Förlåt, alla ni som läser i mobilen – något har blitt fel så ni måste sitta och bängla. Jag försöker fixa! Se t.ex. så himla små bokstäverna är i gårdagens facit, som handlar om skrivprocessen.
Lucka 14
– Sätt er nu i ringen! Vi ska idag prata om vad som definierar jaget. Men vi inleder förstås med den sedvanliga associationsleken! Vem vill börja?
Alla i den lilla församlingen skruvade på sig av förväntan.
– Jag! Kallt som palt!
– Eeeh … Annas blodpalt?
– Alfred lilla, Alfred lilla …?
– SA HON AVLED? STILLA?
– Nej, Alfred lilla, hon sa Alfred li…
– VAFALLS, JAG ÄR INTE ALFRED? KALLA MEJ MISS HAAG! VA? HURSA?
Ibland var det roande att Miss Haag inte riktigt hängde med utan hörapparaten, men oftast var det bara förbryllande och irriterande. Särskilt när hennes kortvuxne make var med och de båda tog över tillställningen. Hon hörde inget alls, medan han nästan inte alls hördes.
– Monseigneur, vill ni …? sa samtalsledaren och pekade på den kortvuxne.
– Mumml… en tändstickas trottoarer … den bästa båren … de onödiga munnarna … och det andra köket … för att Inge är jättedöd.
– VAD I HELA TIDEN SÄGER DU? TALA UR GNÄGGET!
Alla log; ibland satt inte lösgommen som den borde. Den haltande dialogen utan kommunikation fortsatte en stund, men var just denna eftermiddag ovanligt spirituellt förvirrad.
– Hhhhfffn … de ludna … De ludna … Apelsinerna, viskade den kortvuxne med en lite skrämd blick på sin fru, som dock hade förlorat fokus och stirrade på en tavla på väggen.
– KAN JU INGEN MÄNNISKA HÖRA VAD HAN SÄGER FÖR ORD!
– Åh … fy fan för … folderbommen … sa den lille, men ingen hörde förstås vad han sa.
– Planetsystemet! sa miss Haag plötsligt utan att höja rösten. Att schackra med bilderna på det där viset. Jag skulle ha bott på den där om jag inte hade gått vilse, liksom.
Och så pekade hon på tavlan.
Ur ”För en trångsynthetens pekoral” (1964).
Nääää. Den här bilden betyder ju inget.
Facit vid midnatt, lucka 15 i ottan!
162 kommentarer