Hoppa till innehåll

Etikett: Julkalendern 2016

DRT – den röda tråden i Julkalendern 2016

Den röda tråden är som en avfälling till Julkalendern. Styvmoderligt behandlad och under lång tid ignorerad. Fem i tolv kommer en massa diskreta mejl till mig och så lägger hakke upp sina teorier i kommentarerna och så tar PK och Pysseliten fram blädderblock medan Zkop och Flygbengan slår sina kloka huvuden ihop så att det säger tjong i hela Skåne.

Och så har vi ju Rosman, som idag skrev:

”Jag tror att den röda tråden är Jocke Berg och Kent.”

1. Bob Dylan de döda spelar Dylan, ”jag vill dö” säger Lennon
2. Barbara Cartland alla dog – hennes bröder, hennes män, hennes livskamrat på äldre dar
3. Tove Jansson tsunamin 2004 orsakade många människors död
4. Barbapapa (Annette Tison & Talus Taylor)  luckan utspelar sig i helvetet med djävulen som värd, ”intill döden uttråkade”
5. Ulf Lundell är ju dötrist, lagkommentarstexter (tack Magnus A) om Brottsbalkens mord och dråp
6. Piet Hien jättedöd, Kumbel = gravsten

/Husk o leve, mens du gør det/

7. Edith Wharton ett ex som dog, ”leva efter förruttnelsen”
8. Prince dog 2016, ville dö?
9. Mary  Shelley skapa liv ur död, massa mord
10. Pewdiepie pewDIEpie & öldöd
11. F-R de Chateaubriand ”världen kommer att minnas mig – inte som en skinnpåse med ben, snarare som en skiva blodigt kött, skuren mitt i bästa filén”
12. Dario Fo dog 2016, lik
13. Sjöwall & Wahlöö Wahlöö dog punktligt, deckare, mord, deadline
14. Simone de Beauvoir  död, ”sa hon avled”
15. Ursula K. Le Guin ”det är vi, döden och livet”
16. Göran Palm dog 2016
17. Leonard Cohen dog 2016
18. Josef Stalin dödade jättemånga, alla blev glada när han dog, döden är lösningen på alla problem
19. Harry Chapin (Cat’s in the Cradle) dog i bilolycka, barnen dör av illvilliga katter
20. Heliga Birgitta död, dödskallar
21. Nelson Mandela död, hans far dog när han var nio 
22. Grace Hopper jobbade tills hon dog, ”stänga butiken”
23. George Martin (Beatles) dog 2016, massa döda polare
24. Max von Sydow mötte Döööööden

DRT 2016 = DÖDEN

Eller Döda poeters sällskap. Eller Kent (the very popular rockband som inte alla har hört talas om), som åkte på sin avskedsturné med dödstema, vilket jag inte alls hade något emot. Braska på bara, sug ut märgen ur de skallrande benen! Vi ska alla nån gång !

Däremot sades dessa ord på Kent-scenen (jag var ju där, förstår ni):

– För oss är inte det här slutet på någon sorts karriär. För oss är det här bara slutet på en period i vårt liv.

Ser ni? Man går vidare. Det är positivt. Jahapp, säger man och dammar av händerna från magnesiumkarbonat som vore man en gymnast i OS 1976, och så tar man på sig sjumilastövlarna och ställer in kompassen. Men tidningsjournalisterna framställde det som om det vore slut på Kentgrabbarnas liv, vilket ju var en helknäpp feltolkning. 

Och detta skriver jag för att jag redan den 1 december bestämde mig för att detta det tolfte året med Julkalendern skulle bli det sista.

Det har varit så vansinnigt roligt att skapa den med er, det har varit så vansinnigt roligt med er spiritualitet och era oerhört smarta samt roliga gissningar. Om ingen har gissat rätt har jag varit nöjd, om alla har gissat rätt har jag varit nöjd – och när ni i kommentarerna redan i oktober har börjat mumla ”snart är det Julkalender” har jag varit mer än nöjd.

Men sedan den satans knäoperationen den 10 januari 2013, får jag inte sova mer än tre timmar i stöten eftersom någon då skjuter in knivar och häller salt i ett sår som inte finns. Och då blir december en enda stor klump knäck i hjärnan.

Jag har tänkt ”nämen om ett år har knäet läkt, då kommer jag att vara frisk”, men nu ser det ut som om jag kommer att ha den här fantomsmärtan på en centimeterstor plats i vänster knä tills jag dör. Och att inte få glida ner i rejäl djupsömn en enda gång på snart fyra år funkar som att ha spädbarn fyra år i sträck: man blir rätt trött.

Till er alla: ett oerhört stort tack för de tolv roligaste decembermånaderna någonsin!

Julkalendern (2005–16) är död.

Länge leve påsarna under ögonen!

2016 års vinsttröja med embryo-text och en bild som Orangeluvan har gjort. (Montage: Pip-Petter.)

Flygbengan har gjort en finfin bild till minne av oss alla:

Share
96 kommentarer

Julkalendern 14 december 2016

Förlåt, alla ni som läser i mobilen – något har blitt fel så ni måste sitta och bängla. Jag försöker fixa! Se t.ex. så himla små bokstäverna är i gårdagens facit, som handlar om skrivprocessen.

Lucka 14


– Sätt er nu i ringen! Vi ska idag prata om vad som definierar jaget. Men vi inleder förstås med den sedvanliga associationsleken! Vem vill börja?

Alla i den lilla församlingen skruvade på sig av förväntan.

– Jag! Kallt som palt!
– Eeeh … Annas blodpalt?
– Alfred lilla, Alfred lilla …?
– SA HON AVLED? STILLA?
– Nej, Alfred lilla, hon sa Alfred li…
– VAFALLS, JAG ÄR INTE ALFRED? KALLA MEJ MISS HAAG! VA? HURSA?

Ibland var det roande att Miss Haag inte riktigt hängde med utan hörapparaten, men oftast var det bara förbryllande och irriterande. Särskilt när hennes kortvuxne make var med och de båda tog över tillställningen. Hon hörde inget alls, medan han nästan inte alls hördes.

– Monseigneur, vill ni …? sa samtalsledaren och pekade på den kortvuxne.
– Mumml… en tändstickas trottoarer … den bästa båren … de onödiga munnarna … och det andra köket … för att Inge är jättedöd.
– VAD I HELA TIDEN SÄGER DU? TALA UR GNÄGGET!

Alla log; ibland satt inte lösgommen som den borde. Den haltande dialogen utan kommunikation fortsatte en stund, men var just denna eftermiddag ovanligt spirituellt förvirrad.

– Hhhhfffn … de ludna … De ludna … Apelsinerna, viskade den kortvuxne med en lite skrämd blick på sin fru, som dock hade förlorat fokus och stirrade på en tavla på väggen.
– KAN JU INGEN MÄNNISKA HÖRA VAD HAN SÄGER FÖR ORD!
– Åh … fy fan för … folderbommen … sa den lille, men ingen hörde förstås vad han sa.
– Planetsystemet! sa miss Haag plötsligt utan att höja rösten. Att schackra med bilderna på det där viset. Jag skulle ha bott på den där om jag inte hade gått vilse, liksom.

Och så pekade hon på tavlan.

Ur ”För en trångsynthetens pekoral” (1964).


Nääää. Den här bilden betyder ju inget.

Facit vid midnatt, lucka 15 i ottan!

Share
162 kommentarer

Julkalenderhemlisbloggarn 2016

Jag är damen med hyacint i knapphålet och plommonstop på skulten. Jag är båsmor och dito -madame. Jag är dessutom trött.

Men serni, det ingår ju i Julkalenderpaketet. Alla ska vara trötta och dessutom få påpeka det. Nu kan ni alla lägga ner era decembervapen, ropa hej när ni far över säcken och helt enkelt bo i kommentatorsbåset tills Den Röda Tråden kommer på besök den 25 december. solteckninglucia

Programförklaringen – tolfte året i rad!

  1. Jag publicerar en till synes obegriplig text eller bild på lotten.se.
  2. Ni tänker näääääää. Eller så fattar ni allt och drabbas av hybris.
  3. Ni går in i kommentatorsbåsetoch skriver näääääää. För ni låtsas att ni inte kan även om ni förstod allt och ju har drabbats av hybris.
  4. Dagen går, och de som har listat ut vad det var jag lade ut – en författare t.ex. – börjar ge tips och ledtrådar till de fåvitska.
  5. Midnatt råder, och si då ramlar det in ett facit på facitsajten.
  6. Alla 24 luckorna hänger ihop i en röd tråd och den är jättelångsökt. Ibland.

En sak är viktigare än alla andra saker, och det är att inte ropa ut svaret utan att vara diskret.

Om man inte tycker om att läsa, kan man glädja sig åt att gåtan ibland är en liten handlingslapp, en text i bild, en felanmälan, lite Scrabble eller bara ett telegram. Det är inte alltid (men oftast) en författare; det kan även vara ett bokverk, en film eller en blåsippa – men även Clas Ohlson har julkalendrats. De som kliver in i båset och sedan lägger sig att dö, snyftande och sjungande en klagosång över sin bristfälliga, litterära bildning ska inte misströsta. Kanske är svaret Eminem? Muhammad Ali? Barbapapa? Johnny Depp? Povel Ramel och Gunde Svan för bövelen!

Kommentatorsbåsets egen terminologi

Att göra en blåsippa: att vara bombsäker på sin sak, men ha fel.
HB: bara förkortning för ”hemlisbloggaren” – alltså den som alla letar efter.
Att göra en Schubert: att slänga ur sig en tokfelsgissning som man är säker på är alldeles uppåt väggarna … när det i själva verket är det rätta svaret.
Att sitta på läktaren: att misstänka att man har så fel och är så väck att man bara är med och njuter av att de andra [nere på planen] verkar ha koll på vad som händer och sker.
Skebokvarnsvägen: bara en adress, men lite viktig – tydligen har Orlando Bloom bott där.

Eftersom min spamfångare är övernitisk, ska ni inte ge upp om ni hamnar i spamlådan. Mejla mig! Och prova att kommentera redan idag …

basmeter_t_shirt-2013
En av mina favorit-vinnartröjor från 2013.

Det allra, allra viktigaste nu:

kom ihåg att inte skriva ut det rätta svaret

om ni är säkra på det! 

elmerdiktonius
Minns ni? Det här var Elmer Diktonius.
Share
61 kommentarer