Jag har alltid (ehrrm, definitionsfråga) gillat poesi. Rim, kluriga radbrytningar, Martinson, limerickar, julklappsetiketter, Rådström …
Min pappa – som sannerligen och verkligen samt in absurdum delar min kärlek till det svenska modersmålet – känner inte likadant.
– Poesi. Pah.
– Men känslan och f…
– Pfffft!
– Fast rim gillar du ju!
– Ja. Men då rimmar det ju.
– Okej. Men lyssna nu.
– Okej.
– Du säger ”okej” som jag, men nu blundar du ju!
– Ja. Man kan ju sova en stund.
– Ska du sova? När jag läser poesi för dig?
– Nähe. Okej. Då är jag väl vaken då.
Här skulle man mycket väl kunna dra paralleller till nästan samma diskussion som försiggick när jag var 14 år och ville tälta med mina kompisar i Sinksundet. (Som nu till min stora förvåning numera räknas som småort, men som för snart 40 år sedan inte var mer än en badplats.)
Pappa inleder dialogen nedan, som går ut på att mina föräldrar inte tänker släppa iväg mig. Han är 41 år och har stora, fyrkantiga glasögon och en störig tonåring i flätor framför sig:
– Camping. Pah.
– Men alla andra får ju!
– Pfffft!
– Fast friluftsliv och svamp- samt bärplockning gillar du ju!
– Ja. Men ensam.
– Okej. Men lyssna nu.
– Okej.
– Du säger ”okej” som jag, men nu lyssnar du junte!
– Ja. Kommer du att kunna sova i tält?
– När alla mina kompisar sover? JA!
– Nej. Nej. Nej.
Jag fick aldrig åka på den där campingutlykten till Sinksundet, dit alla andra åkte och lekte Sanning och kånka och Flaskan hela natten. (Sov gjorde de tydligen inte.)
Tillbaka til 2016. Min djefla man dök nu upp i diskussionen och var på min sida när han läste ”Slut på sommarlovet” av G.M. Silfverstolpe för min pappa:
Det var den tid, då våra fickor spändes
av kantstött frukt med regnvåt lera på.
Det var den tid, då trädgårdsstaken tändes
och sken på kräftfat i en mörk berså.
Det började bli nästan kallt att bada,
och snåren sveptes in i spindelväv.
När sista lasset kördes till sin lada,
var rymden kyligt klar och blåsten sträv.Det var de dagar, då man girigt vägde
var timma, som fanns kvar till lovets slut.
Det var den tid, då varje timma ägde
sin egen kraft, som måste vinnas ut.
Och ändå hände det, man smög sig undan
från leken till en backe, där man låg
och såg med tioårig, svart begrundan
på svalors flykt och vita skyars tåg.Så reste man en kväll, då solen väckte
en djupröd glöd ur alla timmerhus.
Man höll den avskedsgåva sommarn räckte,
en påse astrakaner mot sin blus.
I tårögd tystnad for man till stationen,
och runtomkring en höjde syrsor gällt
den sista glädjedruckna sommartonen
från boskapstrampade och tomma fält.
– Pffffft! sa pappa.
– Men …? Va?
– Krystat!
– WTF?
– Genomarbetat och ansträngt!
– Men pappa!
– Ja?
– Det är ju poesi! Och om man läser som om det vore ett helt vanligt stycke i en helt vanlig text, är det ju melodiskt och alldeles eh … vackert?
– Mhhhnffffn.
– Hör nu. ”Det är vackrast när det skymmer …”
– Fast jag tycker ju inte det. Solsken mitt på dagen är vackrast.
Precis som med färgblindas likgiltighet inför falu rödfärg mot grön granskog, kan jag nu förstås inte annat än bara rycka på axlarna. Vi är alla olika, och tur är väl det. Jag kan inte
- se skillnad på olika märkeshandväskor
- känna den annorlunda smaken av italienska viner om man jämför med de spanska
- skilja på en kvadrupel och kvintupel inom konståkning.
Vi har alla liksom en acquired taste, även om det inte handlar om smak. Eh. QED. Well. Anywhooo.
Det här hör ejengkligen till förra båset men där är ju ingen som tittar längre …
Grabbarna på bilden (ett par förvånade gossar från Syrien) hjälpte mej att såga upp en vak sistlidna januari, så att gänget kunde svalka sig efter skridskoturen. Det gick fint med den stora issågen som vi hittade i sanatoriets gamla förråd men han som stod på undersidan och drog i sågen klagade på att han fick mycket spån i ögonen.
Ah. Jag har inte mycket vettigt att tillägga just precis nu (som nämnts i föregående bås är jag helt enkelt värmekorkad). Men den där dikten är fin!
Somliga klarar inte poesi och vers. Utom när det gäller sånger men då … (verkligen, det finns folk som inte alls förstår sambandet mellan poesi och sångtext, vilket är helt bisarrt tycker jag, men för andra gäller andra förhållanden).
Så ser det ut. Min pappa hatade alla former av science fiction och fantasy och skräckberättelser. Men han hade förstås å andra sidan ingenting alls emot det faktum att jag har specialiserat mig på just de genrerna, och har fått lite inkomst av dem …
Jösses vilken brutalsåg, HK!
Annika: Somliga tokar har ibland svårt för science fiction och fantasy. (Sa hon som äääälskar Dr Who, men inte alls kan med mystiska filmer med plastspöken.)
Det här är inte alls poetiskt, men: vi sitter fortfarande utomhus! Det är så varmt och skönt! DET ÄR FAN VACKRAST NÄR DET VÄRMER!
Men jag vet ju inte vad jag tycker om poesi!
En del modern poesi är så pretenschöst oläslig och verkar mest skriven för att göra författaren märkvärdig. ELLER så kan den gå långt över min horisont.
Stagnelius däremot, han skrev vackert om kärlek han. Å Fröding å Lenngren som skrev roliga saker.
Men jag är elev av sjuttiotalet och vår gamla svenskahäck gick under namnet Slemsvampen och tyckte det var fint med statarskolan, så den tragglade vi till utråkningens yttersta gräns.
Vad övrigt kan sorteras under svenskundervisning såsom litterturhistoria, poesi, eget skrivande, ja allt liksom, det lämnades därhän och fick inhämtas efter eget skön.
Däremot är det ganska roligt att brista ut i poesi, så det gör jag då och då när poesins ande faller över mig.
Ick! Glömt!
Stort tack, HK; härlig bild till skojig anekdot.
Men Lotten, har ni inga mygg på altanen?
Eller har ni fladdermöss iden gamla lönnen som tar alla mygg?
Eller sitter ni i mörkret så ni inte får nattflyn i öronen?
(Johodå, det kan man visst få, för det har jag fått en gång och det var inte trevligt alls.)
Vad gör ni utomhus vid den här tiden på dygnet?
Deklamerar poesi?
Tamefan, jag tror jag kommer över nån gång och livar upp det hela med lite mer snuskiga limerickar.
**iiiih — här kommer påståenden som kan låta lite sisådär …**
Jag har sjungit Fröding. Jag har sjungit svenska översättningar av Dylan. Jag anser att ”poesi” och ”sångtext” är om inte samma sak så ting som finns inom samma härad. Och detta nämner jag för att jag blir så ledsen när den allra ”svåraste” poesin bli den som blir själva exemplet och beskrivningen av vad poesi är. Eftersom sånger och deras texter egentligen och ursprungligen är samma sak. Vilket betyder att de som är extra ”svåra” är ganska dåliga poeter … Om läsaren inte riktigt fattar vad dikten handlar om så har poeten misslyckats.
Båsmeter är fin pösi.
Nja, några mygg, men inte alls många. Och dessutom misstänker jag att jag blev lite halvimmun mot myggbett efter alla år med de i Luleå boende myggen.
(Stackars spanjoren, däremot, han får stora bulbölder av minsta lilla bett.)
Låttexter kan vara poesi men inte per automati.
Shane McGowans låttexter t. ex. är i allra högsta grad poesi.
Mannen med det mysko andranamnet har jag aldrig läst på riktigt. Inte som jag kan minnas. Men jag tyckte mycket om den där om sommarens sista timmar.
Kollade lite och det första jag fick upp var ”uppburen vemodspoet”.
Om jag hade haft det omdömet förprogrammerat så hade jag förmodligen sparkat ut dikten på dyngstaden och kallat den affekterad och publikfriande. Men nu kändes den upplevd och sann.
Men vad gillar pappsen då? Vilken taste har han acquired?
Pappa gillar välskriven och korrläst samt rejäl science fiction och facklitteratur! (Även den korrläst.)
Chockerad och chockad tycks ha blivit synonymer i pressen och på teve.
”Jag blev chockad när jag såg dom skjutas ned på Nybrogatan.” ”Jag blev chockerad när jag såg dom klä av sej nakna på Nybrogatan.” (Eftersom jag är en fin flicka och inte så där snuskig som vissa papegojhussar, hehe.) Ja, chockerad tycks ha slagit ut chockad. Nu blir alla chockerade när IS slår till. Nog är det väl lite mer än anstötligt att meja ner folk med lastbil?
Jahaja. Man har här i min avkrok konsulterat ordböckerna och funnit att chockerad blir man plötsligt, chockad blir man tydligen lite mer eftertänksamt.
Hm.
DINGDONG!
Eftersom Saaben har blivit en sekrutt som inte har körts en meter på en månad, är det dags att köpa en ny sekrutt. Men nu med sju säten. Coolt, va?
(=HJÄLP!)
SAOL säjer ”chocka – ge chock, bringa i chocktillstånd och – som tredje – chockera”. Och ”chockera – stöta, väcka anstöt, uppröra”. Är då dessa två synonyma och finns det i så fall skäl att välja ”chockera” i första hand när man skriver/talar om IS-dåden? Nyansskillnaden mellan de två?
Nej, de är inte synonyma enligt mig. Ordvalörsinflation kan vi väl kalla det? (Journalisterna har det inte lätt, stackarna. Välja ord och ha sig måste de ju hela tiden numera.)
Chockad=mentalt påverkad av personligt trauma, t. ex. bilolycka.
Chockerad= vih, wtf och liknande förkortningar.
7 säten? Spännande, berätta mera. Inget amerikansk, hoppas jag. Som Ford Windstar. Passa er för dom, Saaben är ett ekonomiskt och hållbarhetsmässigt underverk i jämförelse.
Vad var det för fel på Saaben nu igen?
Cheva Trans Sport. Jättebra bilar, den enda modell jag kör numera.
ÖR, det var väl tur att du inte passerade Alskog igår kväll då en naken papegojhusse och en nästan naken (sele) papegoja duschade på gräsmattan vid vårt hus. Detta eftersom Fia luktade …fågel och bara accepterar dusch på husses axel. Husse var dessutom svettig efter att ha avhyst myror och rester efter andra mindre ohyresgäster i vindsrummet.
Poesi är inte min påse med några mycket få undantag. Pretentiöst ordbajseri där han pristagarn är bland de värsta. Bland de få saker som är ändå värre är när poeter läser sin egen poesi. VARIFRÅN HAR SVERIGES SAMLADE POETKÅR FÅTT DEN FULLSTÄNDIGT HORRIBLA SATSMELODIN?
AV FRÖKEN PRETTAN SCHÖÖS.
Läsbart om sjusätesbilar:
http://www.autoexpress.co.uk/best-cars/64135/best-7-seater-cars-to-buy-in-2016
http://www.telegraph.co.uk/cars/seven-seaters/
http://www.carbuyer.co.uk/reviews/recommended/best-7-seater-cars
Oooh. Nu vet jag! Vi anordnar en happening där SR:s nyhetsreportrar som numera betonar varje stavelse får läsa upp modern poesi!
Tack för länkarna, LL99!
Här hittade jag en, Ninja!
Fler länkar:
http://www.vibilagare.se/blogg/biltestarbloggen/sjusitsarna-gor-upp
http://teknikensvarld.se/taggar/sjusitsig/
http://familjebilsbloggen.se/2013/03/12/ska-du-kopa-7-sitsig-minibuss/
Lotten, undrar om det går att kombinera nyhetsläsarsvenska med poetdito? Gravallvarligt mässande betonande varje stavelse som sjunker i ton på de sista stavelserna i varje rad. Blir skitfint!
Zooaffären i Visby satsar på direktpoesi.
En gång hade jag en Toyota Previa, Det var nog den bästa bil jag haft men jag vet inte om den sålts på länge i Sverige.
Men Bruno K. Öijer gillar ni väl? Hans satsmelodi liknar ingen annan. Kära dotter och jag lyssnade på honom en gång för länge sen då han läste sina dikter i en liten teaterlokal i Vasastan. Dottern som var i tonåren blev helt betagen i skalden. Han ser ju lagom sjövild ut också, har allt för att bedåra en ung tjej.
En ung poet av idag
gav ut dikter på eget förlag
men den svenska publiken
var ganska besviken
för de gillade ej orimmad vers
(fritt efter Lasse Åberg)
Min förra bil var en Hyundai Trajet, det var en av de bästa bilar jag haft, som tyvärr inte tillverkas längre, man kanske går att hitta begagnad.
Psst. Jag råkade klicka på en gammal länk till fiskgjusarna. Lika fascinerande som vanligt. Det måste vara två fiskgjusetonåringar som ligger där, för de gör inget annat än spanar efter Pokémon.
Tråkighetskonferens med påsi?
… pÖsi … Ö som i Öijer.
Mikaels… haha!
Just nu gäddlunch hos gjusarna
Fantastisk betydelseförskjutning av ett ord;
”Efter de första 30 minuterna började jag plötsligt känna mig lustig till mods.
Mer modersmålsundervisning åt folket!
Men Ninja, det måste väl vara skönt för den där personen att inte längre känna sig olustig till mods.
Fast kanske jag skulle skriva att jag började bli fnissig istället för lustig.
Jag undrar om det räcker? Det är det gamla exemplet att ”skolbarnen hade en herdestund med lammen” har idag kompletterats med att Trafikverket skickar ett ”kravbrev” till Pokémonfirman och vill (kräver) att de spärrar spårområden och liknande så att folk inte springer rakt ut framför rullande tåg.
Öva, öva, öva. Skriv, läs, recensera, skriv, läs. Öva, öva, öva.
Man blir inte en bra fotbollsspelare genom att sitta av några fotbollslektioner. Man lär sig inte språk genom att sitta av några lektioner. Framför allt inte om man är mer intresserad av vad som händer i handyn än i verkligheten.
Cecilia N, kvinnan i fråga började få en insulinchock, så olustig var ordet hon skulle använt, men översätter man ’I started to feel funny’ så kan det bli tokigt.
Äventyr i frisörsalongen. Min frissa blev sjuk precis när det var dags att klippa mej inför sommaruppehållet. Kriiis, för håret är lite viktigt, det är ju ganska iögonenfallande (SÄRSKILT OM DET BLIR FÖR LÅNGT, HAHA.). Så jag tog mod till mej och gick till Lille Makens frisör, en tystlåten ryska som tar fram rakmaskinen och går över hans huvud: 5 mm långt över hela skallen. Skägget får hon inte röra. Ryskan rufsade om lite i mitt spretiga lilla hår och sa strängt ”Här har du klippt lite själv, va?” vilket jag rodnande erkände.Det blir lätt för lurvigt runt öronen om jag inte ingriper ibland. Så körde hon igång, med sax, dock. Hon gick in för det hela med liv och lust och jag började bli lite orolig; jag vill ju inte se ut som Lille M. Men jag vågade inte säja nåt. Ryskan kanske är argsint och klipper av Lille M. öronen nästa gång han kommer om jag är otrevlig mot henne. Så jag log rart och såg nöjd ut hela tiden. Jorå, så att, nu ser jag ut som elaka Claire i ”House of Cards”, lite kortare kanske. Men, som ni kommer att påpeka, hår växer ju ut.
Vad har Bergman & Bergman för sekruttbudget för inhandling
av sekruttsjusitsfamiljebil?
Men det var väl inte den sämsta frisyren?
Det är kinkigt det där med hår.
Jag har faktiskt också varit och klippt mig. Jag tror det var 2007 senast och jag har nog ansett att det är dags några år, men jag har inte ansett mig hinna.
Min frisör gjorde nåt konstigt igår: hon plockade inte fram nackspegeln.
”Ökenråttans frisyräventyr”! Bra titel på bok, ju!
Skogsgurra: Jaaaaaaaaaa!!! Hear, hear! (Jag har så få föreläsningsjobb i höst att jag nog får leta efter en ny karriär. Kanske opinionsbildare? Nävhyttare? Pannrynkare och ögonbrynshöjare?)
LL99: 0 kr. (Nejdå. Men DDM är inte med på noterna än, och innan han håller med mig får jag inte springa ut och köpa bil, hur rätt jag än har i min framtidsvision.)
Nu behöver jag hjälp av alla biologer. På corren.se kan man läsa att ett antal inplanterade eller på annat sätt hitkommande djur och växtarter är förklarade oönskade av EU. Dessa är samlade på en lista. På denna lista finns ” däggdjur, växter och däribland signalkräftan.” Artikelförfattaren fösöker antyda att det kan vara slut med kräftskivor redan nästa år men allt jag kan tänka på är om signalkräftan är ett däggdjur eller en växt.
Snabbt svar: varken eller.
Det kanske var en lista med rubrikerna däggdjur, växter och signalkräftor?
Man ska inte skratta åt vad folk heter (någonstans i världen, för någon, är antagligen mitt namn jättekomiskt också). Men jag måste någonstans få tala om att jag inte kan låta bli att undra hur föräldrarna till en person jag hört på radio i dag, tänkte när de valde namn till gossen. Familjenamnet är Snygg. Och förnamnet är Inge. (Jag vill inte skriva ihop’et för jag vill inte att det ska bli goooooglingsbart.) Hmmm …
Undrar hur man skulle kunna utrota signalkräftan ut svenska vattendrag? Vad skulle vi ha som alternativ?
Likartat med väl etablerade kanadagåsen? (Även om inte lika uppskattad som mat, annat än av ev jägare)
Annika: Utdöende svanska förnamn?
Migvänt född -56 har dopnamnet Jerk.
Med dagen internationella kontakter tror jag inte han kommer att få många efterföjlare.
Så sant, Örjan!
Man får hoppas att välmenande föräldrar inte får för sig att döpa någon till Snyggve. Det är inte riktigt så positivt som det kan verka. Och om betydelsen skulle ändra sig så kan det inte vara lätt, det heller.
Lyckligtvis kommer de snart förbjuda mördarsnigeln:
”Finns det några djur som fattas på listan?
– Ja en hel del, listan kommer revideras allt eftersom. Vi arbetar med att sammanställa en helsvensk lista. Där lär mördarsnigeln komma med, säger Melanie Josefsson.”
Det ska bli skönt när de försvinner.
Finns det fler gamla ”vikinganamn” som inte längre är gångbara i dagen internationella samhälle?
Något märkligt att vilja ur landet fördriva såväl diverse växter som djur. Så vitt jag förstår har väl all flora och fauna som finns här invandrat på ett eller annat sätt sedan senaste istiden.
Niklas, tror du jag kan sätta upp en skylt redan nu som förbjuder sniglarna inträde (samt berättar för dem som befinner sig inom trädgårdens gränser vart de kan dra)? Hm, den kanske måste vara tvåspråkig. Eller trespråkig, förresten — mördarsniglarna a.k.a. de spanska skogssniglarna har visst befunnits i själva verket vara franska.
Det är nog inte bara jag som kommer att tänka på Niklas och Figuren av Bengt Anderberg. Men i den boken var det inte Niklas som satte upp skyltar där olika djur förbjöds tillträde eller gavs stränga order att korsa trädgårdsgångarna på bestämda ställen. Det skötte den tråkige polisen om.
Hyttis hittade omedelbart både originalupplagan och en senare, slarvigt hopkommen, ”slitutgåva”. I andra kapitlet redan träffar vi på Den tråkige polisen. Läs den igen! Den är mycket njutbar.
Agneta uL, visst har alla arter förflyttat sig — men i vanliga fall (genom historien, alltså) gradvis, så att lokal flora och fauna hinner anpassa sig.
De så kallat invasiva arterna som myndigheter vill begränsa eller helst utrota är sådana som sprider sig närmast explosionsartat, har få eller inga naturliga fiender, och helt tränger ut en massa andra arter.
Att de dyker upp på ett invasivt sätt är många gånger de moderna kommunikationsmedlens fel. Vattenväxter och -djur följer med i ballasttankar från bortre Asien och smittar/har ihjäl/konkurrerar ut mängder här. Smugglade exotiska djur bär med sig för dem ganska harmlösa parasiter som dock våra lokala djurstammar inte tål. Växter har importerats för att de är snygga men visar sig rymma ut i naturen och kolonisera jättelika arealer så att inga andra växter alls får rum … Åsså vidare.
Eh. hu då, det var värst vad jag började predika! Ber verkligen om ursäkt. Titta, jag kliver ner från tvållådan och ställer den under bordet här.
**Börjar undra var i all världen Niklas och figuren befinner sig — den finns någonstans. Om den inte förfors i Stora Källaröversvämningen 1975, förstås.**
OT. Opera i Skogsgurra och Hyttis trakter?
http://www.operapaskaret.se/
Mindre brukliga namn är det väl gott om. Halvdan, t ex. Men det brukas visst i Norge.
Ojdå, nytt bås!
Någon som vet, är Storytel bra? Utbudet alltså? Jag hittar inte allt på min läslista, men det kanske finns annat vettigt.
Kräftor är inte växter, alltså måste dom vara sniglar!
Eef Barzelay i Clem Snide är en äkta sångpoet.
https://en.wikipedia.org/wiki/Clem_Snide
https://en.wikipedia.org/wiki/Eef_Barzelay
Ja, och så Rennie Sparks i Handsome Family.
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Handsome_Family
Och så här fint blir det när Mike Scott (Waterboys) sjunger nobelpristagarpoesi:
https://www.youtube.com/watch?v=BYb-qOKKC0E