar |
| 3. Tove Jansson | tsunamin 2004 orsakade många människors död |
| 4. Barbapapa (Annette Tison & Talus Taylor) | luckan utspelar sig i helvetet med djävulen som värd, ”intill döden uttråkade” |
| 5. Ulf Lundell | är ju dötrist, lagkommentarstexter (tack Magnus A) om Brottsbalkens mord och dråp |
| 6. Piet Hien | jättedöd, Kumbel = gravsten
/Husk o leve, mens du gør det/ |
| 7. Edith Wharton | ett ex som dog, ”leva efter förruttnelsen” |
| 8. Prince | dog 2016, ville dö? |
| 9. Mary Shelley | skapa liv ur död, massa mord |
| 10. Pewdiepie | pewDIEpie & öldöd |
| 11. F-R de Chateaubriand | ”världen kommer att minnas mig – inte som en skinnpåse med ben, snarare som en skiva blodigt kött, skuren mitt i bästa filén” |
| 12. Dario Fo | dog 2016, lik |
| 13. Sjöwall & Wahlöö | Wahlöö dog punktligt, deckare, mord, deadline |
| 14. Simone de Beauvoir | död, ”sa hon avled” |
| 15. Ursula K. Le Guin | ”det är vi, döden och livet” |
| 16. Göran Palm | dog 2016 |
| 17. Leonard Cohen | dog 2016 |
| 18. Josef Stalin | dödade jättemånga, alla blev glada när han dog, döden är lösningen på alla problem |
| 19. Harry Chapin (Cat’s in the Cradle) | dog i bilolycka, barnen dör av illvilliga katter |
| 20. Heliga Birgitta | död, dödskallar |
| 21. Nelson Mandela | död, hans far dog när han var nio |
| 22. Grace Hopper | jobbade tills hon dog, ”stänga butiken” |
| 23. George Martin (Beatles) | dog 2016, massa döda polare |
| 24. Max von Sydow | mötte Döööööden |
DRT 2016 = DÖDEN
Eller Döda poeters sällskap. Eller Kent (the very popular rockband som inte alla har hört talas om), som åkte på sin avskedsturné med dödstema, vilket jag inte alls hade något emot. Braska på bara, sug ut märgen ur de skallrande benen! Vi ska alla nån gång dö!
Däremot sades dessa ord på Kent-scenen (jag var ju där, förstår ni):
– För oss är inte det här slutet på någon sorts karriär. För oss är det här bara slutet på en period i vårt liv.
Ser ni? Man går vidare. Det är positivt. Jahapp, säger man och dammar av händerna från magnesiumkarbonat som vore man en gymnast i OS 1976, och så tar man på sig sjumilastövlarna och ställer in kompassen. Men tidningsjournalisterna framställde det som om det vore slut på Kentgrabbarnas liv, vilket ju var en helknäpp feltolkning.
Och detta skriver jag för att jag redan den 1 december bestämde mig för att detta det tolfte året med Julkalendern skulle bli det sista.
Det har varit så vansinnigt roligt att skapa den med er, det har varit så vansinnigt roligt med er spiritualitet och era oerhört smarta samt roliga gissningar. Om ingen har gissat rätt har jag varit nöjd, om alla har gissat rätt har jag varit nöjd – och när ni i kommentarerna redan i oktober har börjat mumla ”snart är det Julkalender” har jag varit mer än nöjd.
Men sedan den satans knäoperationen den 10 januari 2013, får jag inte sova mer än tre timmar i stöten eftersom någon då skjuter in knivar och häller salt i ett sår som inte finns. Och då blir december en enda stor klump knäck i hjärnan.
Jag har tänkt ”nämen om ett år har knäet läkt, då kommer jag att vara frisk”, men nu ser det ut som om jag kommer att ha den här fantomsmärtan på en centimeterstor plats i vänster knä tills jag dör. Och att inte få glida ner i rejäl djupsömn en enda gång på snart fyra år funkar som att ha spädbarn fyra år i sträck: man blir rätt trött.
Till er alla: ett oerhört stort tack för de tolv roligaste decembermånaderna någonsin!
Julkalendern (2005–16) är död.
Länge leve påsarna under ögonen!
Flygbengan har gjort en finfin bild till minne av oss alla:
Jaja. Den vägen ska vi alla vandra. Fel hade jag som vanligt.
Länge leve julkalendern!
Tack så otroligt mycket för kalendrarna, Lotten! Det har varit en imponerande gärning och ett stort nöje.
Tack också till gästbloggarna! Och grattis alla tishavinnare. Det blev ingen för mig i år, men det är inte mer än rätt eftersom jag inte har haft möjlighet att vara så aktiv.
Tack igen och sov så gott, Lotten! Och krya på knävlarna.
Julkalendern är en legend. Fattas bara dokumentären om den nu, Lotten. Tack för att du orkat så många år!
Tack själv, Christer tLDPT – jag ska nog be dig om extra knävelövningar!
Ja, Rosman – jag vill att dokumentären regisseras av Ingmar Bergman! Går det att ordna?
År 2017 blir året då knäet frisknar och du får sova som en sten igen, jag känner det på mig. (Jag sover ju inte heller nu, det är förstås ingen tröst men jag vet hur koko man blir.)
Tack igen alla och god fortsättning och kramar! Läderlappen och Robin hälsar!
Säger bara tack!
Ja, länge leve julkalendern! Ett 12-årigt hurra för den!
Och död betyder ju bara slut på en period, eller hur? Nu hoppas vi att Lotten kan sova, att läktaren avfolkas och alla stiger ner på planen och att det kan bli något nytt! Kanske den jämrans tråkiga konferensen kan äga rum eller blåsorkestern ha sin första spelning? Alla kommer bli supereffektiva hela december och vi kommer se Kalle och spela brädspel med släkten. Och kanske kommer vi eftersträva att få tillbaka känslan av en riktig kalenderjul ,,,
Tack, tack, tack för alla fina kalenderluckor!
Fäller en tår och hoppas på en återförening mellan Lotten och kalendern när suget hos båsmor blir för stort. Tack Lotten för att du har förgyllt decembermörkret under de senaste åren. Skål, ta mej fan!
Julkalendern är död, länge leve Lotten!
Stort tack och en djävla eloge detta knävelns år. Fantastiskt gjort!
Apropå årets DRT:
Jag träffade min kära i samband med arbetet med en studenttidning för 18 år sedan. Ett av mina bidrag car en bild på liemannen som går på en åker och sprider utsäde för hand, med bildtexten ”Döden tänkte jag mig så”. När något som har satt djupa spår dör så börjar snart i fårorna växa något nytt, något okänt, något underbart. Kanske en tecknad serie av embryo, kanske ett drama i dialogform med Robin och Bäppen och kanske en samling underbara rimmade verser av en avdankad busschaufför. Men mest troligt allt detta och mycket mer därtill.
God fortsättning Lotten och älskade båsvänner!
Kan man tacka för god match genom åren trots att man i bästa fall hade 3-21?
Faktiskt. Gott Slut och Gott Nytt, Lotten. Nästa år blir det förhoppningsvis 4-20. Alltid en bättring.
Ack och hurra hurra och näe och självklart och blandade känslor är blandade (kalla mig Mix von Sydow). Jag vill ju ha kalendrar jämt. Men oj vad Båsmor har gjort sig förtjänt av att höra upp (och de där knävlarna har jag verkligen bara oartiga och fula saker att säga om, så det är lika bra jag håller tyst).
I alla händelser: Vilken gärning de tolv åren är, vilken glädje, vilken lek, vilket Bås! Tack till absolut alla som varit med, och oändligt tack till Lotten. Vila nu, du fantastiska, rent legendariska kalendrerska (kalendariska?).
Tack Lotten!
Sorgesamt men fullt förståeligt. Du måste ha jobbat minst halvtid med detta utan att håva in några inkomster att tala om. Knappt till porto, i alla fall om övriga båsister bidragit i samma torftiga mån som jag. Om det hade varit en deltagaravgift så hade jag troligtvis slantat upp, så mycket roligt får man sällan kostnadsfritt. Givetvis består glädjen till stor del av båsets galen- och klokskaper, men utan kalender – inget bås.
Jag minns inte när jag kom in i den här världen, men jag vet att det var i ett helt annat liv, med en stor familj och ytterst lite tid att kalendra. Så ett icke föraktligt antal år är det som jag fått vara med här.
Det tog ett tag innan jag riktigt vågade mej på att kasta mej in i båset, tyckte nog att många här rör sej i en division långt från min. Men den generositet som finns här, ett sammanhang där det inte finns det minsta uns av näthat eller sura kommentarer utan bara pepp och välvilja, det gör att man inte behöver känna sej obildad och obetydlig.
Jag skrev förut att det har varit som att komma på en träff med kära gamla vänner varje december. Jag kommer att sakna er alla, om vi nu inte hittar på något sätt att hålla kontakten framöver.
Varma kramar till båsmor och hela båsfamiljen
från Ingela i Lappland
Tack Lotten för alla kalendrar! Jag misstänker att några av oss ändå kommer att muttra om HB, DRT, blåsippor och schubert i båset när det blir december även om det är ett vanligt inlägg. Vi är ju så inkörda på det.
Hoppas att ditt knä blir bättre, det är verkligen jobbigt när man inte får sova.
Tack för många spännande decembrar Lotten! Sorgligt att det är slut, men begripligt och troligen också ganska klokt om sovtimmarna är för få. Men bloggen lever ju vidare, eller hur?
Jaha, Döden, ja. Påminner mig om en utställning vi såg i Göteborg för ett par veckor sedan. Där (jösses vilken fråjdiansk felskrivning — jag lyckades skriva ”dör” i stället för ”där”) fanns en videoinstallation, som man kan se på nätet.
Eh — bäst med en liten varning, tror jag. Den som inte är så förtjust i rörliga skelettdelar ska nog ge tusan i att titta, filmen är ganska grafisk, som det heter!
Magnus Wallin: Elements.
Instämmer i tackkören! Jag hittade till den här bloggen (och därmed en helt ny värld) i mitten på den första julkalendern, har väl sedan visserligen aldrig varit så värst bra på att kommentera, men alltid läst och uppskattat. God fortsättning och sömn önskar jag dig, Lotten!
Grattis till alla vinnare.
Tack till Lotten – och till alla hemlisbloggare som du lyckats blåsa liv i.
Och tack till alla gästbloggarna
och alla levande båsister såväl nu i december som hela året.
Jag blir glad av att få höra till båset.
Tack! Och vem vet, kanske är det nedläggningsbeslutet som kommer göra att knät beslutar sig för att friskna till.
Inte roligt att ha ont. Inte roligt att det påverkar sömnen.
Finns det en tidsgräns för nostalgi eller kan man bli nostalgisk redan efter ett decennium? Jag gör ett försök.
Jag tror att jag var med i båset för första gången i början av december 2008. Skulle man våga? Första kommentaren. Läskigt. Sen mer och mer modig för att till slut vara både odräglig och oberäknelig … Känner igen de flesta namnen från år till år. Några har droppat av och några har tillkommit. Alla med olika personligheter men samtliga lika trevliga! Nu var det alltså 9:e året för min del om jag räknat rätt. Det har varit fantastisk lärorikt, allmänbildande och roligt att hänga i båset. Sena kvällar och tidiga mornar. Ibland har man vaknat missinassen och smugit fram datorn, paddan eller telefonen under täcket för att inte väcka övriga familjemedlemmar. Som sagt – Båset. Massor med härliga deltagare som åstadkommit mängder med smarta inlägg som framkallat många sköna skratt. För att inte tala om alla luckor som Lotten (eller gästluckeskapare) sinnrikt konstruerat med ledtrådar som lett mig åt helt fel håll fler än en gång … Jag har plockat fler blåsippor än vad jag kan räkna till! Två-tre per lucka var absolut inget ovanligt när man på telefonen googlade fram den ena efter den andra okända hemligbloggaren. En HB som man, med ett förstärkt stålbeklätt skohorn och en burk med konsistensfett, med nöd o näppe kunde klämma in i ena hörnet av luckan. Några få gånger kunde man svaret ganska omgående men frågan är om det inte var de andra luckorna som var de roligaste? Att klura och försöka förstå ledtrådar i luckan och i båset. Eller var det en ledtråd? OT? Båshänget har många gånger varit viktigare än att hitta rätt HB.
Men, allting har ett slut. Eller som Jocke Berg troligtvis skulle sagt det:
– Allt vi gör i kalendern ikväll gör vi för sista gången – tillsammans i båset. Men man måste tänka så här: när något gammalt är slut kommer något nytt och tar över.
Tack kalendern. Tack båset. Tack Lotten.
Om jag kommer att blogga? undrar Karin. Oh ja. Att blogga är den bästa skrivarskola som finns – och jag måste bli fullärd innan jag får Nobelpriset. (Annars får man ju stå där och skämmas, liksom.)
Om skräpknäet nu lyssnar, så: lyd båsisternas vilja. Amen.
Ingela: Vad vackert du skriver om kommentatorsbåset!
Citronen: Visste du att vi var basketspelare båda två då, för länge sedan?
Jahaja, apropå döden: nu snodde 2016 även åt sig George Michael.
Oj … och nej !! Men tack tusenfalt för de roliga decembermånader jag fått hänga här i kalenderbåset. Tack för många fniss och skratt framför skärmen tillsammans med alla ni fantastiska båsister!
Men jag vill också att du Lotten ska orka fortsätta att blogga så jag håller alla fingrar och tår att det eländiga knäet bättrar på sig och du slipper din värk.
Önskar alla ett lyckosamt gott nytt 2017!
Japp. Jag har däremot glömt hur jag hittade till bloggen!? Ska fundera om jag kan komma på hur det gick till. Kanske var det Marie, kanske var det nån annan. Jag är, oavsett vem, glad att jag hittade dit.
Dunk!
(Kan man alltid skriva. Funkar ungefär som en smiley.)
Tack Lotten! Jag halkade in här för rätt många år sedan nu och har knappt halkat ut sedan dess. Jag har undrat hur länge du skulle orka kalendra och förstår ditt beslut. Hoppas bara det blir ett sådant där beslut man glömmer bort … Även om jag av olika orsaker inte varit så aktiv i år har jag följt kalendern och stora delar av Båset på lite avstånd. Tack!
Tråkigt att läsa om Adventskalenderns död.
Råkade läsa detta samtidigt som vinter P1 gick i repris på radion.
Lyssnade med halvt öra.
Noterade tillfälligheten att programvärden, skådespelaren Olof Wretling, hade ”sorg” som tema i programmet.
Skojade om att DRT var döden och så var det det, så passande detta år. Och Kent fick äntligen vara med. Jag tackar ödmjukast att jag fått vara med och leka några år och mina älskade vinsttröjor kommer fortsättas bäras med stolthet och nostalgi jämte min röda kenttröja. Jag vill tacka alla underbara båsister för de här årliga sammankomsterna och ett extra stort tack till Lotten som kämpat på så länge.
TACK!
Åhh vad tråkigt. Med knä med kalender och vad bra att du tagit ett klokt beslut. Allt kan bli till något nytt. Förstås. Kanske 24 hemlisbloggare nästa december eller så. Tiden och allas vår vilja utvisar.
Jag känner mig som en ny deltagare, har ju bara varit med i tre eller är det fyra år. Men jäklar vad skoj jag har haft tillsammans med er alla. Tack Lotten och ett litet tack till Babs som upplyste mig om kalendern. Åsså när du väl får abstinens och måste skåpkalendra så där lite i smyg. Mejla, skicka sms, röksignaler, brev, fax eller bud till oss. Vi lovar att inte skvallra. Vi kommer då in i båset och klurar tillsammans igen.
Tack som fan!
Aha, härom dagen, när jag skrev att Mikaels pappa var HB, var jag alltså något på spåren. (Mikaels pappa, som inte är känd, och som inte ens röker. Känt folk röker Kent. Svammel svummel …)
Lotten, det är vi som tackar! Du är fantastisk med din kunnighet, kreativitet och ditt smittande goda humör. Tack också till alla som klurar, kommenterar och ger förvirrande ledtrådar. Ni är halva nöjet, och det vill inte säga lite.
Jag är så tacksam över att jag hittade kalendern och fick ta del av bås, engagemang och framför allt facit! Jag älskar allt/alla som har med kalendern att göra, men utan facit hade jag blivit galen.
Döden, döden.
Tack Lotten för fantastiska julkalendrar, som har lyst upp decembermörkret mycket mer effektivt än adventsstjärnorna! Jag önskar dig smärtfritt knä och mer sömn!
God fortsättning båset!
Instämmer med alla föregående talare: förutom att Lotten och själva kalendern är geniala, så är det roligaste nog att det är så många olika, och så många säregna typer i båset! SÅ många olika temperament, olika humor, olika engagemang, kunnighet och så vidare. Det mest aparta gäng jag nånsin varit i! Jag har lärt mig så mycket de här åren, somligt från luckorna såklart men mycket också från medbåsisterna. Om hajar, matlagning, teknik, historia, kultur, versmått och ja typ allt. Och så mycket te det kommit ut genom näsan! För att ni är så roliga. Tack för det!
Vilken bra idé Maplestream, vi kan ta varsin lucka om Lotten också tycker det är en bra idé.
Det är ju så det är med de bästa kalasen; fantastiskt roligt, man träffar gamla vänner, möter nya. Sen går man därifrån med en varm känsla blandad med lite sorg över att det är slut.
Jag har varit med hälften av åren, även om jag inte sa ett knyst det första. Tre fina tröjor har jag att ståta med. Tack allihop, och särskilt Lotten! Vi får ses i båset även framöver.
Det har varit en fröjd (om än uppblandad med viss frustration) att klura på julkalendern. TACK för det enorma jobb du lagt på att förgylla tillvaron för oss andra, Lotten! Mycket glad att bloggen fortsätter som vanligt. God fortsättning till er alla!
Jag kommer i alla fall ihåg hur jag hittade till bloggen.
Jag hörde Lotten på lokalradion och var tvungen att
kolla upp vem den där Lotten var.
Stort tack och hurra för Lotten, kalendern och båset. Jag hör ju till den skara som hänger i båset året runt, och hoppas att det är många som fortsätter att göra det. Och idén med 24 gästhemlisbloggare nästa december var inte dum, även om jag tvivlar på min egen förmåga – men alla 24behöver väl inte hålla Lottenklass isåfall?
Tack för alla kalendar! Hoppas att knät blir bättre! Jag ser fram emot ett 2017 med många trevliga blogginlägg. Ha en trevlig fortsättning på helgerna!
@Lotten: Jomensåhärvadejusomdetgicktillnärjagfunderatenstund.
Det var EB:s forna storspelare *v* K*rlss*n som delade med sig av ett mejl med ett matchreferat från en damer B-match mot Kumla (tror det var … BK Star!? … långa, tuffa, foulen haglade). Typ nån gång under 2008. Fantastiskt roligt referat var det i alla fall. Det i sin tur ledde till att jag började läsa bloggen i samma veva som december gjorde intåg. And the resten är history som jag brukar säjja.
Tack, tack, tack Lotten för att du gjort detta och glatt oss i så många år.
Tack för att du är du, oefterhärmelig, varm, rolig och ja, Lotten helt enkelt.
Tack alla medbåsister för att ni är de ni är; kunniga, trevliga, generösa och medkännande.
VSSS får helt enkelt ombildas till VSÄKFDSGOG, Vi som älskat kalendern fast den stundtals gjort oss galna.
Alla är tvångsanskutna.
Over and out.
Ett stort tack till Lotten och alla smarta och roliga kommentatorer! Jag har inte varit så aktiv (dock i stigande omfattning), men har likafullt njutit av dessa kluriga gåtor som jag sällan klarat, i alla fall inte utan mycket hjälp av tydliga ledtrådar. Desto roligare de få gånger jag faktiskt gjort det. Jag har flera gånger undrat över det där med Lottens sömn i december: när sjutton sover människan!?? Och har nu fått svaret: det gör hon inte. Förstår till fullo beslutet fast det är tråkigt för mig, och önskar god bättring med knät och mera sömn.
2016 – året då alla dog! Kent struntar jag högaktningsfullt i, men Bowie, Prince, Olle Ljungström och framför allt Freddie Wadling har jag väldigt svårt att komma över.
Stort tack Lotten & co för 12 år av litterär skola. Mycket har jag lärt mig under dessa år och lix – det händer OFTA att jag kollar lix på mina texter!
Krya på knät och ja… 12 år ÄR ju en vana så jag lär stryka förbi nästa år bara för att se om knät råkat släppa ifrån sig en lucka.
Döden döden.
Alla ska vi en gång dö.
Döden är inte slutet utan bara början på något nytt.
Vad händer efter döden?
Finns det ett liv efter detta?
Vart händer med julsjälen är julkalendern dör?
Tack snälla Lotten för alla åren och allt arbete och alla tishor.
Tack alla båsister för härligt adventshäng, glögg på läktaren och jubbel på plan.
2016 har varit ett skitår på alla nivåer. Kalendern piggade upp slutet, så ett extra tack för det.
Nu är det bara några dagar kvar innan vi kan kan lägga detta knävla år bakom oss och, för all framtid stryka det ur liggaren.
Måtte 2017 bli ett bättre år, för knän, hjärtan och alla själar.
Gott slut, gott nytt och tack igen!
Brid, klart vi (=jag) kommer att hänga här i båset även utan
julkalenderluckor.
Jag håller också med Brid om att vi kanske kan
anordna en båsjulkalender nästa år.
Crowdsourcing är ju faktiskt inne nuförtiden.
Hurra för kalendern, och båset, och läktaren, och Lotten! Och tack allihop!
Tacken står som spön i backen!
/ofrivillig rimmare
Lotten, TACK! För kul kalender – Så allmänbildande! För tishor – Så fina och originella. För tålamod med spamfilter och annat bloggjox. För din fina förstående familj som delar dig med oss. (Skall väl egentligen vara tack till dem.)
Tack även till Båset. Kamratskap i cybern där man inte alltid vet om man känner eller inte känner någon annan, men alltid kan få råd om allt möjligt.
Och slutligen, innan det blir alltför Oscarslikt – knävlarna – Har du provat gelatin?
Åh, vad jag kommer att sakna kalendern!
I år var åttonde kalendern för mig. Jag började läsa Lottens blogg i början av 2006. De första åren hade jag inte koll på vad kalendern var för något, men när jag upptäckte den 2009 blev jag fast direkt. I november två år senare tipsade jag en person om kalendern. Jag kände honom inte väl då, men året efter satt vi tillsammans på julafton och klurade över luckan, vilket vi har gjort varje jul sedan dess. Kalenderklurandet är alltså något flygbengqn och jag har haft tillsammans sedan vi lärde känna varandra.
Lottens julkalender är något unikt, men utan båset skulle det inte vara detsamma. Det är fantastiskt kul med de snillrika gåtorna i luckorna, bara det skulle räcka, men hela upplägget med ledtrådandet (med mera), gör att alla i båset känns som medskapande.
Jag har många gånger förundrats över att Lotten orkar och förstår att du avslutar kalendern, men ändå kan jag inte fatta hur det ska bli nästa december utan den.
Tack amazing Lotten för alla kalendrar som varit! Och tack alla i båset!
Detta känns vemodigt. Punkt. Sex år har jag varit med, sedan zkop introducerade mig till Kalendern 2011. Vi har varje dag haft som mål att lösa Luckan. Först var för sig, sedan tillsammans och slutligen med hjälp av ledtrådarna i båset. Oftast har det gått bra, och oftast är det zkop som löst Luckan (med eller utan ledtrådar). Mina specialområden: deckare och schlagers dök upp alltför sällan i Kalendern. Det kommer bli tomt för mig och zkop i december nästa år. Tack Lotten för det arbete som du lagt ner, och tack båset för ett kommentarsfält utan troll och annat oknytt.
Båset 2016. Vi som gjorde’t.
Nu blev jag lite tårögd. Båset skriver så fint, och jag instämmer i lovord och TACK!
Sicken fin bild, flygbengan!
Flygbengabilden dras omedelbart upp ur dyn!
Postjulkalenderdepression är ju ett välkänt tillstånd, men i år är det extra darrigt. Den där snöbollen är bara för fin, flygbengan!
Ikväll ska kalkonen avnjutas, inte med stora tjocka familjen som planerat, utan med grannar. Vi fick en bra matchning mellan våra uteblivna gäster och deras inställda bortbjudning. Så kan det gå!
flygbengan, asciikonstens krönte konung!
Först symbolen som kom efter Prince, sedan Framkenstein (-s monster) och nu båset som grant garnnystan. Kan du göra några tecken som blir en blond bloggerska med nudelsoppefrisyr också?
Ja jag säger som Maplestream och några fler. Helt förståeligt att ingen, inte ens Lotten, pallar göra 24 luckor. Men en lucka … Lotten skulle inte ens behöva publicera själva luckorna här på sin blogg, bara länkar till vart vi ska ta vägen de olika datumen i december 2017 … En luckturné runt internet. ALLVARLIGT HÖRRNI?!
Jag missade fullständigt den sista meningen och såg till och med fram emot en rematch nästa år. Förskräckligt pinsamt värre.
Annars kan jag förmoda att DRT var satt utifrån beslutet och har full förståelse för detta. Var sak har sin tid, heter det och jag tackar –trots min enbarmeliga statistik– för de kalendrar som varit. Frustrerande, lärorika och bildande.
Jag har läst och skrivit här ett antal år och blir kvar. Det blir nog de flesta här.
Något som påminner en aning om Kalendern är lördagsfrågan i bloggen Faktoider, som består av fyra bilder med ett gemensamt tema som märkligt nog oftast listas ut av någon. Den på julafton var så lätt att till och med jag förstod den, även om jag inte fick in den sista bilden. Vanligen är de helt obegripliga för mig.
http://faktoider.blogspot.se/2016/12/lordagsfraga-444.html
I sju jular har jag plockat blandbuketter med blåsippor och HBar i båset, tuggat i mig pepparkakor och panetone och multismaksatta kolor och skålat i baljvis med glögg på läktaren, grubblat och funderat och googlat och omväxlande svurit och gapskrattat, försökt slita mig när jag egentligen inte haft tid, men inte lyckats — och så … slut?
Ledsamt, men inte svårt att förstå. Tror inte att någon, ens med hela och ovärkande knän, skulle kunna leva upp till ett sådant båsmoderskap (fint ord, va?) ens bråkdelen av de här tolv åren. Så — tack Lotten! Och båset. Och medspelarna i VSSS(k). Det har varit jätteroligt!
God fortsättning, alla!
… och visst skulle väl Flygbengans bild kunna bli en fin HB-tröja?
Jag vill också sälla mig till de tackandes skara!
För engagemang, huvudbry och en hel del såklart!
Tack!
Lille Maken, sönerna och flickvän drog med mej till spa över helgdagarna. Vi blev helt uppryckta ur vår försoffade tillvaro här hemma. Julaftons förmiddag vandrade vi i obanad terräng – nåja – i två timmar och nådde toppen av Värmlands Kilimanjaro. Sagolik utsikt över ”Löfvens långa sjö” som hon skrev, Selma. På juldagen gick vi en något kortare tur, men båda dagarna, var vi än skred fram, såg vi gröna – blåsippsblad! Jag som vistats i blåsippemiljö hela december kände mej alldeles hemma, förstås. Lokalbefolkning som vi mötte på vår stråt berättade att marken är helt täckt av blåsippor om våren. Jag ser detta som förebådande; nästa år ska blåsipporna återigen blomstra hos Lotten. Yeahh man.
Till dess, kära Lotten, tack tack tack och hurra för båset.
Några tolv år har jag då verkligen inte varit med men det har blivit några år nu. Jag har under åren med alla luckor skrattat, klurat, svurit, jublat, googlat mig svettig och garanterat gråtit någon gång också (fast det skyller jag på gravid- eller amningshormonerna i samband med mina små bokmalar).
Stort tack till dig Lotten, december månad har varit mycket roligare tack vare dig och all tid du lagt ner på luckorna. Ett tack till er andra i båset också, särskilt ni på läktaren har hjälpt en hel del de dagar jag undrat om alla vet utom jag.
Sist men inte minst, dumma knä sluta upp med det där!
Precis sådär säger jag också till knäet, Bokmal! Och så hötter jag med näven och tänker att de små tomtarna med ishackor därinne minsann ser mig i ett rosa skimmer genom vävnadslager och blodårdror.
Men så skrattar de hånfullt och tar sats för ännu ett hugg. SKLATJOFF!
Leda:17.55.
Håller med. Haft likartade tankar. (Kompletterad med minst Lottens signatur)
Självklart mot betalning. Skulle 200.-/tischa inkl portokostnad räcka?
Jag beställer redan en , fortfarande XXXL
Haha: https://twitter.com/grrm/status/687648683647758337
Följt lottten sedan snart 10 år.
LFW (nämnd i hakkes lucka 16-12-21) tipsade mig om kalendern:
Följt seda dess)
Svårste luckan genom dessa år?
Jag påstår denna
https://lotten.se/2007/12/julkalendern-den-19-december-2007.html
Om jag läst rätt bland kommentarerna var det först 21.35 som rätt svar antyddes
Egna ”Adventkalenderluckor” ni minns?
Ännu en storhet som 2016 tog ifrån oss … Men tack för allt klurigt!
Döden. Döden. Döden. Är visst inte helt trivial att fastställa. Tänk vad jag inte visste ett dugg om detta!
(Länk till en intressant artikel om döden och hur den definieras/har definierats.)
Hej Lotten och alla i båset och alla utanför ! I år har jag hängt utanför. Ett beroende som gör att familj, barn och barnbarn försummas får oanade konsekvenser. Ingen julmat, inga julklappar, julkort med hälsningar till släkt och vänner uteblir.
För flera år sedan berättade ett av mina barn om Lottens blogg och nyfikenheten fick mig att börja följa och läsa. Men kommenterade ytterst sällan. Då julkalendern började blev jag totalt beroende. En otroligt fascinerande jakt på HB gav riklig utdelning .
Den kunskap, värme och humor som spreds/sprids i båset genom Båsmors ledning har trängt långt in i mina sprickor av rädslor. Det har krävts stor mod att överhuvdtaget förmå mig att skriva kommentarer. Tack, tack till alla i båset och Båsmor!
Nu börjar sorgearbetet! En stor tröst är att Lotten nu tar hand om sitt knä och fixar sin välbehövliga nattsömn.
Tag åt er, alla båsister! Det beröm som ni gång på gång får hääääär är så sant.
Vad bra allt kommer att bli 2017! (Peppar, peppar osv.)
Stort tack till Lotten som orkat och alla andra i båset som förgyllt december i ett antal år nu! Hittade hit via en annan blogg, kanske 2008 eller 2009, där jag läste att det här var det roligaste med december månad, och det var det ju. Vågade nog inte kommentera alls utan läste bara första året.
Här är en virkad illustration av DRT (som jag inte kunde i år heller…). Men söt är den.
Åh, den sötingen har en av dotterungarna virkat! (Liemannen, why not?!)
Alltså, inte just den där, men en sådan.
Ja, tack för de tvåhundraåttiåtta luckorna (blir det väl? Hur kan man tänka ut så många så listiga?), även om man inte har läst – och än mindre löst alla.
Och tack igen för den röda tishati (jo, det heter faktiskt så på swahili!) jag fick den gången lotten föll på mig. Jag kommer inte att tvätta ur den.
Kalenderns hädanfärd påverkar förstås bildningsnivån i nationen i negativ riktning, men verkar den i motsatt riktning på upphovsmannens hälsa, är det ju s.m.s. en smäll man får ta. Och kanske ökar antalet sovna timmar under december också bland befolkningen som helhet; det kanske i någon mån kan kompensera bortfallet av gymnastik för hjärnvindlingarna.
Stackars Magnus A som bara fick en tröja. Och alla andra som inte fick nån.
Om ni önskar er en speciell tröja, så säg till: jag har ett litet lager här hemma och blir gärna av med dem! (Kostar bara portot!)
Ingelas kalenderminnen
Jag kan inte komma ihåg hur jag hittade till Lotten och kalendern. Det kan möjligen ha varit via Cecilia N som fanns i de bloggkretsar där jag skrev mycket och läste ännu mer mellan 2005 och 2012. Jag känner inte nån av båsisterna i köttvärlden, de enda som jag kan komma på att det finns några beröringspunkter med är Hakke som pluggat ihop med min bror, och Stellan vars fru jag är bekant med. Men det visste jag inte, utan klurade ut efterhand. Eller rättare sagt, i fallet Hakke var det nog han som klurade. Det finns antagligen folk i matbranschen som känner min systerdotter Linn också, men det kan man knappast kalla beröringspunkt.
Jag minns särskilt (med rodnande kinder) lucka 4 årgång 2007. Jag hade följt kalendern något år innan men inte vågat ge mej tillkänna. 07 började jag kommentera, tror mest att det var för att jag kunde de första luckorna det året så att självförtroendet blev tillräckligt starkt.
Den fjärde december gjorde jag bravaden att 17 minuter över midnatt skriva en kommentar där jag omedelbart namngav den HB som jag var stensäker på. Trots att många hade samma uppfattning blev den dagens bås i stort sett lika spretigt och spirituellt som det brukar – som tur var. Det hade kunnat bli väldigt avslaget och trist.
På den tiden var jag inte alldeles ensam om att tala klarspråk tidigt i kommentarerna, men 17 minuter var nog nåt slags rekord, möjligen med undantag för lucka 3 samma år. Med tiden har kommentarerna blivit allt mer kryptiska, ingen låtsas om att man vet fast man gör det och att gissa när man absolut inte har en aning är helt i sin ordning.
Som tur var förstod jag inte riktigt hur klantigt det var så jag har glatt fortsatt att kalendra och kommentera, lite olika intensivt alltefter hur livet har sett ut i december. Förra året befann jag mej på sjukhus större delen av hösten med en allvarligt sjuk dotter, en lillasyster utan förälder hemmavid 20 mil bort och obefintligt samhällsskydd eftersom sjuklingen i fråga hade fyllt 16. Halva november och hela december låg vi inne utan avbrott. Då hade oron gröpt vettet ur huvudet på mej om jag inte haft kalendern att se fram emot varje dag och få tankarna på annat nån kvart i taget.
Lite rörd blir man också av att läsa om hur kalendern tydligen har fungerat som matchmaking-sajt.
Slutligen: En båsnystan-tischa skulle jag gärna äga och bära. Blir det nån sån så vill jag vara med.
Lucka jag minns, åh denna 20 december 2008 (ser nu att jag ogissade på Jocke Berg i Kent först) men sen lyckades jag med konststycket att få allt att passa på Roger Moore när lösningen var något helt annat nämligen Salman Rushdie (med det efternamnet hade han ju passat i år).
En annan jag minns så väl är 3 december 2010 när svaret var Kellog och jag minns att jag blev så sjukt stolt när jag läste facit sen där Lotten skrev:
Om ni undrar hur en gissning som är en ledtråd som är diskret och korrekt på en gång ser ut, så se på Béatrices:
”Jag sopar av bilen med en av pappas kvastar, förbannar mig själv för att inte ha fyllt på kylskåpet inför morgonen men räddas av en påse nötter i bilen.”
(HB:s pappa sålde kvastar, HB själv sätter prägel på allas våra frukostbord och nötter var enligt honom det bästa man kan stoppa i sig. Och HB är inte hemoglobin eller handelsbolag utan hemlisbloggaren.)
Eller hur Béatrice, att bli omnämnd i Lottens facit är svårslaget.
Ingela, vilken förfärlig situation. Hoppas att dottern är bättre nu, och att det inte gick nån nöd på lillasystern. Skickar en kram i efterskott.
Döden är en bra röd tråd. Jag brukar sucka och säga ”livet, livet, livet” för att det är bra mycket knepigare än döden. Men det är ju också mycket, mycket roligare!
Hm … vad det inte Göran Palm som skrev en dialog ungefär så här:
– Livet är hårt.
– I jämförelse med vad då?
(Jag gjorde ett försök att slarvgoooogla ursprung och upphov men det är lite svårt — alla möjliga människor verkar hävda att de själva brukar säga eller åtminstone tänka så)
Jag med Anna! Brukar hävda att vi säger så hemma i Dalarna, när någon klagar på att livet är hårt. Och så kan jag så här i förtroende efter stängningsdags berätta att Göran Palm sovit i min säng, hemma i Dalarna, så vem vet om det kanske var i de trakterna han snappade upp detta säj.
Jag tänkte kolla om jag borde anmäla jäv i samband med Palmluckan, men det var lite för mycket lassie-varning på det. Dessutom sov jag inte alls i samma säng, kanske inte ens i samma hus – jag minns inte så noga. Men att Göran hade egen kudde med sig, det gjorde ett outplånligt intryck. Modigt!
Egen kudde, eget te. Sen kan man resa vart som helst.
Just så! Allt annat kan man klara på något sätt. Men jag tyckte att Göran P var modig som visade att han medförde egen kudde. Jag brukar smyga lite med min för att det 1) känns lite barnsligt (här kommer lilla Ludde…) och 2) för att det kan uppfattas som ett misstroendevotum mot befintliga kuddar i huset (en befogad misstro ofta, eftersom gästrum av någon obegriplig anledning ofta utrustas med cementsäckar till kuddar). Hursomhelst upplät jag min bekväma säng åt honom, men min kudde snodde jag nog med mig.
Jag såg det komma. Ja. Absolut.
En så komplex verksamhet som Lottens Julkalender skulle kräva en ganska stor avdelning i vilken svensk administration som helst. Det räcker att titta på hur många människor som medverkar i en enkel dokumentär i TV. För en sådan går det åt tio till tjugo personer som ska stårybårda, risörtja, skriva (svenska!), kasta, (ej svenska), producera och ett stort antal andra uppgifter.
Det skulle aldrig kunna passera en ekonomisk granskning. Även om publiken som deltar uppgår till svindlande 1000 personer.
Lotten klarar allt detta med ett minimum av hjälp. Några gästhemlisbloggare kan nog ge tillfälligt andrum men arbetsbördan är ändå enorm. Som sagt, jag såg det komma. Den organisation som eventuellt lyckas enrollera en sådan kraft som Lotten är bara att gratulera. Men det finns en liten risk att alla feta fisande bladvändare i organisationen kan känna en aning otrivsel i arbetet. De kanske till och med måste prestera något av värde under en arbetsdag/vecka/månad eller år. Och det verkar vara väldigt politiskt inkorrekt i ”det här landet”.
Tack Lotten! Jag hoppas att du orkar fortsätta att vara du i många år. Det tar på krafterna. Men var snäll och försök!
K&G
Ställdalen
Jag har ett förslag. Leasa ut alla luckorna till båsfolket! Ta in offerter eller bestäm 24 st, meddela dem vilken röd tråd du har tänkt dig, och sedan kan du sitta i högönsklig välmåga och njuta. Förutom av knät då. Tröjor behövs ju inte; det är nog med den intellektuella stimulansen, eller hur?
Då finge vi i alla fall träffas i december och tro att allting är som det ska vara och att ingen ska dö i fortsättningen.
Provade på att skriva en lucka, säkert supersimpel utan några som helt dubbelfnuringar men om vi skall crowdsourca en kalender så får vi väl öva lite.
13 april
Du, man måste göra det här livet levbart så jag praktiserar det jag lär ut och här är lite av min visdom.
Jag säger inte att jag alltid får som jag vill och jag är alltid villig att lära mig när du har något att lära ut. Det kommer finns dagar då jag vandrar iväg, då jag verkar ha zonakt ut helt men när jag är där så är allt värt det och ditt hjärta kommer att le. Visst är det konstigt hur kärleken går upp och ner, ibland gör den ont om och om igen men det är bara att ge upp för det. Kan du ta emot smärtan?
Oj höll på att glömma en menlös bild (som jag förövrigt hittade i Lottens blogg)
Jag tror att det är Hesa Fredrik! Eller den där hemska karlen som skrev den där löjliga boken om hur man får tjejer genom att vara en vidrig typ, helst med hatt.
Ska det stå zonakt?
”zonkat” inget annat.
Döden, jaha där ser man. Jag vann ingen advents-tisha i år, däremot har jag Kent-tröjan med korset, den får duga som substitut.
Min första kalender var 2012. Hade läst bloggen ett tag innan, hittade hit när jag googlade ”språkpolis” tror jag. Var övertygad om att kalendern endast var för bildade människor, och dit hör inte jag, men så var första luckans HB Marion Keyes, och henne hade jag ju läst. Sen dess har jag nog lagt ner mer tid än jag borde, men det har ju varit så kul!
Synd att det är slut nu, men förstår Lotten fuller väl. Stort tack för alla klurigheter!
Sällar mig till hyllningsskaran, stort tack Lotten för dessa fantastiska luckor! Icke att förglömma alla i båset och på läktaren för kluriga ledtrådar som leder en på rätt spår!
Jag hoppas verkligen knät tar sitt förnuft till fånga och slutar bråka, hoppas 2017 har det goda med sig.
Än en gång, tack Lotten för att du gjort december till en fantastiskt rolig månad!
Den där speciella småskeva decemberkänslan… blir inte riktigt detsamma utan Lottens julkalender.
Men man ska ju lämna festen när det är som roligast – tack Lotten och alla andra!
Jag är lite sen in i matchen. Och sörjer förstås kalendern. Men det känns ändå passande att sätta punkt just i år.
Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: Var sak har sin tid. Låt oss vara tacksamma för de Kalendrar vi (i mitt fall) har genomlidit och inte krysta fram surrogat. Ingenting rullar för evigt. Lotten lägger av när hon står på toppen, något fler borde ha tänkt på genom åren.
Absolut! LarsW.
Och många skulle aldrig ha låtit sig lockas in i politiken.
Svetsare, bliv vid pinne och klyka – om man travesterar en aning.
Jag tror att jag ska skriva ut varenda liten kommentar här (inklusive Béatrices gåta med husbild) och sätta upp på en stor anslagstavla. Fast då måste den ju vara jättestor. Hm. Man kanske kan häfta fast alla kommentarer i kökstaket? Och erbjuda klätterstegar till alla som vill läsa all positivism som en parafras på Yoko Onos YES-konstverk?
@Anna Fel fel fel. Får se om @Lotten får lite tid över att knäcka det 🙂